Antialarm

mars 6th, 2015 by Karin

Jag har en anti-gen. Den slår till när allt för många människor ohämmat hyllar något. När alla i en skara tycker samma sak eller helt okritiskt går åt samma håll. Med skygglappar på. Apple-anhängarna (mig inkluderat) är en sådan skara som hyllar allt från varumärket bara för att det kommer från varumärket. Försvarar dem till varje pris. Förblindade av det där äpplet. Köp köp köp. Nytt nytt nytt. Då känner jag den. Anti-genen. Jag blir helt enkelt lite äcklad av fenomenet.

En annan grupp galna ambassadörer är de som blivit frälsta av märket Mini Rodini. Jag har blivit medlem i sekt-liknande slutna grupper på Facebook som köper, säljer, byter och pratar om MR dagarna i ända. Medlemmarna är så aktiva och inne i detta märke att jag är paff. Bra jobbat Mini Rodini. Idag släppte märket sin andra kollektion för våren och medlemmarna har gått Bananas. Alla köper. Okritiskt. MR kan släppa en ful getabock som vilar på en luftmadrass på en konstig hatt och alla skulle köpa. Då slår den till. Herr Anti.

Guidad barnvagnspromenix i Malmös historia!

mars 6th, 2015 by Karin

s

(null)

Älskade Malmö. Du är så snäll. Du bjuder på barnsånger och historiska vandringar. Idag har jag bejakat socialismen inom mig och gått en historisk vandring i arbetarnas fotspår med betydande kvinnor i fokus.

ABF är de som så fint arrangerar barnvagnspromenader med historiska guider genom Malmö! (Sök på barnvagnspromenader på ABFs hemsida för att få nästa datum).

Idag gick vandringen runt Möllevångstorget där ett gäng mammor, och en pappa, trotsade kylan för att lyssna på anekdoter om området som varit en åker. Om kvinnors läge i samhället och husen. Spännande.

Rekommenderas!

Nu åker jag och min sjuka son hem och kurerar.

Det var inte jag

februari 23rd, 2015 by Karin

Det sägs att jag var på scen i helgen. Ålade som en puma i lacktights. Folk undrade om jag redan kommit i form och jag har till och med blivit taggad i en bild.

Kan dementera detta rykte. Å det genaste.

Malmös Stads öppna förskolor = räddare i leknöd

februari 22nd, 2015 by Karin

Här kommer den samlade listan över stans alla öppna förskolor (jag kan så klart ha missat någon) via Malmö stad. Eftersom ordet inte sade mig ett skit när jag själv blev förälder så kan jag berätta. Öppen förskola är alltså en plats dit föräldrar med barn är välkomna en viss tid i veckan. Det finns personal, leksaker, andra barn och ofta en sångstund. Och jag lovar att det behövs. Barnen tycker om och behöver träffa andra barn (dessutom perfekt förberedelse för riktiga förskolan). De behöver tydligen också nya leksaker hela tiden. Dessutom verkar det som att en del ställen erbjuder föräldrar allt från föreläsningar av sjukvårdspersonal, samtalsstöd och annat som man kan behöva. Vilken grej Malmö stad gör. Utöver alla dessa har de flesta kyrkor i stan populära Öppna förskolor med sång och fika.

 

Kompassen
Rasmusgatan 1b i Sofielund.
Mån-fre 9-14, Sång kl 11
BVC kommer en gång i veckan (barnavårdscentralen för oinsatta)

Barnens hus
Möllevångsgatan
Varje vardag 9-12
Sjukt poppis och fullt med folk

Enens
Celsiusgatan 13
mån 9.30-12 för barn 0-12 mån
Tis-fre 9-12 för barn 0-5 år

Familjens hus
Norra Parkgatan 23
Månd-fre 9-12
Sångstund 10.30
Babyöppet (barn upp till 10 mån= ris+tors 13.30 med sång

Familjecentralen Solstrålen
Von Troils väg 8
Mån, tis, tors 9-15.30
ons 10-30-14.30, fre 9-12
Varje dag mellan 13-14 finns gruppdiskussion med barnsjuksköterskor!
På onsdagar är det babycafé för bara de minsta 0-18 mån

Pusselbitens öppna förskola
Eriksfältsgatan 16A

Familjehuset Nydala
Mån babycafé 12-15
Tis sångstund kl 13
ons ”Ibland händer det” (inte en aning om vad detta är
Tors Prova på skapande
Fredag frukostklubb 9.30-10.30
Barnsjuksköterska svarar på frågor varje torsdag 13-14

 

 

 

It’s my name on it

februari 22nd, 2015 by Karin

”Från sexgudinna till trött morsa”, står det i utskicket från 1177. Jag klickar på länken direkt. Kände framför allt en stor igenkänning i ordet sexgudinna.

 

Då var vi här phu

februari 21st, 2015 by Karin

”Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar”.

Första seperationsfasen pågår mellan 7-12 månaden.

Action baby painting

februari 21st, 2015 by Karin

Neeeej missade denna babygrej på Moderna museet. Jobbar hårt med kulturindoktrineringen nämligen. Bäbä vita lamm och så vidare. Men för er med äldre barn finns fortfarande aktiviteter på temat om ni kollar in deras hemsida.

”ACTIONPAINTINGBABYGOJS
Datum: 3 februari, 4 februari, 5 februari, 10 februari, 11 februari, 12 februari, 17 februari, 18 februari & 19 februari. Drop-in kl. 13-16
Ålder: 0-3 år
Beskrivning: Denna happening vänder sig till de allra minsta och deras vuxna sällskap. Här actionmålar vi med ätbara färger av gurkmeja, rödbeta och växtgrönt, och skapar tillsammans en målning som breder ut sig över hela golvet.”

Långbänken

februari 18th, 2015 by Karin

(null)

Här har jag suttit så många gånger och lapat energi. Saknat pojkvänner, varit arg, ledsen, pratar sönder parkbänken med en vän, nykär, trött, bakfull, ältat, analyserat sms, tagit med katten i koppel, haft extensions, haft långt hår, haft kort hår. I 12 år har jag kommit tillbaka hit. Gått ner från lägenheten i Slottsstaden eller på Gamla väster. Gräsmattor ger mig luft. Fåglar ger mig lugn. Vatten ger mig rum i hjärnan. Och nu sitter jag här, med en liten bebis. Min bebis. Min son. Tänk. Vad konstigt.

Ångerknappen

februari 17th, 2015 by Karin

Hur gick det då Karin, med din höga ambition om att prova alla öppna förskolor och kyrkans öppna hus i hela Malmö. Flitig-bi. Skrev det i bloggen och allt. Inte så bra. Okej, babylivet är inte slut än men nästan och jag inser faktum. Jag kommer inte hinna det. Och jag har inte längre lust. Så jag har gått till samma öppna förskola, närmast hemmet vilket visade sig bli succé. En sångstund där med applåder efter varje låt och när vi kom hem kunde barnet klappa. Bara så där. Måste vara gud som gjorde det.

 

Förlorad happytime

februari 14th, 2015 by Karin

När man prickar in tre nya tänder i en glad-gubbe-period.

Alla föräldrar som har appen The wonder weeks förstår.

Fail

9 dagar kvar till nästa långa åskmolnsperiod

Från krogtester till kyrktester

januari 23rd, 2015 by Karin

Jag kan inte göra något utan att gå all in. Inte skaffa barn heller. Så nu påbörjat jag mission prova-alla-öppna-förskolor från kyrkan (halleluja vad kyrkan har mycket gratis bra arrangemang för människor. Hade inte en aning. Fortsätter betala kyrkoskatten med glädje oavsett tro), samt Malmö stads hus för barn och föräldrar.

Stay tuned mamas y pappas.

Babytrenddiet

januari 22nd, 2015 by Karin

Fick tips om att följa LCHF-barn på Instagram. Det låter helt fel. Läskigt. Som en sekt. Osympatiskt. Lchf tillsammans med ordet barn. Hu.

Men ja, jag började följa kontot i alla fall.

Så blir vi jämLIKA?

januari 20th, 2015 by Karin

Vad synd att allt ska gå så snabbt i samhället. Att det avhumaniseras i jakten på effektivitet, mer tid för jobb, inkomst och pensionspengar och jämställdhet. Att kvinnan ska komma ikapp. Mannen leder. Bli som honom, lite mer stake, så bär det av till styrelser och makt. För att samhället ska bli jämställt ska hon vara som mannen. Bete sig som mannen, vara hård som mannen, gå lika snabbt, jobba lika mycket. Istället för två föräldrar som är hemma mer får vi två föräldrar som är borta lika mycket. Istället för en person som sitter med benen i kors får vi två som tar sig i skrevet. Symboliskt talat.

Hur förändrar det arbetsklimatet eller samhällsklimatet om vi utökar antalet positioner med kvinnor som bara accepteras om de beter sig som män? Hur bidrar det till mångfald och annorlunda klimat. Eller världsfred. Om vi ska fortsätta indämma spår. Varför inte tvärtom. Att män lär sig lita på kvinnlighet som en kompetent form och accepterar hennes olikheter. Vågar anställa annorlunda. Vågar tro att annorlunda är bättre än kopior.

Mitt jobb som napp

januari 20th, 2015 by Karin

Mitt barn använder mig som napp. Och ja, det är ju precis som det ska vara. Det är meningen. Även fast det idag, när allt är så stressigt och man ska hinna med så mycket, är jobbigt att sitta fast. Han ska ju egentligen få den tiden. Den tryggheten. Men så får man lära sig att man ska inte vara napp. Som att man skämmer bort eller misslyckas med självständigheten. Även fast man vet att bröstet är lika mycket en trygghet och sövande hormoner, som mat.

Det finns inga tvivel om att både nappen och nappflaskan kom efter bröstet. Så egentligen är det tvärtom. Barnet använder inte sin mamma som napp. Nappen är en påhittad (och fantastisk) konstruktion för att efterlikna bröstet. Der naturliga bröstet som vi moderna människor från bondesamhälle till informationssamhälle gjort allt för att rationalisera bort. Av olika anledningar. Men aldrig för barnets skull. Inte konstigt barnet klamrar sig fast. Idag har vi i alla fall kunskapen, om än tyvärr inte tiden, att låta de små i allt större utsträckning använda sin mamma som den napp hon är för tillfället. I framtiden kommer det ha varit en mycket kort period, hur långsamt det än går varje gång jag sitter fast.

Café mama

januari 20th, 2015 by Karin

IMG_4241.JPG

IMG_5021.JPG

IMG_4608.JPG

Naturligtvis får denna mammalediga (inom parentes) krogkritiker ständigt frågan ”var kan vi fika med barnvagn”. Livet har fått ytterligare en svårighet av ett ständigt medföljande fordon. Många är snälla och hjälper till att dra upp vagnen för små trappor på Friisgatan och möblerar om, som Noi’s vid Triangeln. Andra säger nej på grund av platsbrist men har en skön uteservering året om, som Noir på Engelbrektsgatan. Men utrymme delux hittar man till exempel på Regementsgatan, efter korsningen Kronprinsen, på motsatt sida, där jag var idag, eller på Mammagruppernas favoritmötesplats, Smak på konsthallen. Kul skötbord finns på Lite Off salladsbar på Engelbrektsgatan. Eller varför inte på
Ambrosia eller Kaka på kaka i Limhamn som inte är stort men välkommet.

Det var vad jag just nu kom på.

Livet är orättvist så jag sätter mig med armarna i kors. Eller förändrar jag det jag har makt att förändra. Om jag vågar.

januari 20th, 2015 by Karin

De formella ögonen min terapeut spände i mig då jag en gång frågade varför livet är så orättvist. Som om
livet drabbade mig. För den meningen gör en till ett offer. I den meningen ligger ingen makt att förändra. I den meningen kan jag sitta med armarna i kors. För att förändra måste man förstå att förändringen måste ske inom en själv.

Genom att förändra sitt förhållningssätt kan man rucka hela sin värld. Och få en aha-upplevelse. När allt känns orättvist och man pekar på alla faktorer runt omkring som roten till det onda är det överväldigande att plötsligt bli av med de känslorna, och se att inget i den yttre världen har ändrats. Bara hur jag såg på den.

Det är bekvämt att vara ett offer. Då behöver man inte ta ansvar. Men om man vågar är det ännu skönare att ta ansvar för sina val. Då får man tillbaka makten från alla där ute och äger den själv.

”If you change the way you look at things, the world in it self, will
Change”.

Hålla hand

januari 13th, 2015 by Karin

Någon sa att man ska inte ta rygg åt sina barn, man ska hålla dem i handen medan de får ta konsekvenserna av sitt handlande. Däri ligger något viktigt. Om man alltid har någon som fixar åt en, städar upp efter en, löser knipor, ursäktar ens beteende – lär man sig då att ta eget ansvar? Om någon annan alltid fixar åt en blirp man då lat? Mina föräldrar har alltid funnits där utan att fixa åt mig. Just så. De har stöttat och ryckt ut, men har jag satt mig i en situation har de inte varit där direkt och löst det åt mig. Den första frågan har alltid varit ”hur ska du lösa det” för att jag inte bara ska förvänta mig utan först tänka och försöka själv. De har trott på mig. Vilket gjort att jag lärt mig tro på mig själv. Ibland har det varit frustrerande och jobbigt. Ibland har jag haft mer behov av stöd än läxa. Baksidan av att vara stark kan vara att man aldrig får vara liten. Och det har funnits gånger då jag verkligen varit för liten i situationen. Att ingen tror att man behöver det. Som ensam och 17 år i USA och stora problem. . Men jag är övertygad om att det hjälpt mig att bli handlingskraftig. Jag litar på att jag klarar av saker. Jag vågar ta i och jag tar konsekvenser. Jag ser inte bara problem som ett stopp eftersom det alltid går att lösa. Och jag ger inte upp. Som motorn i en isländsk häst.

Jag kan dock fortfarande inte borra. Då ber jag någon annan lösa ut mig.

Du du du och ingen annan är skyldig

januari 13th, 2015 by Karin

”I detta livet måste du bestämma själv. Ingen kan ta dina beslut. Ingen kan göra din glädje eller ta dina konsekvenser. Det är bara du du du och ingen annan som är dig själv skyldig att försöka leva livet på ditt sätt.

/Maja Ivarsson i The Sounds

Öppet och nära om svårigheter, missbruk, vänskap om att ta sig upp och om att ta konsekvenserna av sina val och handlingar i hennes sommarprat.

Mama PT-träning

januari 13th, 2015 by Karin

IMG_5205.JPG

I höstas gick jag en 8 veckor lång träningskurs för nyblivna mammor för PT-Dan. Den första glada överraskningen var att det var ingen försiktig mesträning, utan hård men säker träning. Yes! Cross fit, funktionell träning, tävlingar. Olika övningar varje gång medan bebisarna hängde på golven. Väldigt bra. Dan kör både inom- och utomhusträning för oss med ny märklig hållning och pösiga magar. Jag avslutade med att knäcka alla mammors rekord all time i att sitta i 90 grader mot en vägg. Hade suttit kvar idag om inte timmen var över.

Livets första outfit

januari 13th, 2015 by Karin

Ett sätt för mig att förbereda mig och ställa in mig på mitt nya liv var att boa. Som alla mammor och många pappor blir man plötsligt väldigt mån om att pyssla om hemma, måla, baka kakor och lägger till med hamsterbeteenden och samla mat och hälla upp gryn i fina burkar. Det blir viktigt att skapa ett hem och likt en fågel samla kvistar för det kommande livet. Naturligt logiskt och mysigt. Min kille klagade på mitt hamstrande av bebisvakt utan att reflektera över varför han bakade sockerkaka varannan dag

Självklart var jag förberedd och hade bestämt bebisens allra första outfit som följde med till BB. I efterhand är jag glad att jag packade överdrivet många kläder eftersom det visade sig inte alls vara överdrivet då vi skulle stanna i flera dagar.

Här var min plan. Vårigt sött mjukt från Åhlens fina nyföddkollekton.

IMG_1489.JPG

IMG_9058.JPG

Dance Mama

januari 13th, 2015 by Karin

IMG_0113-0.JPG

Som dansare och mamma säger jag JA! Arnbergs dansstudio som jag jobbat på i många år har danskurser för mamma och bebis ihop. Min lillkille är dock för gammal. Bebisen får vara högst 7 månader och jag gissar att det är för att de mest ska ligga still när mamy dansar. Men du och din kanske kan. Do it!

Från 2 år finns barnklasser. Längtar.

Ny jobbvecka

januari 12th, 2015 by Karin

För mig innebär det att låta Elias träffa dina bebiskompisar och låta mamma byta erfarenheter med andra mamsar. Win win.

Klippa naglar
Blöjbyte
Matarbete (dvs låta barnet upptäcka och uppleva mat. Men inte tvinga)
Bada barnet
Träna på att hålla andan nöt det kommer vatten
Krypa
Gå på babyrytmik för barnets skull
Smörja in sår med salva
Låta barnet se världen

Ett viktigt jobb tycker jag.

Ständiga dilemman

december 3rd, 2014 by Karin

Istället för att njuta av att lillen slocknad har jag ångest över att han inte hann äta innan.

Planning fail.

Mammor säger på bio

december 3rd, 2014 by Karin

Jag har aldrig känt mig så grundad som sedan jag blev mamma.

Att vara mamma handlar mycket om konsekvenstänk.

Kan man inte bara ge det lite tid då. Man kan väl få gå gå och vara lite småfet.

Jag skulle vilja börja träna

Hear Hear. Speciellt nr 2. Har man inte varit förutseende innan blir man det nu. Allt handlar om att förutse olyckor, undvika problem, planera för en smidig vardag och tänka och förbereda innan det händer. Den som är hemma ligger ständigt steget före. Hjärnan har utvecklats till att alltid tänka ”om det händer” och inte vänta ”till det händer”.

Det är en mörk dag….

november 7th, 2014 by Karin

Låt oss alla ta en tyst minut (och två flaskor vin). Mensen är tillbaka.

IMG_4809.JPG

Finsits på krogen

november 6th, 2014 by Karin

IMG_4780.JPG

Bästa barnstolen är korad. Här sitter lillen som en kung på den nyöppnade texmexsnabbkrogen i Malmö med namnet som på flaskan. Man gäster den i bordet och han satt bättre än i alla andra barnstolar och var märkligt nöjd hela vårt besök. Inga ben ivägen för servicen heller. Dessutom fick killen en brödbit att suga på och barnvagnen gick in. Win.

4 h återstår

november 6th, 2014 by Karin

Okej men jag tar en kaffe till då.

Bor man på lannet där uppkopplingen suger får man åka till stan för att uppdatera sin mobil. Efter 2434566777 försök hemma. Sitter på Melvins med otålig bebis och ser ut som sämsta mamman som har datorn med sig när hon umgås med sin plutt. Det är bara 4 timmar kvar enligt dator …

Föräldrarjobbet

oktober 27th, 2014 by Karin

Föräldrarledig är ett märkligt begrepp. Det är i högsta grad ett föräldraransvar. Det ansvaret gäller dygnet runt. Ett ansvar att ta hand om, lära och utveckla. Ett ansvar att vara närvarande och intresserad. Att skaffa kunskap och vara uppdaterad. Föräldraskap är både att ta hand om och att göra henne förberedd på det som är livet.

Någon jag träffade såg föräldraledigheten som ett jobb som alla andra. 8-5 är det den hemmavarandes ansvar. Resten av tiden bådas lika ansvar. Och det är ju faktiskt precis så det är. Ett jobb. Ett livsviktigt.

En författare skrev att söka fakta, ny kunskap och hålla sig uppdaterad borde vara självklart i föräldraskapet. Varför skulle det vara mindre viktigt Tt läsa på än ett till exempel i sitt jobb där man förmodligen ständigt håller sig uppdaterad. För visst kommer mycket en del naturligt och bygger på sunt förnuft men inte alls allt. Och själv tycker jag det är spännande att hänga med i utvecklingen och vara närvarande i den.

Lästips: Wonder weeks. Finns även som app

Det mycket viktiga kaffet

oktober 21st, 2014 by Karin

IMG_4452.JPG

IMG_4062.JPG

IMG_4185.JPG

IMG_4208.JPG

IMG_3448.JPG

Det blir det en hel del kaffe på stan. Jag försöker alltid få i mig en cappuccino i samband med ärenden. Och om den inte är bra, när jag är vrålsugen på just cappuccino, är stunden förstörd.

Det finns säkra ställen i Malmö. För cappuccino är tex Noir, Melvins och Gateau säkra ställen, Solde och Lilla Kafferosteriet med dubbel shot samt Kaffebaren på Möllan. Men det är inte alltod man är där och jag VILL ge andra en chans.

Det är riskabelt. Kaffe är VIKTIGT. Smaken är olika men det finns ändå en del regler. Säger expediten, som i lilla glassfabriken på Emporia ”akta dig den är varm” kan du räkna med att cappuccinon är dålig. Den ska inte vara het. Eller som på Noi’s, som har got vietnamesisk lunch, där de serverar cappuccinon i högt glas. Jag protesterade och frågade ”nej inte latte” ”nej det är cappuccino”. Nä alltså. Så mycket mjölk har inte cappuccino. Den var ok. Men jag är konservativ när det gäller min kaffe.

Och det är så otillfredsställande att dricka en dålig kaffe. En dålig lunch fyller i alla fall funktionen att göra dig mätt. Menen dålig kaffe. Det är knäckande

Söndag

oktober 19th, 2014 by Karin

IMG_4425.JPG

Dagens amningsutsikt från sängen. Prickar in så många rätt på den moderna mammalistan. Den organiska bitgiraffen Sophie, förvaringkorg från Ferm living, förvaring från Färg och Form, kudde formsytt djur (ALLA ska ha det nu) och min litografi av Picasso som var min mormors. Samma tavla hänger i vykortsformat på Ystad BB. Å