Svart lunch

Föga visste jag i morse att denna dag skulle jag mata en okänd man iförd ögonbindel till lunch. Men så skedde. När jag gick genom dörren till det svarta rummet, The black box, på Studio tillsammans med mitt lunchsällskap visste jag inte vad jag hade att vänta mig. Vad var blackboxlucia? Eller stod det kanske blackboxlunch? En lucialunch, kanske med luciatåg, eller var det lunchdisko med wraps och cola som jag var medbjuden till? Bakom dörren stod ett långbord uppdukat i ett kolsvart stort rum, med svart duk och burkar med svart innehåll på bordet.

Det var bordsplacering och efter ungefär en minuts kallprat fick jag binda en svart bindel om ögonen på en projektledare från Skanska och mata honom med sked ur de svarta burkarna på bordet. Detta är nog första gången jag verkligen kände att jag hade nytta av den talang i matning med sked som en kan uppnå som småbarnsförälder. Vad som skulle ske härnäst, om husnycklar skulle samlas in och så vidare visste jag inte och den där boken fyra nyanser av någonting har jag inte läst för den verkade fruktansvärt slibbig. Men jag har förstått att den innehöll något så UPPHETSANDE som ögonbindel vilket fick fruar att gå ur huse. Det enda den boken sade mig var att allmänheten förmodligen har helt för lite utsvävande sex. Men vi skulle prata om mat va.

 

 

Som tur är var detta bara ett intimt obekvämt ögonblick i en annars svart och god måltid där de nya kockarna från Pembert och Gustavsson som tar över restaurangen i bottenvången på Studio lagat inom ramarna för det svarta temat, Kolsvart sotat kött, svarta linser, svart sky, fermenterad vitlök, fermenterad persika, svartkål…. Åsa från Tea Junkie var på plats med teer och en svart macorons på japansk bambukål och matcha. I en snygg inramning av fotokonst. När jag släpptes ut ur den svarta boxen kunde jag andas ut. Mina nycklar var i fickan och inget stearin har runnit över denna kropp. Det hela hade varit ett arrangemang för att uppmärksamma platser i Västra hamnen. Något som tydligen görs varje onsdag under taggen #haveasmultron

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Japanskt fiskeri på Möllan

 

Sakayana betyder fiskeri. Vad fiskeri betyder det vet jag däremot inte alls. Här, på en liten ny naken restaurang på Möllan med några bord, helvita väggar och en bar i ljust trä kan man i alla fall få sashimi med hemgjord blåbärsponzu där syrligheten och sötman trillar ihop i en lekfull dans på tungan. Kocken som just öppnat stället är ödmjukt öppen för frågor och det låter som de just börjat sin resa på en ny plats med en vilja att göra något bättre. Och det kan ju Malmö behöva som inte har ett stort utbud av bra sushirestauranger direkt. Ansiktena känner jag igen från det lilla inklämda stället som låg på Möllan för många år sedan, även gäster från den tiden känner jag igen. Så det är inga nybörjare som står bakom disken. Bara nya här.

 

 

Något av det absolut godaste på fiskeriet för kvällen är en köttbit. Ljummen, ÅH LJUMMEN, kimchi med sidfläsk, både i små och som denna stora bit. Det var fult brunt och ack så ljuvligt i min hungriga mage. Det salta, det syrade, den mumsiga saftiga grisen i en ruggigt god kombo som jag tänker härma. Om det är klockrent med kål, varför inte med kimchi. Och ljummen, kom ihåg det.

 

 

 

Gyozan var lite väl hårt stekt och den hade gärna fått ha den salta såsen vid sidan av än att låta dumplingsen marinera in i den på tallriken. Medan en liten fisksoppa och nigirin med gös var i all enkelhet hejhoppsåbra.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Muttan, vad sa du att det hette sa du?

Det öppnade en ny restaurang i Malmö. Och just denna väcker förbrylling. Hur ska man uttala namnet? Frågan har uppståt på kontoret, ute på krogen bland vänner, bland hitfarande från Stockholm. Vad sa du sa du? Frågan är om det vackra namnet Mutantur som betyder något så symboliskt vackert som ”tiderna förändras och vi med dem”. Logotypen är vacker och tanken likaså. Men undrar om de har sagt det högt? För jag har ännu inte kunnat tipsa om denna krog utan att det lett till skrattattacker och långa utredningar. Muttan-tur, MutAAAntur, Muutantur, Mutant-tur. Tjusig mat är det i alla fall på M u t a n t u r.

Det går att sörpla denna buljong i baren och dricka vin. När jag var där spontant – det stod mellan Muta…ja ni vet den där restaurangen… och Burgerking för jag var vrålhungrig. Körde förbi med bil… ja jag vet… inte miljövänligt… och det gapade tomt. Jag tänkte, de behöver mig och avstod som tur var BK. Skoja jag äter aldrig på BK om jag inte är strandsatt på en motorväg i ingenmansland. Men det var bra nära att jag tog en falafel. Nåväl.

Det var något kalt och musiken kom från en liten Marshallhögtalare i köket så jag hoppas att det läggs lika mycket tid på att få det ombonat och härligt som man lagt tid på att få fram en finstämd nätt buljong. Kramar, skratt och värme är andra ingredienser som jag hoppas kan stråla ut ur det öppna köket istället för lysrörssken. Jag ska gå tillbaka och kolla. Kanske krama någon. Jag hade förväntat mig mindre svart och stål och mer mys utifrån beskrivningen jag läst om att man ska vilja slinka in och hänga, ett sånt där hyggeställe.

Well. för 250 kronor för en firre på rätter i mellanrättsstorlek så vette fanken om jag slinker in så ofta. Då det i alla fall krävs några rätter för mättnad. Även om firren är fantastisk. Dessa små friterade bollar med bland annat kikärtor (sa ju att jag var sugen på falafel) kostade bara tvåsiffrigt i alla fall (styck) så man kan ju mysa med dem och ett glas vin.

”Vad var det nu restaurangen hette igen?” Blir min bildtext till denna godsak till anka.:-)

Jag ger Muttan några veckor till så de får gosa in sig i lokalerna ordentligt. Det ska bli mysigt att ses igen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Malmös första sliders-krog. Sådär 10 år efter.

 

Jag älskar de små söta burgarna i miniformat som kallas sliders. I USA går de att få i många olika varianter och jag tror mig ha ätit den bästa i mitt liv på baksidan av något shoppingmall i NY. Kommer över huvud taget inte ihåg stället. Utan burgarna. Så nu öppnas det ett sliders-ställe i Malmö. De flesta ställen jag inmundigat detta burgarformat har det inte varit ett koncept, utan en del av erbjudandet på restaurangen. Vars koncept kanske snarare varit fantastiskt bra kött, medvetet eller ekoreko-koncept. Så när nu tre herrar som bland annat driver andra krogar undrar jag en enda sak:

KAN MAN HOPPAS PÅ LITE KVALITET?

För det är ju inte direkt så att vi behöver fler burgare. Även om de är i miniformat.

Jag läser inget om att kvalitet är inkluderat i koncept. Det verkar var fokus på storlek. Det kan ju verkligen fungera, men inte för mig. Det finns så många dåliga hamburgerställen i Malmö som människor går till ändå (som Tusen2 fy fanken alltså säger jag bara. Inte ens guacamolen gör de själva och brödet som kommer ur plastpåse bemödar de inte ens sig att grilla. Sämre än Sibylla, ändå går folk runt och säger att de gillar det).

 

Bra hamburgerställen enligt mig: CASUAL STREET FOOD & TOMMI’S BURGERS JOINT.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Moccasin stänger

 

En krog som bara blivit bättre och bättre, steg för steg och hela tiden utvecklats med sin tid och människorna runt om är Moccasin vid Davidshall. Från café till en restaurang med naturviner, trerättersluncher och egen odling till menyn. Ett alltid trevligt ställe och charmigt sådant som lagat strålande små rätter till mig mången gång. Men nu stänger Eva efter femton år. Himla himla tråkigt att förlora en restaurang som gjort något så ovanligt som att hela tiden gå framåt. I alla fall vid en titt i menyn. Passa på att gå dit innan den 1 juli, smaka brödet som är bombat med nötter och drick orange vin. Kvarteret kommer bli ett snäpp fattigare. Men lycka till Eva med framtiden.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mer Moccasin och mer mormorsporslin i livet


 

 

Ät på ljuvligt porslin och allt blir lite ljuvligare. Blev extra glad av den här lunchen på Moccasin Vin & Kärlighed vid Davidshall i Malmö som har en supermysig lunch till lugn jazz, fina naturviner för glasen och du kan välja en trerätters meny med mindre portioner om du inte kan välja vilken av dagens du faller mest för. De har verkligen bara utvecklats över åren från café, till god mat, till godare mat och nu med egna odlingar, bra viner och fina anrättningar på tallriken. En kvarterskrog att alltid känna sig hemma på, för mig i alla fall. Och det som gjorde mig extra glad var det gulliga porslinet. När de tunga robusta keramikfaten intagit varenda krog just nu har Moccasin stannat kvar hemma hos mormor och behåller den föregående trenden med snirkliga blommor och sötromantiskt nätt porsling. Det blev jag glad. Och Brödet. BRÖDET!

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Olle Celton lagar i söder

 

Jag lärde känna Olle när han jobbade på Paté Paté i Köpenhamn, sedan drog han upp till Stockholm och lämnade oss ensamma och hungriga. Med vattninga munnar efter hans franskflirtande bondmat. Han tog det mumsiga till 19 Glas och nu sin restaurang Babette. Lyckos Stockholm. Men lyckos oss att han gör ett gästspel på Bouchon i Malmö den 2 april. Vi pratar ändå mannen som gjort take over på Lyle’s i London… Passa på och boka via restaurangens hemsida. Jag följde även Olles tips slaviskt när jag var i San Francisco där han jobbat och allt prickade mig helt rätt. En man i min smak alltså. Eller med min smak. Olle har även skrivit två nördiga böcker att fylla upp kokbokshyllan med. Spana in ”Enkel god mat” och ”Salt, socker och vinäger”. 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Michelinstjärnorna över Norden 2017

Nu släpps dom. Stjärnorna. Vet inte varför jag sitter klistrad vid live-teve. Varför detta har blivit ett så stort intresse att det pirrar i magen på samma sätt som när jag tittar på hästhoppning. Inför varje hinder stannar sekunderna upp en liten stund. Så inför varje michelinstjärna. Och jag är så imponerad och glad över min gamla granne Karim Khouani som jag följt och sett hans otroligt hårda arbete för att skapa ett perfekt team och nå stjärnor. Först på Ambience Vindåkra och nu, bara kort efter ett helt nyöppnande på en ny adress i Malmö, fått stjärna för Sture. Imponerande.

Och nu Waaaaaaaaaa. Vollmers får två stjärnor! Heja heja heja Mats.

Men något förvånad över att Daniel Berlin inte fick ytterligare en stjärna…

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Korka upp på Bouchon

 

 

 

Instagram ledde egentligen vägen till den här lilla restaurangen. När foodie efter foodie börjar blogga bilder på mustiga franska rätter från avkroken, gömd på en en liten gata, vet man att det är något speciellt som händer just här. Det är inte stort, men välkänt redan från början då de öpppnade. Anledningen är engagemang och intresse. Ett genuint intresse i att laga himla god mat. Att servera gott vin. Och ge gästerna en god upplevelse. Bouchon är en fransk klassisk lantlig restaurang som passar just den här årstiden extra bra enligt mig. Mörkt och mustigt, köttigt och rökigt. Så gå hit nu. Makaronipudding med tryffel, fin bläckfisk med chorizo, kalvhjärna, kött med bea och en ljuvlig pistageglass. Ja, mycket lantligt och en del speciellt på menyn men alltid något för den som inte vågar sig på inälvsfranskan. Allt så hjärtligt vällagat från scratch. Och eftersom Bouchon betyder kork är det bara att läsa vinlistan och lita på att du får bra i glaset. Det enda som inte passar årstiden är att det är kyligt, så på med en extra tröja. Men restaurangen prickar in flera parametrar för en trevlig kvarterskrog, kanske framför allt för att det känns som man kryper in in något privat. Även om mitt sällskap, Tina, hälsade på alla vid alla bord så att kockarna började skratta för att det såg ut som att det kom in en kändis. Det kanske man även kan kalla henne. Jag hälsade på en person. En matskribent Och sedan tjattrade vi tills alla andra hade gått hem och min torrknastrande Crémant fick mig att fortsätta till en cocktailbar tills de också avslutade musiken för kvällen.

Så följ Bouchon på instagram och låt det vattnas i munnen. När du känner att det är ohållbart går du genast dit och omsluts i den mjuka bekväma sammetsfåtölj som serveras på den här lilla krogen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Belle tidig kväll på Belle

30998222424_636de5b111_o

31465920200_4a5f367aa0_o

 

Det glädjer mig att Belle visar sig från sin bästa sida på flera år. Med sitt cocktailfokus och en nätt fin meny har de blivit stringenta under nya namnet Belle. Bara Belle. Och det visade sig vara extra belle extra tidigt på restaurangen. En lugn dagen före dopparedagen rådde, musiken var låg och stämningen var fridfull. Långt från det stökiga smutsiga röj jag förknippar Belle med och som vi igår konstaterade gör att vi också ibland undviker stället. Röj känns inte alltid rätt. Och igår tedde sig Belle så vackert som namnet viskar om. Igår uppmärksammade jag tystnaden hos personalen, ljudet av hur bartendern Linus Elveroth lät cocktailen vandra som ett vattenfall i luften med shakern, den dragspelsfromade baren, jag uppmärksammade de glänsande kakelplattorna och det varma ljuset. Inga människor stod i vägen. Allt var mycket mysigare än innan 23.

 

Det blir definitivt fler tidiga stunder på restaurangen. Om danssuget sätter in vet man att man blir räddad av de obetalda djs som ändå älskar att vara i det här sammanhanget för att vända skivor och gör det bara för att ha kul. Och då blir det kul. När de ätit upp sitt gage börjar festen.

 

En julig cocktail med lingon och cava fungerade utmärkt till en något för fast burratta med tomat och en äppelsyrlig svampbuljong med bakad söt rotselleri. Kvällen till ära serverade en kvinna oss och vi konstaterade att det ingav stället pondus att ha en äldre servitris vid borden och inte bara tatuerade groomade män, som förstås också är trevligt, men det är något extra i Sverige med äldre personal. Aldrig svåra, bara självklart och kunnigt. Det visade sig vara bartenderns mamma. Gulligt. Och det var också gulligt att det satt äldre damer vid borden som delade julklappar och delade en flaska vin. Belle är verkligen.

Spara

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter