06.2 – Det bästa med min dag

Jag fick ett mail idag från en gammal kollega och journalist på Sydsvenskan som värmde mig och gjorde mig så glad att jag måste få visa. Extra kul förstås att få beröm för sitt arbete med Nöjesguiden av en journalist…

Tycker inte jag har läst någon annan krogrecensent som har en sån proffsig ton, skarp, engagerad men aldrig överlägsen. Heja dig!

Kram säger jag. Jag som hade sådan ångest av att ta över efter Kroon har fått jättemycket bra respons på senaste tiden från alla möjliga håll. Det känns väldigt bra, och det känns också väldigt mycket lättare att planera tidningen nu när jag hittat min egen stil och mitt eget sätt att göra det på. Och om det uppskattas då är jag glad. Det är ju för andra jag gör det här.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Bästa fest-temat är korat

Eftersom jag började denna dag med att se den bästa festinbjudan någonsin är jag lite för tagen för att egentligen skriva. Temat på hemmafesten var fantastiskt, inbjudan var fantastisk, festen har jag ingen aning om. Jag har försökt få tag på rättigheterna till denna inbjudan för att visa er, men eftersom den bland annat innehåller det numera separerade värdparet nakna insmorda i choklad på framsidan kan det bli svårt. Svårt var även temat på hela festen som gick under namnet Nöjesguidentema. Festinbjudan var alltså en NG-framsida och inuti fanns bland annat en intervju med värdparet av Döskalle & Mästerligt.

Saxat ur intervjun:

Antar att det kommer vankas prisutdelning på festen. Vad innebär den?
Malmö är ju en växande kulturstad och vi vill gärna bidra med att lyfta fram den kreativitet som alltför sällan släpps fri i denna annars så inspirerande smältdeg.

Finns det något tema för klädsel?
_ Jag gillar inte ordet tema i den meningen eftersom det skulle kunna få folk att tro att vi gillar eller ogillar hur de klär sig. Jag kan bara prata för mig själv där jag, ena dagen känner för nordeuropeisk disco och nästa dag för 60-talsinpirerad Serge Gainsbourg-stil.

Vad dricker man på en fest hos er?
Kanske en Beaujolais eller en châteauneuf-dupape om man vill ha något tyngre, eller så kan man ju bara nöja sig med en kall Budweiser.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Smygande på Nobelvägen igår

Igår var det smygläsning av Nöjesguiden i sunkkällaren Rex som börjar bli ett poppis musikklubbhäng. Jag åt pizza för 20 kronor, avstod att förödmjuka mig själv i biljard, övade fotominer med Sofia och Therese och fick lära mig hur jag ska övervintra mina pelargoner av trädgårdsarkitekten Linnéa, som jag inte träffat sedan jag hängde med dansken, och nu vet jag vem det är Matti pratat om så många gånger. Grattis till dig som klarade av att läsa fram till denna punkt.

Kvällens finaste citat

”Jag har lärt mina blommor att de får vatten var 12 dag. Man måste lära känna sina blommor, och de måste känna dig”.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Copywritern som körde in i en redigerare.

Frontalkrocken mellan byråvärlden och tidningsvärlden är brutal. I alla fall för en copywriter. För copywriterns ord rör ingen utan att fråga. Och definitivt inte en rubrik – den är helig. Men i tidningsvärlden är det precis tvärtom. I början fick jag magsår när Nöjesguiden kom ut och rubriker var ändrade, texter kapade och ord var utbytta vilket gjorde att texten kunde tappa det tempo som jag ville att den skulle ha. Jag behöver inte sitta och jämföra mina texter med tidningens för att hitta ändringarna. Jag känner direkt när det är en mening som inte är min. Ibland är ändringen befogad, ibland känns det obekvämt. Oavsett vilket verkar skillnaden vara att copywritern äger sin text tills kunden kommer och vill ändra på den och då tar man en diskussion även om texten aldrig har en byline. Journalisten har byline men äger inte sin text, det gör tidningen.

Galore Weekend har precis kommit ut och min kollega skriker ”va fan, de bytt ut rubrikerna och ändrat i texten”. Ännu en frontalkrock mellan byrå och tidning har inträffat. Jag förklarar att det funkar så på tidningar, till slut accepterar man faktum och slutar skriva rubriker som är heliga.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter