Jag tror att jag kommer sakna den här tiden när barnet hela tiden lär sig något nytt. Lika fascinerat lycklig och glädjesprudlande det känns första gången han pekar på något, ger en en puss (hjärtat dör), säger ett ord, tar ett steg, vänder sig runt själv, klurar ut hur man sätter på ett lock. Varje liten ny sak han plötsligt kan. Varje vecka får man uppleva det. Men redan nu har jag glömt hur det var första gången han sa titta, för nu gör han det 1245 gånger om dagen. Jag har glömt hans lycka r han första gången klarade och förstod hur han tog sig ner för sängen själv och att få in skeden i munnen. Och plötsligt kommer det avta. Snart kan han alla de där vanliga sakerna och då kommer det vara som om han alltid kunnat det. Allt går så snabbt att det är svårt att minnas känslan. Glädjen hos honom och glädjen hos oss som får vara med på resan. Önskar jag kunde minnas allt. Stoppa tiden lite i de lyckliga stunderna. För herre Gud vad häftigt det är. Min lille som sparkar på bollar, äter med gaffel och säger mamma. Var och en sak en liten fantastisk seger i hans lilla liv.
Varje dag något nytt
20 juni, 2015
