Stegen genom Malmököken ligger tryckt

 

Det är nästan så att jag glömt det. Allt är inlämnat. Inget går att ändra. Allt har hamnat tryckt på sidor. Många många sidor med ord efter ord som är mina och vandrar genom stadens kök, in i hemmet hos falafelmakare, ut på odlade åkrar och in i tankarna hos kockar och genom svamplaboratorium och in kök i Rosengård och vi pratar om kaninkött och nordiska desserter och pomodoro. Tittis recept kommer för första gången ut i bokform, inspirerad av henne egen hemstad och människorna och maten här. En stad som förändrats tusen gången om sedan hon pluggade i Köpenhamn och flyttat till Berlin och kommit tillbaka för att regera på Bloom in the Park och gett restaurangen dess första stjärna i Guide Michelin. Christoffer Lomfors har dokumeterat stegen jag och Titti har tagit ut bland människorna och in i köken och presenterar recepten på ett eget sätt tillsammans med Titti. I april kommer den ut och jag glömmer det om och om igen. Men idag blev jag påmind när Nöjesguiden skriver om 5 böcker att hålla koll på vår. Och en är av ”den alltid initierade matskribenten”. Alltså pirrigt ändå.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Reklamen tar steget in i vardagen

Den är överallt just nu. Reklamen som vill in i vardagen. Förmedla den. Bilderna är äkta, nakna, opolerade och vardagliga. IKEA blandar sina möbler med loppisfynd i katalogen och skildrar skillsmässolivet i sin senaste kampanj ”Där livet händer”.
av Åkestam Holst. En annan som gör samma sak är Ikano bank, som jag själv också jobbar med på min byrå och som just lanserade sitt ”Because life happens” framtaget av Åkestamägda Round and Round. Och idag när jag skrollade igenom mitt instagramflöde dök Apotek Kronans nya reklam upp, ”Ära alla sidor” med en kille som sitter och gråter förtvivlat i en bil, gjord av Perfect Fools. Att visa hur ens produkt eller tjänst är en del av vardagen är ett vanligt grepp. Att göra det avskalat och äkta är en trend som pågår nu. Och idag blev jag tagen av Kronans reklam och tänkte ja, precis så är det ju. Livet. Det är förbannat tungt ibland. Och hård. Det sliter gör ont och går isär och byggs upp igen. En gång av alla gånger det hänt fick jag höra av Lina att jag är som en babushkadocka som faller isär och ställer mig upp igen. För att det är ju så det måste vara. Vi måste själva plocka ihop våra delar och sätta tillbaka på sin plats. Och har vi tur så har varje gång vi gått i sönder lärt oss något nytt. Vi har nya sår. Men också nya erfarenheter. Det enda vi vet är att det kommer hända igen. Livet är inte en rak och lättsam väg utan stenar och bråten att ramla över. Att det är så för någon är för otroligt att tänka. Snarare är det så att någon har det mycket värre än jag. Så många gånger jag suttit och storgråtit i en bil. Haft panik. Slutat andas, slutat äta. Men jag har också varit lycklig. Livet ter sig så.

När jag såg Kronans reklam idag började mina tankar kring varför vardagens reklam är så aktuellt just nu. Som ett brev på posten har en skribent på Resumé tänkt på samma sak idag. 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Alla skäggiga män som jag inte känner

Jag tror automatiskt att jag känner alla skäggiga män. Upptäckte jag påväg till jobbet på Media Evolution City i Malmö idag. Ett väldigt skäggtätt ställe även om det börjar ansas ut. En rödskäggig mössklädd man kommer gående utanför, naturligtvis med barnvagn, och jag tänker automatiskt att jag måste känna denna person. Vi tittar på varandra. Han ser ut att tänka likadant, trots att jag inte har skägg, men hejet uteblir. Jag inser att jag inte känner alla skäggiga män. Här är till exempel några som jag inte känner.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Michelinstjärnorna över Norden 2017

Nu släpps dom. Stjärnorna. Vet inte varför jag sitter klistrad vid live-teve. Varför detta har blivit ett så stort intresse att det pirrar i magen på samma sätt som när jag tittar på hästhoppning. Inför varje hinder stannar sekunderna upp en liten stund. Så inför varje michelinstjärna. Och jag är så imponerad och glad över min gamla granne Karim Khouani som jag följt och sett hans otroligt hårda arbete för att skapa ett perfekt team och nå stjärnor. Först på Ambience Vindåkra och nu, bara kort efter ett helt nyöppnande på en ny adress i Malmö, fått stjärna för Sture. Imponerande.

Och nu Waaaaaaaaaa. Vollmers får två stjärnor! Heja heja heja Mats.

Men något förvånad över att Daniel Berlin inte fick ytterligare en stjärna…

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter