Logiken i att ligga på soffan med världens mest svullna mage som bara kurrar och man känner sig som en strandad val med hormonstörningar och så löser man det med att tycka synd om sig själv och… äta godis. Det verkar ju sjukt logiskt att trycka i sig godis när man känner sig jättetjock. Typ det är så syndommig det ärintelönt och belöningssystemet bara hoppar rundor. Nu är jag nere på nivån att jag äter sånt där konstigt äckligt godis från påsen, som någon annan plockat. Det är trots allt väldigt synd om mig.
Ickelogiken i detta nu
25 juni, 2012
känner igen det där, igår kl 21.30 bestämde jag mig i brist på annat gott (”varför har vi iiiinget goooott hemma??!!) att påbörja ansträngningen med att baka en kladdkaka. Jag åt upp nästan allt själv. Har aldrig bakat så fort. Inte ätit så fort heller.
Haha. Ja, men för dig som väger typ tio kg mindre än jag är ju det bara bra. :)