Det är man själv som väljer vilken sorts förälder man vill vara. Vilken pappa vill du vara? Vilken mamma vill du vara? Varje handling, varje ord är ett val. Det går aldrig att skylla på någon annan eller annat för förlorad tid, för vad du gjorde eller inte gjorde. Varje dag gör man val. Hur man beter sig, vad man säger och gör – det är ett val. Man kan bli arg med all rätt, sårad och upprörd men reaktionen är helt och håller ens eget ansvar.
Och varje dag gör man val. Varje gång man säger att man inte hinner hinner man något annat. Varje dag väljer man bort något för att prioritera något annat. Tid kommer inte tillbaka och du väljer själv vad du gör med den. Vem och vad som är viktigast. Vem och vad som kan vänta.
Alla borde då och då tänka efter, vem vill jag vara. Aldrig skylla den man är på någon annan. Och du är dina handlingar.
Just nu snurrar tankarna kring vilken mamma jag vill vara och vilken miljö jag vill att han ska växa upp i. Det är mitt ansvar. Hela hans liv är mitt ansvar. Och pappans. Vi väljer vilka föräldrar vi ska vara, hur han ska se på oss och hur han ska må. Ett överväldigande enormt ansvar. Som ingen annan kan ta förutom vi själva. Omöjligt att trampa fel i och göra misstag. Men för mig är han anledning att göra allt så bra jag kan. Så fint jag kan. Så tryggt jag kan. Känslan av att hålla det lilla livet är obeskrivligt. Att vilja skydda honom från allt som kan skada. Och det gäller även det hos mig som kan skada.
Vi är alla människor men vi kan alla vara en bättre version av oss själva och göra vad vi kan. Ingen annan kan göra det åt oss. Bara vi själva. Vill man förändra måste man titta på sig själv. Livet förändras inte åt oss. Mitt beteende är mitt ansvar. Hans liv är mitt ansvar. Och livet är för evigt förändrat. Så även jag.
Det var magiskt att se dig som mamma! Och jag är helt övertygad om att du kommer att bli en riktigt bra sådan.
Tack fina du! Och tack för snyggconverse.