Med tanke på hur jag och mitt ex började vår relation (läs hetsiga politiska debatter där en dag på stranden kunde upplösas i två starka åsiktspersoners kastande av handdukar och ”JAG CYKLAR HEM-utspel”) är det svårt att förstå att vi idag röstar på samma parti. Lättare att förstå att vi inte är ihop. Men pratar fortfarande åsikter var och varannan dag om allt möjligt.
Allt ont har något gott med sig? Som att vidga sina vyer, se andras perspektiv och vara öppen för att förflytta sig själv och sina åsikter hela livet ut.
Jag förvånas förresten ofta av människor som säger ”men för två år sedan sa du att”. Den som inte är beredd på att ändra sina åsikter kommer heller aldrig utvecklas. Man behöver inte ändra sina åsikter, man kan ha kvar samma och vara fast i ett ställningstagande utan att det är dåligt. Men man måste kanske i alla fall vara öppen för att lyssna och ifrågasätta sina egna perspektiv innan man antingen förändrar sig eller står fast vid sin åsikt. Nya fakta nya världslägen, så mycket som kan förändra det man alltid trott och tyckt. Eller något så enkelt som mognad.
