Vinst hur du än vänder och vrider

augusti 14th, 2014 by Karin

Klockan är 13.30. Frukosttesterna står framme och du har inte borstat tänderna. En tvätt ligger i maskinen sedan igår och dagen är snart över med en lista över allt du inte hann. Men du har en liten kille som snusar i din famn.

Recension – Otri-Baby

augusti 14th, 2014 by Karin

IMG_3161.JPG

Man ställs inför problem med bebisar som man aldrig kunde förutspå, även om det är självklart. Till exempel att de ibland blir täppta i näsa men kan inte snyta sig. Who knew. Eftersom de andas med näsan blir det svårt att äta. Det är du som måste fixa det. Tadaa. Otri-Baby. Jag fick den i present och trots att svärfar hört att den är ohälsosam provade jag idag under stora protester från en 2 månader gammal kille. Suga ut snor ur en näsa. Det trodde jag aldrig jag skulle göra. Men jag ger den 4/5 på lösningen av problemet. Den kvalar in på listan av ”nödvändiga prylar”.

Egen tid gör bättre föräldrar

augusti 14th, 2014 by Karin

IMG_3159.JPG

Jag läste en krönika i Aftonbladet som ondgjorde sig över föräldrar som vill ha egentid. Kommentarerna som följde var i stil med ”man har inte skaffat barn för att lämna dem” och ”om jag gör något följer
Mina barn såklart med!” Halleluja. Grattis till dig. Men att skaffa barn innebär inte att man själv slutar existera eller ha behov. Dessutom
är man i de flesta fall två föräldrar som gör det fullt möjligt att få egen tid små stunder. När man har små barn som tar mycket på krafterna tror jag att det är avgörande för att orka. Att få fylla på med energi och att kunna stressa ner är viktigt.

Du kanske vill fortsätta träna det du gjorde innan för att hålla humöret uppe, träffa en vän utan barn och därmed kunna vara helt närvarande i samtalet. Du kanske bara vill sitta och titta på solnedgången med dina egna tankar, shoppa utan barnvagn eller diska.

Man är inte en dålig förälder eller älskar sina barn mindre för att man vill ha eller behöver egen tid då och då. Tvärtom kan man bli en ännu bättre förälder om man får andrum ibland. En paus. Göra sådant som tidigare gjorde dig glad. För de behoven försvinner inte även om du är berikas med det största som hänt dig. Du är fortfarande du, om än förändrad på många sätt.

Min sambo föreslog att jag skulle gå ut och äta med en kompis några timmar och erbjöd sig att gå en runda med vagnen så länge till nästa amning. Det har resulterat i två underbara besök på Bastard med vänner, klackar, mat, naturvin och prat om ämnen bortom sov- och bajsrutiner. Tack.

Glöm inte bort dig själv. Ladda med energi små stunder så att du kan fortsätta att vara världens bästa mamma, alltid vara närvarande och sätta ditt barn främst – med glädje.

Ditt barn mår bra av din egen tid.

Mamma jag badar

augusti 12th, 2014 by Karin

Glädjen i ett barns hela kropp första gången han badar och upptäcker vatten på riktigt. Den genuina lyckan i ögonen, de plaskande och sparkande benen. Underbart. Förr var det ett fint njutfullt leende. Nu fullkomlig eufori.

Copywritern mellan amningar

augusti 12th, 2014 by Karin

20140811-201840-73120489.jpg

Det är lätt att tro men det är inte bara bebisbebisbebis i mitt liv. Jag lyckas göra en del jobb. Ett lämnades förra veckan till Chimney, idag tog Lina från Garbergs kontoret hem till mig för att jobba fram en idé och sen ska jag göra något så otippat som att sätta design och Copy på en Isbil på en Hockeyarena. Jag har en fantastisk underbar mamma som hjälper mig och när jag och Lina jobbade fick lillen egentid med mormor på grusvägarna.

Idag är det bokföringsdag under taggen #medandusov. Dock har natten varit sjukt jobbig med bebis med magont så jag kanske däckar över pärmarna.

Statsskatten har fått blodad tand

augusti 9th, 2014 by Karin

Sitter i vardagsrummet och säger i soffan ”det där lät inte som ett vanligt jam, det lät som jag-har-fångat-en-mus-jam. Mycket riktigt. Jag har levt med katten i tio år och förstår hans språk. Katten som kom in genom altanen hade med sig ett byte och det är då jag är glad över att vi zfortfarande lever efter en del könsroller i vår relation. Eller om det handlar om vem som är tuffast. Men min sambo har hittills får bända upp kattens käkar för att få ut råttor, avslutar lidandet för halvt levande möss med min toffla och idag fick han beskåda hur min katt åt upp en hel mus på köksgolvet. Medan jag sitter och jämrar mig i ett annat rum och vill inte se.

Min katt hade vita tassar, vann priser på utställningar och luktade gott. Nu har han fästingar, blod runt munnen, lägger sig i sängen med en hel åker med sig. Och är hur lycklig som helst.

Och priset går till …

augusti 9th, 2014 by Karin

Jag fortsätter att läsa bloggaren GoodDad och att han blivit utsedd som en av tio att mottaga priset “World’s Greatest Dad.” Jag gissar att priset inte finns för kvinnor. De förväntas liksom vara förälder, en omhändertagande och engagerad sådan. En man kan göra en tiominuters-entré, leka och stoja och alla lägger huvudet på sned. Naaaw vilken BRA pappa. Jag med. En kvinna som gör samma sak och ingen lägger notis. Det är ju hennes uppgift.

Hur jämställd man än är som par finns det nog inget som så tydligt visar var vi egentligen befinner oss, som när man skaffar barn. Barnen är mammans sak att sköta. Mannen gör sina uppskattade entréer medan kvinnan ser till att rätt salva ligger I skåpet, att barnet har försäkring och en overall till vintern. Det är mycket lätt att vara en bra pappa när förväntningarna är så låga. Samtidigt måste det vara förnedrande.

Det finns, tro det eller ej, de män som kan ha framförhållning och packa en skötväska smart utan instruktionsbok. Det ska väl inte behöva utdelas ett pris för att ta hand om sina barn.

Dela ut preventivmedel istället till alla som inte gör det som borde vara självklart när man sätter liv till världen.

Äta under en duk. Mums.

augusti 9th, 2014 by Karin

20140809-180128-64888015.jpg

Apropå amning. Bloggaren OneGoodDad uppmärksammar national breastfeeding month genom att tvinga sina barn att äta under en duk. Ett alternativ är ju att tvinga dem äta avsides, på toaletten, absolut inte låta dem äta på restaurang eller café, tvinga dem att äta utanför stället, i bilen eller halvfabrikat på flaska.

Bra rutet.

PS. Visste ni att den enskilt viktigaste faktorn för en fungerande amning (som är ett välforskat ämne) är en stöttande partner och nära omgivning.

Provocerar

augusti 7th, 2014 by Karin

20140807-165527-60927982.jpg

Hej. Här sitter jag och provocerar på mobilia. Tänkte mata honom till fots på Systemet men kände att det var bekvämare i en stol. När en bebis vill ha mat vill en bebis ha mat. Och ska få det. Mitt inlägg i amma-offentligt-debatten ät ungefär bara ett Fuck U.

Konsten att gilla läget

augusti 5th, 2014 by Karin

En sak jag lärt mig av mammalivet; Det är bara att gilla läget. Vill han bara sova uppe på dig i soffan så du får sitta fast en timme – gilla läget. Kissar han på dig så du får svänga om alla planer, dra av dig klänningen du satte på för 10 minuter sedan, hoppa in i duschen med honom på golvet utanför – gilla läget. Är klockan två och du bara hunnit amma, underhållit, burit runt och inte borstat tänderna än – gilla läget. Acceptera att ännu en dag är borta och du förstår inte hur. Acceptera att du ännu en dag i rad inte kunnat ringa det där samtalet med telefontid 10-11 för att du tröstar. Acceptera att du hann plocka ut halva disken för att han kallade. Acceptera att kaffet är kallt för att han kom emellan. Acceptera att han somnar just när ni tänkt åka iväg och göra ärenden och låt två timmar gå för att du inte vill störa honom. Acceptera att han vill amma just när du tänkt äta och en timme till går medan din mage kurrar.

Jag har alltid trott att jag har ett dåligt tålamod. Jag hade fel. Jag lyckas till och med hålla humöret uppe (för det mesta) i något som är så långt ifrån hur jag någonsin levt. För vad kan jag göra åt det? Nu är det så här, det går knappast att bli sur på den lille när han tvingar en att guppa honom under trädkronorna i en timme för att det är det enda som just då gör honom nöjd.

Man väljer själv hur man förhåller sig till en situation. Halvtomt eller halvfullt glas. Utgår man från att något är skit så blir det skit. Utgår man från att något blir bra blir det bra. Med större sannolikhet.

När du inte kan förändra läget kan du bara förändra ditt förhållningssätt. Och då väljer jag att släppa kontrollen och gilla läget. Det är något nytt och väldigt skönt att lära sig.

Ikväll är jag rädd

augusti 3rd, 2014 by Karin

Jag har alltid hatat åska och blixtar. Det är vackert på distans. Men när det drar som en hotfull vägg som sakta kommer närmre då är jag liten. Lika liten som när jag sprang och gömde mig under en buske då vi bodde på landet och jag inte vågade vara inne för att jag trodde det skulle slå ner i huset. Nu sitter jag och vakar över liten pojke i sängen, tittar ut över åkern och den blixtkaskad som lyser upp mörkret, hör det forsande regnet och funderar över att tvinga familjen ut i bilen för skydd. Dessutom är min fina stackars innekatt ute i ovädret. Det är minst sagt läskigt. Man är inte stor när vädret gör sig hörd och visar upp sin makt. Nu kommer det. Jag är förberedd på flykt med linnet på mig.

Vackert. Hemskt.

Blinka lilla

juli 27th, 2014 by Karin

20140727-115331-42811645.jpg

När man hör killen (mannen på bilden) nynna för sig själv i köket…. Blinka lilla stjärna.

Småbarnsliv

Bara för en stund.

juli 26th, 2014 by Karin

Fick. Nej tog en
ensam stund. Körde bilen till Klagshamns strand för att göra samma sak som mannen gjorde igår. Ta ett kvällsdopp. Med gråt i halsen under flykt från den psykiska stress det kan innebära att ta hand om ett litet barn dygnet runt. Det går aldrig att lämna bort. Aldrig att lägga undan. Och så sitter jag och kan inte njuta av solnedgången för att jag vet att han kanske skriker och är ledsen. Mammastressen. Den tror jag är unik för mamman. Med tanke på att kroppen reagerar fysiskt och mjölken börjar rinna ut från brösten när barnet skriker eller vid blotta tanken på honom så finns någon märklig relation som är svårt att förstå.

Nu är jag själv. Och vill bara hem.

Sen kommer leendet. Hej mamma.

juli 26th, 2014 by Karin

Ibland blir jag avundsjuk på mannens frihet. Han har sin kropp för sig själv. Min är ägd. Styrd av en liten krabat som är fullkomligt beroende av mig. Jag måste vara vid hans sida om han blir hungrig. Jag måste tänka på vad jag äter så att han inte får ont i magen. Jag måste ligga här instängd i ett rum när solen skiner utanför och jag har inte lyckats ligga i den där nyinköpta solstolen mer än 30 minuter och när mannen sticker ner med vännerna och tar ett kvällsdopp är jag vid lillens sida som ser min kropp lika mycket som tröst som föda. Och när solen gör alla rum heta behöver han dricka varje timme. Och om jag inte är där och ger honom vad han behöver skär skriken genom kroppen. Jag är utlånad till den finaste lilla människan på jorden. Ser inomhusväggar mer än solsken. Men jag kommer säkert se tillbaka på den sommaren då jag var låst som något helt fantastiskt. Det gör jag varje gång jag vaknar och hans klotblå stora ögon tittar djupt in i mina och sen kommer leendet. Med hela ansiktet. Hej mamma.

Prettocopy

juli 25th, 2014 by Karin

20140725-131517-47717781.jpg

20140725-131539-47739203.jpg

Vad är detta för pretentiöst bullshit. Någon fick lite feeling på kontoret och skrev livsbejakande rubriker? Om jag skulle råka göra det själv? Javisst ibland får man kräkreflexer av gamla texter medan kunden applåderat självälskande åt de vackra orden om produkten.

Annan reklam som går just nu och som hamnar i facket ”så pretentiöst och långt bort att det inte träffar någonstans”: Robyns volvomanus och Willab gardens tv-reklam. Denna copywriter vill gå in och avbryta.

Ska man skriva pretentiös Copy så krävs i alla fall en fingertoppkänsla för när det går över till obekvämt trams. Papercut är ett exempel på reklam som lyckats.

B to The A to the JS

juli 24th, 2014 by Karin

Det jag pratar om mest nu är definitivt bajs. Bajs bajs bajs. Det känns helt ok när alternativen varit fotbolls-VM och sommarhettan.

Sommar sommar sommar

juli 22nd, 2014 by Karin

20140722-200526-72326091.jpg

Eftersom jag lever inomhus, under skydd från sol och millimetrar från fälten (hade förträngt deras existens) kan detta vara blekaste året någonsin. Fetaste är det i alla fall. Då menar jag inte pengar.

Don’t quit your dayjob

juli 22nd, 2014 by Karin

När man varit vaken nästan hela natten och tagit hand om barnet, ber sambon ta honom på morgonen för att i alla fall få 30 min vila och han sedan poängterar allt han gjort ”medan du låg och sov”.

Att antyda att en helammande mamma är lat är lite som att be om en granatattack.

Den sommaren

juli 11th, 2014 by Karin

<

br

/>
20140711-171743-62263785.jpg

Det gör inget om sommaren springer förbi och jag bara är inomhus i svalkan när jag ligger på soffan med en sån här snusandes på magen. Denna sommar får helt enkelt räknas bort. I ett dygnetrunt-vakande över världens finaste plutt. Amma-sova-stressäta-hinna med husbestyr-amma-sova-vagga-vagga-vagga-amma.

Spännande

juli 9th, 2014 by Karin

20140709-085838-32318750.jpg

Det går att prata med bollar. Det är det vi gör denna morgon.

Restaurangvett

juli 6th, 2014 by Karin

Jag borde kanske bli bättre på att utnyttja min postion som krogkritiker. Kräva bord när det är fullt, special treatment och så vidare, men vet inte hur man gör. Utan att bli generad. Så idag ställer jag mig i kö för en plats på Sibbarbs strandhus med barnvagnen. Som hela väskustsidan Skåne förmodligen.

Efter oskyddat samlag

juni 27th, 2014 by Karin

Allt jag tidigare tyckt var löjligt tycker jag nu är jättegulliiiiigt. Som att jag har boken ”Boken om dig” stående framme som uppvisningsexemplar och inte Fashion Next. Diagnos: babyförälder.

Jakten på tystnad = kunna plocka ur diskmaskinen

juni 16th, 2014 by Karin

Snälla ta nappen. TA NAPPEN! Snälla snälla snälla bara ta den. Så ja. Ja bra. Neeeej. Du snälla ta nappen. Bara ta den. Kom igen. KOM IGEN DÅ. Så så ja. Nä. Jo. Ja! Behåll den. Behåll den nu. …. Inte händerna inte händerna. Nej.

Pompompam

juni 16th, 2014 by Karin

Det roliga i att jag just googlade hur man gör pompoms själv. Som OM jag skulle göra det. Får lite allergi av att tänka på pyssel. Jag gillar att planera, organisera och bestämma men inte att göra. Det mesta går ju att köpa. Hitta! Allt från trädgårdshjälp till pompoms. Och ja, tid är ju pengar. Ett alternativ är att vara strategisk vid val av partner och välja någon som kompletterar dig och snickrar det där bordet du skissat upp eller pysslar ihop de där pompomsen. Där lyckades vi inte riktigt i vår matchning. Men spellistor, kakor och inlagd rödlök – det behöver jag minsann inte köpa mig till.

Timmen mellan mjölkning

juni 16th, 2014 by Karin

Bild 2014-06-16 kl. 13.46

Vet ni. Jag jobbar! Alla sa att bebisar bara sover i början. Inte min. Min är ett vakentroll. Men just nu ligger han inkapslad och sover mellan mjölkpåfyllning och jag kan äntligen sätta tänderna i ett projekt med deadline i sommar.

Jag är inte kvinnan som tar på mig mysbrallor och sätter på fem episoder av någon serie och känner mig tillfreds. Så fort jag får en ledig stund vill jag bara plocka ur diskmaskinen, plantera blommor, färdigställa saker i hus och trädgård eller jobba. Men det är nog nyttigt för min själ – att inte kunna göra allt jag vill och släppa ogräs mellan plattorna, en icke perfekt veranda, överväxt odlingsland och oinrett lusthus. Vänta till nästa år säger folk. De är galna.

Men jag kanske måste acceptera att det inte blir perfekt – i år. Eller måste jag?

Morgonstund har guld i mun

juni 16th, 2014 by Karin

Vaknade med bajs, kräk, kiss och bröstmjölk på mig. Ingen fylla. Ingen fetisch.

Rullar över en åker och tänker på stan

juni 12th, 2014 by Karin

Försöker acceptera att jag är fast här på lannet. Jag har i alla fall en hel leverans av naturvin om det krisar. Samt en gräsmatta. Men mest åkermark att vandra på och oj vad jag saknar stan ibland. Jag visste och sa högt att det skulle bli tufft att vara mammaledig på landet och det är kännbart vad stor betydelse människor, skratt, vänner och rörelse är för mig.

Att åka in och jobba i stan, ta ett glas med vänner eller bara en kopp god kaffe på Noir gör det älskvärt att ha landet att komma ut till. Ett lugnt andningshål som ger energi, trots ogräset. Men att vara här ute hela dagarna är tuffare. Att dygnet går ihop i en enda gröt av amning och sömnbrist utan ens utrymme för tandborstning adderar naturligtvis till känslan av instängdhet. Solen strålar ner i trädgården och jag kommer inte ens ut på en hel dag. Fast jag är hemma. Hur är det möjligt? Det går inte att förstå förrän man är mitt i det.

Att ta sig iväg är numer ett projekt inkluderat skrikande barn i bilstol och barnvagn som ska transporteras. Istället för att bara ta hissen ner till asfalten, gå en runda i parken, slänga ut en filt, ta en coffee to go från Gateau och mata en gås. Jag romantiserar naturligtvis det hela. Staden eliminerar varken sömnbrist eller amning från schemat och den där gåsen hade kanske fått klara sig utan rester från Saltimportens surdegslimpa från Ericsons hem. Men ändå. Det tål att tänka på om man är redo innan man packar ner bohaget och byter hyra mot höga elräkningar. Och om det är läge nu eller sen.

Snart är krusbären mogna, barnet sover mer och jag vågar köra själv med det lilla knytet där bak trots att en dag på stan både innebär skrik i butik, amning på allmän plats och blöjbyte och klädbyten i obekväma ställningar.

Instruktionsbroschyr saknad

juni 11th, 2014 by Karin

Dagen då jag försökte mig på att sätta på regnskyddet på barnvagnen. Dagen jag av upp. Om jag fick tillbaka det i den lilla påsen från Emmaljunga? Nä. Inte det heller. Jag är inte den som Gud gav tålamod eller logiskt tänkande.

Försoffad on duty

juni 10th, 2014 by Karin

20140610-112639-41199091.jpg

20140610-112639-41199482.jpg

Äntligen snyggkläder och klackar! Trodde jag. Är förpassad till stretchlinnen lätta att slänga fram ett par tuttar ur och skjortor. Något min garderob inte har ett överflöd av och jag är inte riktigt sugen på en shoppingtur på stan. Herregud jag har knappt fått ut min kropp i trädgården på en vecka. Vi började bra med restaurangbesök med nyfödd i Lund (under press av dålig sjukhusmat). Men nu känns till och med en tur med barnvagnen på grusvägen som ett jätteprojekt. Vet man att det innebär storskrik i tio minuter tar man hellre fram tuttarna i soffan för lugn och ro. Höjdpunkten på dagen är de gånger pappan tagit en tur med vagnen, huset är tyst och jag kan duscha, kanske till och med sminka mig – för ännu ett soffpass. För en person som sällan sitter ner är 12h amning typ per dagtid en minst sagt psykisk påfrestning. Och när mannen åker in till stan och tar en kaffe på Kaffebaren eller säger ”jag tänkte sova lite längre” undrar man vad Eva tänkte där i lustgården när hon straffade kvinnan för all framtid. Frihet vänner. Det är en lyx. Egentid kommer snart (förhoppningsvis) vara en del av mitt dagliga vokabulär.

Med ansvar för ett annat liv

juni 6th, 2014 by Karin

20140606-205128-75088120.jpg

Det är man själv som väljer vilken sorts förälder man vill vara. Vilken pappa vill du vara? Vilken mamma vill du vara? Varje handling, varje ord är ett val. Det går aldrig att skylla på någon annan eller annat för förlorad tid, för vad du gjorde eller inte gjorde. Varje dag gör man val. Hur man beter sig, vad man säger och gör – det är ett val. Man kan bli arg med all rätt, sårad och upprörd men reaktionen är helt och håller ens eget ansvar.

Och varje dag gör man val. Varje gång man säger att man inte hinner hinner man något annat. Varje dag väljer man bort något för att prioritera något annat. Tid kommer inte tillbaka och du väljer själv vad du gör med den. Vem och vad som är viktigast. Vem och vad som kan vänta.

Alla borde då och då tänka efter, vem vill jag vara. Aldrig skylla den man är på någon annan. Och du är dina handlingar.

Just nu snurrar tankarna kring vilken mamma jag vill vara och vilken miljö jag vill att han ska växa upp i. Det är mitt ansvar. Hela hans liv är mitt ansvar. Och pappans. Vi väljer vilka föräldrar vi ska vara, hur han ska se på oss och hur han ska må. Ett överväldigande enormt ansvar. Som ingen annan kan ta förutom vi själva. Omöjligt att trampa fel i och göra misstag. Men för mig är han anledning att göra allt så bra jag kan. Så fint jag kan. Så tryggt jag kan. Känslan av att hålla det lilla livet är obeskrivligt. Att vilja skydda honom från allt som kan skada. Och det gäller även det hos mig som kan skada.

Vi är alla människor men vi kan alla vara en bättre version av oss själva och göra vad vi kan. Ingen annan kan göra det åt oss. Bara vi själva. Vill man förändra måste man titta på sig själv. Livet förändras inte åt oss. Mitt beteende är mitt ansvar. Hans liv är mitt ansvar. Och livet är för evigt förändrat. Så även jag.