Nu har jag varit på tre lägenhetsvisningar i ett område som jag aldrig förstått mig på förutom att de har väldigt vackra hus. Rörsjöstaden. Ett mellanområde, ett stråk, en allé, en lekplats. Men jag får ingen riktig känsla för gatorna som jag till exempel får, bara några kvarter bort, vid St Knut.

På St Knut där Johan och Sebastian idag håller öppet i en lägenhet för alla som vill titta förbi. Varför? De släpper den sista skivan sitt projekt 366 days: The piano of winter. Under dagen målas det på väggarna av konstnärer som tagit inspiration från musiken, det bjuds på öl och något att käka. Ett mysigt söndagsgöra. Skivan får du med dig hem.

Jag sitter några gator bort i en säng, väntar på tvätten och traskar ner när det känns rätt.

En afterwork på Tempo med musslor och efterföljande tjejfest någonstans på Davidhallsgatan. När de andra gick vidare till Brogatan cyklade jag hem. Övermoget. Då sov inte ens min pojkvän hemma utan det enda som väntade var att tömma en kattlåda och sova i ensam 160-säng. Men vad pratas det då om runt 30?

Om att handla på Gina Tricot och låta som en tant när man ställer frågan ”Är byxorna stora eller små i stoleken” till den 20-åriga personalen.

Om att gifta sig i enlighet med sin religion.

Om ok att vara tillsammans med någon som är 43, eller inte. Svar ja.

Om vikten att hitta den perfekta möblen i stället för nödlösningar på IKEA.

Om att vi slutat röka under tiden som vi röker på balkongen.

Om katter (bildvisning).

Om hur vanligt det är med män som sitter lite för högt på sin häst och är rädd att varje tjej de träffar vill gifta sig och flytta ihop på studs. Allt sammanfattas i den löjliga meningen ” jag vill träffa mina kompisar också” .

Idag sitter jag och jobbar i Fan Clubs och Good Olds lokaler. Mitt emot mig, på andra sidan ett långt högglansigt skrivbord, sitter byråchefen för den sistnämnda och skickar små meddelanden på msn, säger att jag gör söta miner när jag skriver och frågar om vi ska äta lunch själva eller med de andra.

Spansk film av Pedro Almodóvar på TV. I den spanska filmen på TV visas en stumfilm. I den spanska stumfilmen kryper en liten minkille runt på en sovande kvinnas nakna kropp för att till slut med glädje hitta hennes hårbetäckta sköte. Han sliter av sig sitt linne och kryper in mellan hennes blygdläppar och försvinner in i hennes vagina. Och stannar i kvinnans kropp för alltid.

Filmen fortsätter.
Ska jag stäng av?

Troligtvis inte.

Den här hemska blommiga bakgrunden måste bort. Min AD har åkt iväg på semester (igen) och jag tycker det är lite av ett dåligt omen att göra formen själv. Lite som att sy sin egen bröllopsklänning.

Förslag?

På Danmarks TV2 sändes nyss en dokumentär om en man vid namn Thomas. Han var gravid med en ståtlig mage och vi fick sedan se förlossningen. Ja, en han. Och det var ingen komedi. Hans fru Nancy ammade sedan den lilla flickan för det kunde han ju inte göra eftersom han är en man.

?

Framtiden kommer att se väldigt annorlunda vad vi igår tyckte var normalitet.

Här var jag:

Åh nu kände jag lite abstinens i lilltån igen.
Det stillas något om två timmar då jag håller en öppen funkklass på Forum. Gymstyle dock. .