Från krogtester till kyrktester

januari 23rd, 2015 by Karin

Jag kan inte göra något utan att gå all in. Inte skaffa barn heller. Så nu påbörjat jag mission prova-alla-öppna-förskolor från kyrkan (halleluja vad kyrkan har mycket gratis bra arrangemang för människor. Hade inte en aning. Fortsätter betala kyrkoskatten med glädje oavsett tro), samt Malmö stads hus för barn och föräldrar.

Stay tuned mamas y pappas.

Babytrenddiet

januari 22nd, 2015 by Karin

Fick tips om att följa LCHF-barn på Instagram. Det låter helt fel. Läskigt. Som en sekt. Osympatiskt. Lchf tillsammans med ordet barn. Hu.

Men ja, jag började följa kontot i alla fall.

Så blir vi jämLIKA?

januari 20th, 2015 by Karin

Vad synd att allt ska gå så snabbt i samhället. Att det avhumaniseras i jakten på effektivitet, mer tid för jobb, inkomst och pensionspengar och jämställdhet. Att kvinnan ska komma ikapp. Mannen leder. Bli som honom, lite mer stake, så bär det av till styrelser och makt. För att samhället ska bli jämställt ska hon vara som mannen. Bete sig som mannen, vara hård som mannen, gå lika snabbt, jobba lika mycket. Istället för två föräldrar som är hemma mer får vi två föräldrar som är borta lika mycket. Istället för en person som sitter med benen i kors får vi två som tar sig i skrevet. Symboliskt talat.

Hur förändrar det arbetsklimatet eller samhällsklimatet om vi utökar antalet positioner med kvinnor som bara accepteras om de beter sig som män? Hur bidrar det till mångfald och annorlunda klimat. Eller världsfred. Om vi ska fortsätta indämma spår. Varför inte tvärtom. Att män lär sig lita på kvinnlighet som en kompetent form och accepterar hennes olikheter. Vågar anställa annorlunda. Vågar tro att annorlunda är bättre än kopior.

Mitt jobb som napp

januari 20th, 2015 by Karin

Mitt barn använder mig som napp. Och ja, det är ju precis som det ska vara. Det är meningen. Även fast det idag, när allt är så stressigt och man ska hinna med så mycket, är jobbigt att sitta fast. Han ska ju egentligen få den tiden. Den tryggheten. Men så får man lära sig att man ska inte vara napp. Som att man skämmer bort eller misslyckas med självständigheten. Även fast man vet att bröstet är lika mycket en trygghet och sövande hormoner, som mat.

Det finns inga tvivel om att både nappen och nappflaskan kom efter bröstet. Så egentligen är det tvärtom. Barnet använder inte sin mamma som napp. Nappen är en påhittad (och fantastisk) konstruktion för att efterlikna bröstet. Der naturliga bröstet som vi moderna människor från bondesamhälle till informationssamhälle gjort allt för att rationalisera bort. Av olika anledningar. Men aldrig för barnets skull. Inte konstigt barnet klamrar sig fast. Idag har vi i alla fall kunskapen, om än tyvärr inte tiden, att låta de små i allt större utsträckning använda sin mamma som den napp hon är för tillfället. I framtiden kommer det ha varit en mycket kort period, hur långsamt det än går varje gång jag sitter fast.

Café mama

januari 20th, 2015 by Karin

IMG_4241.JPG

IMG_5021.JPG

IMG_4608.JPG

Naturligtvis får denna mammalediga (inom parentes) krogkritiker ständigt frågan ”var kan vi fika med barnvagn”. Livet har fått ytterligare en svårighet av ett ständigt medföljande fordon. Många är snälla och hjälper till att dra upp vagnen för små trappor på Friisgatan och möblerar om, som Noi’s vid Triangeln. Andra säger nej på grund av platsbrist men har en skön uteservering året om, som Noir på Engelbrektsgatan. Men utrymme delux hittar man till exempel på Regementsgatan, efter korsningen Kronprinsen, på motsatt sida, där jag var idag, eller på Mammagruppernas favoritmötesplats, Smak på konsthallen. Kul skötbord finns på Lite Off salladsbar på Engelbrektsgatan. Eller varför inte på
Ambrosia eller Kaka på kaka i Limhamn som inte är stort men välkommet.

Det var vad jag just nu kom på.

Livet är orättvist så jag sätter mig med armarna i kors. Eller förändrar jag det jag har makt att förändra. Om jag vågar.

januari 20th, 2015 by Karin

De formella ögonen min terapeut spände i mig då jag en gång frågade varför livet är så orättvist. Som om
livet drabbade mig. För den meningen gör en till ett offer. I den meningen ligger ingen makt att förändra. I den meningen kan jag sitta med armarna i kors. För att förändra måste man förstå att förändringen måste ske inom en själv.

Genom att förändra sitt förhållningssätt kan man rucka hela sin värld. Och få en aha-upplevelse. När allt känns orättvist och man pekar på alla faktorer runt omkring som roten till det onda är det överväldigande att plötsligt bli av med de känslorna, och se att inget i den yttre världen har ändrats. Bara hur jag såg på den.

Det är bekvämt att vara ett offer. Då behöver man inte ta ansvar. Men om man vågar är det ännu skönare att ta ansvar för sina val. Då får man tillbaka makten från alla där ute och äger den själv.

”If you change the way you look at things, the world in it self, will
Change”.

Hålla hand

januari 13th, 2015 by Karin

Någon sa att man ska inte ta rygg åt sina barn, man ska hålla dem i handen medan de får ta konsekvenserna av sitt handlande. Däri ligger något viktigt. Om man alltid har någon som fixar åt en, städar upp efter en, löser knipor, ursäktar ens beteende – lär man sig då att ta eget ansvar? Om någon annan alltid fixar åt en blirp man då lat? Mina föräldrar har alltid funnits där utan att fixa åt mig. Just så. De har stöttat och ryckt ut, men har jag satt mig i en situation har de inte varit där direkt och löst det åt mig. Den första frågan har alltid varit ”hur ska du lösa det” för att jag inte bara ska förvänta mig utan först tänka och försöka själv. De har trott på mig. Vilket gjort att jag lärt mig tro på mig själv. Ibland har det varit frustrerande och jobbigt. Ibland har jag haft mer behov av stöd än läxa. Baksidan av att vara stark kan vara att man aldrig får vara liten. Och det har funnits gånger då jag verkligen varit för liten i situationen. Att ingen tror att man behöver det. Som ensam och 17 år i USA och stora problem. . Men jag är övertygad om att det hjälpt mig att bli handlingskraftig. Jag litar på att jag klarar av saker. Jag vågar ta i och jag tar konsekvenser. Jag ser inte bara problem som ett stopp eftersom det alltid går att lösa. Och jag ger inte upp. Som motorn i en isländsk häst.

Jag kan dock fortfarande inte borra. Då ber jag någon annan lösa ut mig.

Du du du och ingen annan är skyldig

januari 13th, 2015 by Karin

”I detta livet måste du bestämma själv. Ingen kan ta dina beslut. Ingen kan göra din glädje eller ta dina konsekvenser. Det är bara du du du och ingen annan som är dig själv skyldig att försöka leva livet på ditt sätt.

/Maja Ivarsson i The Sounds

Öppet och nära om svårigheter, missbruk, vänskap om att ta sig upp och om att ta konsekvenserna av sina val och handlingar i hennes sommarprat.

Mama PT-träning

januari 13th, 2015 by Karin

IMG_5205.JPG

I höstas gick jag en 8 veckor lång träningskurs för nyblivna mammor för PT-Dan. Den första glada överraskningen var att det var ingen försiktig mesträning, utan hård men säker träning. Yes! Cross fit, funktionell träning, tävlingar. Olika övningar varje gång medan bebisarna hängde på golven. Väldigt bra. Dan kör både inom- och utomhusträning för oss med ny märklig hållning och pösiga magar. Jag avslutade med att knäcka alla mammors rekord all time i att sitta i 90 grader mot en vägg. Hade suttit kvar idag om inte timmen var över.

Livets första outfit

januari 13th, 2015 by Karin

Ett sätt för mig att förbereda mig och ställa in mig på mitt nya liv var att boa. Som alla mammor och många pappor blir man plötsligt väldigt mån om att pyssla om hemma, måla, baka kakor och lägger till med hamsterbeteenden och samla mat och hälla upp gryn i fina burkar. Det blir viktigt att skapa ett hem och likt en fågel samla kvistar för det kommande livet. Naturligt logiskt och mysigt. Min kille klagade på mitt hamstrande av bebisvakt utan att reflektera över varför han bakade sockerkaka varannan dag

Självklart var jag förberedd och hade bestämt bebisens allra första outfit som följde med till BB. I efterhand är jag glad att jag packade överdrivet många kläder eftersom det visade sig inte alls vara överdrivet då vi skulle stanna i flera dagar.

Här var min plan. Vårigt sött mjukt från Åhlens fina nyföddkollekton.

IMG_1489.JPG

IMG_9058.JPG

Dance Mama

januari 13th, 2015 by Karin

IMG_0113-0.JPG

Som dansare och mamma säger jag JA! Arnbergs dansstudio som jag jobbat på i många år har danskurser för mamma och bebis ihop. Min lillkille är dock för gammal. Bebisen får vara högst 7 månader och jag gissar att det är för att de mest ska ligga still när mamy dansar. Men du och din kanske kan. Do it!

Från 2 år finns barnklasser. Längtar.

Ny jobbvecka

januari 12th, 2015 by Karin

För mig innebär det att låta Elias träffa dina bebiskompisar och låta mamma byta erfarenheter med andra mamsar. Win win.

Klippa naglar
Blöjbyte
Matarbete (dvs låta barnet upptäcka och uppleva mat. Men inte tvinga)
Bada barnet
Träna på att hålla andan nöt det kommer vatten
Krypa
Gå på babyrytmik för barnets skull
Smörja in sår med salva
Låta barnet se världen

Ett viktigt jobb tycker jag.

Ständiga dilemman

december 3rd, 2014 by Karin

Istället för att njuta av att lillen slocknad har jag ångest över att han inte hann äta innan.

Planning fail.

Mammor säger på bio

december 3rd, 2014 by Karin

Jag har aldrig känt mig så grundad som sedan jag blev mamma.

Att vara mamma handlar mycket om konsekvenstänk.

Kan man inte bara ge det lite tid då. Man kan väl få gå gå och vara lite småfet.

Jag skulle vilja börja träna

Hear Hear. Speciellt nr 2. Har man inte varit förutseende innan blir man det nu. Allt handlar om att förutse olyckor, undvika problem, planera för en smidig vardag och tänka och förbereda innan det händer. Den som är hemma ligger ständigt steget före. Hjärnan har utvecklats till att alltid tänka ”om det händer” och inte vänta ”till det händer”.

Det är en mörk dag….

november 7th, 2014 by Karin

Låt oss alla ta en tyst minut (och två flaskor vin). Mensen är tillbaka.

IMG_4809.JPG

Finsits på krogen

november 6th, 2014 by Karin

IMG_4780.JPG

Bästa barnstolen är korad. Här sitter lillen som en kung på den nyöppnade texmexsnabbkrogen i Malmö med namnet som på flaskan. Man gäster den i bordet och han satt bättre än i alla andra barnstolar och var märkligt nöjd hela vårt besök. Inga ben ivägen för servicen heller. Dessutom fick killen en brödbit att suga på och barnvagnen gick in. Win.

4 h återstår

november 6th, 2014 by Karin

Okej men jag tar en kaffe till då.

Bor man på lannet där uppkopplingen suger får man åka till stan för att uppdatera sin mobil. Efter 2434566777 försök hemma. Sitter på Melvins med otålig bebis och ser ut som sämsta mamman som har datorn med sig när hon umgås med sin plutt. Det är bara 4 timmar kvar enligt dator …

Föräldrarjobbet

oktober 27th, 2014 by Karin

Föräldrarledig är ett märkligt begrepp. Det är i högsta grad ett föräldraransvar. Det ansvaret gäller dygnet runt. Ett ansvar att ta hand om, lära och utveckla. Ett ansvar att vara närvarande och intresserad. Att skaffa kunskap och vara uppdaterad. Föräldraskap är både att ta hand om och att göra henne förberedd på det som är livet.

Någon jag träffade såg föräldraledigheten som ett jobb som alla andra. 8-5 är det den hemmavarandes ansvar. Resten av tiden bådas lika ansvar. Och det är ju faktiskt precis så det är. Ett jobb. Ett livsviktigt.

En författare skrev att söka fakta, ny kunskap och hålla sig uppdaterad borde vara självklart i föräldraskapet. Varför skulle det vara mindre viktigt Tt läsa på än ett till exempel i sitt jobb där man förmodligen ständigt håller sig uppdaterad. För visst kommer mycket en del naturligt och bygger på sunt förnuft men inte alls allt. Och själv tycker jag det är spännande att hänga med i utvecklingen och vara närvarande i den.

Lästips: Wonder weeks. Finns även som app

Det mycket viktiga kaffet

oktober 21st, 2014 by Karin

IMG_4452.JPG

IMG_4062.JPG

IMG_4185.JPG

IMG_4208.JPG

IMG_3448.JPG

Det blir det en hel del kaffe på stan. Jag försöker alltid få i mig en cappuccino i samband med ärenden. Och om den inte är bra, när jag är vrålsugen på just cappuccino, är stunden förstörd.

Det finns säkra ställen i Malmö. För cappuccino är tex Noir, Melvins och Gateau säkra ställen, Solde och Lilla Kafferosteriet med dubbel shot samt Kaffebaren på Möllan. Men det är inte alltod man är där och jag VILL ge andra en chans.

Det är riskabelt. Kaffe är VIKTIGT. Smaken är olika men det finns ändå en del regler. Säger expediten, som i lilla glassfabriken på Emporia ”akta dig den är varm” kan du räkna med att cappuccinon är dålig. Den ska inte vara het. Eller som på Noi’s, som har got vietnamesisk lunch, där de serverar cappuccinon i högt glas. Jag protesterade och frågade ”nej inte latte” ”nej det är cappuccino”. Nä alltså. Så mycket mjölk har inte cappuccino. Den var ok. Men jag är konservativ när det gäller min kaffe.

Och det är så otillfredsställande att dricka en dålig kaffe. En dålig lunch fyller i alla fall funktionen att göra dig mätt. Menen dålig kaffe. Det är knäckande

Söndag

oktober 19th, 2014 by Karin

IMG_4425.JPG

Dagens amningsutsikt från sängen. Prickar in så många rätt på den moderna mammalistan. Den organiska bitgiraffen Sophie, förvaringkorg från Ferm living, förvaring från Färg och Form, kudde formsytt djur (ALLA ska ha det nu) och min litografi av Picasso som var min mormors. Samma tavla hänger i vykortsformat på Ystad BB. Å

Sov du lilla Videung

oktober 16th, 2014 by Karin

Jag är övertygad om att man som förälder måste lära barn för framtiden. Det är föräldraransvar. Inget, eller mycket lite, händer av sig själv. Du som förälder måste lära. Visst det kräver jobb och tålamod – men det är ditt ansvar.

Som att lära barn att klara av att somna själv.

Däremot tycker jag inte att detta ska göras när de är så små att de inte kan göra sig förstådda eller söka hjälp, utan bara skrika. Och ge upp.

Oavsett åsikt om när det är dags, och hur, läste jag en text idag som är så fint och stilistiskt bra skrivet, samt tänkvärt, (även om hon tar i och jag är kluven) att jag vill dela.

Här

Att se saker ur andra perspektiv är oerhört effektfullt för att skapa insikt. Hur skulle du känna om du låg ner och det enda du kan göra är att skrika? Och de som ska rädda dig ignorerar dig. Lägger en filt över vagnen. Kör dig över en tröskel. Eller gata upp och gata ner i forcerat tempo. Samtidigt som de irriterat pillar på mobilen.

Någon gång måste man lära barnet att känna sig trygg med att sova själv. För barnets utveckling, och alla i familjens, skull. Då är det mitt som förälders ansvar, inte barnets hjälpa honom att klara det. Men varför ha så bråttom. Det är så självklart att ett spädbarn (definition: barn under ett år), som nyligen legat i en mage nära hjärtljud och mammans gung, behöver närhet i den nya världen och slutas under sömn.

Redan på BB sa en barnmorska, när min bebis låg i en opersonlig plastlåda på hjul och skrek, ”akta, du vänjer honom” när jag tog upp min son, 1 dag gammal, och lade honom vid mitt trygga bröst. Jag håller med henne. Det är jag som får ta smällen. Men det jag vänjer honom vid är egentligen självklart – att han kan lita på att jag finns där när han behöver.

Den smällen tar jag.

Vi kan börja träna sen. Och ta till beprövade metoder. Men inte när hans ålder benämns i veckor och månader.

Babyledig idag?

oktober 15th, 2014 by Karin

Dagens tips till föräldralediga i Malmö. Barnvagnsbio på SF och Barnvagnspromenad med historisk guidning genom Malmös spökande kyrkogårdar via ABF. Okej. Nu är det något för sent för det började i förmiddags. Sorrylorry. Men nästa vecka.

Morgondagens tips är babycafé med frukost och sång i Bunkeflos Strandkyrka eller i St Petri kyrka.

Happy babytime

Tell it like it is

oktober 15th, 2014 by Karin

IMG_4252.JPG

Jag har sett att många inredningsmammor gör snygga stilleben på Instagram. Jag vill inte vara sämre!

Amningen – en kvinnas egna beslut

oktober 14th, 2014 by Karin

Detta med amning. Jag hade tänkt skriva något långt, med citat och länkhänvisningar. Men låt mig bara säga det här. Det provocerar (mycket av det idag) mig när människor (politiker, män, självutnämnda feminister, vänner, föräldrar, partners osv) ska berätta hur mycket, lite, var när hur det ska ammas. Jag har till och med fått höra ”jag tror du ammar för din egen skull”. Detta mitt i kämpandet för att få igång en fungerande amning då man behöver som mest stöd. Really?! Ja precis som kattmamman ammar sina små, suggan och tiken likaså, så ammar mamman för sin egen skull av ren egoism. Hon är i grunden ond och det har inget med biologi att göra? Inte barnet heller.

ÄN en gång lägger man sig i kvinnans val och rätten till hennes kropp.

Som alltid är kvinnan ägd av andras åsikter. Förr togs bebisen från mamman direkt efter födseln och lades i en sal och hanterades av steril sjukvård, mamman fick amma när sjukvårdsledningen beslutat att det var bäst, dvs mäns beslut. Logiskt? Nej. Som att kvinnan inte kunde klara av eller hade rätten att bestämma detta själv.

Precis lika ologiskt är det idag att lyssna på en politiker som uppmanar till flaskmatning i jämställdhetens namn för att skynda på kvinnan att gå tillbaka till arbetet, eller som argument för pappans delaktighet. Det finns många sätt att skapa närhet och det sitter inte i en flaska. Det låter som en dålig ursäkt för att slippa skapa anknytning (vilket inte sker automatiskt utan är ett aktivt arbete från föräldern).

Naturligtvis finns det samhällsstrukturer som missgynnar oss på olika vis och politik och regler behöver ses om för att förändra dessa. Men på bekostnad av vad?

WTO liksom svenska rekommendationer är helamning i minst sex månader till ett år och därefter fortsatt delamning upp till barnet är 2 år. Det är inte så att amning är ett outforskat område. Man känner väl till effekterna. Svenska politiker vill alltså lagstifta på ett sätt som försvårar svenska kvinnor att sätta barnets behov främst. Om man vill.

Finns det inga andra sätt att främja jämställdhet, att kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärks och att de inte går miste om pension än att vara så fyrkantig och svartvit i sitt argumenterande? Och att man som kvinna än en gång får uppleva att man pratar ovanför huvudet på henne och hennes kropp. Är det verkligen feminism? Jag tycker inte det.

Amning, att mata sitt barn, väcker känslor på ett sätt jag inte alls kunde förstå eller brydde mig om innan jag fick barn. Men amning berör. Det märks tydligt när jag träffar andra nyblivna föräldrar och alla delar engagerat sina upplevelser. Ångesten, hormonerna som rusar iväg, stressen om barnet som inte kan göra sig förstådd får i sig tillräckligt för att inte säga den fysiska påverkan som amning har och som man inte kunde föreställa sig. Eftervärkarna som kör igång vid amningen ingen för att dra ihop livmodern = aaaaj, barnet som suger sår på brösten, stockning med feber, infektioner osv – vem trodde det skulle vara lätt (okej en del har det lätt). Amning är ett kapitel för sig. Och så står någon och pratat om det som siffror i en tabell. Nej tack.

Gyozajakten

oktober 14th, 2014 by Karin

IMG_4348.JPG

Älskar Dumplings. Letar forfarande efter ett ställe i Malmö som ska tillfredsställa mig. Det gjorde de inte i Limhamn. Ingen smak, gummikonsistens och slarvig stekning. Denna gång sa jag ifrån. Mer smak för böveln!

Var bör jag gå? (Ok KinLong finns, men menar jag snabbt på gatan till schysst pris ställe).

Väck inte det barn som sover

oktober 14th, 2014 by Karin

Ska berätta en sak om livet. Bebisar somnar alltid vid fel tidpunkt. Alltså inte när du behöver tid för att städa eller laga mat. Eller själv sova! Sitter nu och väntar på Emporia (där jag köpt blöjor och en stickkontakt jippy) emot min vilja på att den lilla som nästan aldrig sover ska vakna. Vägrar gå i butiker. Ironin i att när han sover vill jag att han ska vakna och tvärtom. Men så här är det. Man väcker INTE det barn som sover. Då kan hela dagen pajja. You learn. Så man planerar helt enkelt om. Och väntar. På bättre tider. Hans tider.

Vapianomyten

oktober 14th, 2014 by Karin

Jag har inget problem med Vapiano. Om man tar det för vad det är. Det vill säga ett McDonslds för pasta och pizza. Ett ”bra med barnvagn-ställe”. Inget mer än så. Men serri det görs inte. Det provocerar mig när folk vill after Worka på Vapiano. Provocerar när folk väljer Vapiano för ett glas vin. Och provocerar när någon säger att Vapiano är SÅ bra. Fel fel fel. Det är sånt skit. Jag har aldrig ätit en vidrigare sönderstekt unken fryssmakande bit tonfisk än här. Men vad har jag förväntat mig. Det är ett skitmatställe med lite sobra inslag i inredningen. Som en basilika på bordet. Wow! Pastan är ok för att vara ett sabbmatsställe. Men det är mjöligt kletigt och klistrigt. Inte bättre än så. När någon behandlar stället som ett hippt finställe vill jag gräva ner huvudet i sanden och inte titta upp igen. Framför allt inte om jag vet att jag ska bli bemött av en sur expedit som ska laga min mat men som bara vill hem och titta på Ensam mamma söker.

Sitter med min pasta med pumpa. Tittar in i rummet där de gör sin pasta. Och orden ”Pasta Manifattura” på väggen för att ge lite italiensk synvilla. Jag grymtar.

Ägd

oktober 13th, 2014 by Karin

När man ligger bredvid och varje gång man försöker försiktigt gå upp flaxar han till med armarna och letar i luften så att man måste lägga sig igen och bara vänta tills han faller in i sömn igen. Och så provar man igen. Samma visa. Och det enda man vill göra är att komma till duschen.

Tummetott

oktober 11th, 2014 by Karin

Jag hade en person i mitt liv som brukade stryka ut den bekymrade rynkan i min panna med sin tumme. I stress, i jäkt, i vardagen stoppade han mig. Såg. Förstod. Att även den som är stark känner. Att även den som är stark behöver. Alla behöver en sådan tumme. Och när den inte finns till hands har man alltid två själv.

Den lilla pricken på jorden

oktober 11th, 2014 by Karin

IMG_4202.JPG

Jag älskar honom mer än himlen och jorden och så mycket att jag börjat skriva så här töntiga saker i sociala medier och tar tusentals tusentals med bilder. Och får ont i magen och gråter när jag tittar på nyheterna för att allt ställs i relation till honom. Tanken om att om något skulle hända denna oskyldiga unika enastående mirakulösa prick på vår jord sliter upp magen inifrån. Han som inte vet något än om hur grym världen kan vara. Han som legat och växt i min mage. En gigantisk investering. Genom illamående, ryggont och sparkar i revbenen. Genom det knäppaste man kan uppleva, en förlossning, smärtan, risken, snittet. Så är han det mest värdefulla som vandrar. Så vuxen redan. Så ömtålig. Så stabil. Så vinglig. Och han är hela mitt ansvar. Att han lär sig. Men inte gör sig illa.

När jag vaknar och ser hans klotrunda ögon, han ler busigt, pratar med kudden och testar sin röst, vänder sig om och tränar på att komma upp på knä. Då kan jag inte annat göra än att vara glad över att vi redan är vakna. Han och jag. Även mitt i natten. Om han vore den enda att älska mig räcker det i tusen år.