Undrar vad som skulle hända om…
Utomhusbio i Malmö
Igår läste jag ut en helt underbar bok som börjar med att skildra en vänskapshistoria mellan två pojkar i Afganistan för att sluta i en tragisk historia med landets historia som bakgrund. Filmatiseringen av boken Flyga Drake av Khaled Hosseini visas ikväll klockan 22 i Folkets park.
Genom halva boken trodde jag att historien var självupplevd. Den är så träffsäker och skildrar situationer så nära att det borde vara omöjligt att hitta på. Det var med viss besvikelse som jag upptäckte att det var en roman även om jag borde vara lättad med tanke på handlingen.
Men ändå har jag lärt mig mer om ett land som tidigare bara varit som en otydligt bild av förutfattade meningar.
Vad menar Skånetrafiken?
Att jag först ska ta en båt över till Danmark för att där gå en obestämd sträcka. Sedan ska jag hoppa på ett tåg och någonstans ser det ut som att jag ska byta till en buss för att därefter ta ännu ett tåg?
Tycker de verkligen att denna resväg är så pass rimlig att de vill rekommendera den?
Fritt fall.
Denna dag kunde kategoriseras in i facket glassigt med Brunch i solen tillsammans med bästa kompisen som är nere från Stockholm. För att sedan glida ner till dockan och sitta och dricka kall öl med Rebecca och andra smygläsare. Och avsluta det hela med att hoppa i cocktailklänningen och bege mig till Linnéaträdgården i Helsingborg för middag, drinks och firande av vd:n på den reklambyrå jag jobbar.
Men i stället.
Jag möts av skräckfyllda jamanden. Herregud han har ramlat ut.
Från 4 våningen.
Vanlig.
Min mixtape.
Ikväll mellan 19 och 23
Jag har 8 timmar musik i ipoden och en himla röra i huvudet. Men alla är mina favoritlåtar och jag spelar dem ikväll på Jerikos uteservering. Kom och slappa i solen med mig.
Tjoho!!
Så har du aldrig sett Johan Allard.
Han är malmökändis, fd barägare, copywriter, stöddig, varm, vän, dj, först med plysch, ex något, tioårig scenograf scenchef på nöjesteatern, tjejfavorit och ….. 19.
Jag fick ett samtal från en viss babyhands som undrade hur fan jag såg ut på min bild och fick honom att skicka en från samma ålder. Jag säger bara det; i samma potta vi simma. (jag hittade just på det ordspråket själv).
By the way. Tatueringen på armen föreställer snobben och det var 23 år sedan för att vara exakt.
Back in the days
Igår fick jag höra att man är så mycket mer person när man blir äldre. Så jag är mer nu än då jag var 20. Ja förmodligen är det just så. Att varje sorg färgar en. Varje glädje. Varje motiv som ögat landar på ger ett avtryck. Och någonstans fylls ens inre med erfarenheter som lyser genom ögonen och landar som en självsäkerhet i rösten. Men fortfarande sårbar som ett barn.