Mitt senaste inlägg lockade hit en helt ny skara läsare. I det här fallet är jag inte så glad över det utan snarare nedstämd över att det finns så mycket ilska på nätet. Genom att uttrycka mig skapade jag ytterligare ett rum för denna ilska att sippra ut. Den känns som en stor svulstig sjukdom som sprider sig överallt på nätet och som verkar rekrytera människor i deras rädsla. Men om man låter all denna ilska, som även tar till våld, tysta dem som vill säga ifrån att det här inte är ok, tillåter man rummet för ilskan att bli ännu större. Ett rum där människors slutat vara medmänniskor.
Alla åsikter måste fram och alla måste få debattera om det som berör dem.
Kväver man människors rätt att kunna kritisera det som de anser vara fel, kan snart ”näthatet” öka utom all kontroll.
Vi har yttrandefrihet i Sverige och det ska vi vara stolta över. I många länder cencureras nätet och människor fängslas om de uttalar sig mot regimens verklighetsbild.
Men att ta till fysiskt våld mot meningsmotståndare, ringa dem i deras hem på olämpliga tider eller terrorisera dem med fysisk närvaro i hemmiljön, då har man passerat gränsen till det anständiga…