Fixa förfesten.

Öppna programmet Photo booth och gör din egen session. Det går aldrig fel.
Mina ögon rinner över av skrattårar.

Aldrig mer måste vi åka till Backen för att gå i spegelhuset.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Var tog den kaxiga bloggaren vägen?

Johanna kom hem från blogg-galan igår fascinerad över 90-talisternas självbild som utgår ifrån att dom är just – själva. Störst, bäst och vackrast på hela jorden där de redan kan allt vid 17 års ålder och företagen ska dansa efter pipan som de håller i. Det kommer bli svårt att få denna grupp att dansa utan enormt företagsledarfjäsk.

”Glöm inte, vi har makten tjejer” ekade Blondinbellas röst.

”Jag är ju typ redan designer” ekade en annan.

Under kategorin ”Kaxigast blogg” nomineras Kenza och Blondinbella. Jag lämnar ett tyst;

?

Snyggast bloggare hade jag kunnat tänka mig en Kenzanominering till däremot.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

2 höger

Oron över min egen hälsa fick vatten på sin kvarn igår. Jag hade lyckats hålla nere packningen till två par skor. Ett par bruna och ett par svarta. Det borde räcka.

Om det inte var så att jag haft med mig två svarta stövlar av olika sort.

Att jag till och med tagit fram dem, torkat av dem noga och ändå inte upptäckt att det är två helt olika stövlar oroar mig något.

Annat jag glömde: Mitt puder och tandborste.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Hejja alla mina vänner på Veckorevyns gala.

Har kommit upp till Stockholm och sitter i Hammarby sjöstad. Men Johanna är på Veckorevyns stora gala, Blog awards 2008, och delar ut pris till årets fashionista. Klockan ett idag ringde Johanna hem i stresspanik och behövde pengar. Ebba von Sydov hade frågat vad hon skulle ha på sig och påpekat Johannas brist på smycken. ”Pressen och allaaaa kommer ju vara där”.

Min pojkväns och Björns företag (numer sålt till Egmont) manolo.se, vann Best male fashion blog.

Hurra!

Ändå påpekar jag hans klädval ibland. Men det är väl en kvinnlig gen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tåget bör skaffa en bacillfri kupé.

Jag sitter just nu och skriver en undersökning kring förkylning. Bredvid mig på tåget sitter en tjej och nyser och nyser och nyser. Jag känner hur bacillerna frodas i vagnen och går in i min kropp och sätter sig där lagom till lördag kväll när jag ska på champagneprovning.

Jag bildade ett kors med mina två pekfingrar, höll dem mot henne högt och vände bort huvudet.

Det hjälpte inte.

Hjälp. Någon. Snälla.

Bredvid mobiltelefonen med ett sträck över kan de sätta en snordroppe.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vernissage ikväll

Ikväll är det vernissage för en ny utställning på Bergsgatan 20. Tre tjejer syns i rummet där en av mina favorita malmöillustratörer, Lina Ekstrand, är en. Hon gör illustrationer i precis den stil som jag hade gjort om jag följt mitt andra mål i livet; att bli världens bästa illustratör. Ja nu blev jag ju inte riktigt det. Och mina väggar har förblivit tomma. Tur Lina finns om det börjar eka.

Illustration av Lina Ekstrand för tidningen Femina i samband med en artikel.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Cityscoop

Men City kom igen.

Stripaerobics på förstasidan som största nyhet. Först i Helsingborgsupplagan och idag i Malmö. Med nyheten om att ”snart kan det komma till Malmö”.

Da.

Jag har kört klassen här i 1,5 år. Det är bara att ringa och boka en timme.Som om det vore något mer kontroversiellt än ett påklätt träningspass med sensuella rörelser och kanske en stol eller käpp som tillbehör. När vi vickat på höfterna till salsaaerobic och åmat oss på golvet i jazzklasser sedan åttiotalet.

Den enda anledningen att lägga detta på ett löp är första delen av ordet.

Strip.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Parkera inte under äppelträd.

Min cykel hade något allvarligt fel när jag härom dagen susade stressad ner till tåget.

Donk. Donk. Donk. För varje tramptag.

Jag hade verkligen inte tid att se efter vad det var och log så där usäktande med upphöjda ögonbryn som man gär när man skäms. Hoppades att det inte skulle vara fara för mitt liv och att däcket skulle flyga av i farten.

Plötsligt ser jag ett äpple flyga genom luften, med kraft, rakt in en bil.

Sen var min cykel tyst.

oj.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter