Ferm living fråga

september 18th, 2014 by Karin

Okej alla hippa babymamas med inredning från Ferm Living. VAR hittar ni innertäcke och kudde till Ferms sängkläder för barn? Jag hittar det ingenstans. Det närmaste jag kommit en passande kudde är på Jysk och den passar ändå inte.

Jättekul inlägg. Jag vet. Men då himla viktigt!

Föräldraledig

september 16th, 2014 by Karin

Allt man ska hinna med efteråt.

- lägga barnet på mage och träna hens ryggmuskler
- knipövningar minst en gång om dagen
- öva upp magmusklerna med appen mammamage
- sångstundbabysimbabygympa
- läsa på om barnpsykologi för att inte göra alla tidigare generationers misstag
- ajaj dags för knipövningar igen
- stärka ryggen med core (det hinner du när du ändå ligger där på golvet och leker med babygymmet)
- plocka ur disken
- sjunga ur sångboken (men det gjorde du väl redan innan hen föddes!)
- rensa ut barnets urvuxna plagg (varje vecka)
- köpa blöjor igen
- boka in dop
- kolla upp dagis, ringa alla och fråga ut dom, kör runt och hälsa på 20 st i närområdet – helst Montessori . Helst ska du anmäla ditt barn till dagis DAGEN HEN FÖDDES
- Hen känns inte lika kärleksfullt som han eller hon, eller hur? Konstaterar att obestämt kön skapar distansering och inte medkänsla även om ordet är behändigt.
- tvätta
- tvätta
- lek i babygymmet
- tvätta
- plocka undan blöjan du slängde på golvet i sovrummet inatt
- lek i babygymmet
- äta lunch. Typ det som går att värma upp.
- pricka in Lindex rea på barnavdelningen
- rensa rabatten
- lek i babygymmet
- träna benen. Inte dina.
- betala räkningar
- pusta fönstrena
- gå till frisören
- hitta nytt värmesystem i huset för vinter
- lek i babygymmet
- Gå på föräldrakurs
-var engagerad och gå och fika med föräldrargruppen
- gå ut med soporna

Glöm nu inte dina knipövningar.
Du har ju så mycket tid. Och passa på att sova när barnet sover.

Snark.

Föräldrarträffmisstagen

september 12th, 2014 by Karin

IMG_3753.JPG

Det är bara amatörer (jag) som har kort läderkjol på sig på en föräldraträff. Man sitter i en ring på golvet!

Alla andra hade dessutom mjuka fina filtar. Jag hade en tunn duk av misstag då bebisen greppat tag om den då vi lämnade bilen.

Annars imponerade vi på de andra med att stå och hoppa på golvet och vara allmänt livliga. Har legat i hårdträning inför denna träff. Det gäller ju att vara bäst.

Antal nationaliteter representerade: 3
Plats: Bunkeflo
Längst förlossning: Jag 34 h från igångsättning

Livet på en pinne

september 11th, 2014 by Karin

IMG_3711.JPG

Notera avståndet mellan bajsblöjan och min kaffe. Livet i ett amningsrum på Emporia!

Men glädjen att någon kommit på den geniala idén med amningsrum. Sköna fåtöljer ich tystnaden som många bebisar behöver för matro. Ett mycket produktivt rum kan jag säga. Suttsuttsutt.

SD vill resa staty av Zlatan

september 11th, 2014 by Karin

I Sydsvenskans valbarometer fick man bland annat frågan ”borde man resa en staty över Zlatan i Malmö?”. Det fanns möjlighet att klicka ”instämmer helt, instämmer delvis, instämmer inte alls” och så vidare. Därefter fick man svar på vilka partier som anser vad i frågan.

SD ”instämmer helt”.

Nu hänger jag inte riktigt med. Enligt deras partiprogram bör Zlatan även utvisas.

Heja blågult

september 10th, 2014 by Karin

IMG_3589.JPG

Saker man inte kunde räkna ut innan man fick barn. Dessa lår. Ett resultat av ständigt runtbärande på babysafe.

Vem är du vem är jag

september 9th, 2014 by Karin

Jag har alltid fått höra att jag är omtänksam. Omtänksam och mån om vänner och familj. Hård och rak men rättvis. Känslomänniska. Men när man fått höra dessa egenskaper tid efter tid och gjort dem till sina så är det så konstigt om man någon gång får höra precis motsatsen. Oj. Vad hände där. Har jag förändrats eller har någon andra glasögon för ögonen som suddar ut varmt till kallt eller hårt till mjukt. Jag vacklar och tvivlar för en stund. Men ibland säger åsikter mer om någon annan än om en själv. Och ibland är det bara att inse att det spelar ingen roll vad man gör eller hur man är när någon redan bestämt sig. Kramar om mig själv en stund. För om man tycker om sig själv är det mycket lättare att tycka om andra. Jag försöker.

Det lilla som är så stort

september 6th, 2014 by Karin

Jag förstod aldrig förut hur de små utvecklingsstegen för en bebis kan bli så enormt stora för föräldern. Jag har hört mammor och pappor ivrigt berätta att nu vänder han dig själv, greppar saker eller gör bubbelljud och tyckt föräldrarna var både överdrivna och tråkiga.

Nu förstår jag.

Varje dag umgås jag med denna lilla nya person som timme efter timme förändras och upptäcker världen. Hur häftigt är det inte att få följa en människas upptäcktsfärd och hur han lär sig steg för steg det som är självklart för oss. Hur han vaknar på morgonen och gör något nytt.

Jag är så tacksam för att få vara med.

Koncentrationen när han upptäcker och försöker nå sina fötter, strålande glädjen när han förstår att han kan använda sina ben att hoppa med, hur mysig en tygbit kan kännas mot huden. Att någon kan stråla så. Jag följer allt med största intresse och närvaro. Vill inte missa något för världen. Jag bubblar om allt han gör utan att förstå att för en utomstående är det inget. För mig är det allt. Varje vecka nya milstolpar. Frustrationen och sedan glädjen när han kan.

Första leendet
Första skrattet
Första gången han lyckas medvetet greppa tag om något
Första gången han rullar över på mage
Första gången han tittar en i ögonen och för en koncentrerad konversation med egna ljud
Första gången han upptäcker träden
Första gången han ser katten (tog 3 mån)
Första gången han sitter i knät med hjälp

Idag kramade han mig för första gången. Tog sina armar om mig och gosade in sig och pussade mig med öppen mun. Min haka, min mun, mina kinder. Han gosade med mig! Han börjar bli en liten egen person. Jag var helt paff. Och fylldes sedan med värme. Att känna den kärleken. Och veta att det kommer inte vara för evigt.

Han kommer alltid upptäcka världen. Någon gång bort från mig.

Men jag kommer alltid vara hans hängivna åskådare.

Stora och stora tankar

september 6th, 2014 by Karin

”Tänk när han får sin första bajskorv. Det måste vara en jättestor upplevelse”. /pappan

Ja. Alla har vi våra funderingar kring det här med att upptäcka världen.

Högre än på länge

september 5th, 2014 by Karin

IMG_3686.JPG

Nu får det vara nog. Nu åker klackarna på.

Jag fick dåligt samvete för att jag sminkade mig. Hur kunde jag bry mig när jag hade något så viktigt som ett barn att ta hand om! Och jag kände mig så fjompig när jag kom stapplandes på klackar med babysafen (=bilbarnstol för bebisar) i armen till BVC (=barnavårdcentralen). Vilken dålig självupptagen mamma! Jag borde ha regnstövlar och slitstarka jeans.

Men nu har jag gått i klackterapi. Hormonerna har lugnat sig. Och jag är så trygg i min mammaroll att både läppstift och klackar åker på. Jag kan fortfarande vara världens bästa mamma. Lite högre bara.

3 månader och redan karriär

september 5th, 2014 by Karin

IMG_3685.JPG

Tre månader gjorde lillkillen sitt första jobb och börjar således bidra till familjeförsörjningen! Swedens next top model ser ni här. Vi hängde en
hel dag i Mandelmans Trädgård, blev stylade med fina kläder från Ebbe Kids och resultatet syns i Emmaljungas barnvagnskatalog 2015. Lillkillen ville dock inte ligga i vagnarna utan bara bli buren av hans snygga modeller till låtsasföräldrar.

Naturligtvis kör jag själv en Emmaljunga. Äkta svenskt virke från småländska skogen.

Just do it eller?

september 5th, 2014 by Karin

Sitter på Noir och överhör ett samtal.

-Vi kanske ska öppna restaurang i Malmö. Hans pappa är typ svinrik och kan investera.
-Har ni jobbat i restaurang förut?
- Nä

Man kan inget annat än att beundra ungdomens tro på sig själva.

Okej jag fattar

september 5th, 2014 by Karin

Man vet att man inte är önskad till partyt när det hotas med ens hatmat. ”Ah vi ska nog bara äta på något dåligt indiskt ställe”. Det är liksom som
att försäkra sig om min frånvaro.

Finns det bra indiskt i Malmö? Svar nej.

Uäääääääääää

september 3rd, 2014 by Karin

Varje skrik från en bebis är en fråga som kräver svar. Har jag lärt mig. Och jag börjar lära mig vad.

Mat.
Ta upp mig här är tråkigt.
Jag vill inte prata med kossan mer, den är dum.
Bajs.
Ett högt plötsligt ljud.
Mat.
Ta upp mig här är tråkigt.
Mat.

En dag i förorten

september 1st, 2014 by Karin

IMG_3616.JPG

På långpromenad i förorten. Inte så snygg cappuccino, amningsstopp på en kyrkogård, besök i närbutiken där alla hälsar och en runda genom förortens gator. Bara en dag i mitt föräldrarlediga liv. Som resulterade i en enorm sensommarbukett.

Pipfood

augusti 28th, 2014 by Karin

IMG_3526.JPG

Jag är misstänksam mot all mat som kommer med ett pip.

Själv är bäste dräng

augusti 28th, 2014 by Karin

Jag har börjat prata med mig själv. Det är så hör det börjar. Med föräldrarledighet.

Idag försökte jag hälla tillbaka överflödet av müsli i min skål med fil till burken. Vilket såklart resulterade i att jag hällde min fil i müsliburken. ”Bra Karin. Du har alltid varit lite smartare än alla andra”. Sa jag högt till taket, väggen och mig själv.

Jämställdhetshyckleriet

augusti 25th, 2014 by Karin

Allt propsande på jämställdhet och milimeterrättvisa som uppkommer endast när det är till någons fördel. När jämställdhet innebär mer tröökigt ansvar: lika många vakna nätter, inställda möten, mindre i inkomst, frånvaro på jobbet, varannan blöja, mindre kul, ingen fest för dig heller, mindre egentid, mer städning, ikeamontering … Då är det tyst. Då är det ingen som står och gapar ”ge mig, ge mig!”.

Så fint och lätt att vara jämställd i teorin. I praktiken kräver det mer. Kanske att inte göra det svartvitt utan så dynamiska som vi är som individer och väga in våra olikheter och förutsättningar och önskningar.

Vinst hur du än vänder och vrider

augusti 14th, 2014 by Karin

Klockan är 13.30. Frukosttesterna står framme och du har inte borstat tänderna. En tvätt ligger i maskinen sedan igår och dagen är snart över med en lista över allt du inte hann. Men du har en liten kille som snusar i din famn.

Recension – Otri-Baby

augusti 14th, 2014 by Karin

IMG_3161.JPG

Man ställs inför problem med bebisar som man aldrig kunde förutspå, även om det är självklart. Till exempel att de ibland blir täppta i näsa men kan inte snyta sig. Who knew. Eftersom de andas med näsan blir det svårt att äta. Det är du som måste fixa det. Tadaa. Otri-Baby. Jag fick den i present och trots att svärfar hört att den är ohälsosam provade jag idag under stora protester från en 2 månader gammal kille. Suga ut snor ur en näsa. Det trodde jag aldrig jag skulle göra. Men jag ger den 4/5 på lösningen av problemet. Den kvalar in på listan av ”nödvändiga prylar”.

Egen tid gör bättre föräldrar

augusti 14th, 2014 by Karin

IMG_3159.JPG

Jag läste en krönika i Aftonbladet som ondgjorde sig över föräldrar som vill ha egentid. Kommentarerna som följde var i stil med ”man har inte skaffat barn för att lämna dem” och ”om jag gör något följer
Mina barn såklart med!” Halleluja. Grattis till dig. Men att skaffa barn innebär inte att man själv slutar existera eller ha behov. Dessutom
är man i de flesta fall två föräldrar som gör det fullt möjligt att få egen tid små stunder. När man har små barn som tar mycket på krafterna tror jag att det är avgörande för att orka. Att få fylla på med energi och att kunna stressa ner är viktigt.

Du kanske vill fortsätta träna det du gjorde innan för att hålla humöret uppe, träffa en vän utan barn och därmed kunna vara helt närvarande i samtalet. Du kanske bara vill sitta och titta på solnedgången med dina egna tankar, shoppa utan barnvagn eller diska.

Man är inte en dålig förälder eller älskar sina barn mindre för att man vill ha eller behöver egen tid då och då. Tvärtom kan man bli en ännu bättre förälder om man får andrum ibland. En paus. Göra sådant som tidigare gjorde dig glad. För de behoven försvinner inte även om du är berikas med det största som hänt dig. Du är fortfarande du, om än förändrad på många sätt.

Min sambo föreslog att jag skulle gå ut och äta med en kompis några timmar och erbjöd sig att gå en runda med vagnen så länge till nästa amning. Det har resulterat i två underbara besök på Bastard med vänner, klackar, mat, naturvin och prat om ämnen bortom sov- och bajsrutiner. Tack.

Glöm inte bort dig själv. Ladda med energi små stunder så att du kan fortsätta att vara världens bästa mamma, alltid vara närvarande och sätta ditt barn främst – med glädje.

Ditt barn mår bra av din egen tid.

Mamma jag badar

augusti 12th, 2014 by Karin

Glädjen i ett barns hela kropp första gången han badar och upptäcker vatten på riktigt. Den genuina lyckan i ögonen, de plaskande och sparkande benen. Underbart. Förr var det ett fint njutfullt leende. Nu fullkomlig eufori.

Copywritern mellan amningar

augusti 12th, 2014 by Karin

20140811-201840-73120489.jpg

Det är lätt att tro men det är inte bara bebisbebisbebis i mitt liv. Jag lyckas göra en del jobb. Ett lämnades förra veckan till Chimney, idag tog Lina från Garbergs kontoret hem till mig för att jobba fram en idé och sen ska jag göra något så otippat som att sätta design och Copy på en Isbil på en Hockeyarena. Jag har en fantastisk underbar mamma som hjälper mig och när jag och Lina jobbade fick lillen egentid med mormor på grusvägarna.

Idag är det bokföringsdag under taggen #medandusov. Dock har natten varit sjukt jobbig med bebis med magont så jag kanske däckar över pärmarna.

Statsskatten har fått blodad tand

augusti 9th, 2014 by Karin

Sitter i vardagsrummet och säger i soffan ”det där lät inte som ett vanligt jam, det lät som jag-har-fångat-en-mus-jam. Mycket riktigt. Jag har levt med katten i tio år och förstår hans språk. Katten som kom in genom altanen hade med sig ett byte och det är då jag är glad över att vi zfortfarande lever efter en del könsroller i vår relation. Eller om det handlar om vem som är tuffast. Men min sambo har hittills får bända upp kattens käkar för att få ut råttor, avslutar lidandet för halvt levande möss med min toffla och idag fick han beskåda hur min katt åt upp en hel mus på köksgolvet. Medan jag sitter och jämrar mig i ett annat rum och vill inte se.

Min katt hade vita tassar, vann priser på utställningar och luktade gott. Nu har han fästingar, blod runt munnen, lägger sig i sängen med en hel åker med sig. Och är hur lycklig som helst.

Och priset går till …

augusti 9th, 2014 by Karin

Jag fortsätter att läsa bloggaren GoodDad och att han blivit utsedd som en av tio att mottaga priset “World’s Greatest Dad.” Jag gissar att priset inte finns för kvinnor. De förväntas liksom vara förälder, en omhändertagande och engagerad sådan. En man kan göra en tiominuters-entré, leka och stoja och alla lägger huvudet på sned. Naaaw vilken BRA pappa. Jag med. En kvinna som gör samma sak och ingen lägger notis. Det är ju hennes uppgift.

Hur jämställd man än är som par finns det nog inget som så tydligt visar var vi egentligen befinner oss, som när man skaffar barn. Barnen är mammans sak att sköta. Mannen gör sina uppskattade entréer medan kvinnan ser till att rätt salva ligger I skåpet, att barnet har försäkring och en overall till vintern. Det är mycket lätt att vara en bra pappa när förväntningarna är så låga. Samtidigt måste det vara förnedrande.

Det finns, tro det eller ej, de män som kan ha framförhållning och packa en skötväska smart utan instruktionsbok. Det ska väl inte behöva utdelas ett pris för att ta hand om sina barn.

Dela ut preventivmedel istället till alla som inte gör det som borde vara självklart när man sätter liv till världen.

Äta under en duk. Mums.

augusti 9th, 2014 by Karin

20140809-180128-64888015.jpg

Apropå amning. Bloggaren OneGoodDad uppmärksammar national breastfeeding month genom att tvinga sina barn att äta under en duk. Ett alternativ är ju att tvinga dem äta avsides, på toaletten, absolut inte låta dem äta på restaurang eller café, tvinga dem att äta utanför stället, i bilen eller halvfabrikat på flaska.

Bra rutet.

PS. Visste ni att den enskilt viktigaste faktorn för en fungerande amning (som är ett välforskat ämne) är en stöttande partner och nära omgivning.

Provocerar

augusti 7th, 2014 by Karin

20140807-165527-60927982.jpg

Hej. Här sitter jag och provocerar på mobilia. Tänkte mata honom till fots på Systemet men kände att det var bekvämare i en stol. När en bebis vill ha mat vill en bebis ha mat. Och ska få det. Mitt inlägg i amma-offentligt-debatten ät ungefär bara ett Fuck U.

Konsten att gilla läget

augusti 5th, 2014 by Karin

En sak jag lärt mig av mammalivet; Det är bara att gilla läget. Vill han bara sova uppe på dig i soffan så du får sitta fast en timme – gilla läget. Kissar han på dig så du får svänga om alla planer, dra av dig klänningen du satte på för 10 minuter sedan, hoppa in i duschen med honom på golvet utanför – gilla läget. Är klockan två och du bara hunnit amma, underhållit, burit runt och inte borstat tänderna än – gilla läget. Acceptera att ännu en dag är borta och du förstår inte hur. Acceptera att du ännu en dag i rad inte kunnat ringa det där samtalet med telefontid 10-11 för att du tröstar. Acceptera att du hann plocka ut halva disken för att han kallade. Acceptera att kaffet är kallt för att han kom emellan. Acceptera att han somnar just när ni tänkt åka iväg och göra ärenden och låt två timmar gå för att du inte vill störa honom. Acceptera att han vill amma just när du tänkt äta och en timme till går medan din mage kurrar.

Jag har alltid trott att jag har ett dåligt tålamod. Jag hade fel. Jag lyckas till och med hålla humöret uppe (för det mesta) i något som är så långt ifrån hur jag någonsin levt. För vad kan jag göra åt det? Nu är det så här, det går knappast att bli sur på den lille när han tvingar en att guppa honom under trädkronorna i en timme för att det är det enda som just då gör honom nöjd.

Man väljer själv hur man förhåller sig till en situation. Halvtomt eller halvfullt glas. Utgår man från att något är skit så blir det skit. Utgår man från att något blir bra blir det bra. Med större sannolikhet.

När du inte kan förändra läget kan du bara förändra ditt förhållningssätt. Och då väljer jag att släppa kontrollen och gilla läget. Det är något nytt och väldigt skönt att lära sig.

Ikväll är jag rädd

augusti 3rd, 2014 by Karin

Jag har alltid hatat åska och blixtar. Det är vackert på distans. Men när det drar som en hotfull vägg som sakta kommer närmre då är jag liten. Lika liten som när jag sprang och gömde mig under en buske då vi bodde på landet och jag inte vågade vara inne för att jag trodde det skulle slå ner i huset. Nu sitter jag och vakar över liten pojke i sängen, tittar ut över åkern och den blixtkaskad som lyser upp mörkret, hör det forsande regnet och funderar över att tvinga familjen ut i bilen för skydd. Dessutom är min fina stackars innekatt ute i ovädret. Det är minst sagt läskigt. Man är inte stor när vädret gör sig hörd och visar upp sin makt. Nu kommer det. Jag är förberedd på flykt med linnet på mig.

Vackert. Hemskt.

Blinka lilla

juli 27th, 2014 by Karin

20140727-115331-42811645.jpg

När man hör killen (mannen på bilden) nynna för sig själv i köket…. Blinka lilla stjärna.

Småbarnsliv