Apropå Melodifestivalen så vill jag bara meddela att jag har varit med. År 2004 sjöng och dansade jag bakom Charlotte Perrelli. Eller förtydligande: sjöng, klappade händerna och gjorde den berömda mellanstadiedansen, även kallad steptouch på aerobicspråk. Du tar helt enkelt ett steg i sidled och tillbaka igen, upprepa gång på gång i takt till musiken och du har det! När ”take me to you heaven” gick in på sluttakterna gjorde vi den obligatoriska schlageravslutningen, inför miljoner tv-tittare. Armar upp, knytna nävar, ner och huvudet åt sidan. Ni vet.
Efterfesten på Hilton, ingen kommentar
Att det handlade om 30 sek på scen, i mellanakten på en delfinal och att Perrelli var programledare är skitsamma. Jag var med. Visste ni förresten hur många gånger som denna galna tillställning spelas på en dag? Det var genrep och det var öppet rep med inbjudna från företag och skolor, och det var ett rep till. Herregud, mina händer var ömma efter allt klappande.
Hade ett mycket vackert VIP-kort med titeln ”ARTIST”. Jag är alltså mycket mer melodifestival än alla ni andra, och det har ingen betydelse att jag inte sett mer än en delfinal i år.
Ikväll blir det rödvin melodifestival och efteföljande Jeriko antar jag.
