Im telling you.

Mellan två hus vid nedre gatan sprang jag in i journalisten Lars Sjögren från Skånskan som jag hånglat med råfull på ett blött diskgolv, jobbat för i kort svart kjol i ett stekande kök och fått boken ”Smillas känsla för snö” av innan jag flyttade till USA. Jag läste aldrig den. Men gud vad mycket roliga minnen jag har från de somrarna. Det var mycket baileys inblandat.

Och så kommunstyrelsens ordförande Torkild strandberg.

Det kan man inte tro vid första anblick men det här är en man som är så sjukt rolig. Hans ögon drar ihop sig till små streck och överläppen höjs en aning när han fnittrar fram sina meningar. Jag har skitit i hela grundideologin och röstat på Folkpartiet bara på grund av Torkild. Eller kanske för att ett antal telefonsamtal jag gjort i mitt liv inte besvarats med ett ”hej” utan med orden ”Har du röstat än?”.

Sen.
Det bekanda fnisset.

Torkild är en man som inte är rädd för att hugga i skiten när det väl gäller. Jag har sett honom gnugga bort imman från glasögonen i ett stekhett kök, springa med tunga varma fat och stå med händerna i slasken, inte för att han var tvungen men för att han var juste. Så jag tror att Torkild bara är bra för rövarstaden Landskrona.

Jag påpekade att de skjutit på varandra inne på nattklubben Rett i fredags och gav kommunfullmäktige Strandberg ett manande finger. Han påpekade då att de minsann skjutit upp i luften.

Japp. då var ju allt lugnt.
De båda försvann med sina barnvagnar och bara överkroppar.

Dela gärna om du vill...

Facebook

Twitter