Blinka lilla

juli 27th, 2014 by Karin

20140727-115331-42811645.jpg

När man hör killen (mannen på bilden) nynna för sig själv i köket…. Blinka lilla stjärna.

Småbarnsliv

Bara för en stund.

juli 26th, 2014 by Karin

Fick. Nej tog en
ensam stund. Körde bilen till Klagshamns strand för att göra samma sak som mannen gjorde igår. Ta ett kvällsdopp. Med gråt i halsen under flykt från den psykiska stress det kan innebära att ta hand om ett litet barn dygnet runt. Det går aldrig att lämna bort. Aldrig att lägga undan. Och så sitter jag och kan inte njuta av solnedgången för att jag vet att han kanske skriker och är ledsen. Mammastressen. Den tror jag är unik för mamman. Med tanke på att kroppen reagerar fysiskt och mjölken börjar rinna ut från brösten när barnet skriker eller vid blotta tanken på honom så finns någon märklig relation som är svårt att förstå.

Nu är jag själv. Och vill bara hem.

Sen kommer leendet. Hej mamma.

juli 26th, 2014 by Karin

Ibland blir jag avundsjuk på mannens frihet. Han har sin kropp för sig själv. Min är ägd. Styrd av en liten krabat som är fullkomligt beroende av mig. Jag måste vara vid hans sida om han blir hungrig. Jag måste tänka på vad jag äter så att han inte får ont i magen. Jag måste ligga här instängd i ett rum när solen skiner utanför och jag har inte lyckats ligga i den där nyinköpta solstolen mer än 30 minuter och när mannen sticker ner med vännerna och tar ett kvällsdopp är jag vid lillens sida som ser min kropp lika mycket som tröst som föda. Och när solen gör alla rum heta behöver han dricka varje timme. Och om jag inte är där och ger honom vad han behöver skär skriken genom kroppen. Jag är utlånad till den finaste lilla människan på jorden. Ser inomhusväggar mer än solsken. Men jag kommer säkert se tillbaka på den sommaren då jag var låst som något helt fantastiskt. Det gör jag varje gång jag vaknar och hans klotblå stora ögon tittar djupt in i mina och sen kommer leendet. Med hela ansiktet. Hej mamma.

Prettocopy

juli 25th, 2014 by Karin

20140725-131517-47717781.jpg

20140725-131539-47739203.jpg

Vad är detta för pretentiöst bullshit. Någon fick lite feeling på kontoret och skrev livsbejakande rubriker? Om jag skulle råka göra det själv? Javisst ibland får man kräkreflexer av gamla texter medan kunden applåderat självälskande åt de vackra orden om produkten.

Annan reklam som går just nu och som hamnar i facket ”så pretentiöst och långt bort att det inte träffar någonstans”: Robyns volvomanus och Willab gardens tv-reklam. Denna copywriter vill gå in och avbryta.

Ska man skriva pretentiös Copy så krävs i alla fall en fingertoppkänsla för när det går över till obekvämt trams. Papercut är ett exempel på reklam som lyckats.

B to The A to the JS

juli 24th, 2014 by Karin

Det jag pratar om mest nu är definitivt bajs. Bajs bajs bajs. Det känns helt ok när alternativen varit fotbolls-VM och sommarhettan.

Sommar sommar sommar

juli 22nd, 2014 by Karin

20140722-200526-72326091.jpg

Eftersom jag lever inomhus, under skydd från sol och millimetrar från fälten (hade förträngt deras existens) kan detta vara blekaste året någonsin. Fetaste är det i alla fall. Då menar jag inte pengar.

Don’t quit your dayjob

juli 22nd, 2014 by Karin

När man varit vaken nästan hela natten och tagit hand om barnet, ber sambon ta honom på morgonen för att i alla fall få 30 min vila och han sedan poängterar allt han gjort ”medan du låg och sov”.

Att antyda att en helammande mamma är lat är lite som att be om en granatattack.

Den sommaren

juli 11th, 2014 by Karin

<

br

/>
20140711-171743-62263785.jpg

Det gör inget om sommaren springer förbi och jag bara är inomhus i svalkan när jag ligger på soffan med en sån här snusandes på magen. Denna sommar får helt enkelt räknas bort. I ett dygnetrunt-vakande över världens finaste plutt. Amma-sova-stressäta-hinna med husbestyr-amma-sova-vagga-vagga-vagga-amma.

Spännande

juli 9th, 2014 by Karin

20140709-085838-32318750.jpg

Det går att prata med bollar. Det är det vi gör denna morgon.

Restaurangvett

juli 6th, 2014 by Karin

Jag borde kanske bli bättre på att utnyttja min postion som krogkritiker. Kräva bord när det är fullt, special treatment och så vidare, men vet inte hur man gör. Utan att bli generad. Så idag ställer jag mig i kö för en plats på Sibbarbs strandhus med barnvagnen. Som hela väskustsidan Skåne förmodligen.

Efter oskyddat samlag

juni 27th, 2014 by Karin

Allt jag tidigare tyckt var löjligt tycker jag nu är jättegulliiiiigt. Som att jag har boken ”Boken om dig” stående framme som uppvisningsexemplar och inte Fashion Next. Diagnos: babyförälder.

Jakten på tystnad = kunna plocka ur diskmaskinen

juni 16th, 2014 by Karin

Snälla ta nappen. TA NAPPEN! Snälla snälla snälla bara ta den. Så ja. Ja bra. Neeeej. Du snälla ta nappen. Bara ta den. Kom igen. KOM IGEN DÅ. Så så ja. Nä. Jo. Ja! Behåll den. Behåll den nu. …. Inte händerna inte händerna. Nej.

Pompompam

juni 16th, 2014 by Karin

Det roliga i att jag just googlade hur man gör pompoms själv. Som OM jag skulle göra det. Får lite allergi av att tänka på pyssel. Jag gillar att planera, organisera och bestämma men inte att göra. Det mesta går ju att köpa. Hitta! Allt från trädgårdshjälp till pompoms. Och ja, tid är ju pengar. Ett alternativ är att vara strategisk vid val av partner och välja någon som kompletterar dig och snickrar det där bordet du skissat upp eller pysslar ihop de där pompomsen. Där lyckades vi inte riktigt i vår matchning. Men spellistor, kakor och inlagd rödlök – det behöver jag minsann inte köpa mig till.

Timmen mellan mjölkning

juni 16th, 2014 by Karin

Bild 2014-06-16 kl. 13.46

Vet ni. Jag jobbar! Alla sa att bebisar bara sover i början. Inte min. Min är ett vakentroll. Men just nu ligger han inkapslad och sover mellan mjölkpåfyllning och jag kan äntligen sätta tänderna i ett projekt med deadline i sommar.

Jag är inte kvinnan som tar på mig mysbrallor och sätter på fem episoder av någon serie och känner mig tillfreds. Så fort jag får en ledig stund vill jag bara plocka ur diskmaskinen, plantera blommor, färdigställa saker i hus och trädgård eller jobba. Men det är nog nyttigt för min själ – att inte kunna göra allt jag vill och släppa ogräs mellan plattorna, en icke perfekt veranda, överväxt odlingsland och oinrett lusthus. Vänta till nästa år säger folk. De är galna.

Men jag kanske måste acceptera att det inte blir perfekt – i år. Eller måste jag?

Morgonstund har guld i mun

juni 16th, 2014 by Karin

Vaknade med bajs, kräk, kiss och bröstmjölk på mig. Ingen fylla. Ingen fetisch.

Rullar över en åker och tänker på stan

juni 12th, 2014 by Karin

Försöker acceptera att jag är fast här på lannet. Jag har i alla fall en hel leverans av naturvin om det krisar. Samt en gräsmatta. Men mest åkermark att vandra på och oj vad jag saknar stan ibland. Jag visste och sa högt att det skulle bli tufft att vara mammaledig på landet och det är kännbart vad stor betydelse människor, skratt, vänner och rörelse är för mig.

Att åka in och jobba i stan, ta ett glas med vänner eller bara en kopp god kaffe på Noir gör det älskvärt att ha landet att komma ut till. Ett lugnt andningshål som ger energi, trots ogräset. Men att vara här ute hela dagarna är tuffare. Att dygnet går ihop i en enda gröt av amning och sömnbrist utan ens utrymme för tandborstning adderar naturligtvis till känslan av instängdhet. Solen strålar ner i trädgården och jag kommer inte ens ut på en hel dag. Fast jag är hemma. Hur är det möjligt? Det går inte att förstå förrän man är mitt i det.

Att ta sig iväg är numer ett projekt inkluderat skrikande barn i bilstol och barnvagn som ska transporteras. Istället för att bara ta hissen ner till asfalten, gå en runda i parken, slänga ut en filt, ta en coffee to go från Gateau och mata en gås. Jag romantiserar naturligtvis det hela. Staden eliminerar varken sömnbrist eller amning från schemat och den där gåsen hade kanske fått klara sig utan rester från Saltimportens surdegslimpa från Ericsons hem. Men ändå. Det tål att tänka på om man är redo innan man packar ner bohaget och byter hyra mot höga elräkningar. Och om det är läge nu eller sen.

Snart är krusbären mogna, barnet sover mer och jag vågar köra själv med det lilla knytet där bak trots att en dag på stan både innebär skrik i butik, amning på allmän plats och blöjbyte och klädbyten i obekväma ställningar.

Instruktionsbroschyr saknad

juni 11th, 2014 by Karin

Dagen då jag försökte mig på att sätta på regnskyddet på barnvagnen. Dagen jag av upp. Om jag fick tillbaka det i den lilla påsen från Emmaljunga? Nä. Inte det heller. Jag är inte den som Gud gav tålamod eller logiskt tänkande.

Försoffad on duty

juni 10th, 2014 by Karin

20140610-112639-41199091.jpg

20140610-112639-41199482.jpg

Äntligen snyggkläder och klackar! Trodde jag. Är förpassad till stretchlinnen lätta att slänga fram ett par tuttar ur och skjortor. Något min garderob inte har ett överflöd av och jag är inte riktigt sugen på en shoppingtur på stan. Herregud jag har knappt fått ut min kropp i trädgården på en vecka. Vi började bra med restaurangbesök med nyfödd i Lund (under press av dålig sjukhusmat). Men nu känns till och med en tur med barnvagnen på grusvägen som ett jätteprojekt. Vet man att det innebär storskrik i tio minuter tar man hellre fram tuttarna i soffan för lugn och ro. Höjdpunkten på dagen är de gånger pappan tagit en tur med vagnen, huset är tyst och jag kan duscha, kanske till och med sminka mig – för ännu ett soffpass. För en person som sällan sitter ner är 12h amning typ per dagtid en minst sagt psykisk påfrestning. Och när mannen åker in till stan och tar en kaffe på Kaffebaren eller säger ”jag tänkte sova lite längre” undrar man vad Eva tänkte där i lustgården när hon straffade kvinnan för all framtid. Frihet vänner. Det är en lyx. Egentid kommer snart (förhoppningsvis) vara en del av mitt dagliga vokabulär.

Med ansvar för ett annat liv

juni 6th, 2014 by Karin

20140606-205128-75088120.jpg

Det är man själv som väljer vilken sorts förälder man vill vara. Vilken pappa vill du vara? Vilken mamma vill du vara? Varje handling, varje ord är ett val. Det går aldrig att skylla på någon annan eller annat för förlorad tid, för vad du gjorde eller inte gjorde. Varje dag gör man val. Hur man beter sig, vad man säger och gör – det är ett val. Man kan bli arg med all rätt, sårad och upprörd men reaktionen är helt och håller ens eget ansvar.

Och varje dag gör man val. Varje gång man säger att man inte hinner hinner man något annat. Varje dag väljer man bort något för att prioritera något annat. Tid kommer inte tillbaka och du väljer själv vad du gör med den. Vem och vad som är viktigast. Vem och vad som kan vänta.

Alla borde då och då tänka efter, vem vill jag vara. Aldrig skylla den man är på någon annan. Och du är dina handlingar.

Just nu snurrar tankarna kring vilken mamma jag vill vara och vilken miljö jag vill att han ska växa upp i. Det är mitt ansvar. Hela hans liv är mitt ansvar. Och pappans. Vi väljer vilka föräldrar vi ska vara, hur han ska se på oss och hur han ska må. Ett överväldigande enormt ansvar. Som ingen annan kan ta förutom vi själva. Omöjligt att trampa fel i och göra misstag. Men för mig är han anledning att göra allt så bra jag kan. Så fint jag kan. Så tryggt jag kan. Känslan av att hålla det lilla livet är obeskrivligt. Att vilja skydda honom från allt som kan skada. Och det gäller även det hos mig som kan skada.

Vi är alla människor men vi kan alla vara en bättre version av oss själva och göra vad vi kan. Ingen annan kan göra det åt oss. Bara vi själva. Vill man förändra måste man titta på sig själv. Livet förändras inte åt oss. Mitt beteende är mitt ansvar. Hans liv är mitt ansvar. Och livet är för evigt förändrat. Så även jag.

Grötigt nu

juni 4th, 2014 by Karin

Förvirringen när jag skriver två inlägg med samma bild och innehåll för att inte skriva om andra saker alls.

juni 4th, 2014 by Karin

20140604-171743-62263153.jpg

När man letat ihjäl sig på blocket, till slut köpt en byrå till barnkläderna i Ängelholm, sambon har burit upp byrån och ställt i sovrummet. Alla kläder jag köpt har sorterats väl efter sort och storlek, ovanpå tre lådor från Färg och Form med strumpor, dreglisar och basbodys i. Visar stolt ordningen för sambon. Några veckor senare, och efter flera dagar hemma, tsunamikräker barnet. Sambon springer för att hämta nya barnkläder och…. frågar var de är.

?!

Jag är mycket fascinerad av mäns förmåga att sålla information i viktigt och oviktigt. Eller kanske pratar jag jugoslaviska egentligen. Svårt att veta.

Tur min födelsedag sållades som viktig och jag överraskades med denna frukost, 82 kg tung och 15 dagar efter due date.

Tack för den

juni 4th, 2014 by Karin

Tsunamikräkning. En timmes investerad matningsprocess (inkl onda bröstvårtor, skrik och nackspärr) till intet på 2 sek.

Från flickvän till familj

juni 3rd, 2014 by Karin

20140603-212934-77374236.jpg

Flickvän pojkvän. Särbo sambo. Partner älskling. Två personer som valt att leva ihop. Så blir man tre och plötsligt är man mer. En liten familj. Familj.

Det ljuva livet

juni 3rd, 2014 by Karin

Tre som gnäller samtidigt. En spädis, en sjuårig styvdotter och en tonårig katt som vill ut efter curfue. Graaaah.

Det är nu jag vill göra en Patsy, korka upp flaskan och tända cigaretterna.

Förlossningsdieten

juni 3rd, 2014 by Karin

Tio kilo viktnedgång på en vecka. Beat that mr!

Bombs

maj 29th, 2014 by Karin

Här sitter jag och lufttorkar ett par bröstvårtor som jag smörjt in med bröstmjölk på ordination. Det nya livet.

35

maj 22nd, 2014 by Karin

20140522-101448-36888699.jpg

Jag köpte den här brickan för att kunna få frukost på sängen. Och det fick jag. Man får inte vara dum. Det var dock ej under falska företeelsen utan jag sa det rakt ut för att undvika onödig besvikelse när partnern inte ”fattar vinken”. De gör liksom aldrig det ändå så det är lika bra att säga vad man vill ha.

Lämnade däremot resten till fantasin och det lyckades ju utmärkt med svenska jordgubbar och fromage.

Jag har bland annat fått em stelton lattemugg i roséfärg för alla mina kommande barnvagnspromenader. Ja, jag fyller år idag. På schemat står överburenhetskontroll och dammsugning. Kanske bättre i omvänd ordning om de behåller mig på KK.

Hemma 2014

maj 21st, 2014 by Karin

Det nya inne i inredningsreportage-världen. Grå linnelakan lite obäddat och slarvigt. Som om någon just gått upp eller som om barn lekt i sängen.

Slarviga sängar och ananas alltså.

BF+14

maj 21st, 2014 by Karin

20140521-215746-79066800.jpg

Imorgon tillhör jag alltså de fem procent som går över 14 dagar efter beräknad förlossningsdag. Facktermer; BF.

Vad bra att jag typ ställt in mig på jobbintervju i Stockholm under tron att då har det ju ändå gått över två veckor så det löser sig om familjen åker och killen vaggar. Men än så länge är det bara jag som vaggar.

Andas och acceptera.

Då kanske jag ska köpa en lott idag. Inte ofta man tillhör en liten %.

Rösta inte om du inte vet varför

maj 21st, 2014 by Karin

Låt mig tänka. Mmm nej jag tycker inte att alla ska gå och rösta och att öka antalet röstdeltagande aka vara ett ändamål i sig. Jag tycker att man ska rösta om man vet varför man gör det. Hellre inget kryss än kryss av någon som inte satt sig in i vad de röstar på. Då tycker jag det är bättre att sätta en badge på sin FB för att varumärkespositionera sig själv och låta det stanna där.

Men annars, om du vill göra skillnad – sätt dig in i saken. Rösta inte som kompisarna, det som är poppis eller som föräldrarna eller fikarastens diskussioner tutat i dig. Läs på.

Enligt SVT valkompass ska jag rösta på Djurens parti. Vad i herrrrrans namn är det. Nja jag tycker det finns viktigare frågor men jag landar ofta i miljöfacket i dessa tester.