Junior Boys är här. Vi ses där. Ikväll.
Månad: augusti 2008
Chatta med Björn NU:
Om två minuter kan du börja chatta med en cool farbror vid namn Björn Ranelid. När han sätter igång sina föreläsningar sitter publiken med öppen mun och gapar. Han är snabbare i käft än en rappare vid micken och så engagerad att man kan inte göra något annat än att gilla hans mallorcahy.
20.00 i kväll uppträder Björn med Tales på Hedmanska gården
Håll dig vid stortorget
Jag har sett kvällens två stora akter flera gånger tidigare och då är jag ändå inte någon konsertslav. Men de här är värda att se flera gånger. Jag tror till och med att de är värda trängseln vid Stortorget. Om Svenska akademien fyller torget ikväll blir jag som en mäkta stolt mamma eftersom jag sett deras första framträdanden under högstadietiden. Simon och Martin var nerklottrade och inringade i min skolkatalog. Det var alla killar med långt hår.
Tingsek 19.00
Svenska akademien 21.30
Fotograf Jens Nordström
Affischera i dagsljus.
Det har klagats på att Malmö har för få ställen för laglig affischering. Så hör upp gott klubbarrangörsfolk. Nu står en helt ny pelare uppsatt i korsningen Regementsgatan Mariedalsvägen naken och väntar. Så innan Ester har hunnit tapetsera den med lappar om sin bortsprungna katt kan ni varva de nyinflyttade ungdomarna till helgen. Ljudnivån i mitt hus vittnar om områdets nyinflyttade potential. Just nu är det Mr Vain som ekar mellan husväggarna.
För en timme sedan
”Asså det här är så sjukt bra. Jag kan inte var här längre. Jag kräker. Jag klarar inte av det. Jag kräker så bra det är”
Ett gäng killar i artonårsåldern tyckte uppenbarligen att Veronica Maggio var helt fantastisk. Hon är charmig och har långt fler låtar i bakfickan än jag kom ihåg. Veronica var bättre än förväntat men inte magisk.
Hennes texter känns förmodligen självupplevda för varje tjej över tjugotre som står i publiken. För vem av de som har levt har inte velat sätta tvångsremmar på sig själv och radera ut någon ur sitt sinne som inte är värd det där samtalet eller det där sms:et som du inte klarar av att inte skicka.
Det stora samtalsämnet på festivalen.
Varför man valt ett stängt tält, med begränsat antal sittplatser, på Mölleplatsen för artister som drar så mycket publik att köerna, med irriterande besökare, ringlar sig långa utanför.
African queen
Nja. De friterade sötpotatisbullarna hade ersatts med kroketter, jordnötsåren var utspädd och köttet så där. Allt tyder på en hektisk dag efter det höga betyget i sds (som de för övrigt hade höjt själva med en till stjärna i det obligatoriska tidningsutklippet som ska hängas upp vid matståndet). De kanske kommer igen i morgon men då väljer jag något annat.
Festivalsöndag
Jag vet inte om du måste införskaffa ett stycke bebis för att delta i dagens, kanske, roligaste evenemang. Men på lördagsplan slänger man in ett gäng ungar i ett ”mjukt och vänligt” tält klockan 11, 13 och 15. Medan de kryper omkring så härmar ett gäng dansare deras rörelser och ljud. Oogly Boogly kräver dock biljett och om det finns några kvar bokas de vid tältet. Det står att endast barn mellan 12 och 18 månader får delta men jag utgår från att det inte gäller publiken.
14.00 kan man lära sig, eller i alla fall försöka, dansa tango på Jeriko /Gustav adolfs torg. Om jag inte hade haft en lägenhet att städa och flera artiklar att skriva hade jag tagit en ros i munnen och min man i handen för lite het pardans.
På kvällen räcker det att hänga vid Möllescenen där både Moto Boy (18.15) och Veronica Maggio (20.45) spelar.
Eat this arash
Bäst ös är det lätt på Jerikos scen på Gustav. Här dansas det på borden till arabisk pop. Ålder från 2 till 65, starköl och publik som kollar in dansgolvet från andra sidan staketet. Stämningen är på topp och jag bannar bara mina trötta fötter som hindrar mig från att skaka rumpan som alla andra flickor eller snarare pojkar. För här är det männen som knutit skjortsnibbarna i en knug över magen så att den putar fram, männen som vickar på höfterna och männen som står för 90% av dansgolvet.
Den dubbelmoral och kultur som ligger bakom det kommer jag inte gå in på utan avundas hellre den festglädje och gemenskap som förenar över generationer och som lyser med sin frånvaro på våra tristsvenska golv. Männen står inte i klungor med armarna i taket och sjunger låttexter, som precis alla kan, på våra fester. Folkvisorna har stannat i stadiet de alltid befunnit sig. Dött. Dj cheb oman är svensk med hawaii skjorta som förmodligen har hjärtat i ett helt annat land. Underbar folkfest. Hopp hopp.
