.Se + City = Sant


Det första tecknet på kärlek ägde rum vid Triangeln kl 08.25 idag. Kolportören för .SE iklädd gul vindjacka och Kolportören för City iklädd röd vindjacka fick upp ögonen för varandra. Pang! Glädje utbröt och de tog hoppsasteg mot varandra på trottaren i sann filmslowmotion och omfamnade varandra för att sedan fortsätta tillsammans upp längst Södra Förstadsgatan och dagens arbete. Är inte detta gula och röda omfamnade vackert så säg.

På kontoret sitter säljarna och kämpar för fullt, jämför försäljningsiffror, morrar, hittar nya taktiker, dumpar priser, höjer service, tävlar hårt. Men på gatan, i verkligheten, utanför pengakriget ser det helt annorlunda ut. I regn och rusk står de där på gatan, tätt ihop, röd och gul, och kanske blir bästa vänner.

Kärlek känner inga gränser.

, , , ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Bambuser

Nu filar vi på något nytt & spännande igen!
Måns, Alex och jag lanserar mobiltelefonsändningar på TV Malmö.

Med start torsdag kväll i nästa vecka och hela helgen framöver kan du se oss & alla möjliga kompisar, samt kanske dig själv och dina vänner live i rutan.

Välkommen till studion med kul, positiva upptåg du alltid drömt om att göra live. Vi lanserar även vår hemsida & blogg. Där kan du följa med i vad som sker bakom kulisserna och själv påverka vad det blir av vårt experiment.

Namnet Bambuser förresten kom jag på när vi satt och spånade. Det betyder ungefär ”oskickliga sjömän som endast kan användas för enklare sysslor.” Vilket är lite som vi när vi började med detta. Med bambuser menar vi att alla kan, för alla är oskickliga i början. – Så kom och var med, det svänger ju!

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jag är överkvalificerad


Fick mail från Berghs school of communication att jag är ”överkvalificerad” för den utbildning jag sökt till. Hur ofta händer det liksom? Hoppar rakt upp till steg två på en av Sveriges mest ansedda reklamskolor. Jo jag tackar.

Om man vill vara lite streetwise och få sig en egoboost går det alltid att söka engelska A på Komvux för att få samma besked som nämts ovan. Men det känns inte lika kaxigt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det Nöjesguiden talar om i Metro just idag



Läste i Nöjesguiden (Metro) idag att ”det vi talar om just nu” är Marc Jacobs modellers blekta ögonbryn, omgjorda à la 20-tal.

Jag älskar Marc Jacobs!
men prisas ska där prisas bör…
Eftersom det inte verkar som om Therese & Mattias vet om att detta trick praktiseras sedan länge… Passar jag på att tala om vem som myntade och alltid använde sig av knepet blekta ögonbryn, som sedan färgas/formas om efter tycke och smak.

Nämligen alla modeller och celebs’ favvo-sminkör under oherrans många år: Kevyn Aucoin.
Denna förvandlingens golden boy bör helt klart få cred för denna ”nya trend.”

För vidare kuriosa var det dessutom han som först 20-tals sminkade Drew Barrymore. Bilder av henne och andra vackra kvinnor finns att beskåda i hans böcker, såsom ”Making Faces.”
För att inte tala om på i stort sett alla stora tidningsomslag under delar av 80-talet, hela 90 talet och hela vägen fram till hans tragiska bortgång år 2002.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

NU -mindre risk att bli gravid i Slottsstaden!

Det ska sägas i sann Dressmananda, med mörk släpig röst: Grattis Slottsstaden! Nu öppnar Sushido nära dig. (Vilket riskerar att jag kommer att äta vinägerris varje kväll.)

Det liksom pumpas in nytt yngre blod i stadsdelen med små dunster åt gången. Kanske pensionärsköerna på Apoteket nu kan luckras upp för att göra plats åt Lisa som behöver dagen efter piller.

Käppartanternas meckas dagar är räknade. Jag antar att de fasas över inslag som Greekway med vitlöksröra, även kallad tzatziki, två restauranger med rå fisk, även kallat sushi och Café Gusto med fler sorters kaffe (espresso) än de serverar kakor (7 st traditionellt sätt, 5 om man inte vill verka skrytsam). Men faktum är att det i min trappa numer enbart bor folk av den yngre generationen, den utan grått krulligt hår och galoscher och att det är ett större antal chihuahua som skiter på gräsmattan än pudlar.

, ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Förlååt

Jag ska fortsätta dricka sprit men aldrig ALDRIG mer äta vitlök. Och det säger jag efter att ha ätit Mosaiks Gampas al ajillo som i och för sig är fantastiskt goda, men som förstör en hel lördagskväll. Det är hur jobbigt som helst att prata och andas inåt samtidigt. Det låter väldig dumt också.

Tog några tapas på Mosaik vid Stortorget med mamsen och därefter förpestade vi tillsammans tillvaron för dem som satt bredvid oss under Broadwaymusikalen Guys and Dolls. Den 50-åriga publiken skrattade glatt åt de klämchecka skämten som Claes Malmberg levererade men jag hade klarat mig med dansnumren och några framträdanden av Tommy Körberg.

Efter föreställningen förpestade jag tillvaron för Andreas som jag sprang på vid Café le fil du Rasoir. Han var nere från Stockholm för att spela. Söt kille! Och sedan förpestade jag tillvaron för Charlie på Koi där jag försökte dämpa vitlöksodören med stark sprit. Det hjälpte inte. Charlie höll sig på en meters avstånd hela tiden.

Kl 01.30 gick det inte längre. Huvudet bultade som om Josephine Forsman satt och spelade trummor där inne så jag sörplade i mig den sista ölen på Röda Kran för att sedan förpesta tillvaron för taxi 97 97 97. Förlåt.

, , ,


Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

30 = lycka?

30 års party för ursnygga, långa Therese på Friisgatans partykollektiv! (Jag kallar det så eftersom Rebecca tillika hyresvärd har som ambition att fylla hyreshuset med de egna vännerna).

Bubbel i dörren efter en hel dag på jobb = lycka. Födelsegrisens pojkvän är en av Köpenhamns bästa sushikockar = dubbellycka.

Eftersom Therese fick ca fem spabehandlingar i present av fem olika personer förutsätter jag att de antingen tyckte att hon var sliten, är rädd att hon kommer bli det nu när hon är 30 eller förutsätter att det är sådant som trettioåriga kvinnor bör ägna sin fritid åt. Eller?

När formarna efter Rebeccas smarriga hemmalagade cheescake stod tomma, var jag så trött att dansa var otänkbart. Och klockan var så mycket att Köpenhamn kändes lite väl långt bort. 97 97 97. Tack.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Antidepressiv film

Den här videon tittar jag på varje gång jag känner en uns tyngd över mina axlar vilket ger dålig hållning. Som idag.

Några anledningar till att käka antidepressiva medel denna fredag:
• Fick gå upp 06.00 för att bada katten som inte var ok i magen. Han satte en klo i min arm.
• Har ingen biljett till Vice-festen.
• Sms-bråkat med en man om något så löjligt som huruvida meningen ”jag hjälper dig att diska” innebär att det outtalat betyder att diska skulle vara en kvinnas ansvar och att män bör få medalj så fort de bidrar till det självklara
• Jag ska på 30-års fest i kväll och blir därmed påmind om att bästföredatumet närmar sig.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jag har stängt en restaurang

Varför är det så… att när det öppnar ett nytt ställe som passar ens behovstrappa utmärkt blir man själaglad men man går aldrig dit. Miss Brown öppnade sin deli på Davidhallstorg med eget bageri. Vilken lycka. Nu skulle min mage aldrig behöva knorra vid sängdags mer, eftersom kvällsmaten alltid kunde inhandlas på cykelvägen hem oavsett stressfaktor. Men aldrig, inte en gång har jag provat deras, enligt utsago, härliga soppa eller sallad att ta med.

Nu har de stängt. När jag läste nyheten på Måns blogg blev jag förtvivlad, förvirrad och förbannad. Var skulle jag nu inhandla min gourmetkvällsmat? Men så kom skammen och ångesten av att inte ha sponsrat detta ställe. Vad är min rätt att gnälla när det praktiskt taget är jag som fått stället att stänga, med viss risk för att ta i. Det värsta av allt är att jag därmed supportat Espresso house möjlighet att öppna ännu ett fik med marchmallows on stick i stan.

Fenomenet har setts förr, bland annat i den omåttligt populära staden Landskrona. Här står det anrika Strand byggt precis vid havet med alla möjligheter för stora fester, långa nattklubbskvällar och bra restaurang med veranda ut mot havet. Det tycker landskronaborna också, men de äter hellre pizza för 45 kr en fredagskväll än att gå dit. År 2002 drevs stället av ett gäng Malmökrögare som försökte sig på konsten att erbjuda arbetarstadens snåljopar bra lunch och italienskt kök på kvällarna. Men stadens bästa restaurang stod tom. Reggaekvällar med Svenska Akademien drog väl då en 15 pers och en nattklubbskväll 400 pers (kapaciteten är långt däröver).
Så togs beslutet. Strand stängdes ned (igen) och denna gång var det ingen krögare som ville fortsätta att driva stället. Det ville däremot en plastikkirurg.

Och se då blev det fart på landskroniterna. I sann socialistanda skrevs protestlistor över hela staden. Namn samlades in. Greta som dansade på Strand redan på 40-talet ville ha stället kvar, det ville även Chrille som brukade hänga där och dricka turkisk peppar innan han upptäckte Mink i Helsingborg och Ingrid som hade tänkt äta lunch där men aldrig orkat ta sig ner skrev också på. Ve och fasa om det fina stället skulle bli en plastikkirurgi. Men ingen, INGEN gick dit när de hade öppet.

Så då får man skylla sig själv och fatta att ingen kan driva ett ställe som inte drar folk. Och då blir det plastikkirurgi vid havet eller Epsressohouse, protestlistor eller inte.

Tänk på det när du aldrig besöker ditt favoritställe på grund av ren lathet. Plötsligt stänger det och det är ditt eget fel.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter