Det var en gång en reklamskola

april 19th, 2016 by Karin

Idag är reklambranschen ganska enkelspårig. Vi vet vilka reklamskolor som gäller och vi vet vilka byråer som är bra att ha på CV:t, eller vilka kunder det är bra att ha jobbat med. Frågan på en anställningsintervju, eller för den delen när byrån ska presentera sig på kundmöte, kommer alltid. Vilka byråer har du jobbat på? Vilka kunder har du jobbat med? Säger du IKEA antecknas det nöjt. Säger du [insert vilket okänt litet företag som helst] får du inte många poäng. Även om det är vad du har presterat och kreerat som borde spela roll. Och därmed vad du skulle kunna prestera om du kom i rätt sammanhang. Men det är klart, det är enklare och mer säkert om du har en stämpel på ett papper som intygar din kompetens. Fast att det faktiskt inte måste göra det. Rätt skola är inte en självklarhet för att du är grym. Lika så kan du vara grym utan att ha gått en specifik, eller ens någon över huvud taget, reklamskola. Faktiskt.

 

Idag publicerades en intervju med en kreatör i branschmediet Resumé som säger att hon vägrar ställa upp på att man måste ha gått Berghs för att få reklamjobb. Hon har själv gått Berghs, jag med. Så det är kanske lätt att säga. Speciellt är det lätt att säga till den som har möjlighet. Under många många år har Berghs kostat ganska mycket pengar att gå. Vilket utesluter rätt många människor. Därmed blir också reklambranschen homogen på många plan. Som artikeln nämner kan man idag få CSN för att bekosta utbildningen vilket i alla fall möjliggör ett större mångfald på utbildningen och i förlängningen i reklambranschen. Förhoppningsvis. Det kan bara vara utvecklande.

 

 Hur vill du göra avtryck i reklambranschen?
– Jag har ett drömscenario om vart branschen ska vara. Det handlar om mer mångfald och att eliminera stereotyp reklam. Det går framåt, men borde gå snabbare. /Evelina Rönnung

 

Eftersom den välkända reklamskolan ligger i Stockholm kläcks det årligen nya reklamägg där, både från skolan och i tävlingar. En stad med utbildning inom ett område hyser även framgångar inom detta. Så om den skånska reklambranschen ska blomstra behöver vi till exempel bli mer öppensinnade i vårt sätt att se på kreativitet och reklam och öppna upp för människors möjlighet att vara grymma utan att ha just Berghs på CV:t eller att ha jobbat sig runt på namnkunniga Stockholmsbyråer ett tag innan man flyttar hem. Om man inte helt enkelt stannar kvar – vilket är en anledning till att det finns fler reklambyråer i Stockholm. Det finns fler reklamfolk där. En annan tradition, som startar i skolorna. Reklambyåer kunde öppna upp för lärlingsplatser eller våga satsa på människor som har potential – bara de får möjlighet och omges med andra duktiga människor. Vilket är i särklass den viktigaste detaljen för att lyckas. Att vara ensam duktig kreatör på en byrå där resten somnat skapar ingen framgång, bara frustration. Att vara ensam halvbra kreatör bland många duktiga kan i alla fall göra dig bättre. Eller så finns det utrymme och öppenhet för olika sorters kreatörer. Wow bara en sådan sak. Inte bara för den som går att checka av.

 

 

I den bästa av världar fanns fler skolor inom reklam än Berghs. På fler platser i landet. Dels skulle förmodligen vårt sätt att skapa reklam utvecklas och dels skulle regionen främjas om det fanns utbildning på plats, till exempel här i Malmö, eller andra drabbade delar av Sverige som saknar välkända reklamskolor. Det vill säga alla utom Stockholm. Det skulle göra att fler duktiga människor stannade kvar i staden de pluggade på. Reklambyråerna skulle bli fler. Igen. Och kunderna kunde vända sig till en byrå här istället för i huvudstaden. För en blomstrande kommunikationsbransch, som jag tror att alla vi som jobbar här vill se, så tror jag att utbildning är en viktig del. Så, ska man hoppas att Berghs vill öppna en filial i Malmö (som har funnit) eller ska vi våga hoppas på en framtid med flera bra reklamskolor än en, fler bra kreatörer och fler bra byråer. Samt en framtid där med större mångfald och utrymme för våghalsade satsningar.

 

Margarin, smör och nej.

mars 15th, 2016 by Karin

Lätta. Min dagmamma hade lätta hemma och jag tyckte det var så gott. Salt och, inte som smör. Självklart, eftersom det inte är smör utan mer en kemisk smörliknande substans. Jag tjatade hemma om att detta var vad som skulle bres på min macka och kylskåpet utökades till både Bregott och Lätta. Varför sade ingen till mig som det var. Varför förklarade ingen. Jag tror faktiskt inte att någon gjorde det. Möjligen kom argument som ”vi kan inte ha två smör”. ”Det är inte gott” och så vidare. Och det är möjligt att kunskapen om innehållet i det vi kallar margarin inte skulle bitit på en åttaåring. Men jag tror ändå att kunskap är nyckeln till förståelse. Och något som smyger sig in allt mer i den moderna pedagogiken. På ledarskapsutbildningar och träningsutbildningar (då jag jobbat i många år som träningsledare) matas man ständigt om vikten att förklara varför man gör något och inte bara att något ska göras. Kunskapen skapar förståelse. Handlingen skapar mening. Och inte förrän då kan vi ta till oss på riktigt. Det tar jag med mig. Jag försöker förklara vad och varför i allt. Ett nej och en korrigering är helt meningslös om man inte förstår varför. För att jag kan slå mig. För att margarin är dåligt för kroppen. För att tallriken kan gå sönder. Det är ju hundragånger jobbigare än att säga ”du får inte” men ger förmodligen ett mer långvarigt resultat. Samt en individ som tänker. Likaså varför väljer man att inte ge barnen godis när de är jättesmå. Tänderna ska ju bytas ut ändå. För att där lägger man grunden, och det är även forskat på, att kunskap och värderingar börjar redan där. För att vuxna i framtiden ska ta hand om sig själva och leva hälsosamt behöver de en hälsosam start. Och det startar varken med socker eller margarin.

Det var dagens smöriga reflektion. Nu tillbaka till mitt jobb.

Världens bästa amning

mars 11th, 2016 by Karin

vietnamfeet  Vietnamesisk kvinna ammar sitt barnbarn. Foto Melissa Jean

 

I Sverige har vi en idé om att amma. I Vietnam en annan. I Frankrike en tredje. På Nya Zeeland en fjärde. Ändå är många definitiva i sin åsikt. Som om det fanns ett rätt och ett fel. Inte att det finns en mångfald av kulturer och sociala förhållanden som formar hur ammandet ser ut i just det landet i världen. I Sverige har vi fått dille på att vid sex månader då är det klart.  Sjukvårdens arbete med att få så många kvinnor som möjlig att i alla fall amma till barnet är 6 månader, på grund av dess viktiga funktioner för barnet, har av många misstolkats som att det är så länge man ska amma. Fast att rekommendationen är att delamma minst ett år gärna upp till två vid sidan av vanlig mat.

 

breastfeedFoto Melissa Jean

 

Amning är mycket mer än mat. I många kulturer är detta något man lever efter och därför ammas barnen mycket längre. Jag såg en film om amning i olika kulturer som bland annat visade hur det används som tröst och lugnande snarare än föda. Logiskt. Medan man i andra länder räknar ut hur mycket och hur ofta barnet behöver mat och lägger upp någon form av matningschema kring detta och utgår från att bröstet enkom är för mättnad. I länder där det inte finns en social trygghet i form av föräldraförsäkring som gör att mamman kan stanna hemma för att till exempel kunna ge barnet mat vid behov det första året är amningsantalet lägre, i en del fall skamfullt. I Frankrike ser du sällan någon som ammar offentligt. Inte heller i Danmark, där det inte skulle bli lika mycket rabalder om en krog bad en kvinna gå in och amma på toaletten, medan detta skapat mycket kritik i Sverige. Vi är olika. Kulturer, behov, verklighet formar hur vi lever. Och hur vi ammar.

 

melissapicbirthFoto Melissa Jean

 

Någonstans på vägen bestämde jag mig att jag skulle försöka fortsätta delamma om min son ville i två år. Om jag orkade. Han är nu ett år och åtta månader. Jag hobbyammar. Det går utmärkt att fortsätta att amma även fast man jobbar. Jag och barnets pappa är separerade och han bor inte hos mig alltid. Det går fortfarande att fortsätta amma. Jag mjölkar inte ur någonting utan det som finns det finns. Och det finns.

Framför allt finns det trygghet för honom. Alla barn är inte så. Jag var själv ett barn som fick nog vid ett års ålder. Men för Elias märker jag hur viktigt det är. Man känner sitt barn djupt. Och man känner sig själv, vad man själv orkar och inte orkar.

 

 

familyfeedFoto Melissa Jean

 

Men oj vad jag fått kritik. Redan när min son var ett år fick jag höra ”DU MÅSTE JU SLUTA” av närstående. Varför då? För vems skull då? För inte är det för Elias skull för han fortsätter gärna. Och inte är det för min skull för jag orkar just nu. Så är det för andras skull. Andras föreställningar om hur det ska vara? Vari ligger hotet med en mamma som ammar sitt barn? Väcker det skuld hos andra eller väcker det anstöt? Jag har också fått höra att jag ammar för min egen skull, inte mitt barns. Men nä. När jag  SLUTAR amma är det för min egen skull. äBehov av frihet, behov av sömn, behov av att vara bortrest, behov av att få tillbaka sin kropp. Behov av distans. Och det är helt okej argument för att sluta. Men att påstå att en kvinna som fortsätter amma gör det för sin egen skull när barnet sliter och drar i tröjan och gråter så tårarna rinner för att få den där stunden av trygghet, närhet och värme. Nej definitivt inte. Vill barnet fortsätta är det vårt behov av att sluta som gör att vi tar  fighten. Jag gjorde det med nattamningen. Det ångrar jag inte en sekund. Några nätters fight sedan sömn hela natten lång. Då var han ett och ett halvt och jag kunde förklara att det var natt och vi skulle sova istället. Det kändes bra.

 

tribalbirthFoto: Alegra Ally, dokumentärfotograf för Wildbornproject

 

Amning ligger mig varmt om hjärtat. Jag hoppas att trenden om ökad amning fortsätter för under några år var vi nere på mycket låga siffror. Jag tycker också det är rätt att sjukvården har det som mål och stöttar mammor i amningen, även om de även ska ge stöd åt de som inte kan. Framför allt för att det kan vara en stor besvikelse och tyngd när det inte går som man planerat. Det är mycket hormoner i omlopp och är en väldigt känslig fråga som jag tror är svår att kunna sätta sig in i om man inte varit där själv. Moderskänslor. Helt naturligt. Skuld över att inte vara tillräcklig. Helt naturligt. Liksom amning. Helt naturligt.

Var mamma gör sitt beslut efter sin verklighet och sin kultur och sitt barn.

 

Innan jag fick Elias och förstod på någon föräldrakurs att det inte var självklart att amningen fungerar, vilket jag trodde. Som fölet som ställer sig upp inom några minuter och ammar. Då bestämde jag mig att går det så går det. Går det inte så går det inte. Vi fick förstås problem. Usch vad jobbigt det var. Han blev undernärd, vi fick tillmata hela tiden (fy vad jobbigt med flaskor och uppvärmning och lagom varmt och skedar och kräk mitt natten), vi fick stanna kvar på sjukhuset och vi fick mycket hjälp. Det är jag glad för.  De kallade honom för en Ferdinand. En som ligger och snuttar. Fick daska till honom för att väcka honom till liv för att amma. Men han vill bara ligga där och lukta på….  Hans min av nöjdhet när han får sin favoritstund i soffan efter förskolan är fortfarande obetalbar.

Skrivet med inspiration från instagramkontot Melissajeanbabys. Ett fantastiskt konto av en barn- och förlossningsfotograf som verkligen visar mångfalden av mothering och föräldraskap i den värld vi var och en lever. Hur olika det kan se ut.

Tinderskämt utan intervett

mars 10th, 2016 by Karin

Från billigt kött på Netto till bildligt kött på Twitter. Kan vi prata om detta. Är det ok att ta en skärmdump på en Tinderprofil, raljera över personen och publicera detta på Twitter? Jag tycker det är illa.

 

Här är några anledningar: Stöld. Mobbing. Göra sig rolig på andras bekostnad. Offentlig uthängning. Ska inte en person kunna lägga upp en dejtingprofil utan att riskera att bli uthängd till allmänheten i andra forum. Sunkigt.

 

Ibland skickar tjejkompisar bilder, presentationer och konversationer från dejtingsajter för ett gemensamt skratt. Men de når aldrig längre än så. Att lägga upp urklipp och dölja personen i fråga tycker jag också kan vara ok. Även om man kan prata om hur snyggt det är att ranta om andra människor. Men det jag ser nu tycker jag är något helt annat, läskigt och ansvarslöst. Efter mitt år bortkopplad från twitter blev jag paff. Har aldrig sett det förut.

 

Men nu finns subgrupperingen ”vi som öppet (ja de kanske inte ser det men det ser vi andra) letar knull på twitter och pratar som vi lever i en sex-in-the-city-film och tycker att vi är jätteroliga”. Det är dom ju också så kontona är populära förstås. Att hänga ut Tinderprofiler verkar i alla fall vara ett comon inlägg i kategorin.

 

När tappade vi omdömet? När slutade vi tänkte vi ett steg längre, det vill säga på att det handlar om en person. Hur korkad personen än må vara, hur dum fråga hen än ställt så handlar det om en människa som gjort ett val att lägga ut detta på en plats. En dejtingsida som kräver att du själv har en profil för att kunna se personen. Inte att spridas ut till tusentals andra personer öppet med namn och bild.

 

Jag började undersöka detta lite närmre. Det visar sig att ingen är safe  på Tinder. Det är så common att även Expressen publicerar skärmdumpar av tinderprofiler.

 

Det sämsta är att vid kritik är den mest troliga reaktionen. Kom igen, man måste få ha lite kul. Begåvat.

 

2016 och ingen har lärt sig intervett än.

Jag har Tinder och använder det inte. Nu har jag ännu en anledning till att älska offline.

 

Smaken av billigt kött

mars 10th, 2016 by Karin

Jag lagade en köttfärs igår. Köttet smakade vedervärdigt. Blandfärsen smakade unket griskött. Det smakade stressad, dåligt slaktat gris. Det smakade långa transporter, väntan, trängsel och stressfulla miljöer. Det smakade oetiskt, plågsamt och oförsvarbart. Den kokade länge. Jag jobbade länge. Men har fått slänga det. När min mamma säger ”det smakar som djuret varit stressat” spelar det ingen roll om jag kryddar bort den unkna smaken. Det sitter i hjärtat.

Jag tittade aldrig på priset. Det var inte avgörande för mig. Jag tittade på Svenskt kött märkningen för att, i alla fall, förhoppningsvis köpa kött från bättre och reglerad djurhållning, kortare transporter och bättre lagar vad gäller antibiotika och annan skit man matar djur med för att upprätthålla snabb och billig köttproduktion. Ett annat ord för det är djurplågeri följt av avlivning.

Men jag handlade i en lågprisbutik. Jag säger inte att all mat i en lågprisbutik automatiskt är dålig mat. Men det här var förmodligen billigt dåligt kött.

I helgen på Parabere Forum har jag träffat Britt-Marie Stegs. En kvinna som driver Hälsingestintan / Etiskt kött. En köttproducent som bara använder djur som går ute och lever bra, som inte behandlas, och hon är en uppfinningsrik kvinna. När hon blev motarbetad av de 4 monopolslakterierna i Sverige för hennes krav och idéer skapade hon egna. Hon har ett mobilt lakteri som åker ut till varje utvald bonde och slaktar djuret i hagen. Djuret som betar fritt går in i slakteriet lugnt med sin bonde. Det hela är magstarkt för mig. Trots uppväxt med jakt i familjen med allt vad det innebär har jag hjärta stort nog att det påverkar mig när jag äter. Konstigt vore det annars. Förstår inte folk som hårt går på att kan man äta det ena djuret ska man kunna äta det andra. Varför då? Att man till exmepel ska klara av att äta allt, häst, kanin och så vidare om man äter andra djur. Som inte accepterar känslor som ett argument för att välja bort visst kött. Jag är inte enig i detta.

Vilket föredömme:

 

etisktkott

Stegs

Jag träffade även Susanne Hovmand Simonsen som driver Knuthenlund. Nordens enda biodynamiska jordbruk. Ett jordbruk som inte bara är ekologiskt utan ger tillbaka till jorden genom inplantering av arter för att återskapa. Frigående djur, mejeri (med prisbelönta ostar) och mölla. Djuren transporteras ingenstans. De avlivas i sin hage av veterinär som kommer ut till gården. De går ute i enorma hagar och även grisarna springer fritt över vidderna. De har fått örter inplanterat i gräset som det såg ut förr och Susanne har bara ett helt enastående driv och tänk att driva sin gård. Hon blev förstås också motarbetad och ingen trodde på hennes idé om att göra om jordbruket, efter år av kris på den 300 år gamla gården som hon tog över i familjen. Men det gjorde hon. Hon drog det även längre än så. Hon har många event och man kan åka till gården 1,5 h från Köpanhamn och hälsa på i jordbruket. Köttet finns i en butik i Köpenhamn där det tar slut på studs, många restauranger förstås, även i Sverige, och från webbshopen.

 

Vilket ansvar för världen i stort:

 

Parabere Forum Forum Day 1-43

Det bästa vi kan göra för djuren är fortfarande att inte äta kött alls. För oss som vill äta kött finns det val. Om jag tycker det är för dyrt ska jag inte äta kött. Då får jag äta gryn och grönt för att ha råd med bättre kött när jag väl äter det. Jämfört med en genomsnittlig svensk äter jag nog redan lite kött, mer fisk och mycket grönt redan. Men idag finns många bättre alternativ. Titta efter dom.

 

 

Hobbyvetenskapsmännen där ute!

februari 10th, 2016 by Karin

Jag tror jag börjar mitt första inlägg på länge med att förundras över ickeargument. Det sker en debatt kring rökning och någon säger ”jag har rökt hela mitt liv och jag mår bra”. Amen grattis. Eller ”min kompis helammade sitt ena barn och flaskmatade sitt andra och det första är allergiskt men inte det andra”. Ja, men vad bra att du kom med ditt expertutlåtande.  Eller i kommentarerna till en artikel angående uppfostran i en amerikansk tidsskrift ”Jag har fått mig lite slag hela min uppgift. Det blev människa av mig med. Det har jag verkligen inte tagit skada av. Jag har bra betyg osv”. Wow.

I vetenskapens värld eller när det kommer till fakta så kan man inte ta och jämföra två individer och sen tro att resultaten är korrekt, eller ta upp sig själv som ett exempel på att ”det gick ju bra”. Kan det inte finnas något slags filter som snabbt sorterar bort all sådan här idioti från kommentarer och forum. Liksom rasism, påhopp, hot och annan idioti. Så slipper jag sitta och bli svettig och vilja googla fram telfonnummer och ringa upp de här personerna och skrika.

Det borde även finnas en diagnos för människor som avfärdar fakta som åsikt. Som inte alls kan lyssna på fakta, liksom bara hoppar över den och ignorerar att den finns.

 

 

Lundaröran

september 2nd, 2015 by Karin

Det är alltid en sport att köra utan GPS. I Lund tänker jag att om jag kör runt tillräckligt i lilla dtaden kommer jag snart se skylten mot Malmö. Men då ska man gärna ha koll på vad som är E6 och E22 för det står sällan orten på skyltarna. Och det har uppenbarigen inte jag. Så mitt ärende i lund med död mobil blev spännande både innan och efter.

bomber och granater

augusti 11th, 2015 by Karin

Är det krig?

Terrorism?

Nä bara lite tjaffs på någon gata i innerstan vi inte behöver bry oss om?

När jag var liten var handgranater något man läste om i böcker om krig. Hemska, skräckinjagande men långt bort. Nu kastas de runt i min stad. Och jag har en liten son som ska växa upp här. Vad är planen Malmö? 

Mannen som blir så arg när han blir behandlad precis så som han själv behandlar.

augusti 7th, 2015 by Karin

Paolo Roberto tillhör tydligen gruppen ”män som ska kunna skrika och härja helt ohämmat men pardoxalt nog blir orimligt stötta och ”missförstådda” när andra (läs: oftast kvinnor) ironiserar eller kritiserar kring deras utspel”.

Cissi Wallin skriver om Paolo Roberto och intervjun i mama där han skriver om ”sin” förlossning. Jag reagerade också på hans uttalanden och blev ganska provocerad. Typiskt manlig idioti tänkte jag. Sedan fortsätter detta som ett bråk i media varpå Cissi skriver  ett inlägg med bland annat texten ovan. Och varför är det så att män ständigt tycker att de kan bete sig hur som helst, att de har rättigheter, att deras tid är viktig men inte alls kan se sin egen person. Om en kvinna beter sig likadant blir de rasande. Den bristande självinsikten kommer förmodligen från år som det främre könet som aldrig behöver vara självreflekterande. Jag är så trött på dessa personer som kräver jävligt mycket av sin (kvinnliga) omgivning som de inte lever upp till själva. 

Mitt på blanka dagen. Sköt dom. 

juli 18th, 2015 by Karin

Bland människor. 

I bostadskvarter. 

Utanför en nöjespark full av barn. 

Mitt i solsken. 

Så sköts någon. 

Sen en till. 

I ett annat bostadskvarter. 

Två skjutningar i Malmö idag mitt på dagen mitt bland folk – och jag blir inte längre förskräckt. Så som jag blev vid Nesta-mordet. Blir vi avtrubbade av stadsvåldet, naivt trygga, blåögda? Vi vill motbevisa ryktet som crime city och startar kampanjer som ”älska Malmö” men bör vi istället ta det på allvar? Borde vi vara rädda egentligen? Borde vi prata om vad som händer? Just asking. För min son ska alltså växa upp i 040. Och idag tycker inte jag att det känns bra. 

Veckans smuts: Klädmärket som tar ställning mot homosexualitet

juli 14th, 2015 by Karin

NW

Medan ni doppar fötterna i havskallt vatten doppar ett svenskt klädmärke huvudet i klaveret. Nordic Wear har lagt upp en homofobisk ställningstagande bild som skapat blåsväder i den svenska sommaren. Klädmärket (eller det nazistiska företaget?) tar ställning för kärnfamiljen som de vill värja mot homofascism. Vad nu det ordet betyder. Kommentarerna på Facebook har inte låtit vänta på sig och klädmärket försvarar sitt ställningstagande med vanliga begrepp som yttrandefrihet och demokrati. Det ironiska i att åberopa demokrati när man är emot allas rätt till att älska vem man vill.

 

Jag scrollar genom kommentarer och företagets egna inlägg bakåt i tiden för att skapa mig en bild av vad detta är för varumärke. Tanken slår mig att antingen är de fullkomligt korkade och behöver genast hjälp av en PR-byrå, om nu någon PR-byrå är villig att jobba med ett företag med sunkiga värderingar. Eller är det tvärtom en politisk grupp som är så jädrans PRsmarta att de skapat ett klädmärke som täckmantel för den verkliga agendan. Namn på tröjor som 100 % Viking, Pure Blood och Thor Steinar och så vidare rimmar väl med värderingar om man gör fria tolkningar. I sammanhanget är det svårt att låta bli.

Smutsigt.

Leva som man lär

juli 14th, 2015 by Karin

Det är bättre att se sig själv i det större perspektivet och sin egen del än tvärtom. Om man alltid lyfter konversationen bort från sig själv och till sociala strukturer och samhällsproblem behöver man inte ta något eget ansvar. Då ser man inte sig själv som en del i det hela. Då kan man sitta och prata över vin om orättvisor, värderingar och säga alla de rätta sakerna men låta någon annan bära ansvaret och skulden. Men detaljerna gör ju helheten. Om jag pratar om solidaritet, skattens betydelse för välfärden och att jämna ut orättvisor – hur rimmar då mitt beteende med mina värderingar om jag jobbar svart på helgerna och inte bidrar ett skvatt till det solidariska samhället utan bara till mig själv? Om jag vill främja ställningen för kvinnor på arbetsmarknaden och talar feministiska tungor hur återspeglar jag det i mitt beteende på arbetsmarknaden? Anställer jag kvinnor, lyfter jag kvinnor på samma premisser som män, främjar jag en kvinnlig ledarstil eller härmar jag mannens ledarroll och på det viset fortsätter befästa mannen som norm i företagsklimatet istället för att göra det kvinnliga accepterat eller för den delen lika respekterat? Sällan rimmar värderingar med verklighet. En bra början att uppnå sina värderingar med sitt beteende är att börja prata om sig själv istället för samhällsstrukturer.

Med inspiration från ett Facebookinlägg som började så här: ”Upphör aldrig att fascineras av att folk som pratar om ”kristna värderingar” tyvärr väldigt sällan har just kristna värderingar”.

Stänger ute en stund 

juli 3rd, 2015 by Karin

När värmen slår på är jag åter i tjänst som napp om kvällen. Just denna dag är jag det så gärna. En trygghet och samtidigt för jag tystnad. Ifred. Åt mina tankar. En stund. Med den viktigare i världen. Som snusar. Och han är min. 

Våga ha tråkigt i en överstimulerad värld

juni 29th, 2015 by Karin

Just det här kan vara det mest tänkvärda jag läst, i alla fall på en vecka.

Långtråkigheten är en viktig nyckel till att skapa en bättre balans inuti den enskilda människan oavsett ålder. Har man tålamod till att ta sig igenom rastlösheten kommer man i kontakt med kreativiteten, som betyder mycket mer än enbart att teckna, måla och modellera. Kreativiteten är där vi möter oss själva, lär oss själva att känna, uttrycka oss själva. Kreativa perioder innehåller också många reflekterande, nästan meditativa pauser, där det som för en timme sedan kändes som en obekväm tomhet, plötsligt erbjuder ro och återhämtning. Därmed blir kreativiteten viktig för barns självkänsla och mindre beroende av att det skall vara som de andra för att bli accepterade. De blir mer självständiga och det leder faktiskt till en större social kompetens.

Jesper Juul (läs hela artikeln här)

 

Det finns många kloka barnspykologer. Som förälder som vill göra rätt eller i alla fall försöka att inte göra helt fel, och bädda för en mindre smärtfri fortsättning på föräldraskapet, är det självklart att vara uppdaterad och inläst. Varför tro att man kan allt själv. Som en vän och trebarnsmamma sa, om jag vidareutbildar och uppdaterar mig inom jobbet är det lika självklart att göra det som förälder – ett viktigt jobb i sig. Varför behandla det olika. Om man inte har intresse av att vara informerad eller lära sig mer innebär det att man kommer göra som man alltid gjort. Så som man själv blivit uppfostrad. Och i ärlighetens namn så kan det vara bra att göra en del justeringar.Det våra föräldrar gjorde är inte alltid rätt och både forskning och vetskap kommer hela tiden längre. Vi blir både klokare och framför allt är det så att samtiden förändras och därmed måste vi förhålla oss till den.

 

Den auktoritära uppfostran är idag ifrågasatt och har ersatts med en mer respektfull approach där man förespråkar att behandla barn som kompetenta individer. Inte kränka, skrika in på rummet, inte hota eller säga nej utan att förklara. Det går ibland, ibland inte. Vi är alla människor med mått av tålamod och ork. Sen gillar jag att höra att man inte kan ge en freudiansk utläggning till ett litet barn som är upprört och gör något hen inte får. Det är hen inte mottaglig för just då. De kan inte heller förstå konsekvens eller göra riskbedömningar så varför lägga allt det i deras famn. Föräldrar måste sätta gränser och bli arga. Det är säkert viktigt att barn får se att det är tillåtet att bli arg och även att föräldrarna blir arga.

Vi kan förstås inte bara ändra det vi har i ryggmärgen från hur vi själva blivit uppfostrade. Men vi kan ha en idé om hur vi vill vara och därmed i alla fall göra en liten förändring. Till nästa generation kan det förändras ytterligare. En del kommer i framtiden förkastas, men i stort kan det bara vara till det bättre att faktiskt reflektera över vad man gör, hur man vill göra och vad det får för konsekvenser. Det finns som alltid inte rätt eller fel utan resultat.

Jesper Juul är en välkänd barnpsykolog – ständigt citerad. Knattetimmen i Sveriges radio med lyssnarfrågor, och den sköna podden Barnvagnspromenader (perfekt att lyssna på under just barnvagnspromenader :-) är förälderns svar på allt i en ny och förvirrad värd. Allt blir ju så självklart när dessa reder ut frågorna, ständiga aha-upplevelser och bra tips. Man kan liksom andas ut.  Jag tycker själv att Louise Hallin i barnvagnspromenader är grym. Frank, skön och tydlig, vilket jag uppskattar.

Idag har jag alltså läst om att ha tråkigt, och blir så klart själv träffad. Om jag själv lider av att ta upp mobilen så fort jag har en sekund över, hur ska jag då kunna lära mitt barn att ha tråkigt. Titta ut genom fönstret och bara fundera lite. Har vi ens tid att reflektera idag? Eller använda kreativiteten inom oss till något helt annat.

För många har konsumtionen blivit ett missbruk, som innebär att de vuxna ”MÅSTE shoppa” och att barnen har tråkigt så fort de inte konsumerar yttre stimuli i form av undervisning, pedagogik, dataspel, DVD eller TV.

Hemma tar det ungefär ett steg innanför dörren innan åttaåringen frågar efter datorn. Det tar ungefär 1 sekunds tystnad innan jag söker stimulans från omvärlden via telefonen, har kollat in nya kollektionen från Mini Rodini eller knarkat inredningsbilder. Sambon har tagit bort appen instagram men kommit på att man kan kolla det ändå. Och min son som är 1 år vet redan att mobilen är ett centralt ting i våra liv och började dagen med att ta fram den och påpeka att den inte var på.

Fläskläpp och sömn

juni 29th, 2015 by Karin

Dagen började med att en bebis stagedivade baklänges på sovande moder och gav henne en fläskläpp. Klockan var 06.00. Men vad gör det när barnet faktiskt sovit en hel natt. Igen! För den som hängt med så har jag fått ett barn som tycker det är lika trist att sova som jag och har vaknat mellan varje till var tredje timme i ett år. Plöstligt sover han hela nätter (för info så är sjukvårdens definition av att sova hela nätter, när det gäller barn, 5 h i sträck). Så om han sover mellan 12 och 06 är det luxury delux. Känns helkonstigt efter att bara fått sova ca 3 timmar i taget i över ett år. Helt knäppt att man fixar det egentligen. Det har funnits stunder som det känts som jag ska gå isönder eller bli galen, men då händer alltid något som fyller på energidepåterna. Men man är uppenbarligen superwomans.

Sen somnade han 07 och sov till 10 och ställde om hela dagsrytm. Någon har visst sommarlov. Men det är inte jag…

Doggy bag please

juni 27th, 2015 by Karin

Eller baby bag. 
Lite onödigt att köpa en egen burgare till en ettåring kanske… 

  

Den skånska sanningen

juni 24th, 2015 by Karin

Jag sitter och jobbar på ett tantcafé i Grisslehamn. Hit kommer det in folk som är muntra. Mjuka gulliga och muntra. Som Skåning känns det en smula obekvämt. Skåningen är inte munter. Absolut glad och skrålande. Men en smula krass och sällan mjuka lena på rösten. En skåning backar lite, ser skeptisk på den som talar och blir misstänksam mot dessa muntra folk. Gör de sig till? Är det något lurt på gång? Jag har en vän från Göteborg som tyckte att Skåningar var otrevliga ända till han flyttade ner och insåg att det var ett sätt att prata på. En vända uppåt landet igen och de slogs av hur trevliga alla var, tills de kom på att de bara pratade annorlunda. Visst kan dialekten göra något med oss. Det slår mig när jag åker tillbaka till USA där jag bott ett tag och vad ett helt annat språk kan göra med en. Och den sociala mentaliteten förstås. Jag är samma person, men ändå en annan person. Liksom höjludd(are) och så himla postivi och amazing-strösslande att jag somnar matt på kvällen vid besök. Jag orkar helt enkelt inte med mig själv. Jag trivs bra med att vara en glad rättfram skåning. Med r som tar plats i gommen.

Ordval är king eller kolera

juni 23rd, 2015 by Karin

Jag jobbar med kommunikation och har således ett något nördigt intresse i formuleringar. När det kommer till kommunikation kan man lugnt säga att detaljerna gör helheten. Vilka ord du använder, var du sätter punkten, har betydelse för hur hela texten, och således varumärket bakom, uppfattas.

 

”Märk inte ord” kan man få höra i samtal, eller liknande kommentarer. Det finns faktiskt all anledning att märka ord, eftersom de är helt avgörande för det du säger, eller skriver. Skriver du ska eller skall? De betyder samma sak men känns helt olika till exempel.

 

Idag gick jag in på Naturskyddsverkets sida för att att hämta information till ett uppdrag jag jobbar med. Jag läser en lista på hur man kan bemöta olika frågor om ekologiska produkter:

 

Fråga: Vaddå ekologiskt vin från Australien, hur ekologiskt är det med något från andra sidan jordklotet?

Du: Ekologiskt har inget med frakten att göra. Att vinet är ekologiskt betyder bland annat att vingårdsarbetarna slipper få hjärntumörer av bekämpningsmedlen som sprutas på odlingarna (….).

 

Oj oj oj. Lite hard core kanske Naturvårdsverket. Jag slängdes bakåt i stolsitsen i chock vid ordet hjärntumör. Jag ska aldrig dricka annat än ekologiskt hädanhefter. Skulden är brutalt tung på mina axlar. Det kanske fick effekt men min bild av Naturvårdsverket är, efter att ha läst två meningar, att de är en lite överdriven radikal organisation. Jag ser framför mig hur de trampar ner Greenpeace på vägen ut i havet för att ockupera hajfiskare och hemsöker folk som inte köper ekologisk mjölk. Kanske inte det Naturvårdsverket egentligen vill att jag ska känna.

 

 

Likaså när jag sitter i ett rum på BB. Jag har fått en Goodiebag för mina 34 h kämpande och tar ur den upp ett reklamblad från Amningshjälpen. En organisation som gör ett jättefint jobb när Svenska sjukvården brister och ger ideellt stöd och hjälp till kvinnor i amningen. Från reklambladet kan man klippa loss en liten lapp att ta med sig när man går ut och fikar. På denna lapp är ett  stort Stopptecken och en punktlista som listar argument för rätten att amma på offentlig plats. Denna är tänkt att man ska lägga på bordet när man fikar och säger ungefär ”sjas iväg kypare” medan man själv vänder ryggen till. Lite hard core och konfliktsökande för min smak. Från att ha varit en snäll organisation i mitt medvetande blev de plötsligt fundamentalister. Jag och min sambo skrattade lite åt lappen. Den kan man ju inte använda utan att uppfattas som rejält otrevlig. Vad sägs om att vara lite vänlig i sin kommunikation.

 

Kommunikation är allt. Glöm inte det.

Varje dag något nytt 

juni 20th, 2015 by Karin

Jag tror att jag kommer sakna den här tiden när barnet hela tiden lär sig något nytt. Lika fascinerat lycklig och glädjesprudlande det känns första gången han pekar på något, ger en en puss (hjärtat dör), säger ett ord, tar ett steg, vänder sig runt själv, klurar ut hur man sätter på ett lock. Varje liten ny sak han plötsligt kan. Varje vecka får man uppleva det. Men redan nu har jag glömt hur det var första gången han sa titta, för nu gör han det 1245 gånger om dagen. Jag har glömt hans lycka r han första gången klarade och förstod hur han tog sig ner för sängen själv och att få in skeden i munnen. Och plötsligt kommer det avta. Snart kan han alla de där vanliga sakerna och då kommer det vara som om han alltid kunnat det. Allt går så snabbt att det är svårt att minnas känslan. Glädjen hos honom och glädjen hos oss som får vara med på resan. Önskar jag kunde minnas allt. Stoppa tiden lite i de lyckliga stunderna. För herre Gud vad häftigt det är. Min lille som sparkar på bollar, äter med gaffel och säger mamma. Var och en sak en liten fantastisk seger i hans lilla liv. 

ett steg 1000 känslor

juni 17th, 2015 by Karin

Idag gick min son för första gången. Det är nog det roligaste med barn. Att se hur de tar sig an livet och så många gånger de gör något för första gången. Att få vara med på den resan. Glädjen, förvåningen, chocken, försiktigheten, förundran, stoltheten. Känslorna sprutar och aldrig håller de inne med något. Det är nästa bästa grej. Att umgås med någon som bara könner rakt ut. Utan restriktioner. Utan att tänka på konsekvenser. Utan rätt och fel. Gråt, ilska, glädje, sorg. Varför lär vi oss att det är fel. Varför lär vi att tygla så mycket, gömma så mycket att vi faktiskt ljuger för vår omgivning. Den som vågar visa känslor och vågar berätta vad de känner vinner i livet tror jag. Utan att bry sig om vad omgivningen tycker. 

 Jag hoppas kunna förmedla att det är ok att känna och ok att prata om sina känslor till mitt barn. Att han vågar fortsätta och lyckas sätta ord på vad han känner. Något jag själv lärt mig att jag är dålig på. Även om jag kommer från en känsloöppen familj där man pratar. 

Framför allt eftersom det är en son. Och min egen erfarenhet är att män ofta har svårare att uttrycka känslor än kvinnor. Det är som att de är rädda att förlora något i sig själva om de säger vad de känner. Som att det är farligt. Men alla har rätt till sina känslor ut att bli dömd. Det finns inga rätt och fel. 

Men men måste också lära sig att alla inte kommer hålla med och att känslor är högst personliga – inte en sanning. Men att våga säga ”jag saknar verkligen dig” ”nu är jag ledsen” ”nu är jag lycklig” förlöser så många energier att det blir lite lättare att umgås med sig själv. 

Det kan vara otroligt förlösande att säga vad man känner. Det kan vara en träning. Jag vet de som fått öva i att våga och har upptäckt att inget farligt händer om man säger vad man könner och tänker. På jobb. Hemma. Bland vänner. När man väl börjar är det svårt att sluta. Och det kan bara vara till det bättre. För man blir sann mot sig själv. 

Man måste dock fortsätta ta hänsyn till andra och överväga – om mina könslor sårar, vad får det för konsekvens om jag berättar.  

Adjoss

juni 5th, 2015 by Karin

Nu är det så att jag fått i uppgift att packa en väska. Det vankas övernattning och restaurangbesök. Solen skiner, alla kanter på gräsmattan är klippta och håret har jag hunnit tvätta.  Jag har en helt för stor hög tvätt som ska vikas och bubblet är slut i kylen men strunt i det.

Jag stänger ner laptoplocket för dagen. Adjoss.

Jag har mina gissningar. Vi får se om jag har rätt.

Hejdå billig skinka och glass

juni 5th, 2015 by Karin

”Livsmedelsprodukter som ofta innehåller många onödiga tillsatser är bröd, charkuterivaror (bland annat cancerframkallande nitrit och ofta olika aromer), glass och så givetvis olika sorters halvfabrikat. Rekordet är Rydbergs lätta skagenröra som innehåller hela 22 (!!) E-nummer och som har utsetts till vinnare i en tävling om flest e-nummer i en blogg på nätet.

Ett sätt att försöka dra ner på onödiga tillsatser är att välja KRAV-märkt. KRAV tillåter endast 28 E-nummer och inga färgämnen, klumpförebyggande medel, smakförstärkare eller sötningsmedel. Äkta Vara har tagit fram en märkning för tillsatsfria livsmedel, info om den och lista på godkända livsmedel hittas här.”

Hämtat från Mat för småfolk

Värnhem – tjackisar utan byxor

juni 3rd, 2015 by Karin

Hittade den roligaste listan över Malmös alla stadsdelar. Vill du bo här, här är din snabbguide till staden:

Almhög – trist
Augustenborg – smutsigt
Bellevuegården – i nödfall
Bunkeflostrand – skittrevligt men jävligt svensson
Dammfri – snobb-blatte crossover
Davidshall – ja men lycka till att MKB har några lägenheter där haha
Fridhem – JA!
Fågelbacken – Bäst
Gamla Limhamn – JA
Gamla Staden – ja men åter igen, MKB har inget där.
Gröndal – skit
Gullviksborg – adidasbyxor
Heleneholm – adidasbyxor med två stäck
Hermodsdal – smuts
Hästhagen – väldrig bra
Kirsebergsstaden – white trash
Kroksbäck – finns en bra och en jävligt dålig sida
Kronborg – visst nära allt
Kulladal – småbarn
Kvarnby – luffigt
Lindeborg – nej
Lorensborg – i nödfall, absoulta nödfall
Lugnet – ey khalid var e min mobiiill???
Lönngården – inte riktigt rosengård, men ungefär fast med mer svenskar
Möllevången – popvänster
Norra Sofielund – nej
Nydala – nej nej nej
Riseberga – trist
Rönneholm – skitbra
Rörsjöstaden – nedgånget, för nära värnhem
Segevång – nej!!!!
Sibbarp – bra, lite långt ut.
Slussen – sjukt centralt
Södervärn – i nödfall
Södra Sofielund – arbetslöshetsghetto
Värnhem – tjackisar utan byxor
Västra Sorgenfri – horcentral
Östervärn – verkligen inte, social misär de lyx
Östra Sorgenfri – nej

 

Från källan till viktig information, flashback.

offentlig check

juni 3rd, 2015 by Karin

Det har blivit helt normalt att klämma på sina tuttar och kolla fylligheten offentligt. Inga konstigheter.  Kläm kläm. Kan inte ens föreställa mig hur det ser ut där jag sitter på ett kafé och tar en eftermiddagscheck. Har jag tappat det. 

Titta inåt. Snegla inte utåt. Det svider ibland. 

juni 2nd, 2015 by Karin

När man tycker att någon snor livet framför en. Jobbet, huset, kärleken. Vad som helst kan de sno. Det som är ditt i drömmen. Eller när det går baklänges eller tankar som att alla andra har det för himla bra. Då har man antingen tittat för mycket på Facebook och glömt att det är fragment av verkligheten. Eller är det så att man inte befinner sig på ett happy place. När det uppfylls, när man mår topp, försvinner också tankarna om vad andra gör eller vad andra har. Magont och suckar. För det är ju egentligen helt obetydligt. Det viktiga är vad man själv gör. Vad man själv vill. 

För mycket arsenik i barnmat baserat på ris

juni 2nd, 2015 by Karin

Är just nu väldigt insatt i barnmatsindustrin. Inte bara för att jag själv är nybliven mamma med ett stort matintresse och hälsointresse över lag, utan för att jag jobbar med en kund inom området. Har just tagit del av en undersökning kring andelen arsenik och bly, bland annat, i gröt, välling och modersmöjölkersättning. Föräldrar – ge inte era barn för mycket av mat med ris i. Om du är mer intresserad, läs här: Till resultatet.

50 bästa nomnom

juni 2nd, 2015 by Karin

Världens 50 bästa restauranger har släppts. Noma är på plats 3 och det förvånar nog ingen längre att de håller sig i toppen på listan. Mer förvånad blev jag över att Relae har hoppat in på plats 45. De är en fantastisk krog i Köpenhamn. Men om de är med vill jag slänga in Daniel Berlin genast. Svensk representant på listan blev Fäfiken. Men jag har inte mycket att jämföra med och kan inte uttala mig i övrigt om listan, för så ätberest är jag tyvärr inte. Än.

Tillbaka och rakt in i copykarusellen

juni 2nd, 2015 by Karin

Tillbaka i copywriterställning, det vill säga krökt över en datorskärm eller med blicken långt bort i horisonten alternativt babblandes idéer med ett gäng andra kreatörer, och det visade sig att jag är efterlängtad av någon. Tjoho. Det tog två timmar så hade den första nyakund-förfrågan dykt upp i ett chattfönster och en dag senare landade en pitch av en projektledare på en byrå. Jag är även i full gång med PR tillsammans med en egen kund inför en lansering i augusti. Det bubblar i hjärnan och kliar i fingrarna. Jag hoppas på ett bra fortsatt år för mitt företag. Med nya och gamla kunder. Nya och gamla vänner.

abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö

 

Att våga prata positivt om sin största konkurrent

juni 2nd, 2015 by Karin

Big up för Nestlé som väljer att ha denna text (nedan) på sin webbsida. Många företag är livrädda för att säga något som går emot deras produkt. Men ibland kan det faktiskt vara så att genom att visa sig ha kunskapen och förståelsen inger man respekt och trovärdighet för företaget vilket i sin tur gör att jag litar på företagets produkter. De försöker inte lura mig, de lägger beslutet i mina händer är känslan de lämnar mig med. Även om det inte är sant och de arbetar med reklam och lobbying för sin produkt så blir det effekten. Det är inte alltid trovärdigt att blindögt prata positivt om det egna. Här ger man information och låter sedan konsumenten lugnt och tryggt välja väg. Det handlar om att vara ogillad eller gillad. Att vara en sympatisk och förstående röst. En vän.

”WHO rekommenderar uteslutande amning under de första 6 månaderna (samt delamning i 2 år reds anm). Nestlé stöder detta till fullo liksom fortsatt amning tillsammans med introduktion av en varierad kost enligt råd från barnhälsovården.

Bröstmjölk är det bästa för det lilla barnet. Den innehåller precis det ditt barn behöver och när du ammar behöver du inte oroa dig för att ditt barn inte får i sig tillräcklig näring. Forskning visar också att bröstmjölken skyddar barnet mot infektioner och det finns flera andra fördelar än de rent näringsmässiga för både mamma och barn. Vi rekommenderar att du pratar med BVC (barnavårdscentralen) innan du eventuellt beslutar dig för att inte amma. Du kan även vända dig dit för att få stöd och råd i olika amningsfrågor.

Om du av någon anledning inte kan amma eller väljer att inte göra det, så finns det modersmjölksersättning. Att inte amma eller att kombinera amning med ersättning gör att kroppens produktion av bröstmjölk minskar. Ett sådant beslut är därför svårt att ändra i efterhand. Att använda modersmjölksersättning kostar mer och kan också vara mindre praktiskt då den måste tillagas, användas och förvaras enligt instruktioner på förpackningen. Dessa är viktiga att följa för att inte riskera barnets hälsa”.

Sedan finns det regler inom EU att man inte på något sätt, på förpackning eller i reklam, för modersmjölkersättning får uppmana till att inte amma.

Vad gjorde du när du var ledig

juni 1st, 2015 by Karin

Föräldraledig är ett högst missvisande ord. Vem har egenligen kommit på det. Arbetande män? Det är allt annat än semester. Visst kan du lunka runt i din morgonrock hela dagarna, ta fika på stan och slippa vara på plats på ett kontor innan fextidens magiska klocka ringer kl 9. Det är en ynnest förstås. Men framför allt är det fullt upp. Som föräldraledig ska man ha hand om ett litet litet barn och hemmet under dagen. Det upptar mer tid än man kan ana. Det har sett olika ut genom månaderna som gått och med barnets utveckling. Just nu, när barnet är ett, består dagen främst av att mata (det tar en evighet med någon som håller på att lära sig äta själv) samt sanera efter maten och däremellan plocka undan allt som lillen drar fram. Han plockar fram, du plockar undan. Han plockar fram, du plockar undan. Du viker tvätt, han slänger ut tvätt. Och sedan är det matdags igen. Och sanering. Den stund barnet sover städar du förmodligen efter timmarna som gått eller passar du på att plocka ur diskmaskinen. Banala ting som att gå ut med soporna kan, med ett barn, bli ett projekt. Och du tvättar och hänger tvätt om och om igen. Vissa dagar känns det som att du gick upp, kom in i ett inferno, och sedan är det kväll igen. Däremellan kan man så klart boka in trevliga ting som barnvagnspromenader, lek i parken och en fika men så måste du ju åka och handla blöjor och hela dagen är borta. Jajjamen. Nästa dag är det en leksak som behöver nya batteri. Hur lång tid det kan ta att fixa med ett barn? En hel dag inklusive sovstund som ska pareras och mattiderna som ska prickas in. Det kräver en del planering. Och mycket handlar om att följa med barnets tider, vara flexibel och öppen för att inget blir som man tänkt sig. Sedan ska man ju ansvara för barnets utveckling och göra det han tycker är kul, stimulera honom. Gå på den där babyrytmiken och trots att det är samma sånger på babysimmet varje vecka så gör man det förstås, för hans skull. Han älskar det. Däremellan får man inte glömma att klippa naglar (det hade jag förstås aldrig tänkt på innan jag fick barn, att självklart måste man göra allt det där han inte kan göra själv), bada, komma ihåg att byta blöja även om han bara kissat, ha ett välfyllt förråd av barnmat, smörja in de där såren, torka torrt i vecken. Vad jag har lärt mig mycket nytt under detta år. Att ta hand om en liten skit. Helt underbart fast det varit min mest olediga tid i hela mitt liv.