Hey. Where did my extra inches go?

Medan jag får några hundra för mina danstimmar som ibland tar evigheter att förbereda får mitt ex massa tusenlappar för någon timme framför kameran. Life is unfair. Jag skulle ställa upp gratis av rent exhibitionistiska skäl. Det är bara att erkänna. Eller kanske för att vara snäll.

Som när Marie påbörjar sitt nya projekt. Att sitta på en gallerivägg, naken eller inte, är som att få 15 000 kronor utan att få det. Vita kalkade väggar är snyggare än ett bestruket papper på 50 g. Jag har lovat att ha min pälsmössa.

Ja ja. Jag har i alla fall gratis cykelreparationer på Ribban där killar i oljiga jeans satt upp mig, cyklande på en Crescent, med häftstift i fikarummet . Yrkesonani. Beats anything.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Walk up behind me

Jag kan inte koncentrera mig på jobbet. Jag vill ha vår. Jag vill lämna partiet från örat och backen ner mot axeln, vidare en bit ner över skuldran, naken. Av fler anledningar än att Chloé finns.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Etche Emme. Precis som det låter.

H&M har varit duktiga i år igen.

Värre var det år 2000. Då var företaget helt ute och reste med sin hippiekollektion som hängde kvar på galgarna i butiken hela sommaren. I alla fall i Stockholm där jag bodde för tillfället. Nu kan jag få för mig att beställa något ur katalogen vilket jag inte gjort sedan jag fick barnbidrag . Det ska bli skönt med bootcuts och höga heels. Just like mamas.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Om jag kunde ge bort alla städer. Då skulle han få dem.

Nu har jag berättat om min överraskning. Och jag fick en stor kram när jag berättade för min lillebror att han och jag ska till Berlin i vår. Resan är bokad och betald. Eftersom han är världens bästa bror som ställer upp i alla lägen om det så gäller att lyssna i en timme, köra och hämta, snickra eller bara vara. Så är han där. Trygg och med båda fötter på jorden. Kanske lite för stadigt ibland. Så nu är det dags att dra loss honom om så bara för några dagar. Älskar Berlin och vet att han också kommer att göra så.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vatos Locos lever vidare. På duk.

Idag är det sista dagen för att ge biopublikens röst till Guldbaggegalan.

Rösta på Hata Göteborg här.

När ni ändå är igång och röstar och håller på. Varför inte lägga in samma röst till Kulturnyheternas egen bagge.

Här.

Apropå Hata Göteborg fascineras jag över de som har så lite självdistans att när alla andra skrattar åt dem tror de att de är coolast på hela jorden. De blåser upp sig likt fasaner på parningsstigen, höjer hakan en aning och är så osäkra att det krävs en stor täckjacka för att hålla ihop fasaden. Hur blir man sån?

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ni luktar illa och har dålig mage.

Apropå gårkvällens program outsiders.

Nog för att det finns överkonsumtion i samhället. Men att gå och rota bland andras sopor, i butikernas container och plocka upp hamburgare från gatan är att gå över gränsen. ”Vad gör ni om dagarna” – ”Inget. Vi väljer att leva så här”. Att hellre ligga på soffan och tycka att man gör samhället en tjänst genom att leta sopor i stället för att jobba av ren lathet är så oansvarigt att jag vill dra varenda idiot i örat, skrika väx upp, skicka in dem på ica och tvinga dem till att äta färdiggrillad kyckling tills de kräker. Sedan ska de få tvätta sina sopluktande kläder samt jobba och betala skatt för att bidra till den välfärd som alla de med arbete möjliggör.

Där bor de, i ett kollektiv bland andra sopätare, och tror att de gör samhället en tjänst utan att över huvud taget ha reflekterat i vad de egentligen håller på med. Jag blir så fruktansvärt irriterad.

Och sluta sedan klaga på dem med välbetalda jobb. Dels kämpar de kanske hårt, har dragit på sig stora studieskulder – men viktigast – de bidrar långt mer till samhällets utsatta, vård och skola, än den som letar efter sopor som andra slängt.

Dessutom är det vidrigt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ett kort. Mörkt. Liv.

Fotografen Anton Corbijns film Control om Ian Curtis, sångare i bandet Joy Division som hängde sig för 28 år sedan, förhandsvisas i morgon på Spegeln.

I samband med Music Doc festival som drar igång nu serveras bubblor innan filmen och det krävs ett Music Doc medlemskort för 2008 för att sätta sig i en röd sammetsstol. Förmodligen en naken och personlig film som går steg innanför. Är hans bilder kända för det bör filmen också tala samma bildspråk. Materialet byggs efter Curtis fru Deborahs bok Touching from a Distance och filmen tog hem två priser i Cannes förra året.

Filmen följs upp med en fest på Inkonst på fredag där bandet Joy Division står i fokus. Så klart. Det innebär en del live och dansmusik a la punk och elektroniskt. För den som visar upp en skrynklig biobiljett blir inträdet något billigare.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Fortsättning för V75

Kraftfull början som kanske kunde få hålla även på slutet. Men vackert. Visst. Det är svårt att inte få till det när man arbetar med ett redskap vars näsborrar, som pustar ut ett moln fullt av adrenalin en kall vinterdag, kan få vem som helst att rysa. Skulle vilja att värmen från de mjuka näsborrarna nådde ända fram och lämnade en blöt imma på kinden när reklamfilmen tystnat. Men riktigt så blev det inte.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Så var det slut. Igen.

Längtar till i morgon. Äntligen något som utmanar, engagerar och sätter struktur i vardagen. Jobb. Men vad hände egentligen, officiellt det vill säga, dessa två veckor förutom jul och nyår?

Åt en underbart god middag på Teatergrillen vid Malmö opera. De har gjort lokalen högst trivsam och eftersom delar av personalen kommer från Atmosfär så förstår man att servicen är bäst precis som vinet. Så jag rekommenderar varmt.

Drack mindre bra drinkar på Plockepinn. Jag tycker det är synd att en bra restaurang på ett perfekt läge mellan alla klubbar inte satsar hårt på sin barmeny för att urskilja sig från resten av ölhaken kring Möllan. För jag är övertygad om att det finns en och annan som gärna lapar i sig en god dry martini innan de går vidare – även i dessa trakter. Plocke Pinn skulle kunna ta denna position med enkelhet. Det hör både lokalen och menyn till.

Gick till Pastelle och Familjen på Jeriko med en nyss hemkommen Calle men såg faktiskt aldrig framträdandet eftersom vi fastnade med Negronis i en soffa. Det var toklång kö som vi på något mirakulöst sätt slank förbi eftersom Christian kom ut och agerade klubbvärd. Jag undrade högt ”men han kör väl inte den här klubben” Varpå de brast ut i asgarv över att ha spelat teater. Det var en annan publik än den vanliga som brukar samlas i lokalen eller såg jag bara dåligt… det gjorde i alla fall att jag gick hem och trollade fram en ostbricka i stället.

Världens tonårsfylla för alla som var på Haralds glöggparty. Vem sa att vi börjar bli gamla?

Var på julfest med cocktails i Lugnet, frös på en balkong, mötte upp Discobelle-Kristian och dansade loss på Drama när Hervé och Sinden spelade. Där den sistnämnda gjorde så att golvet burrade något extra. Synd för de som höll sig inför nyår. Drinkar i stora glas, avstyrde efterfest och sov till fem dagen därpå.

Åt tinad kyckling på JP:s = inte gott. Men det är ok för att alla deras stolar är udda och det ligger nära.

Träffade gamla vänner som var nere och hälsade på och mindes tokiga historier. Som när Jenny kom hem mitt i natten, låg i trädgården och skrek Hjääääälp jag dööööör och ringde 112 som avfärdade henne som tokfull. Ingen glad sambo dagen efter som fick misstänkta blickar från grannarna. Och så spåren i snön. Cirklar.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter