Karin af Malmoe

Hemma är bäst ingen protäst. Tystnaden i mina rum. Som är mina. Jag kan sitta här och bara njuta av ensamheten. När jag väljer den själv.

Alla skägg i Malmö är ni klara. Jajamensan fattas bara. Den framtunga hipstern kan andas ut. Malmös första moderna barberare har öppnat i stan. Jag spår nästa nya grej. Här kan mannen få en behandling vi kvinnor (eller de flesta i alla fall) aldrig  kommer få uppleva. Jag hade inte en aning om att det var så avancerat att ta han om ansiktsbehåring. Men om jag hade haft skägg hade jag lätt lagt mig på Headons salong vid Möllan. ”Because Im worth it” har fått en ny innerbörd…

1. Rakolja

Nyckeln till en bra rakning är att börja med att rengöra och mjuka upp skägget med en så kallad preshave-oil.

2. Rakskum

Borsta på rakskum i cirkelrörelser så att skäggstråna lyfts.

3. Handduksomslag

Gör ett omslag med varm handduk för att värma skummet och hålla skägget mjukt.

4. Rakskum

Borsta på mer rakskum om handduken tar med sig för mycket.

5. Rakning med kniv

Raka medhårs längs växtriktningen för att få bort det grövsta skägget.

6. Handduksomslag

Gör ett nytt omslag med varm handduk för att mjukgöra skägget igen.

7. Rakgelé

Applicera en genomskinlig rakgelé.

8. Detaljrakning

Raka mot växtriktningen för att verkligen få en hållbar och ren rakning. Det är individuellt om huden klarar av att rakas mothårs. Jobba annars diagonalt mot växtriktningen.

9. Handduksomslag

Ytterligare ett varmt handduksomslag för att behålla huden öppen så att den har möjlighet att absorbera kylbalsam.

10. Kylbalsam

Applicera kylbalsam med försiktig massage.

11. Handduksomslag

Gör först ytterligare ett omslag med varm handduk och använd sedan en kall handduk för att stänga huden igen.

12. After shave-kräm

Masseras in försiktigt.

Jag måste även berätta för er. I förra veckan var det Eurovision och jag har turen att känna scenografen för hela alltet genom några gemensamma vänner. Han bestämmer hur scenen för alla bidrag ska se ut, försöker möta artisternas önskemål och kreera en fantastisk show, något han gjort till våra svenska melodifestivaler i många år. Således hade jag en biljett till en semifinal.

Men det hade även Bert Karlsson. Han satte sig på en av våra fyra platser och vägrade flytta på sig.

Jag gnuggade ögonen. Jo visst, där stod jag och platsargumenterade med herr melodifestival och sms:ade Johanna som var och handlade ”Bert Karlsson sitter på din plats”.

Det förhöjde min upplevelse av en riktig schlagerkväll!

Hur det gick? Hela raden fick flytta ett steg och vi fick en expertkommentator genom hela kvällen , som var generös med artistskvaller.

• Växellådan pajar 10 000 kr
• Service inklusive byte av kamrem 8000 kr
• Cykeln blir stulen 4500 kr
• Solglasögonen går sönder lagning 350 kr
• Strömsladden till Macen går av 750 kr
• Jag tackar nej till att hyra ut min lägenhet hela juli på Airbnb för 26 000 kr

Idag luktar det raps över hela Malmö. En söt sommardoft som ligger som ett blommigt skånskt täcke över staden. Det måste ha slagit ut i natt. Som uppvuxen lantlolla på en gård omringad av fält har jag en tränad näsa. Och när jag var liten sa min mamma alltid att ”när rapsen blommar då fyller du år”. Alltså fyller jag år snart. I några år har det inte alls stämt för värmen har tågat in helt för tidigt i maj. Men i år stämmer det. Älskar raps. I helgen åt jag förresten outslagna rapsblommor på en favortikrog på den skånska landsbygden.

I lördags gjorde jag ett jobb för Redken & Larsson & Lange på det tre dagar långa symposiet Be Creative som Redken arrangerade för Skandinavien i Götelaborg. Jag koreograferade den stora modevisningen under helgen med sjukt grymma frisyrer, styling och modeller. Gick upp fem på morgonen, åkte buss, och sedan hard hard work. Efter missöde under genrepet så att jag inte kunde göra som planerat hade jag två timmar på mig att få 25 modeller utan extra rep att fixa nya instruktioner fylla en ny minut och kapa en annan. Phu. Det blev väldigt bra. Rått, industriellt och hårt med svartvit visual av Jeffery Richt och svartklubbstechno av Olle Bergkvist. Däckade på en buss med samma gäng klockan tolv när festen tog över på det enorma Clariton hotel och var hemma tre. Kunde knappt stå dagen efter. Det är fantastiskt roligt att jobba med shower, uppsättningar och visningar. Speciellt när man får jobba med ett duktigt team. Man jobbar länge för något som är över på en kvart eller en timme och det finns bara där och då. Alla är 100 % skärpta, enormt trötta och ger allt.

Rakt i nyllet.

Jag fryser. Tog av mig för tidigt. Som alltid. Tvingas gå ut med katten varje dag för att han fått vårkänslor och skriker som ett barn och tittar på dörren till garderoben. Tar fram kopplet han spinner och jublar som en hund. Cykeln är redan stulen, det tog två veckor efter inköp och jag har försökt bruka våld för att få balkonglådorna att passa utan framgång. Samt tagit sönder ett par solglasögon. Der är vår nu helt enkelt.

En klockren blogg om Malmö. Fast way learning the city.

Vietnamesiska sommarrullar från Noi’s. Lite osammanhängande men med en morotssallad som var syrligt grym. Fresh och stor portion. Sedan en efterstalletburgare från Mariedalsgrillen som slog Max och alla de andra med stekt ägg och bacon. Tråkigt tillplattad biff visst. Men den smakade inte plast. Och det är ju ett plus i skäpmatssammanhanget.

Ps. Ja, jag äter alltid hamburgare upp och ned. Det är en annan historia.

I helgen var det loppis längs Regementsgatan i Slottsstaden, Sloppis, och jag hade fem lådor laddade för försäljning. Men jag hade inte föranmält mig så jag har lådorna kvar samt lite extra eftersom jag fick köpa saker istället. Får ta sikte på nästa loppis. Jag har varit huslig och målat och spacklat, minst ett hemmaprojekt per helg och ätit och jagat bästa cicktailbarerna a la NY style i Köpenhamn och hamnade bland annat på Union bakom en svart dörr och ringklocka. Idag har jag ätit nyttiga bananpannkakor, jobbat, blivit bjuden på mat, sett filmen Berättelsen om Pi och gått ner till havet där jag träffade en man som ville att jag skulle upptäcka tango på bryggan. Och i fredags köpte jag de svarta grymma byxorna från Rodebjer efter en öl på
MEC och övertalning. Tyvärr missade jag Headons modevisning som jag hoppades hinna med. Men s vanligt har jag hunnit med mycket mer än jag tror vid helgens slut.

//”skrivet från iPhone” = risk för konstiga stavfel. Tänker inte korra. Godnatt.

Jag har recenserat Vendels nya krog Vendel Matrum. Här är mina egna bilder. Läs recensionen här

Det var kul att ses igen. Jag gillar snö. Men inte så länge nästa år okej.

Min förra balkong var enorm. Som ett helt landskap. Det fick plats med två sittgrupper, en bänk, solstolar och plantor och plantor och plantor. Jag råkar älska att plantera, speciellt pelargonior i rött och rosa i mängder. De tar sig alltid väldigt bra och blommar precis hela sommaren utan stopp. Och så tomater och kryddor. Den var helt underbar den här balkongen, med kvällsol och högst upp så att den nådde fram till läggdags.

Nu har jag en något mindre (ca 12 kvm mindre) balkong men soffan är färdigbygd, hyllorna är uppe, kuddar är inköpta från Istanbul så nu blir det helt nytt tema och ny färgskala och blomsterlådorna ska målas om. Tips på växter som passar etnomönster?

Så här fint är det på disken på Media Evolution City. Blev glad idag när jag kom dit på en cappuccino och såg mitt babyprojekt i sin verkligaste form. Koncept inklusive namnet, tone of vocie, affärsplan, FB, pressreleaser, webbsida, förpackning och massa annat. Proud mama. Nu är det helt klart och jag hoppas det går fantastiskt bra för företaget Getraw. Det är roligt att jobba med en produkt man verkligen gillar.

Finns nu bland annat på Redfellas, Mästerlivs, MEC, Fitness 24seven, Green Matmarknad och på nätet som på Råvarubutiken.se. Och massor av fler ställen som jag inte kommer på. Men kolla in dem här på FB!

Mina jobb svänger verkligen – någon gång, när jag inte är stressad, kommer jag se det helt fantastiska i det. Igår gjorde jag gjort rena skrivcopyjobb för frisörkedjan Headon, Tourism in Skåne och en hemlig matkund. Klockan 17 gick jag till eventet jag själv håller i en gång i månaden, Reklamöl, för att sedan gå till Forum kl 18.30 och instruera en Body Step klass för att kl 20.15 slänga mig på cykeln för att sticka och testa en krog för Metro.

Idag har jag suttit på idé- och konceptmöte och droppat koncept för två roliga kampanjer (älskar denna delen i mitt jobb för övrigt. Får endorfinkickar av att komma på idéer), träffat en ny kund, skrivit på en grej till Triangeln för att sluta dagen med att lyssna på nymixad musik till en modevisning som jag ska koreografera för Redken i Göteborg, så att jag kan skicka anvisningar till fotografen Jeff som gör visusals.

Imorgon ska jag skriva en recension, sen ska jag till Köpenhamn och testa en krog för att det ingår i mitt jobb kasta mig tillbaka på tåget och gå på en modevisning, en VIP-försäljning och en AW som inte har det minsta med jobbet att göra förutom att det är på Media Evolution City. Så jo. Det hade det.

Nej. Jag ser inte humorn. Jag ser alla barn som aldrig kommer till Kreta. Eller Liseberg.

För att gråtande barn ska bli humor måste de gråta oproportionerligt om något verkligt banalt. Men för många är Kreta inte ett alternativ att gråta över. Jag tycker inte att man alltid kan ta hänsyn till dem som inte har möjligheten att köpa när man skapar reklam (det skulle göra uppdraget omöjligt)  men i detta fall, tillsammans med en stark (även starkt photoshoppad) bild av ett gråtande barn skapas magont snarare än längtan till Liseberg.

Ge mig glada kaniner.

Jag är 33 år gammal. Jag skriver om mat. Jag är uppväxt med inlagd gurka som stående inslag alla sommardagar. Igår fick jag veta att det heter pressgurka och inte prästgurka. Om jag ägnat denna gurka en tanke hade jag förmodligen kommit fram till att det förstämda var mer rimligt, även om gurkan ofta dukats fram om söndagarna hos min mormor. Men det har jag alltså inte och jag vet nu inte vem jag ska skylla på.

Mumsiga köttbullar från Smak.

Idag har jag träffat ett stycke mycket rolig kvinna. Hon hade köpt en ny vårjacka. Efter köpet frågade hon expediten ”det här var ju ett riktigt fult märke. Kan man sprätta bort det tror du?”. Expediten tittade förskräckt på henne. Det var en Barbour-jacka hon köpt, min mamma.

Detta märke som männen på Lilla Torg stoltbröstat bär upp trots att de aldrig satt foten på en jaktmark eller i ett stall. Vilket min mamma, som köpte jackan i en jaktbutik på landet, har.

Att cykla till kontoret och vara tvungen att ta av sig halsduken.

Att nysa högt och höra ett par killar på tiofikat vid en bro säga prosit.

Att stanna vid fiskehoddorna på vägen och köpa färsk fisk till mig själv.

Att sitta och jobba tillsammans med vänner i ett rum med knarrande trägolv.

Att träffa mamma och äta lunch ihop.

Var på en after work med ett band spelade. De såg så att ha riktigt tråkigt och hade tagit på sig det mest intetsägande som en garderob kan frambringa. Fyra killar, tippar civilingenjörer med inriktning på något extremt introvert, samt en genomskinlig frontjej vars raka hår hängde ned över hennes grå söndagsskolekofta. Jag undrade om de inte kunde ha ansträngt sig lite om de nu fick plats på scen. Min pojkvän förklarade då att det var Indie och att de föraltade folk som hade roligt.

Det valet alltså.

Nu måste jag bara se en inide som skrattar. Finns de och var?

I reklambranschen är det en synd att härmas. Att sno anses vara fulare än att frysa ut praktikanter och om man ska tro de högintelligenta kommenterarna på våra två branschtidningar är det ett större hot mot samhället än Nordkorea. Somliga reklamare ägnar all sin vakna tid att skanna världens kampanjer, budskap och bildlösningar och memorerar dessa för att kunna fälla så fort någon har utfört detta brott. ”Det där har redan gjorts i Guatemala i mars 1998. Haha. Got you!”. Det sägs att på en av Sveriges största reklambyråer Forsman och Bodenfors har man installerat en källare där två av företagets toppkretörer jobbar fulltid på att enbart hitta fall av stulna idéer.  Men ingen vet säkert.

Det är ju skitsmart egentligen. Det sparar tid. Tid är pengar. Och om en idé har fungerat för en produkt är det ju helt klockrent samt stensäkert att använda den rakt av.   ”Duktiga kreatörer härmar. Men de riktigt smarta snor rakt av” /creativedirector 2011.

Det tycker även en salladsbar i Helsingborg. Det lilla hålet i väggen serverar sallader enligt ovanild b. På menyn som är indelad i kyckling, biff och skaldjur finns sallader med japanska pickels, ceacear-varianter med matvete eller quinoa i botten och till det kan du köpa en smoothie.

Jag tar det jag alltid brukar, räk- och avokadosallad.

Fast jag har aldrig varit här!

Jag frågar om de möjligtvis jobbat på kedjan Salads and smoothies i Malmö som har exakt samma meny, i exakt samma burk, på exakt samma sätt. Det har de inte. När jag går ut ser jag vad stället heter.

Smoothies and Salads.

Här var det inga skrupler inte. Smaken var ungefär samma och ändå inte. Precis som namnet antydde. Ganska mycket sämre faktiskt. Precis som många kopior.

Såg denna och bestämde mig. Nu blir det ragga på Forum hela maj. Med vårkänslor i luften vill man dansa till dancehall och skaka rumpan. Tisdagar kl 19. Whiiha.

Bredvid varandra är det mycket uppenbart. Det här är inte bara så dumt för att det befäster förlegade könsroller vilket man kan anmäla reklamför (tack reklamsverige) utan för att Länsförsäkringar förlorar så mycket på att tala så här till sina kunder. Med denna reklam berättar Länsföräkringar på tydligaste vis hur de ser på kvinnors respektive mäns kompetens och genom att förminska kvinnan gör man sig ovän med en ganska stor kundgrupp. Ganska osmart. Tyckte Länsförsäkringar också som insett sitt misstag och bett om ursäkt. Att ingen sett det uppenbara innan är dock en gåta.

Lika beklämmande är  idiotkommentarer på Dagens Media:

”Men herregud, var är sexismen? Att hon är klädd i 50-tals kläder? (Mode någon?). Kroppspråket? (Gubben ser skitrist ut mellan hon ser hur fräsch ut som helst. Stackars kvinna). Att hon inte tror hon kan äga en egen bank? (Vem fan gör det?). Vilken rolig feminism”. /Man

Jag vet inte varför denna man uttalar sig alls. Dels har han inte förstått kritiken alls, dessutom är han man och har inte en aning om hur det känns att bli bemött med skepsism bara på grund av att man tillhör ett speciellt kön. Precis som att bli bemött på ett visst sätt på grund av ålder eller annan tillhörighet. Jag vet, och jag blir förbannad jag blir när jag bemöts av reklam som utgår ifrån att jag är dum i huvudet.

Näste kommentar:

Trist när det blir sånt mediadrev för små saker… *SUCK*/Man

Men detta är inte en småsak. Tvärtom är det ett stor problem hur män respektive kvinnor framställs i media. Ett så stort problem att de som förstår och bryr sig alltid har detta i beaktande när reklam skapas. Så stort problem att Guldägget i år har det som hjärtefråga. Så stort problem för att det går långt djupare och är långt större än en tryckt annons eller butiksskylt. Den annonsen är bara ett skyltfönster för hur djupa strukturer ser ut och det är när sådant här kommer upp som det blir så uppenbart. Det handlar om hur vi tilldelar makt och värde eller fråntar makt och värde genom kommunikation.

Jobbar man med reklam får man gärna tänka varje gång. Är detta okej.

Det är det Länsförsäkringar Uppsala som gjort reklamen som är lokal.

Det är fest på Malmö Högskola och jag är inbjuden att prata. Om mig själv. Det är inte så svårt. Kan dra lite relationshumor eller berätta om hur det är att bestämma sig för att inte tacka ja till fast jobb, håll andan och jobba för sin egen skull med en egen ambition. Det här är en av mina slides.

Kände mig lite trött. Så gjorde jag en tillbakablick över min vecka lite drygt. Varit i Falun. Åkt slalom eller utför kanske man säger. Åkt långfärdsskridsko. Varit på en fest i Stockholm. Undervisat 3 träningsklasser varav två hade en del ny koreografi. Dvs. övat in nya koreografier. Gått på en after work. Varit ute och testat tre krogar. Tagit en ridlektion. Haft övernattande gäster i tre dagar. Varit på teater och haft helkväll med mamma. Varit på födelsedagskalas. Och jobbat varje dag. Helsingborg och i Malmö.

Ibland kanske jag borde reflektera över vad jag faktisk gör. Ofta ganska mycket.

Jag börjar känna mig anti. Det är inte bra. Anti åsikter, anti allt anti. Det är när jag får en överdos av åsikter som jag blir anti. En överdos av en trend gör mig anti. En överdos av en maträtt gör mig anti. En överdos av ett yrke gör mig anti. En överdos av människor som pratar om en enda sak. Bara om musik. Bara om internet. Bara om vin. Bara om politik. Anti. En lagom dos av alla ingredienser mäktar jag med så fort det går till överdrift blir livet en tung gyttjesörja att vandra i. Det är tungt att bara prata om en sak. Det skapar elitistiska sammanhang där några få åsikter är de rätta och där man tror sig ha sanningen och veta mest om ämnet även om man aldrig tagit sig utanför sitt eget sammanhang, utan bekvämt lutar sig tillbaka med vänner och umgänge som tycker exakt som en själv. Jag älskar att sätta mig själv i oväntade sammanhang utanför min egen verklighet eller blanda vännerna i en burk och få lite av alla delar. För att bli inspirerad, underhållen och att utvecklas och inte bara trampa samma vatten. Eller prata om samma sak.

Ibland ligger jag i sängen och formulerar meningar, skriver världens bästa blogginlägg i luften och får till det viktiga slutet. Somnar. Och skriver aldrig ner orden. När jag vaknar är de aldrig aktuella. En del ord är dagsfärska med ett bäst före datum lång kortare än tiden det tar att få orden ner på tangenterna. Men så var nog tankarna bara till för min egen skull.

Jag är helt fascinerad över denna kvinnas lår och glömmer snabbt idealet stadens modebilder vill mata mig med. Hon får mig att självsäkert vilja gå med hårda steg så att låren vibrerar och ha shorts hela sommaren. Tacka Beyoncé för kvinnligheten och som motsatsen till trådsmalt ger mig kurvor och muskler att tycka om. På mig och på andra.