Jag har aldrig gått igång på ord som Kamp, Manifestation, Demonstration eller Förena er. Jag undrar ständigt vad det är jag ska vara så förbannad över. Jag undrar vad de menar med att ta tillbaka våra gator. Jag går på dem varje dag och Mariedalsvägen känns lika mycket som min som Friisgatan utan att jag behöver kedja fast mig, kasta sten eller ens gå med ett plakat. Den som känner att något är orättvist eller som vill ha en förändring borde kanske inte demonstrera utan visa upp ett juste alternativ. Jag vill se lite fler förplakat. Och lite färre emot.

När organisationen Motkraft skriver om ”Dom” undrar jag verkligen vem de syftar på. Och än mer undrar jag varför just de råkar ut för att bli ”slagna av polisen, inte får ut sin lön, blir visiterade på gatan utan anledning”. Varför händer det dem och inte alla andra.

Jag undrar även vad de menar när de säger att de i ”Bunkeflo lever på vårt arbete, på våra pengar, på hyran vi tingas betala för att ha någonstans att bo!” Jag tror nog att det är precis tvärtom. Att de i Bunkeflo tjänar en högre summa som ger högre skatt vilket betalar den som inte har något jobb. Och det är mer troligt den som hellre ”tar tillbaka gatan” än den som går till ett kontor 9 till 5 eller samlar ihop studieskulder.

Och hey hey surprise. De i Bunkeflo betalar också för att ha någonstans att bo. Det är till och med så att ALLA måste betala för att ha någonstans att bo.

Om man inte vill bli sedd som ett stort samhällsproblem varför agerar man då så? Jag häpnar och skulle jag någonsin gå till kamp med plakat skulle det vara emot idioter som dessa.

Nej, själv tänker jag spendera min första maj i sängen, äta en lång frukost med droppar som smattrar på fönstret för de har de lovat. Och kanske en sväng om Golden för ölhäng under kvällen. För deras nypopulära torsdagkvällar har jag än så länge inte hunnit prova på.