Babel 1 negroni, 4 glas vin, 1 mojito, 1 öl, 5 cigg, senare
Ladidady we like to pady
Nu får det vara nog med höstapatin. Rödvin fram, chips i halsen. Höst- och vinterklubbarna drar igång ikväll och jag kommer vingla ner till Café le fil du Rasoir där soulklubben Funktion med dj Rev K spelar och under kvällens invigning kommer även Johan Kinde ner från Stockholm. Det tar inte slut denna fredag. Torsdagar, Lördagar och en del Söndagar har vi den gamla Savoylokalen att festa i.
Babel är stopp nummer två i natten där Backlash fortsätter sin sommarklubb in i hösten med elektronisk musik som man vill dansa till. Staffan Lindberg vet vilka djs som gör att vi går hem med ömma fotsulor. Ikväll Dusty Kid och Mats Nileskär.
Izakaya Koi 1a våning vs 2a.
Det är ungefär som Skönheten och Odjuret. Vendel af Sturehof och Burger King. Balenciaga och Vero Moda. Under ett och samma tak.
Vi kan summera Koi:s 2a våning i frågan vi fick igår av en ascool kille ”Dricker ni rödvin, det var sofistikerat”. Eller bartenderns ”No just champagne on bottle”. Det är på något sätt så motsägelsefullt men ändå så självklart. Att stället som drar det dyra kavajfolket som knäcker en Moet spelar Mylos Dr Beat och serverar usla drinkar. Lika självklart på Lilla Torg som på Stureplan. Pengar köper inte smak.
Kois 1:a våning hade jag nästan glömt bort. Så synd. Här är ju varmt, mysigt och om man bara avviker från den vanliga liten-mellan-stor-sushimeny serveras de godaste friterade scampi i makirulle. Jag ska börja komma ihåg det. På denna våningen vet koiboysen fortfarande att en drink snarare ska avnjutas för smakens skull än fyllans. Eller hur var det nu igen.
Förresten. I Helsingborg har de bara basic sushi á räkor, omelett och lax. Mycket märkligt. Det vill man inte ha. Om det inte är lunch.
…
Jag och min jacka on tour.
Butiksinvigningar i november ger mest svettringar under armarna. Trots kall champagne och halvljummen sushi är det lite mer jobbigt än trevligt. Jackan skapar en inre regnskog när det den olagom starka butiksbelysningen avslöjar varje finne. Kläderna på Samsøe o Samsøe såg jag inte mycket av eftersom lokalen var full av dressade folk där en tredjedel var modellånga och skymde sikten.
Småpratade med han och hon och han innan jag träffade Johanna, åkte ut till Preem på Rosengård, smugglade in mig själv på en advokatfest på Kockska för att lyssna på en alldeles speciell kvintett och avslutade det hela med att äta Soft Shell Crab för första gången i mitt liv.
Ikväll ska jag
1 Ta en byråöl på Gastro. 2 klippa luggen på Genko. 3 gå på invigningen av Samsøe o Samsøe. 4 Dricka drinkar med Johanna, kanske efterhänget på Koi. 5 kanske klämma in Chokladfabriken. 6 Tjuvlyssna på pojkvännens gig.
Mer musik i kvarteret
Chokladfabriken.
Hur känns det på tungan?
Gangsta, hiphop, kepsar på sned, Yo! och tonår landar på min, snarare än sötma och ha-begär. Jag har varit där och konstaterat att det är inget för mig.
Det kanske är dags att omvärdera.
Konsertklubben Hot Chocolate startar ikväll och presenterar mer eller mindre okända lokala artister. Det oväntade lockar.
Och det är helt oväntat för mig att lyssna till någon som heter Shooting John, Dolly Daggers och MFMB vilka spelar ikväll efter klockan 21.
Lever på ett kryss.
Halva grejen med att resa är att längta efter att komma iväg.
Jag är van vid att alltid ha en resa inplanerad. Det ger något att se fram emot och gör varje mörk dag och varje stressig arbetsvecka lättare. För där, några blad senare i kalendern, lyfter flyget och jag får ett par dagars nödvändigt avbrott för att ladda på med endorfiner.
Men nu har jag inte det.
Hela höstdeppigheten går inte att skylla på Sterling – jag kunde ju ha sparat både semesterdagar och pengar – men de ställer i alla fall till det.
Jag behöver inte resan just nu, inte solen, inte storstaden; men jag behöver den där bokningen för att komma upp i morgon bitti.
