05.50 kom det sista fest smset in från en pizzeria någonstans på Odense. Själv har jag legat nerbäddad med förkylning hela helgen och låtit lägenheten samt min fräschhet förfalla till något snarlikt armageddo. Positiv aspekt i det hela är att frisyren nu kan stylas utan dyra Tigiproduker.
Vid det här laget har man lärt känna sin kropp och dess symptom som alltid har samma mönster. Det börjar med lite kli i halsen som utvecklas till känslan av ett öppet sår på några timmar. Det betyder att det inte är någon liten snuva på gång utan en rackarbajsarförkylning. Jag vet att jag kommer vakna, deckad, med frossa, täppt näsa och förintad smak.
Mycket riktigt. På påsen med halstabletter står det ”lakrits honung” men det känns mest som att tugga på en smaklös gummibit. Tre dagar senare börjar det vända vilket upptäcks under morgondosen av Kan Jang som jag plötsligt får kvällningar av. Smaken är nästan tillbaka. Då är det bara att köpa allt som är fullproppat med aromämnen och tillsatser; chips, lösgodis, läsk… det enda som gommen just nu uppfattar. Snart. snart kan jag kanske lukta hur äckligt linnet jag svettats i ett dygn luktar. Härligt.
Konstigt ändå att det inte är precis samma mönster för alla, utan att symtomen liksom ter sig olika hos olika personer.
