Min gårkväll avslutades absurt. Vi sitter på Belle Epoqe, jag har 1 % batteri kvar på mobilen när ett dolt nummer ringer. Jag är så klart för nyfiken för att inte svara och väntar dessutom på någon som är på väg, så jag svarar. ”En allvarlig röst i luren sade Är det Karin Ericson? Det här är från polisen”. Sedan dog min mobil. Paniken som utbröt efter det. Lina rusade mot en taxi och försvann, jag rusade mot en annan tillsammans med Cecilia och Mathias vet jag inte vilket han sprang åt. På vägen ringde jag till olika polisnummer för att få reda på vad som hänt. Varför har ni ringt mit 01 en fredag. Är min familj säker, brinner det i lägenheten, har det varit inbrott. De tio minutrarna som rullade fram genom Malmö fick taxichaffören utstå en del skäll från en otålig jag som sprang upp till lägenheten med Cecilia. Den var hel. Fick tag på pappa. De sov. Fick tag på min brors familj. De levde. Lina hade haffat en annan taxi och rusade in i lägenheten för att kolla hur det gick och samtidigt ringde polisen igen till en laddad mobil samtidigt som Lina kom i en annan taxi och dundrade in i lägenheten för att se så allt var ok. ”Den här gången lägger du inte på. Har du blivit bestulen på en Skeppshultscykel någon gång?”. Jag frågade om det var en skämt. Då fick jag hårda ord tillbaka.
De ringer alltså mitt i natten en fredag, Får mig att kasta mig hem i tron om det värsta. För en cykel som stals för flera år sedan.
?
Idag ringde de igen ”är du redo för ett polisförhör?”
Ja. Då är tydligen cykelstölder allvar. Det var det inte när den och alla de andra stals.
