Modig nog.

Så nu är jag här. På byrån som vill skapa reklam som berör. Och det bästa för att börja är att börja så jag har redan fått flera roliga kunder, varit på kundmöte och skrivit ord. Och gud vad jag älskar ord. Jag skrev en gång att jag vill jobba på en byrå som brinner för reklam, med människor som brinner för reklam och här verkar det glöda i allas fingrar. Det känns i luften när man kommer in, det hörs i diskussionerna mellan skrivborden. Att ingen nöjer sig och att alla vill. Framåt. Det kommer bli så bra.

Hemsida. Facebook. Twitter.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dag 22 – Det här upprör mig

Vad som upprör mig ?!?!?!?!?!!? Jag ÄR upprörd.
Mitt vanligaste uttryck efter ”Var är min ….?!” är ”Jag hatar….”.

Jag blir upprörd av att skriva sms på iPhonen.

Jag blir upprörd av att vänta.

Jag blir upprörd av att bli bortprioriterad.

Jag blir upprörd av särskrivningar.

Jag blir upprörd av människor som är dumma mot djur.

Jag blir upprörd om jag inte gör tillräckligt bra ifrån mig.

Jag blir upprörd över människor utan självinsikt.

Jag blir upprörd av pulvermos.

Jag blir upprörd när min pojkvän inte ser mig.

Jag blir upprörd när undernärda tjejer eller killar jämrar över sin vikt.

Jag blir upprörd av hierarki.

Jag blir upprörd av dålig radio på morgonen.

Jag blir upprörd när folk pratar om bögar som något.

Jag blir upprörd av att inte vara involverad.

Jag blir upprörd över ojämställdhet och den manliga bastuprincipen.

Jag blir upprörd av vuxna människor som inte äter god mat.

Jag blir upprörd över envisa, tjurskalliga människor som bara har lock för öronen.

Jag blir upprörd om saker går till kund eller till tryck utan att jag får kontrollera slutproduktionen.

Jag blir upprörd av föräldrar som försummar sina barn.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ett ostigt inlägg

Plötsligt känner jag en unken lukt där jag sitter i soffan med datorn i knäet och undrar var det kommer ifrån. Det luktar ungefär som mögelost och börjar sniffa i luften och på mig själv och går till slut och tvättar händerna. Det kan ju ha varit disktrasan som lutkat av sig. Sätter mig igen men nej, lukten är kvar. Det tar en liten stund och plötsligt ser jag något konstigt i min tröjarm.

Den är full av riven parmesan!

Det är sådana saker som gör att jag älskar att umgås med mig själv.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Plågad på arenan

Om jag visste att jag skulle sitta I den Serbiska hejarklacken, bredvid trumman(!) hade jag tagit med Öronproppar. Och deodorant. Det är värre än det går att föreställa sig.

Uppdatering, klacken fick flytta med sina flaggor. Synd att VM-mästaren i busvissling fick sitta kvar…

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

I like big butts

Visst kan man ifrågasätta att Nike ägnar en hel kampanj åt kvinnorumpan. Veckorevyn publicerade nyligen en artikel som blev kritiserad från alla håll för att redaktörerna viker ut sig och visar hur stolta de är för sina ”normala” kroppar. I nästa andetag gör samma tidning ett Gör-om-mig-reportage. Frågan är ju varför man måste klä av över huvud taget. Varför man alltid måste lyfta fram fantastiska kvinnor och styrka utifrån deras kroppar. Ge beröm för hennes kropp, för hennes hy, för hennes hår i stället för vad hon är bra på.
Men jag gillar ändå Nikes kampanj av en annan anledning. För att den mesta reklamen för träning brukar visa upp trådsmala tjejer som inte har en muskel och som förmodligen aldrig satt sin fot på ett gym. Det är alltid lika provocerande. Och oinspirerade. Hur många gånger har man inte som instruktör hört tjejer som inte vill träna benen för att de tror att de ska få stora lår. Hell no. Form är snyggt. Form är hälsa. Och träning handlar ofta om just det.

Nu känner jag mig som en hycklare.


Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ett mycket utelämnande inlägg

Det är så tabu att säga att man ska bajsa att jag inte ens klarar av att säga det till katten ens. Kommer hem på lunchen, möter katten i hallen säger ”Hej Arrakis, jag ska bara ba… jag ska gå på toa”. För övrigt kan man säga att man bor väldigt centralt om man kan gå hem och bajsa på lunchen. Man kan för övrigt också säga att detta är ett sånt inlägg min sambo skulle kalla ”för utelämnande”.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Självcensur

Jag skrev en väldigt fin text om något som berör många. Som många är med om flera gånger i livet. Jag fick till och med kommentaren ”Du skriver så bra Karin. Ditt språk är fantastiskt” efter det inlägget som egentligen inte säger så mycket om mitt språk men att det jag skrev om kan träffa rakt in i hjärtat.

Men jag tog bort det.

För jag insåg att det kunde såra någon som jag inte vill såra. Även om jag själv skrev det av egen erfarenhet och ur egna känslor, flera sårade sådana, skulle inlägget kunna misstolkas och såra någon som det inte handlade om. Det är så lätt att ta på sig skulden för ord som det inte finns namnlapp på. Jag publicerar det någon gång igen när det passar bättre.

Sist jag tog bort ett inlägg av samma anledning var när Elles chefredaktör hörde av sig och var upprörd. Det ni.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jag är läskig

Enligt Ida 3 år.

T – Vad är Karin för djur?
I – Ett rådjur.
T – Varför då?
I – För att hon är läskigt och så. Jätteläskig.
T –  Varför är hon läskig?
I – För att hon frågar mig saker och så.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

18 – min bästa födelsedag

Jag har varit dålig på att hålla listan igång, dessutom missade jag nummer 18, men det var det ingen som märkte….

Mina födelsedagar har varit storartade som min 30-års dag, och galna som min 25-årsdag, och resulterat i skadestånd som min 18-års dag, och som gett mig min bästa klubbupplevesle som min 27-årsdag. Men det bästa med alla mina födelsedagar är stunden på morgonen då familjen eller pojkvännen väcker mig med sång och bär in presenter på sängen. Kanske med en bricka med frukost, dekorerad med blommor, som min mamma alltid har gjorde runt min tallrik på min födelsedagar. Gullvivor, eller kanske rapsblommor som blommar just då den 22 maj.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter