Känner vi varandra mindre nu för tiden?
När vi sitter där med varsin mobil.
Tittar in i skärmen på fikat. I soffan. I sängen.
Känner vi varandra mindre nu för tiden?
När vi inte har kvar samma tid som förr. Tid att fråga.
Hur mår du?
När vi tror att vi vet för att vi har ju sett en bild. På varandra.
Och du såg glad ut.
Känner vi varandra mindre nu för tiden?
När närvaro är viktigare där än här.
En vardagsreflektion, där jag börjat ta tillbaka mer och mer av min tid. Idag, på tåget när nackar böjdes över mobilen såg jag mig omkring, lät blickarna vandra och var bara i ett här. Vi missar ju det i vår upptagenhet om vad som händer någon helt annanstans.
Så bra skrivet om hur dåliga vi är på att vara närvarande med den vi är med just då. Diskuterade detta med en god vän nyligen och vi konstaterade att det ibland känns som att det är svårt att hitta något att prata om (i alla fall inbillar man sig det). För man har ju sett vad alla gör, på Facebook, på Twitter, på Instagram. För att inte tala om det eviga incheckandet. Så det är ingen idé att fråga vad som har hänt sedan sist. Och ingen vill se eller prata om det som inte är en kopp kaffe på hippaste fiket i motljus.