Tänk om vi var många som tog hand om barnen ihop

oktober 7th, 2017 by Karin

Skillnaden på olika kulturer och förr och nu spelar stor roll för hur föräldrar mår. I en del kulturer flyttar andra familjemedlemmar in hos de nya föräldrarna för att avlasta. Vi är skapta för att ta hand om spädbarn i grupp. Inte ensamma. Att säga att föräldrar idag är lata, eller häpna över att de behöver föräldrautbildningar vittnar om dålig insikt och kunskap om hur mycket vi är anpassade att klara av.

Med tanke på hur oerhört påfrestande det är att ta hand om ett litet spädbarn, främst för kvinnan som den första tiden är den viktigaste personen i spädbarnets liv kopplat till amning vilket ofta sker dygnet runt kanske varje timme, så behövs närvaro och stöd av andra.

”En nackdel med det moderna samhället är att familjemedlemmar är geografiskt skilda från varandra. Det gör det svårare för mor- och farföräldrar att hjälpa till med barnbarnen. Pappor måste också engagera sig mer”, säger forskaren Marinus van Ijzendoorn i Sds. Han har forskat i hur barnskrik påverkar oss och påpekar just skillnaden i hur vi lever idag och hur ensamma vi idag är i vårt föräldraskap i länder som Sverige – vilket så klart innebär en risk.

Jag har aldrig känt mig så ensam – känslan av ”jag måste fixa detta själv” som första tiden som mamma, och jag har aldrig känt mig i så mycket i behov av stöd som då. Av naturliga själ finns det saker i föräldraskapet som det inte går att dela på om man inte vill inkräkta på och göra avkall på det naturliga, som exempelvis amning. Men då blir också stödet runtomkring oerhört viktigt. För en person som aldrig får sova mer än 1 timme i sträck genomgår någon form av tortyrliknande situation. Även om hormoner hjälper till att klara av situationen vet nog vem som helst som fått störd nattsömn hur det påverkar humör, kapacitet och mående. Prova då störd nattsömn dag ut och dag in utan stopp. Vilken skillnad det skulle vara med någon som bodde hos en och stöttade med allt runtomkring – ge en paus, ett utrymme eller en förstående kram bara. Vad är det som gör att så många känner sig ensamma i detta – flera vänner vittnar om samma sak. Den enorma känslan av ensamhet, trots att man är två, men tyvärr inte fyra.  Och jag är säker på att det finns många sätt att ge stöd och avlastning där engagerad närvaro och förståelse är nycklar.

Varför fungerar vi inte mer som en community. Varför är samhället idag så oerhört fokuserat på att vi ska klara allt själva och i någon form av självförverkligande har vi ju inte tid att ta hand om andra. Liksom äldre och ensamma är i behov av sällskap, stöd och vad fint det hade varit om det var vi nära släktingar som fanns där främst, och inte hemtjänsten – så skulle det vara fint om mor- och farföräldrar hade en större roll i stöd i vår kultur när nya familjemedlemmar kommer till värden. Och pappan förstås.. Men det skulle också innebära ytterligare ett jobb. För hur vi arbetar är också något som förändrats över åren.

Från att vi bor nära föräldrar och en större gemenskap till att flytta långt bort och även jobba 100 %. Förr, och inte lång tillbaka, jobbade kvinnor mindre, en del inte alls. Det är också något som påverkar. I en del förhållande lyser jämställdheten med sin frånvaro när det kommer till de vardagliga sysslorna och kvinnan jobbar inte bara 100 % utan har merparten av allt ansvar hemma också. Att orken är mindre hos föräldrar idag tror jag definitivt är en sanning. Men då får man ju också se på hur situationen för föräldrar och främst kvinnor har förändrats. Vill inte läsa en till insändare om pamprade föräldrar, för så är det verkligen inte enligt mig. Det är mycket man ska orka med och helt för mycket man ska klara alldeles själv.

Läs den intressanta artikeln i Sds

Bilromantik

september 27th, 2017 by Karin

Morgontrötta föräldrar i combis som spanar på varandra från bilarna om morgnarna. Drömmen om något annat. Eller är det bara så att de istället för att titta på gatstenarna hellre tittar på andra människor i bilarna mitt emot i ljuskorsningen. Men det är mycket mer spännande att tänka att någon gång klickar det, de memorerar varandras plåtar och möts på en Cirkle K över en korv med mos.

september 21st, 2017 by Karin

Personlig innehavskollaps

september 15th, 2017 by Karin

Varför fallerar allt samtidigt. En personlig kollaps. Plötsligt behöver man nya trosor, nytt smink, nya svindyra krämer till det åldrande ansikten, ny höstjacka, nya gympaskor…. Allt på en och samma gång. Samtidigt som barnet behöver en komplett ny höst och vinter-garderob så lång att det kräver en hel lista på kylskåpet för att ens greppa hur många mössor som behövs en säsong. Neoprenstövlar, tunn mössa, tjock mössa, underställ, fleece, skal, overall…

Och när ska jag putsa fönsterna?

Att prata med tindrande vänner

augusti 6th, 2017 by Karin

– hur långt gick ni?
– vi hånglade 
– jag menade när ni vandrade
– jaha … 1,9 mil på en dag. 

Ssam 

augusti 6th, 2017 by Karin


Nytt glatt koreansk ställe 400 m från Huvudbanegården. Det vill säga en bro och 400 meter bort från Malmö. Bara några veckor efter öppning och deras mat är instagrammat i hundratal. Det är bara att gå dit och kolla vad all fuzz är about. Det är bara att inse, jag är ingen fan av bimbimbap. Varje gång jag beställer blir jag besviken över de, i min mening, tråkiga smakerna. Den var säkert jättebra men jag är helt enkelt inte kompis med den koreanska nationalrätten. Däremot är jag BFF med Ssams burgare. Oh brödet, oh krispet, oh smaken hallå! Ett absolut roligt ställe för senlunch som vi tog.  

Malmö kokar och här är en sneak peak

augusti 4th, 2017 by Karin

Titti Qvarnström och Möllevångstorget i kapitlet som dyker ner i kinesiska alternativa delar och historien om flykten bakom Malmös bästa falafel.

 

Ivan Jurman på kvarteret Åkern i sin trädgård med sina hönor som hellre lagar enkelt med grönt än snobbigt med dyrt. Och gör det supberbt. Missa inte den lilla kvarterspärlan vid Jesusparken.

 

 

Filip Åkerblom från Lilla kafferosteriet som tagit sitt sinne för kaffe och skapat en serie mikrorostat som vi kan hitta även i butik! Smaka hans kaffe på caféet på Baltzargatan eller i någon av alla restauranger som väljer hans rostningar, som Daniel Berlin.

 

Joel Lindqvist, en av mina absoluta smakfavoriter. Hans desserter är himlen och tillika hans glass som badar i nyanser från naturen i kombinationer bara Joel kan hitta på. Som öl. Eller hö. Hitta honom på Mat och Chokladstudion i Malmö eller Nordic Fauna i Stockholm.

 

Ola Rudin och Sebastian Persson på Saltimporten som varje dag serverar Sveriges bästa lunch nere i hamnen. Som jag skriver i boken (eller om redaktören tog bort det) är det bara att knäböja mot hamnen varje dag kl 12 och tacka killarna för att deras matkonst förvandlats och gjorts tillgänglig för alla.

 

Om du missat boken, bästa gå-bort-presenten, soffläsningen, kökskompisen i år – Malmö Cooking. Om människorna bakom det som gör att staden bubblar, varvat med recept av Malmös Michelinkock Titti Qvarnström som hämtat inspiration ur hennes liv och staden. Här är den! Boken här har jag skrivit tillsammans med Titti och Christoffer har tagit de magnifika bilderna. Hitta den i bokhandeln till fots (275 kr) eller på www, till exempel på Papercut, Adlibris eller Bokbörsen

Visst är den fin <3

Mormors hatt

augusti 4th, 2017 by Karin


Häromdagen slog jag upp mormors telnummer i mobilen. Märklig känsla när någon inte finns längre. Inte hennes närhet till skratt. Inte hennes snällhet. Inte hennes mat. Men hennes hatt finns och skratt i minnet. Och hennes kokbok vilar tryggt min hylla. Varje gång jag smakar av en sås, tänker jag på henne och jag gör precis likadant. Tar upp såsen med en sked, lägger över på en annan sked och efter lägger jag ner de båda på en tallrik med blå blommor från Rörstrand som också var hennes. Kram. 

 Bonnarötter

augusti 4th, 2017 by Karin

Min bror står för arvet. Arvet av våra bonnahänder, mina och hans. Alla våra steg på en grusväg lång långt bort, alla våra lekar på högar av sockerbetor. Alla våra kvällar vid värmen vid brasan, alla våra timmar i trädgårdsland och med fiskspö nere vid vår å.

Jag och min bror är uppväxta på gård. Förvisso arrenderade vi ut allt lantbruk och mark men vi bodde där med fruktträdgård, växthus, en pappa och mamma med jägarexamen. När man kom hem hoppade jakthundarna av glädje, det hängde småvilt och rådjur i långa rader på ladugården när jaktlaget träffats och marken var färgat av blod. Om helgerna. Innan vi gått upp smög pappa bort. Väntade på rådjur bland jordärtskockorna.

Så nu har en gård kommit till familjen igen. Med kor utanför stengärdsgården som kikar in i trädgården och en brasa där vi kan dricka vin. Så himla mysigt. För min brors familj också en hel del jobb….

Jag tar av min rosett och cyklar

juli 26th, 2017 by Karin

Jag cyklar genom staden och det är sent. Så sent att himlen är svart och på torget står klungor. Jag tar av mig rosetten i håret. Vill se mindre flickig ut. Inte lika ung.

 

Är jag knäpp. Eller är samhället knäppt?

 

Jag cyklar förbi torget och tänker att två har blivit skjutna här vid olika tillfällen nyligen. Någon hänger och röker vid ingången till en livsmedelsbutik, en bil kör förbi med nerrullade rutor, en BMW glider in snett framför mig och stannar. Det känns inte som det brukar, på dagen då jag är här för kaffe och grönsaker, eller på natten då drinkarna och alkoholen gör mig trygg . Men idag har jag inte varit på någon bar. Allt ter sig främmande. Någon dag kommer någon vara i vägen. En mamma, ett barn, en pappa, en mormor, en vän. Undrar hur det skulle se ut. Skulle det röda blodet göra sig dramatiskt vackert mot min vita kappa?

 

Jag cyklar vidare. Vilken väg är mest upplyst. En kille cyklar mot mig och tittar mig i ögonen utan att vänta blicken. Finns här några andra människor runtomkring?

 

Är jag knäpp. Eller är samhället knäppt?

 

Jag kommer på en cykelväg förbi Triangelns station, mot Pildammsparken och hör hur en moped kommer bakom mig. Var har jag min handväska? Den ligger i cykelkorgen.

 

Cyklar vidare längs med parken. Kanske ett dumt val men det går snabbt. Två killar cyklar bakom mig nu och de håller sig kvar där, skrattar, pratar. Vad säger dom? Jag tittar inte bak, stannar vid rödljuset vid Kronborgsvägen, rullar vidare och svänger tvärt vänster. Fintade jag dom eller skulle dom rakt fram?

 

Är jag knäpp. Eller är samhället knäppt?

 

Mellan de välkända husen, asfalten, lukten, en trygghet. Snart är jag hemma, ska bara förbi Rönneholmsparken och kommer ihåg då jag nyss var nyinflyttad, kanske för 15 år sedan, och diskplockarna som lämnade av mig i stan efter en lång natt i baren på en klubb säger ”Gå inte genom parken, där blev någon just våldtagen?”. Det tänker jag fortfarande på varje gång jag ser den.

 

Är jag knäpp. Eller är samhället knäppt?

 

Jag cyklar förbi lägenheten där mitt barns pappa bor. Tänker att där inne sover min son tryggt, hans blonda kalufs mot kudden och mysiga snusande, så nära men så ändå så otillgängligt. Rummet är nedsläckt och i köket ser jag hjässan av hans pappa, fortfarande uppe. Tänk vad alla parallella liv pågår samtidigt. Här cyklar jag förbi.Där inne är det varmt.

 

En råtta korsar gatan snabbt. En kvinna står och byter påslakan. Någon har satt en bräda insurrad i rep upp mot balkongen för att en katt förmodligen ska kunna komma hem.

 

Smart.

 

Jag måste också skaffa mig en katt, och en sådan där planka.

 

Lekplatsen i Rönneholmsparken är upplyst. Skogslekplatsen är vänlig dagtid, nu tar jag ett annat håll. Det enda som rör sig är en man och en hund. Staden är lugn. Jag är hemma.

 

Jag kan ta på mig min rosett.

 

Skickar en tyst hälsning till en liten snusande kille i blond kalufs några hus bort. Mamma kom hem ikväll också.

Räddad av en dinousarie

juni 21st, 2017 by Karin

Nyinköpta skor till treåringen. Det kan bära eller högst troligt brista. Han vill inte ha på sig dom. Efter tjat och tjat med argument som naturligtvis inte går hem hos en treåring som bekvämhet, det praktiska med badskor på stranden, luft mellan tårna med sandaler och så vidare gav jag upp. Så som man gör. Ta de tjocka gympaskorna för resten av ditt liv då.

Det var då jag upptäckte det. Dinosaurierna på knapparna på sidan av den fula foppatoffeln.

Haaaaleluja. Nu är det inte badskor längre. Nu är det dinosaurieskor. Din sko hör bön,

Det är så att man vill ringa företaget som gjort skon och lovorda dom. Kanske skicka en present, en bukett blommor.

De små knapparna med dinosaurier är inte till barnen. De är till föräldrarna, för att vi ska få argument till våra barn som de bryr sig om. För att underlätta varje morgon, spara 10 minuter innan förskolan,

Ni som kom på det där med dinosaurier. Ni har verkligen förstått vad vi föräldrar  till treåringar går igenom. Tack för er insiktsfullhet.

Nu vill han inte ha några andra skor. Framför allt inte de supersnygga lila från Rebook. Inte ett spår av dinosaurier.

Dagens mail

juni 16th, 2017 by Karin

 

”Your life now

Parents get into battles with their kids about clothes all the time — but unless it’s a special occasion, you don’t need to bother. Let your child pick from a drawer or set of clothes you choose. Mismatching doesn’t matter — he’s too young to worry about the fashion police. It’s a chance for him to make decisions for himself and be creative. Give a general guideline — ”It’s cold today, so you need to wear a sweater” — then let him pick the one he wants”.

En kö till något främmande

juni 7th, 2017 by Karin

Idag gick jag förbi en lång kö. Läste på skylten ovanför. Försäkringskassan. Där var jag, jobbklädd för dagen och hade just parkerat min bil påväg in på ett möte. Och det slog mig. Vilka parallella liv vi lever.

Här går jag och har inte en aning om vad som händer på försäkringskassan den 7/5 2017.

Vad illa.

Det är då inget mingel, även om många av de som kommit innanför hängde vid ståbord. Det var då ingen fest även om det stod en fullt mudderad vakt i ingången med ögon på kön. Jag har i stort sett aldrig haft kontakt med försäkringskassan mer än via en app med inlogg via bank-id när jag var föräldraledig och några månader då jag jobbade halvtid av egen önskan efter studenten. Jag har aldrig blivit tvungen att stå i den kön.

Mina steg fortsatte mot mitt möte. Tänk att det står några runt hörnan i kö och att jag just nu bidrar till deras liv. Det är något fint i det, och något jobbigt. För jag tror att var och en hade velat byta plats. Och det handlar inte om att en är framåt och arbetsvillig och den andra inte. Utan olika lotter i livet.

Någon kanske har fått ägna de senaste åren av sitt liv att fly med sina barn från krig.  Livet har handlat om att skapa tak över huvudet, mat för dagen och att sätta sina barn i säkerhet –  i alla fall för en stund. Medan någon annan kanske ägnat de senaste åren av sitt liv med att mingla vid ståbord och odlat kontakter för framtida möten.

Jag tror att samhället mår bra av att lära känna andras världar och hur vi hamnat i just vår egen. Vad många liv det finns. Vad många historier.

Att hoppa. Det är det enda hoppet.

juni 7th, 2017 by Karin

Det sägs ofta att självmord är en självisk handling. Hur kan man göra det mot alla runt omkring sig. Så dåligt. Fast det är precis tvärtom. Den som vet något om psykisk ohälsa vet också att självmord ofta begås av hänsyn till andra, för att personen inte vill vara till besvär och i sin sjukdom tror att det bästa, för alla andra, är om den personen inte finns. Faderns om förskingrat pengar förskonar sin familj från skammen, den sjuka lillasystern vill inte drabba familjen med sina problem. Det bästa är om jag inte finns.

Idag läste jag något om självmord som fick mig att tänka på just detta. Tänk om fler visste. Tänk om det pratades mer så att det skapades förståelse för de demoner som rör sig.

En person som är svårt deprimerad har inget utrymme i allt det svarta att se sina egna barn eller familj som ett ljus i mörkret. Den ser bara en väg ut. Bort. Så snälla, sluta säg att självmord är en egoistisk handling. Den är egoistisk för dig och du upplever det som egoistisk för att du känner att den personen inte tog hänsyn till dig och de runtomkring. Men i den självmordsbenägnes värld är det precis det den gjort. Tagit hänsyn till världen. Och samtidigt tagit hand om sig själv på det sätt den tror är det enda rätta.

Vad som är egoistiskt är att avfärda ett självmord som själviskt – istället för att försöka förstå att det finns sjukdomar som det inte går att sätta plåster på och blåsa bort.

Nu, 38 år gammal, är det två personer som stått mig nära tidigare i livet som jag fått veta tagit livet av sig. Båda så levnadsglada. Jenny hade jag min 20-årsdag ihop med. Hon var livet självt, alltid strålande och med ett stort utrymme för alla människor. Hon lämnade två små barn efter sig, en man, en restaurang och hotell som de byggt upp ihop i en helt annan del av världen. Gustav såg jag för sista gången vinka glatt från ett fönster i Slottsstaden. Då hade vi inte setts på flera år, han hade flera barn och stod och jobbade i en lägenhet. Ingen av dessa var själviska.

Ingen vet vad de brottades med.

Blomman Titti Qvarnström lämnar Bloom

juni 7th, 2017 by Karin

 

 

Nu är det officiellt, Titti Qvarnström lämnar Bloom in the Park där hon som köksmästare lett restaurangen till en plats i Guide Michelin med en stjärna.

”Det är dags för mig att gå vidare i det gastronomiska äventyr som är mitt liv. Efter åtta fartfyllda och utvecklande år som kökschef och krögare på Bloom in the Park och en Michelin stjärna i bagaget är det dags att lämna. Det är med stor tillförsikt jag kommer följa utvecklingen av denna unika restaurang som legat mig så varmt om hjärtat och jag önskar Ignatius Vidal och teamet det bästa.

Det jag fått möta i Tittis kreativitet, tekniska kunnande och ödmjukhet tillsammans med ett otroligt driv gör att jag bara kan se hur det kan blomstra runt henne. Och på en ny plats med utrymme för hennes person ska det bli spännande att se vad hon sår för frön.

”Nya utmaningar hägrar. Bland annat kommer jag att utveckla ett nytt restaurangkoncept med jordnära, hållbar, transparent och lokal matlagning i centrum.  Dessutom kommer jag engagera mig i en rad hjärteprojekt bland annat Pure Food Camp i Mittskåne. ”

Glöm förresten inte att köpa sommarens bok, Malmö Cooking, som jag har skrivit med stjärnan.

 

 

Är så blödig ikväll att… 

maj 17th, 2017 by Karin

Inför firandet av mors dag:ALLT OM DIN FÖRSTFÖDDA 🚼🍼❤️

Epidural?
Ja verkligen. Var som att sväva på moln

Igångsatt?
Ja, fy fanken. Det var bara att ta allt man lärt sig om en förlossning och skrota den. Oddsen för en ljuv lättsam förlossning där man liksom andas ut barnet i någon slags trans var inte att tala om. Värkstimulerande som gav helt onaturliga värkar och inte alls det vi lärt oss på den där kursen. 34 h sammanlagt, öppen hela vägen, barnet nästan ute och då komplikationer. Det är vanligt att igångsättningar slutar med kejsarsnitt lärde jag mig The hard way. Barnmorskorna såg honom och hans håriga hjässa och ville ta honom sista biten med sugklocka. Läkaren (Karin minns jag), kom in med en skarp blick och lät oss tänka i några minuter på akut kejsarsnitt vilket hon rekomenderade, till barnmorskornas besvikelse. De hade så klart läst mitt lååånga förlossningsbrev och om hur hans kulle läggas på min mage för att jag skulle få uppleva de 7 stegen (googla). Istället hamnade jag på operationsbordet.
Lustgas? Ja. Men andades som Darth på syra i den så den fick de ta bort. Andades bättre med profylaxandning

Visste du könet innan? Ja

Beräknat datum? 7 maj

Födelsedatum? 25 maj

Illamående på morgonen? Ja, och hela dagen. Det där med morgonen är en myt. Var kommer det ens ifrån?

Cravings? Ja. Ekologiska grönsaker, omogna bananer och grapefruktjuice. Så himla pretto. I tredje trimestern åt jag dock en kalspaderbulle från Gateau om dagen.

Hur många kilo gick du upp? 25 kg

Pojke eller flicka? Pojke

Vart födde du? Lund

Antal timmar med värkar? 34

Bebisens vikt? 3,4 kg

Bebisens fullständiga namn?

Elias Aston Theodore

Hur gammalt är barnet idag?  3 år

Moccasin stänger

maj 14th, 2017 by Karin

 

En krog som bara blivit bättre och bättre, steg för steg och hela tiden utvecklats med sin tid och människorna runt om är Moccasin vid Davidshall. Från café till en restaurang med naturviner, trerättersluncher och egen odling till menyn. Ett alltid trevligt ställe och charmigt sådant som lagat strålande små rätter till mig mången gång. Men nu stänger Eva efter femton år. Himla himla tråkigt att förlora en restaurang som gjort något så ovanligt som att hela tiden gå framåt. I alla fall vid en titt i menyn. Passa på att gå dit innan den 1 juli, smaka brödet som är bombat med nötter och drick orange vin. Kvarteret kommer bli ett snäpp fattigare. Men lycka till Eva med framtiden.

Det kokar om Malmö cooking

april 25th, 2017 by Karin

 

 

Och Nöjesguiden har skrivit om den, Fokus har skrivit om den, Allt om mat har skrivit om den, Hallå har skrivit om den och Sydsvenskan har skrivit om den. Och Lina förstås. Nyp mig så kul det är att släppa bok.

Nu firar vi boken Malmö Cooking

april 25th, 2017 by Karin

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen fick vi fira den. Efter månader av hårt jobb och lång väntetid släpptes boken Malmö Cooking i fredags med fantastiska bilder av Christoffer Lomfors, extravaganta recept och historier av Titti Qvarnström och långa fina intervjuer av mig med Malmös matvärld. Skål för det. Här är en mängd av bilder som våra besökare tog under kvällen, journalister, våra familjer och våra fina mathantverkare och matmakare som porträtteras i boken var med oss. Har minsann aldrig blivit ombedd att skriva en autograf i hela mitt liv, men nu var det tydligen dags. Med råge. Herre vad jag skrev. Det var inte förrän nu, när folk höll i vår bok och pratade om den och grattade som det faktiskt kändes att detta har vi gjort. Och som min redaktör påminde mig om under kvällen, så satt jag och skrev boken med tight deadline samtidigt som jag var själv med en liten tvååring runt benen. Det var svettigt, roligt, vansinnigt och det gick. För att vi var ett bra gäng. Tack för alla blommor! De blommar än.

Dagens matord: Salladsmontör

april 25th, 2017 by Karin

Imorgon öppnar en ny salladsbar i Malmö. Nej, inte det minsta ny men ännu ett Salads and Smoothies öppnar i Studio. Idag kom de ut med nyheten i våra kanaler då jag sitter här i det höga huset och jobbar, där de meddelade att ”just nu håller vi på att utbilda våra salladsmontörer”. Fantastiskt. Nu kan man bli salladsmontör. Det vill säga, lägga pasta i botten eller något gryn, toppa med sallad och sedan proteinet på toppen som kycklingskivor av tveksam kyckling eller räkor samt dressingen i en liten burk som trycks ned under plastlocket. Som att bygga en burgare, en tegelvägg eller en lasagne men sallad. Vad jobbar du med? Jag monterar sallader. Det finns så många sätt att ge mervärde till ett yrke – som att skapa en fantastisk titel.

 

 

Det blir en bra fredag…

april 18th, 2017 by Karin

 

Nyp mig i armen. Nu kommer den ut. Boken som jag skrivit med Titti Qvarnström om matprofilerna i Malmö och matstaden.

Oh ramslöksheaven is a place on earth

april 17th, 2017 by Karin

 

Så här ser dom ut. De går inte att ta miste för att vara en liljekonvalj om du skulle vara orolig för det. Eller om du hittat rätt. Det doftar verkligen lök, skarpt som vitlök.

Fullkomlig ramslöksfrossa – Tips tips

april 17th, 2017 by Karin

 

I skånes än så länge mestadels nakna skogar dyker det upp fält av ramslök. Den vitlöksskarpa doften ligger som en matta när man stiger ut i bilden på ramslökssäkra spots som till exempel Alnarpsparken, för att nämna ett ställe nära Malmö. Det går att plocka massvis. Och det går att göra massvis. Så ta den där turen nu nu nu. På Ica kostar en bunt ramslök 75 kronor. Vi har guld i skogarna just nu. Jag plockade mitt i en skog påväg mot Höör.

Börja med att göra den busenkla ramslöksoljan. För den kan du sedan ha till allt möjligt i några veckor fram. Det finns andra recept som ger längre hållbarhet men jag gillar det enkla, utan uppvärmning. Det vill säga mixa kallpressad rapsolja, jag använder en ekologisk svensk, med ramslök, kanske lite salt och så ner i små söta flaskor (dessa har jag köpt på Lagerhouse). Efter några dagar kan man, om man vill, sila oljan så får man en klarare sådan. Denna går att ha på allt, sallader, grillat kött, fisk i ugnen, ja allt som tycker om en skjuts av färsk vitlök.

 

Till exempel min ständiga paradrätt, Zucchinisalladen som jag förvandlar i oändlighet med samma bas – tunt hyvlad zucchini med citron,. Här med parmesan, pinjenötter, flingsalt och stänk av ramslöksolja. Det kan vara det bästa du har upptäckt i matväg för alla älskar den och den passar till allt.

 

 

Eller på morgonmackan. Några droppar ramslöksolja på avokado och på en grov macka eller ett knäcke. En kopp snutkaffe på det.

 

 

När du ändå står där med din stavmixer och ramslök så gör pesto. Två stora nävar ramslök, en stor näve ost som parmesan eller västerbotten, nötter som till exempel mandel, pinjenötter eller valnötter och så massa kallpressad rapsolja som du mixar. Och citron förstås.

 

 

Vill du ha den fin och grynig kör du allt med mixern, vill du ha den lite mer bastant och grov mixar du först olja och ramslök och mixar noga, medan du kan låta nötterna och parmesanen mixas lite mindre. Den grova konsistensen (till vänster) är min personliga favorit men en slät fin passar också utmärkt.

Och vet du, med samma recept fast du byter citronsaft till citronskal och tar bort nötterna så har du en gremolata!

 

 

Din pesto kan du droppa på toppen av en mild krämig ramslökssoppa. Det finns en mängd recept och jag gör som alltid – läser många, analyserar vad jag själv gillar och gör sedan min egen. Denna är helt suveränt god. Med en bas på schalottenlök som bryns, på med några dl grädde, en liter grönsaksbuljong, och ramslök som du först har mixat till en slät massa tillsammans med lite vätska. Jag hällde ner lite vitt vin också. Servera toppad med vispad grädde, mortlad rosépepper och ramslökspesto.

 

 

Ja, när du nu ändå är igång så gör du också det bästa ramslökssmöret någonsin som du kan använda som smaksättning när du sedan lagar mat. Denna görs med några närvar ramlök, rapsolja, en matsked dijonsenap, två matskedar honung och 250 gram smör som får mixas ihop till ett nötigt härligt smör. Smaka av och se om du vill ha mer sötma så tar du mer honung, mer kaxighet så tar du mer senap.

Sedan kan du använda smöret som ljuvlig smaksättare tillexempel till lamm som du ger ett rejält lager smör som får gosa in sig i ugnen, eller på fisk, oxkött, kyckling eller varför inte i baguetter och införliva det klassiska vitlöksbrödet.

 

 

 

 

 

En sko i timmen – nya sneaker must haves

april 12th, 2017 by Karin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är absolut inga problem att beställa ett par sneakers i timmen livet ut. Det bästa som hänt mina fötter är en revival av sneakern. Och det sämsta för min plånbok. Dessutom tycks sneakergarderoben alltid fallera på en gång, det vill säga plötsligt behöver man nya för alla ändamål samtidigt. Lite som smink och krämer. Varför tar allt slut helt plötsligt på en gång. Nu behöver jag nya för att köra min Body Step på Nordic Wellness på måndagar vilket är en sjukt högintensiv träning och jag tänker mig minst 2 par. Sedan behöver jag ett par för dansklassen på Bow Down Dansacademy som jag går på tisdagar. För att inte tala om alla jag behöver alla andra dagar. Och min son behöver två nya par han med. SNEAKERHEAVENMONTH.

En klassisk wiener till en whiner

april 10th, 2017 by Karin


 

Lördag morgon och jag vaknade efter bara fyra timmars sömn.  Utan barn i hemmet bestämde ändå min kropp att 06 var en perfekt tid att vakna upp dagen efter både vinpaket och drinkar. Därtill erbjöd dagen 3 timmars städning. Inte i mitt eget hem som verkligen hade behövt en våravdammning utan på förskolan. Jippy. Det hela vore nästan omöjligt att klara av för några år sedan, men sedan jag fått barn har min kropp fått någon märklig form av hanterbarhet vad gäller sömn, sömnbrist och energi. Att gå upp efter ett fåtal timmars sömn är ”inga” problem. Och då borde väl ändå även åldern spela roll, men tydligen blir man bara bättre på att vara pigg med åren. Jag kanske ljuger och måste dementera detta å det snaraste. Men det var i alla fall så i lördags. Och jag fnös åt yngre vänner utan barn som ojjade sig över gårdagen och fortfarande låg i sängen klockan elva. Upp och hoppa och torka dörrkarmar och ventilationssytem med er småglin!

Efter att ha putsat en barntoalett i tre timmar (ja) kände jag att ICA Malmborgs var jag värd. Riktigt whiny var jag och att handla råvaror ger mig samma kick och lyckorus som att handla en klänning på Miloii för 3000 kr. Så jag valde mat för en tredjedel av den där klänningen. ICA Malmborgs på Limhamn. Vad har du inte? Jag hjärtar dig. Jag vill ha allt. Speciellt om jag tycker lite synd om mig själv. Gick säkert där inne i vad som kändes som en evighet. Till sojorna gick jag tillbaka fyra gånger för jag ändrade mig om fabrikatet. JAG TOG MIG DEN TIDEN OKEJ.

Bestämde dejt med min tvååriga son och bankade ut tre rejäla kalvköttbitar med en kastrull. Och gav dem en klassisk massage med ströbröd, mjöl och ägg för att landa i en pikant rödvinssås och balanseras upp av vårsöt vit sparris, blodfärgad harsyra och anjovis från Grebbestad. (där jag för övrigt ätit den enda langos jag tyckt varit god. Kanske för att klockan var 01.30 och det var en ljuvlig natt, men det är en annan historia). En sallad på nypotatis (förlåt för att jag inte köpte svenskt, jag vet) med dijonvinägrett och massa färska örter. Lördagsdeppen blev bättre.

Mediet som förändrade maten

april 10th, 2017 by Karin

 

Se till att skapa en instagramvänlig toalett och du garanterat organisk spridning. Mediet instagram har gjort att restauranger och kockar tänker allt mer på hur maten ser ut, i ögat av en mobilkamera. Matupplägget på tallriken har aldrig varit viktigare. För nu förför du inte bara den som sitter med tallriken framför dig och ska ta sin första tugga. Har du tur sprids bilden på din mat till en hel hord av människor som kan upptäcka just din restaurang och bara genom att skapa mat och interiör som människor vill föreviga med ett klick och ett filter kan du skapa spridning genom ambassadörer. Det handlar om att inspirera till att fotografera. Till att sprida ordet. Så hur mycket påverkas maten egentligen av instagram och dess oändligt många foodiekonton?

 

De som redan tidigare lade en hög ribba och värd i det estetiska var redan där, men många har fått lära sig och utvecklat sin matlagning och förmåga att skapa något som är så vackert att det är värt att sprida. I samma era av spridning av matbilder från restaurangbesöket som inte är skapat av restaurangen självt och upplagt på den egna hemsidan eller i en annons har de färgfulla rätterna exploderat och även keramiken fått en ny betydande roll. Människor pratar keramik och porslin som om de aldrig haft något annat intresse, och köper dyra tallrikar som de sett på en bild, på instagram, från en restauran. Allt hänger ihop.

 

Du kan börja med att du renoverar din toalett till något som får besökarna att ta fram kameran. Just denna bild ovan såg jag förevigad och publicerat av två matskribenter två dagar i rad i helgen. Den är från restaurang Lyran. Andra toaletter som skapar organisk marknadsföring på nätet är The Embassy (bilden nedan) och Saikö. Så ta tillfället och se möjligheten med att nå ut bara genom att skapa något som är roligt eller vackert att visa och använd dina ambassadörer för att sprida ordet om dig.

 

Går i kommunikationstankar

april 2nd, 2017 by Karin

Förståelsen för människan kommer alltid bara grunden till att göra bra kommunikation. Effektfull kommunikation och kommunikation som engagerar och når in. Oavsett kanal börjar arbetet där. Nyfikenhet på människan och hennes väsen och kunskapen om hur man bygger och förvaltar varumärken är viktiga komponenter. Tilllsammans med en trendmedveten fingertoppskänsla för var vi står idag och i framtiden, visuellt och i tonalitet. 

För att nu fram i bruset av alla andra behöver din kommunikation desssutom sticka ut. Som det tjatats om i tider. Det gör den bäst genom att ha ett kreativt fokus. Och i den bästa av världar har man här inte ens kommit fram till kanalvalet. Det bör vara problemet som ska lösas som ska avgöra kanalen. Kanslvalet kan komma som en del av den kreativa idén och förstärka idén ytterligare. Vi vill göra det här, hur gör vi det bäst?  Tyvärr är det ofta tvärtom. Beställningen lyder sällan ”gör vårt varumärke älskvärt med vilka metoder ni vill”, utan snarare ”vi har bokat annons det och det datumet, vi ska ha X antal poster på FB i år, eller vi ska ha en broschyr. Varför? Om vi i den kreativa och strategiska fasen kommer fram till att något annat skulle ge mycket större effekt. 

Idag tänker jag lite på mitt jobb som kreatör. Var det är idag och vad jag vill göra imorgon. Uppenbart är att jag inte vill vara med den dag då man inte ger utrymme åt den kreativa och strategiska fasen som den viktigaste delen av att skapa bra kommunikationen. Utan tror att så länge vi är ”always on” är vi valbara varumärken. Att prata mycket är inte nyckeln till framgång. Vad vi säger, varför och hur är det som når in och får det att kännas. Och köpas. 

Guldägg och guldklimpar 

mars 23rd, 2017 by Karin

 

Guldäggsvernissage och min cherry bomb-vän Lina hade två nomineringar med sin byrå. Bomb på den. Och min mingelvana tvååring till son tog världsvant av chipsen, delade dryck och språkade med en av samma längd och dunkade folk som åt i huvudet med en jätteballong. Samt halvt däckade på golvet. Festsomsigbör.

Tre ständiga matmåste på min önskelista

mars 22nd, 2017 by Karin

Som aldrig blir av…..

– Gå till Mat- och chokladstudion för att lyxa ner mig i godsaker och praliner och överraska någon med.  Joel Lindqvist ställe. Om jag skulle säga en person som gör desserter i min smak är det Joel. Älskar mötet mellan natur och dessert, det syrliga, örtiga och överraskande. Ja, och choklad då, men det är en annan historia.

 

 

– Ta mig till Falsterbo och Linda Hanson Leteliers empanadahimmelLindas Fingermat” och prova allt färgfullt hon skapar i köket.

 

 

– Ta mig till Ola & Ko och köpa kött. Dyrt dom fanken men ska det vara kött ska det vara bra kött. Och ska det vara bra kött ska det helst inte bara ha gått och betat fritt och fått må bra, det ska helst ha styckats av en späd tjej i 50-tslsklänningar. En butik som förstått vikten av storytelling och att vi köper på känslor och inte sunt förnuft. Även om de kombinerar de båda. Det är svårt att inte älska dessa utan att ens varit där. 
Koncept är allt. Det behöver inte vara sant bara det är intressant.  Tänk på det om ni ska starta något – ni kan ringa mig så hjälper jag er. Puss.

Mer Moccasin och mer mormorsporslin i livet

mars 21st, 2017 by Karin


 

 

Ät på ljuvligt porslin och allt blir lite ljuvligare. Blev extra glad av den här lunchen på Moccasin Vin & Kärlighed vid Davidshall i Malmö som har en supermysig lunch till lugn jazz, fina naturviner för glasen och du kan välja en trerätters meny med mindre portioner om du inte kan välja vilken av dagens du faller mest för. De har verkligen bara utvecklats över åren från café, till god mat, till godare mat och nu med egna odlingar, bra viner och fina anrättningar på tallriken. En kvarterskrog att alltid känna sig hemma på, för mig i alla fall. Och det som gjorde mig extra glad var det gulliga porslinet. När de tunga robusta keramikfaten intagit varenda krog just nu har Moccasin stannat kvar hemma hos mormor och behåller den föregående trenden med snirkliga blommor och sötromantiskt nätt porsling. Det blev jag glad. Och Brödet. BRÖDET!