Realistiska drömmar fortfarande orealistiska

”Dags att vara realistisk! Ofta kan det man längtar efter kännas som orealistiska drömmar. Det ändrar vi på när vi sänker priserna på kvalitetsmöbler och inredningsdetaljer”.

Skriver Svenssons i Lammhult och sänker en lampa för 13 800 kr till 11 040 kr.

Det är fortfarande orealistiska drömmar Svenssons och det hänger nog inte på tvåtusen kronor att göra den möjlig. Jag måste ändå vaska fram 11 040. Och har jag råd med det har jag nog råd med originalpriset också Men tack för rean. Det är trevligt. Formuleringen kan ni dock fundera lite över….

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Magiska ribban med stretch

Igår låg någon på stranden, i nedförsbacke, och pratade öga mot öga med småkrypen. Min höftstretch som jag fått av min PT men vägrar göra på gymmet eftersom den ser porrig ut fläkte jag igår upp på stranden i solnedgång. Med rumpan upp i vädret och näsan mot sanden. Fick feeling och kände mig liberal kan vi väl säga. Efter två dansklasser och hård jobbvecka utan att ha varken sett eller andats in luften, solen och sommaren var denna halvtimme på stranden smör i min ilskna stressade själ.

Testa du med. Ligg på knä, kura ihop dig som en katt och tryck ut i en svank. Så fruktansvärt skön och effektiv stretch för höfterna.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Könsproblem och köproblem

När allt ska automatiseras och digitaliseras för att effektivisera uppstår en rad problem. Som idag när jag skulle boka ett läkarbesök. Detta var förut enkelt. Man ringde, man fick en tid, man gick till vårdcentralen. Nu har jag ringt 3 gånger och hamnat i olika knappvalssystem som lett till antingen att jag stått med flertalet val som inte passar mitt ärende utan möjlighet att komma vidare. Eller har allt plötsligt hängt sig, det tutar tre gånger i örat och samtalet är avslutat.

Vid en av mina uppringningar bad rösten mig att knappa in mitt telefonnummer, jag var plötsligt utslängd och fick ett sms vilket ledde till en webbplats där jag skulle logga in med bank-ID för att svara på frågor om mitt ärende så att hjälpen skulle gå snabbare. Snabbare? Bland de val jag kunde göra fanns ungefär allergi, hosta, eller ont i magen. Sedan var det dead end. Bra där UX-designer. Enligt dig finns det ungefär 5 orsaker till att söka läkare. Men jag vill till gynekologen.

Alternativet att söka besvär fanns också. Nu är det inte så att jag ska till vårdcentralen för någon obskyr och ovanlig åkomma mellan benen och ändå fanns det inget resultat som stämde överens med mitt ärende.

På inga sätt har denna automatisering gjort det lättare för mig att söka vård. Det är möjligt att det sparar in någonstans på annat håll. Hos mig skapar det endast frustration när varken telefonssystem eller datorsystem fungerar smidigt även om tanken är god. Kunde även kontakta webbdoktor. Sjukt läskigt tycker jag att prata om mitt kön med en främmande person via nätet.

Nu har jag använt den hederliga telefonen. För att få veta att jag ska kontakta min barnmorska för gynekolog. Fast vårdcentralen visste inte riktigt. När jag frågade om man inte bara går till barnmorskan när man är gravid menade de att det var lite oklart och barnmorskor ”är ju ändå bra på sånt där”. Det gick ju också att gå till Emma-kliniken som har gynekolog. Någon annan än jag som blir förvirrad av sjukvårdssystemet. Snart 40 och förstår fortfarande ingenting av det.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Falafel-VM kräver en falafelmakare

Jag blev just erbjuden att sitta i juryn för Falafel-VM som hålls i Malmö under Falafelfestivalen i helgen. Jag blir så klart tacksam och glad för  en sådan fråga men frågade hur fördelningen såg ut och meddelade att jag hellre gav min plats åt exempelvis en kvinna från Yalla Trappan. För jag  inte vill sitta i en jury för ett falafel-VM där övervägande jurymedlemmar är svenska medelålders matkritiker eller kockar.  Det kan jag inte stå för. Om jag skulle tacka jag skulle det se ut just så.

Så då kan jag dra mitt strå till stacken och tipsade istället om att ha med en falafelmakare. Eller rättar sagt så tycker jag att om man anordnar Falafel-VM så måste man ha med en falafelmakare. Nu är det många av de mer kända och välrenommerade som faktiskt ska vara med och tävla och inte kan sitta i juryn men arrangören höll med och tog mina tips.

Jag är i alla fall stolt över att jag inte sa ja av smicker utan gjorde ett val känns rätt, att jag följer mina värderingar, och att jag agerat enligt dem. För det är lätt att ha värderingar. Men det är inte förrän man handlar som skillnad skapas. Och då kan även de små sakerna, som vilket bildval vi diskuterar i ett möte på reklambyrån, till ett ja eller nej att synas i ett sammanhang vara en del i en förändring. Samt att få andra att också tänka till.

Några roliga:
I Falafel-VM tävlar falafelmakare från främst Malmö och Köpenhamn men också från Japan(!) och Nederländerna.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Webbshopspammad idag

Har alla webbshoppar någon gemensam kalender? Eller har de samma digitala strateg. Idag var i alla fall dagen de ville fylla min inkorg med ”privat rea innan den officiella rean imorgon”.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Steg ett i din digitala strategi eller livet i allmänhet

Shoppingirritatonen nummer två. Gick in på Zara precis (Förresten gör jag alltid detta efter att jag betalt räkningarna och konstaterat att det blir en snål månad. Analys på den). Ser en klänning med texten NYHET. Bara det att jag köpte den för ungefär 5 månader sedan. Vem försöker ni lura? Det är ingen nyhet. Vad är det för fel på er? Gillar inte företag på nätet, verkligen. Kom till mig och ge mig uppdraget att sätta er digitala strategi så ska jag först och främst lära er att inte irritera dina kunder. STEG ETT. Det gäller alla medier. Eller det gäller alla företag. Människor också faktiskt. Kanske är det så enkelt att om du tänker på ditt varumärke som en person, som ska ha en relation med en annan person så…

tala till henne juste

ljug inte

upprepa inte samma sak om och om igen för då blir du tröttsam

våga var lite rolig det skadar inte att bjuda på sig själv

ta ställning, alla vill veta var de har dig och vad du står för. Speciellt på Facebook. WIN.

 

redigera inte dina bilder för mycket, du tappar trovärdighet

använd ett enkelt språk, annars tappar du bort alla

var gärna snygg, men inte för snygg då är du störig

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dagen då Lindex plötsligt blev bra blev jag gammal

Jag har (tydligen) kommit upp i den ålder att jag verkligen uppskattar Lindex. Ett tag trodde jag att det var Lindex som uppskattade mig, men börjar fatta att det inte är butiken som förändrats utan jag. Förmodligen har de alltid riktat sig åt den mogna kvinnan. Inte plötsligt. Bam slog den ner. ”Lindex-är-okej-tanken”. Vad som dock inte är okej är deras webbshop. Jag handlar i stort sett allt på nätet för att jag tycker att det är så otroligt tråkigt att gå och shoppa. Men rätt roligt att internetshoppa. Förutom på Lindex. Där är det riktigt tråkigt med för små bilder, för fult upplagt och det är så oinpirerande att de förmodligen tappar hutlösa summor på mogna-kvinnor-som-jag som vänder på klacken med tummen mot surfplattan snabbare än snabbast. Hinner scrolla cirka 8 plagg sedan ger jag upp. De är så dåliga att det faktiskt är roligt att gå in i deras butik. En av de få butiker jag faktiskt går och besöker eftersom jag vet att de har en del bra grejer och att barnkläderna är schyssta. Det kanske är en del av deras digitala strategi – att vara så dåliga att människor går till butiken. Ja, kanske är de ännu smartare än någon annan hittills och tänker helt tvärtom om. Eller säger jag bara grattis till den byrå som lyckats kamma hem uppdraget att göra om Lindex webbplats, för den kan bara bli bättre.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det bara hände eller?

Två saker jag gjort denna månad. Gått med i Rädda barnen (igen). Gått med i Postkodlotteriet. Vad hände ens där?! Vad var det som plötsligt slog till. Varför i HELA friden fick jag för mig att jag skulle gå med i ett lotteri? Inte bara i ett lotteri. Ett grannskapslotteri profilerat av tveksamma B-kändisar. Jävla 40-årskris. ALLT vi gör baseras på emotionella beslut även när vi tror att vi är rationella. Jag … kanske lite mer.

Rädda barnen-beslutet tog jag direkt när jag såg en annons om barn som for illa i Syrien. Jag ökade till och med mitt tidigare givarebelopp. Effektiv annons där, rakt in i mammahjärtat och förbannelsen över alla veka svenskar som är så rädda om sitt eget leverbröd att de inte ens önskar andra ett liv i dräglighet.

Postkodlotteriet däremot….. Kan jag ha tittat på instagram och avundats alla som sammantaget tycks vara på surfsemestrar, yogaretreats och skidäventyr på löpande band, eller fick jag måhända panik över mitt lägenhetsköp som snart träder i kraft och förhoppningar om ett liv, eller var det bilden på utskicket jag fick i brevlådan på en kvinna som kramar ett guldigt presentkort. Inte vet jag.

Kanske var det bara det att jag fick ett utskick i brevlådan. Det får man ju inte nu för tiden. Jag behöver ingen ”ingen-reklam-skylt-lapp”. Det kommer ingen reklam. Vet ni, det är världens bästa marknadsföringsgrej. Skicka ut saker. Det kallades DM förut. Ni kan komma på ett bra namn på engelska så att det känns mer hett och köra. Kommer göra underverk. Lovar. Mailkorgen är för längesedan ett hårdfiltrerat medium. Brevlådan däremot. Ett guldkorn till köphjärtan.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Våndan bakom ord och steg kräver ….

När jag jobbade som danslärare under flera år och ständigt skapade koreografier levde jag alltid under vånda. Varje kväll. Den där skaparvåndan. Att vara koreograf är att skapa någon visuellt vackert, roligt, engagerande, synligt. Det skulle vara nytt, det skulle utmana dansarna och det skulle ge dem något att ta med hem. Något som fyllde deras hjärtan med en känsla som inte fanns där innan de gick in i salen. Att dansa är glädje. När stegen sitter och bara flyter med musiken är det en fulländad upplevelse för kroppen. Kicken.

Men skapandet. Det är vånda. Då tog jag till ett väldigt dåligt knep. Jag rökte. Mellan varje åtta (på dansspråk 8 takter i musiken) gick jag ut på balkongen i skaparångest.

Jag har fortfarande kvar lite av det beteendet.

Just nu jobbar jag med att ta fram kärnfulla rubriker och texter för en avancerad global produkt. På engelska. I vånda går jag till skåpet och hetsäter dumle. Tankarna snurrar precis på samma sätt som när jag skapade dans. Det måste ut någonting. Jag måste komma på något och jag måste göra det nu. Det finns inget facit. Det går inte bara att skriva. Det måste kommas på. Vad det ska stå måste kommas på. Och det går nog bättre med en dumle eller två.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter