Battle mellan stadens köpcentrum och jag korar vinnaren

 

Det är ett reklambattle mellan Malmös köpcentrum. Ett säger att de ligger mitt i stan även om alla som bor här vet att det inte är sant, en vill att vi ska leva inrutat och berättar för oss att livet är gräsligt och ett säger länge leve valfriheten vilket gör att valet är fritt att välja Caroli som fortfarande vinner min privata reklamtävling i kategorin köpcentrum som jag just nu har i soffan. Kampanjen skapades på min förra byrå när jag jobbade där (inte alls jävig). Det är mycket roligt att se hur den nu växt ut även över staden och att den slår all annan köpcentrumreklam i staden på fingrarna.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Känner vi varandra mindre nu för tiden?

Känner vi varandra mindre nu för tiden?
När vi sitter där med varsin mobil.
Tittar in i skärmen på fikat. I soffan. I sängen.
Känner vi varandra mindre nu för tiden?
När vi inte har kvar samma tid som förr.  Tid att fråga.
Hur mår du?
När vi tror att vi vet för att vi har ju sett en bild. På varandra.
Och du såg glad ut.
Känner vi varandra mindre nu för tiden?
När närvaro är viktigare där än här.

 

En vardagsreflektion, där jag börjat ta tillbaka mer och mer av min tid. Idag, på tåget när nackar böjdes över mobilen såg jag mig omkring, lät blickarna vandra och var bara i ett här. Vi missar ju det i vår upptagenhet om vad som händer någon helt annanstans.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Pillerkretsloppet

Man har magkatarr – får inte dricka kaffe – får katastrofont i huvudet av kaffeabstinens – tar huvudvärkstabletter – får magsår för att man ”inte får ta värktabletter vid magkatarr”.

Man har diarré – man tar tabletter mot det – får förstoppning – måste ta tabletter mot det – får diarré.

 

Det är bland annat sånt jag funderar på om dagarna.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det svarta blogghålet

Nu kanske ni tänker ”hon har slutat blogga”. Det har jag inte egentligen. Jag har däremot slutat ta upp datorn om kvällarna. Så idag, när jag satt på tåget till Helsingborg tänkte jag att nu, nu ska jag blogga. Skrev ett långt inlägg om tjuvlyssning och kryddade med hörningar från finniga ungdomar på tåget om motorer och kranar. Så kom vi in i ett svart hål på spåret och hela inlägget försvann. Jag kanske ska se det som ett tecken.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter