Hur reser man sig och går vidare efter ett krashat förhållande? (Fredagsfrågan)

Sedan jag fick frågan har jag funderat och samlat på mig svar. Så fort jag fått höra goda ord av vänner eller så fort jag fått en insikt själv har jag skrivit ner det för att ge ett bra svar. Sedan tappade jag bort dokumentet när jag bytte dator. Detta är vad jag kom på just nu:

 

Prata prata och prata. Prata med vänner, med familjen med någon som kan stödja, eller ge insikter eller bara lyssna. Prata tills du inte orkar lyssna på dig själv mer. Sen pratar du lite till.

 

Gråt. Det är kroppens sätt att läka och det är helt okej. När man gör slut går man igenom sorg och förlust oavsett vilken anledningen var. Man förlorar ju någon som har betytt väldigt mycket.

 

Skriv plus- och minuslistor över allt som var bra och dåligt. Om ni är två om att göra slut, kom ihåg varför du inte vill vara kvar i relationen längre.

 

Grotta ner dig och var destruktiv i början, titta på bilder och plåga dig själv, gråt och läs alla gamla sms. För då tar du tag i dina känslor från början. Om du flyr är risken större att du får en panik när du plötsligt vaknar upp en söndag och förstår hur mycket du saknar honom eller henne och då kan det bli mycket värre.

 

Ta tag i saker. Ta bilen till verkstaden, köp nya kläder, laga en god middag och bjud vänner. Om du inte flyttar från er lägenhet, vilket jag inte gjort, gör om något i lägenheten, gör den till din.

 

Säg inte till dina vänner att ”Nu mår jag bra, nu har jag kommit över” för då blir du bara så besviken när du får ett bakslag. Och bakslagen kommer. Bli inte arg på dig själv när du blir ledsen. Det är inte ett misslyckande, det är helt ok.

 

Även om det är svårt. Fortsätt med dina rutiner, gå upp och ät frukost, gå och träna, försök att fokusera på ditt jobb när du är på jobbet, betala dina räkningar.

 

Skriv en det-här-vill-jag-ha-lista. Och en det-här-vill-jag-inte-ha-lista. De kan vara hur långa som helst.

 

Ha inte bråttom. Hitta dig själv igen innan du hittar någon annan. Men du kan alltid hitta någon annan, något oskyldigt och oseriöst, att tänka på, så blir allt lite lättare i alla fall.

 

Hitta ett projekt som får dig att tänka på annat. Tror jag har två män bakom mig som satt upp tydliga idrottsmål efter att det blev slut till exempel.

 

En del vill skippa all kontakt. Av någon anledning verkar killar vilja dra ett tydligt streck, klippa alla band, avtagga sig på alla bilder där ni figurerar tillsammans och stänga ett kapitel i sitt liv helt och hållet för att klara av alla känslor. Nolltolerans. Det vill inte jag. I mina bra uppbrott har vi fortsatt prata om det som är jobbigt, kramats och stöttat varandra ut ur det hela. Så var det tyvärr inte i mitt förra.

 

Det är tusen gånger svårare och plågsammare och långdraget att göra slut idag när FB, twitter, bloggar och andra sociala kanaler påminner oss om varandra hela tiden. Även om man är duktig och inte går in och tittar på den andres liv, för att det gör så förbannat ont vad man än ser, så har man gemensamma vänner och får saker och ting upptryckta i huvudet som man tidigare inte behövt se. Det bästa är om man kan komma långt bort från det. Jag har inte lyckats.

 

Drick vin. För mycket.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Take it

 

Mitt senaste år sköljde nyligen över mig som en våg. Inte bara en. Stora vågor av minnen sköljde över mig och jag fick flera hårda kallsupar som trollade fram en förbluffande ilska över saker som har hänt och saker som har sagts. Men vem ska jag vara arg på, någon annan eller mig själv för att ha stått kvar i den take-it-or-leave-it-situation som jag befann mig i. För om man blir ledsen över något och får svaret ”det är ditt problem om du uppfattar det så” finns det bara en situation att välja på. Inga alternativ än att acceptera eller inte. Man ska inte ångra något har jag hört. Allt man är med om har en anledning. Jag längtar efter att se anledningen till att jag valde take it. Kanske för att jag hoppades att det var bättre leave-it.

 

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Vi

Idag träffades vi och kramades länge. Vi som var vi. Det kändes både bra och sorgligt. Han var ledsen att han inte kunde finnas där för mig som han borde eller brukade, och jag var ledsen för att allt kändes så naturligt och självklart, som att vi hör ihop, fast vi inte gör det. Tänk varför ska det vars så svårt. Det borde vara förbjudet att två personer som känner så för varandra inte kan få det att funka. Någon fysiologisk kraft borde sett till att dessa två själar som ständigt krockar aldrig möts. Men vi gjorde det. Och det är jag ändå glad för. Ibland.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Ett och två

 

Det är svårt att bestämma något tillsammans som ingen egentligen vill. Det är svårt att ta ett steg som är obekvämt och högt, speciellt om man måste göra det själv för att det inte finns någon annan väg att ta som inte är omöjligt snårig. Det är svårt att lämna någon som finns i varje andetag. Det är svårt att vara ett. Det är svårt att vara två.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Neråt

 

Jag vet hur mycket en veckas tårar väger. 2,5 kilo.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter