Mediet som förändrade maten

 

Se till att skapa en instagramvänlig toalett och du garanterat organisk spridning. Mediet instagram har gjort att restauranger och kockar tänker allt mer på hur maten ser ut, i ögat av en mobilkamera. Matupplägget på tallriken har aldrig varit viktigare. För nu förför du inte bara den som sitter med tallriken framför dig och ska ta sin första tugga. Har du tur sprids bilden på din mat till en hel hord av människor som kan upptäcka just din restaurang och bara genom att skapa mat och interiör som människor vill föreviga med ett klick och ett filter kan du skapa spridning genom ambassadörer. Det handlar om att inspirera till att fotografera. Till att sprida ordet. Så hur mycket påverkas maten egentligen av instagram och dess oändligt många foodiekonton?

 

De som redan tidigare lade en hög ribba och värd i det estetiska var redan där, men många har fått lära sig och utvecklat sin matlagning och förmåga att skapa något som är så vackert att det är värt att sprida. I samma era av spridning av matbilder från restaurangbesöket som inte är skapat av restaurangen självt och upplagt på den egna hemsidan eller i en annons har de färgfulla rätterna exploderat och även keramiken fått en ny betydande roll. Människor pratar keramik och porslin som om de aldrig haft något annat intresse, och köper dyra tallrikar som de sett på en bild, på instagram, från en restauran. Allt hänger ihop.

 

Du kan börja med att du renoverar din toalett till något som får besökarna att ta fram kameran. Just denna bild ovan såg jag förevigad och publicerat av två matskribenter två dagar i rad i helgen. Den är från restaurang Lyran. Andra toaletter som skapar organisk marknadsföring på nätet är The Embassy (bilden nedan) och Saikö. Så ta tillfället och se möjligheten med att nå ut bara genom att skapa något som är roligt eller vackert att visa och använd dina ambassadörer för att sprida ordet om dig.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Reklamen tar steget in i vardagen

Den är överallt just nu. Reklamen som vill in i vardagen. Förmedla den. Bilderna är äkta, nakna, opolerade och vardagliga. IKEA blandar sina möbler med loppisfynd i katalogen och skildrar skillsmässolivet i sin senaste kampanj ”Där livet händer”.
av Åkestam Holst. En annan som gör samma sak är Ikano bank, som jag själv också jobbar med på min byrå och som just lanserade sitt ”Because life happens” framtaget av Åkestamägda Round and Round. Och idag när jag skrollade igenom mitt instagramflöde dök Apotek Kronans nya reklam upp, ”Ära alla sidor” med en kille som sitter och gråter förtvivlat i en bil, gjord av Perfect Fools. Att visa hur ens produkt eller tjänst är en del av vardagen är ett vanligt grepp. Att göra det avskalat och äkta är en trend som pågår nu. Och idag blev jag tagen av Kronans reklam och tänkte ja, precis så är det ju. Livet. Det är förbannat tungt ibland. Och hård. Det sliter gör ont och går isär och byggs upp igen. En gång av alla gånger det hänt fick jag höra av Lina att jag är som en babushkadocka som faller isär och ställer mig upp igen. För att det är ju så det måste vara. Vi måste själva plocka ihop våra delar och sätta tillbaka på sin plats. Och har vi tur så har varje gång vi gått i sönder lärt oss något nytt. Vi har nya sår. Men också nya erfarenheter. Det enda vi vet är att det kommer hända igen. Livet är inte en rak och lättsam väg utan stenar och bråten att ramla över. Att det är så för någon är för otroligt att tänka. Snarare är det så att någon har det mycket värre än jag. Så många gånger jag suttit och storgråtit i en bil. Haft panik. Slutat andas, slutat äta. Men jag har också varit lycklig. Livet ter sig så.

När jag såg Kronans reklam idag började mina tankar kring varför vardagens reklam är så aktuellt just nu. Som ett brev på posten har en skribent på Resumé tänkt på samma sak idag. 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

På insidan av företaget

När man jobbar med reklam kommer man in på insidan av så många företag. Många olika företag. Man lär sig om produkter, om organisationer och ofta blir jag väldigt imponerad av vad företag faktiskt gör för sin omgivning. Det är nog också därför jag har utvecklat svår allergi mot människor som automatiskt ser företagare, VD:s, entreprenörer, privata aktörer som giriga kapitialister som lever lyxliv på andras bekostnad. Visst möter jag företag som startats i rent vinstintresse men jag träffar desto fler företag som startats ur ett engagemang för en sak. Ur ett intresse. Av eldsjälar som velat något.

Idag är socialt ansvar något som genomsyrar många företag. Framför allt stora. Det kan vara allt från att uttalat arbeta med mångfald och ge arbetsmöjlighet till utsatta till att ta ett ansvar för produktionsledet. Vilka material man använder, var man har sina fabriker och hur arbetsförhållandena är. Socialt ansvar är en välkommen trend som jag hoppas snarare är en förflyttning än något övergående. Just nu jobbar jag med ett bostadsbolag som inte bara bygger utan som gör saker som jag inte hade en aning om. Som startat sociala projekt där de sätter ungdomar i arbete, och hjälper dom till fast jobb (vad gör arbetsförmedlingen liksom?), skapar fritidsgårdar och andra insatser som förändrar i områdena där de bygger. Jag tycker det är fantastiskt. De hade inte behövt göra det. De hade kunnat bygga och lämna. Men de tar ett större ansvar. När jag intervjuar en fotbollskille i en av dessa områden där ungdomskriminaliteten är hög och många har det tufft lyfter han till och med fram en person från kontoret på bostadsföretaget som en hjälte. En hjälte som kommer och hänger med ungdomarna, delar ut fotbollsbiljetter och som bryr sig.

Stora företag är viktiga. De har resurser. Och när de används så här blir jag helt varm.

Gång på gång slås jag över de fina saker som många företag gör för andra. Vad det kan betyda. Och hur många entreprenörer som drivs av att skapa förändring. En förbättring.

Jag gillar att komma in på insidan av företag. Speciellt när det ser ut så här.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

She’s a lady

HM har väl inte någon anmärkningsvärd historia av att välja modeller som gör att kampanjer hyllas ur ett feministiskt  perspektiv. Det har varit allt för brunbrända modeller så att världen rasade över risken av att skapa ett mode med onaturligt och ohälsosamt solbrända kroppar. Det har varit yppiga modeller. Och nu är trenden vanliga människor. Och HM hyllar den självständiga kvinnan.

And she is mine

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Uppvärmning för nästa jobb

Jag håller på att skriva en bok. Egentligen borde jag skriva på den just nu. Men nu bloggar jag istället. Bloggen har alltid varit som någon slags uppvärmning. Det får igång fingrarna över tangenterna, flödet, språket, hjärnan. Kanske är det så att även en skribent behöver en uppvärmning. Förut bloggade jag mycket om reklam. Kom till byrån, läste bloggar om reklam för att vara uppdaterad, skrev eller skrek mina åsikter i ämnet. Sedan redo för dagen. Men nu ska jag skriva bok. 160 sidor. Och det har jag aldrig gjort förut. Förutom en pocketbok för Visit Skåne. Så detta blir kul. Och tufft. Det har jag fattat. Mycket tufft. En tuff deadline. Redaktören har redan fått gå ut med mig på gårdsplanen för att förse mig med syre. Och så varvar jag det med mina reklamuppdrag förstås. Idag har jag varit Bamse till exempel. I skrivform. Bara en sådan sak gör det roligt att jobba med reklam. Det kan vara precis vad som helst. Blunda. tänk bamseintrot och kör. Så tänker jag när jag sätter igång. Youtubar mig in i mood.

Detta var min uppvärmning. Hej d.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Det var en gång en reklamskola

Idag är reklambranschen ganska enkelspårig. Vi vet vilka reklamskolor som gäller och vi vet vilka byråer som är bra att ha på CV:t, eller vilka kunder det är bra att ha jobbat med. Frågan på en anställningsintervju, eller för den delen när byrån ska presentera sig på kundmöte, kommer alltid. Vilka byråer har du jobbat på? Vilka kunder har du jobbat med? Säger du IKEA antecknas det nöjt. Säger du [insert vilket okänt litet företag som helst] får du inte många poäng. Även om det är vad du har presterat och kreerat som borde spela roll. Och därmed vad du skulle kunna prestera om du kom i rätt sammanhang. Men det är klart, det är enklare och mer säkert om du har en stämpel på ett papper som intygar din kompetens. Fast att det faktiskt inte måste göra det. Rätt skola är inte en självklarhet för att du är grym. Lika så kan du vara grym utan att ha gått en specifik, eller ens någon över huvud taget, reklamskola. Faktiskt.

 

Idag publicerades en intervju med en kreatör i branschmediet Resumé som säger att hon vägrar ställa upp på att man måste ha gått Berghs för att få reklamjobb. Hon har själv gått Berghs, jag med. Så det är kanske lätt att säga. Speciellt är det lätt att säga till den som har möjlighet. Under många många år har Berghs kostat ganska mycket pengar att gå. Vilket utesluter rätt många människor. Därmed blir också reklambranschen homogen på många plan. Som artikeln nämner kan man idag få CSN för att bekosta utbildningen vilket i alla fall möjliggör ett större mångfald på utbildningen och i förlängningen i reklambranschen. Förhoppningsvis. Det kan bara vara utvecklande.

 

 Hur vill du göra avtryck i reklambranschen?
– Jag har ett drömscenario om vart branschen ska vara. Det handlar om mer mångfald och att eliminera stereotyp reklam. Det går framåt, men borde gå snabbare. /Evelina Rönnung

 

Eftersom den välkända reklamskolan ligger i Stockholm kläcks det årligen nya reklamägg där, både från skolan och i tävlingar. En stad med utbildning inom ett område hyser även framgångar inom detta. Så om den skånska reklambranschen ska blomstra behöver vi till exempel bli mer öppensinnade i vårt sätt att se på kreativitet och reklam och öppna upp för människors möjlighet att vara grymma utan att ha just Berghs på CV:t eller att ha jobbat sig runt på namnkunniga Stockholmsbyråer ett tag innan man flyttar hem. Om man inte helt enkelt stannar kvar – vilket är en anledning till att det finns fler reklambyråer i Stockholm. Det finns fler reklamfolk där. En annan tradition, som startar i skolorna. Reklambyåer kunde öppna upp för lärlingsplatser eller våga satsa på människor som har potential – bara de får möjlighet och omges med andra duktiga människor. Vilket är i särklass den viktigaste detaljen för att lyckas. Att vara ensam duktig kreatör på en byrå där resten somnat skapar ingen framgång, bara frustration. Att vara ensam halvbra kreatör bland många duktiga kan i alla fall göra dig bättre. Eller så finns det utrymme och öppenhet för olika sorters kreatörer. Wow bara en sådan sak. Inte bara för den som går att checka av.

 

 

I den bästa av världar fanns fler skolor inom reklam än Berghs. På fler platser i landet. Dels skulle förmodligen vårt sätt att skapa reklam utvecklas och dels skulle regionen främjas om det fanns utbildning på plats, till exempel här i Malmö, eller andra drabbade delar av Sverige som saknar välkända reklamskolor. Det vill säga alla utom Stockholm. Det skulle göra att fler duktiga människor stannade kvar i staden de pluggade på. Reklambyråerna skulle bli fler. Igen. Och kunderna kunde vända sig till en byrå här istället för i huvudstaden. För en blomstrande kommunikationsbransch, som jag tror att alla vi som jobbar här vill se, så tror jag att utbildning är en viktig del. Så, ska man hoppas att Berghs vill öppna en filial i Malmö (som har funnit) eller ska vi våga hoppas på en framtid med flera bra reklamskolor än en, fler bra kreatörer och fler bra byråer. Samt en framtid där med större mångfald och utrymme för våghalsade satsningar.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Veckans smuts: Klädmärket som tar ställning mot homosexualitet

NW

Medan ni doppar fötterna i havskallt vatten doppar ett svenskt klädmärke huvudet i klaveret. Nordic Wear har lagt upp en homofobisk ställningstagande bild som skapat blåsväder i den svenska sommaren. Klädmärket (eller det nazistiska företaget?) tar ställning för kärnfamiljen som de vill värja mot homofascism. Vad nu det ordet betyder. Kommentarerna på Facebook har inte låtit vänta på sig och klädmärket försvarar sitt ställningstagande med vanliga begrepp som yttrandefrihet och demokrati. Det ironiska i att åberopa demokrati när man är emot allas rätt till att älska vem man vill.

 

Jag scrollar genom kommentarer och företagets egna inlägg bakåt i tiden för att skapa mig en bild av vad detta är för varumärke. Tanken slår mig att antingen är de fullkomligt korkade och behöver genast hjälp av en PR-byrå, om nu någon PR-byrå är villig att jobba med ett företag med sunkiga värderingar. Eller är det tvärtom en politisk grupp som är så jädrans PRsmarta att de skapat ett klädmärke som täckmantel för den verkliga agendan. Namn på tröjor som 100 % Viking, Pure Blood och Thor Steinar och så vidare rimmar väl med värderingar om man gör fria tolkningar. I sammanhanget är det svårt att låta bli.

Smutsigt.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Ordval är king eller kolera

Jag jobbar med kommunikation och har således ett något nördigt intresse i formuleringar. När det kommer till kommunikation kan man lugnt säga att detaljerna gör helheten. Vilka ord du använder, var du sätter punkten, har betydelse för hur hela texten, och således varumärket bakom, uppfattas.

 

”Märk inte ord” kan man få höra i samtal, eller liknande kommentarer. Det finns faktiskt all anledning att märka ord, eftersom de är helt avgörande för det du säger, eller skriver. Skriver du ska eller skall? De betyder samma sak men känns helt olika till exempel.

 

Idag gick jag in på Naturskyddsverkets sida för att att hämta information till ett uppdrag jag jobbar med. Jag läser en lista på hur man kan bemöta olika frågor om ekologiska produkter:

 

Fråga: Vaddå ekologiskt vin från Australien, hur ekologiskt är det med något från andra sidan jordklotet?

Du: Ekologiskt har inget med frakten att göra. Att vinet är ekologiskt betyder bland annat att vingårdsarbetarna slipper få hjärntumörer av bekämpningsmedlen som sprutas på odlingarna (….).

 

Oj oj oj. Lite hard core kanske Naturvårdsverket. Jag slängdes bakåt i stolsitsen i chock vid ordet hjärntumör. Jag ska aldrig dricka annat än ekologiskt hädanhefter. Skulden är brutalt tung på mina axlar. Det kanske fick effekt men min bild av Naturvårdsverket är, efter att ha läst två meningar, att de är en lite överdriven radikal organisation. Jag ser framför mig hur de trampar ner Greenpeace på vägen ut i havet för att ockupera hajfiskare och hemsöker folk som inte köper ekologisk mjölk. Kanske inte det Naturvårdsverket egentligen vill att jag ska känna.

 

 

Likaså när jag sitter i ett rum på BB. Jag har fått en Goodiebag för mina 34 h kämpande och tar ur den upp ett reklamblad från Amningshjälpen. En organisation som gör ett jättefint jobb när Svenska sjukvården brister och ger ideellt stöd och hjälp till kvinnor i amningen. Från reklambladet kan man klippa loss en liten lapp att ta med sig när man går ut och fikar. På denna lapp är ett  stort Stopptecken och en punktlista som listar argument för rätten att amma på offentlig plats. Denna är tänkt att man ska lägga på bordet när man fikar och säger ungefär ”sjas iväg kypare” medan man själv vänder ryggen till. Lite hard core och konfliktsökande för min smak. Från att ha varit en snäll organisation i mitt medvetande blev de plötsligt fundamentalister. Jag och min sambo skrattade lite åt lappen. Den kan man ju inte använda utan att uppfattas som rejält otrevlig. Vad sägs om att vara lite vänlig i sin kommunikation.

 

Kommunikation är allt. Glöm inte det.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Tillbaka och rakt in i copykarusellen

Tillbaka i copywriterställning, det vill säga krökt över en datorskärm eller med blicken långt bort i horisonten alternativt babblandes idéer med ett gäng andra kreatörer, och det visade sig att jag är efterlängtad av någon. Tjoho. Det tog två timmar så hade den första nyakund-förfrågan dykt upp i ett chattfönster och en dag senare landade en pitch av en projektledare på en byrå. Jag är även i full gång med PR tillsammans med en egen kund inför en lansering i augusti. Det bubblar i hjärnan och kliar i fingrarna. Jag hoppas på ett bra fortsatt år för mitt företag. Med nya och gamla kunder. Nya och gamla vänner.

abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Reklamkroppen och ansvaret

nbsp;

 

”Naturligtvis påverkar reklam kvinnors självkänsla. Reklam adderar till ett klimat med ökat våld mot kvinnor. Det är inte helt enkelt att påvisa kopplingen mellan den här typen av bilder och våld.  Men att göra en människa till ett objekt är nästan alltid det första steget för att rättfärdiga våld mot kvinnor. Vi ser det genom rasism, vi ser det genom homofobi och terrorism. Det första steget är att avhumanisera en människa. (…) Unga kvinnor idag intalas att de måste vara omöjligt vackra, sexiga, extremt smala och de får även budskapet att de kommer att misslyckas, att de egentligen aldrig kommer kunna lyckas”.

Och detta tycker jag är ett av mina ansvar som reklamskapare. Att ha insikt i och tanke om vilka ideal jag är med och skapar. Vad mina val i mitt jobb har för påverkan i det stora. I mitt jobb hamnar man alltid i situationer där man är att bedöma yta utifrån försäljning. Orden som uttalas i ett rum när modeller ska väljas till en kampanj kan, speciellt om det handlar om mode, vara allt annat än bekväma. Det är krasst, det är objektifierande det är omänskligt. Men det finns också en stor medvetenhet inom svensk reklam och en förväntan om att tänka till. En del har missat det. Andra driver det.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter