Leta i det grå

Det är lätt att peka ut en händelse som anledning till hur man mår. När det kan vara en kombination av saker. Är jag nere brukar jag fundera över hur olika delar i mitt nuläge ser ut och vad som spökar i mina gråa tankar. Det är sällan en sak. Det är ofta flera. Eller är det ibland något helt annat än det jag tror att det är. Om jag pekar ut en sak som anledningen till mitt dåliga humör, eller för den delen glädje, kan det visa sig ha varit fel slutsats. Om det jag tror är anledningen och mitt sinne är kvar och jag fortfarande inte är tillfredsställd är det ju något annat. Jag börjar fundera över vad jag gör för jobb just nu. Det brukar påverka mig mycket. Är det inspirerande och roligt, kreativt och känner jag mig viktig. Eller är det en tråkig presentation som får mig att fundera på mitt yrkesval. Ska jag ha pms. Sa en kollega något vid kaffemaskinen som jag funderar över. Råkade jag se någon ur mitt förflutna på stan. Är det kanske något ur det förflutna som bubblar upp och väcker känslor till liv som jag nu projicerar på någon eller något annat. Jag tror att det är bra att analysera sin tillvaro och inte lägga alla ägg i samma korg. Då är det lätt att tro att om jag förändrar detta så förändras allt. Och har tillvaron funnits länge är det sällan något i vår omgivning som behöver förändras utan vi själva. Risken är att man hela tiden jagar det som får en att må på ett visst sätt när man egentligen borde jaga inåt. Titta på sig själv, lära känna sig själv och förändra inombords. Där ligger oftast vägen till den glädje man söker i sitt grå. Väldigt lite har med andra och vad andra gör att göra.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Det ständiga dåliga samvetet över detta….

Saker jag inte gillar att göra

Avboka grejer. Jag är så lojal att det värker under revbenen när jag gör avbokningar. Jag är lojal mot alla. Alla som jag inte känner. Bokar en restaurang och måste be om ursäkt för att jag avbokar. Bokar in en catering och ber om ursäkt för att jag avbokar. Vad grundar detta sig i? Att inte vilja göra andra sura. Att vilja bli omtyckt? Terapi för detta tack.

Gå ut ur en butik utan att köpa något. Detta ber jag också om ursäkt för. Ibland köper jag något bara för att komma ut. Varför? Tänk om jag inte vill köpa något. Tänk om allt i butiken är kasst. Om jag inte hade vett att stänga munnen hade jag lika gärna kunnat rabbla på om att jag egentligen har råd men inte just nu (för detta måste ju förklaras?) och att jag egentligen vill handla men vet inte vilken färg och det skulle bara rassla ut dåliga ursäkter. Vad grundar detta sig i? Att behaga.

Att gå till en annan frisör än den jag har. Då kan man fråga sig vad som kom först, hönan eller ägget. Det vill säga vilken frisör är det jag varit otrogen mot från början. Vem är ens min frisör? Går jag till en har jag ständigt dåligt samvete för att jag inte går till den andra. Funderar över hur jag ska förklara detta. Som om jag måste förklara för någon kring mina val? Eller att någon annan äger mitt hår än jag. Jag kanske hade lust bara.

Byta förskola. Så även om jag är missnöjd, har anledningar  och underlag för byte på alla håll går jag med en ständigt grubblande tanke. Bör jag ringa och förklara? Stackars dom som inte får har mitt barn hos sig längre, de som tyckte om honom så mycket och gud vad trist deras grupp är och de hade ju gjort så fint och hängt upp hans teckning och startat en loggbok och så vidare. Allt gnager mitt dåliga samvete. Står inte ut med mig själv angående detta.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Det sociala flirtandet

Ingen vill ju flirta öppet så därför uttalas inte komplimanger eller raggrepliker i öppna sociala medier som twitter och på facebook (oftast). Istället för vad om sägs handlar det om frekvens, graden av visat intresse. Allt är mycket sofistikerat och oklanderligt, kommentarerna är ofta neutrala men ständiga. Flirten avslöjas lättast av ett plötsligt intresse av dina triviala inlägg, som vad du åt till frukost eller har på dig för kläder. som väcker frågan ”var kom du ifrån?”. Ofta är flirtaren ömmande och bryr sig lite så där extra mycket eller har kommentarerna en busig underton. Kanske med en näst intill osynlig hint om att just ni borde träffas. Men ack vad det osynliga kan vara synligt och det är väl det sociala medier handlar om, att göra sig själv synlig och skapa intresse för den egna personen och vad är bättre än att ha ett objekt för denna målsättning. Det är ju dessutom mycket lättare att både flirta och att dra sig ur en flirt, eller att inte stå för den alls om den är näst intill osynlig och man slipper ta det våghalsiga steget att gå fram och säga, ”hej, jag heter ….”. Så bekvämt. Men undrar vad dessa nya beteendemönster egentligen gör med oss. Gör det oss till fegisar och påverkar de digitala rummen de verkliga rummen, hur vi rör oss, vad vi säger, vad vi vågar? Vi är ju vana vid att kunna framställa oss som vi vill och det är lätt att lyfta fram en person som man själv gillar och som man tror att andra gillar bakom väggar av ettor och nollor. Man kan dessutom logga ut när som helst. Jag röstar för mer kött och blod, mer handlingskraft än tafatthet och mer händer än bokstäver på en skärm, mer puls än detta fiskande. Going offline.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter