Jag ångrar alla de gånger jag inte stått upp för mig själv. De gånger jag låtit en man påverka mig så mycket att jag vänt ut och in på mig själv tills all självrespekt kramats ur mig, för att jag har väntat på att telefonen skulle ringa, anpassat min tid om och om igen, blivit nedslagen av ett nej, och så ett nej till och blivit svagare och svagare till jag inte känt igen mig själv längre. Jag skulle vilja lära mig att inte vara så förbannat snäll, sätta ner foten och ha lite jävla självrespekt när det kommer till män. För jag vet att en man som inte håller vad han lovar, inte ringer när han ska och är en allmänt okänslig skitstövel inte är något att ha alls. Det värsta är att jag skulle göra det igen.
Jag ångrar också att jag sa nej till att åka och grilla en get under en bro i Köpenhamn med René från Noma och tackade nej när jag en dag var inbjuden att äta på Noma med en annan matskribent, för det skulle vara en oförglömlig lunch med privata pratstunder med krögaren själv.
Jag ångrar många saker som jag säger, varje vecka, när jag kokar över. Men om jag inte skulle säga vad jag tyckte och kände skulle jag nog ångra mig ännu mer.
