Jag hade en person i mitt liv som brukade stryka ut den bekymrade rynkan i min panna med sin tumme. I stress, i jäkt, i vardagen stoppade han mig. Såg. Förstod. Att även den som är stark känner. Att även den som är stark behöver. Alla behöver en sådan tumme. Och när den inte finns till hands har man alltid två själv.
Tummetott
11 oktober, 2014
