Posts Tagged ‘åsikter’

Jämställdhet med utrymme för glitter och rosa tack

torsdag, maj 12th, 2016

 

maxida2

”När min dotter sätter på sig sin Stormtrooper-dräkt, topp till tå-warrior och med en mask över ansiktet, så är hon en ”cool tjej”. Hon får status, jag får status, och jag blir en lite coolare morsa som har uppfostrat mitt barn rätt”. Maxida Märak / Politism

 

Har tänkt på precis detta de många gånger då åttaåringen i huset sade saker som att hon plötsligt inte gillar rosa utan blått. Och ska inte rida mer, ska spela fotboll. Jag tror inte många killar kommer hem och säger tvärtom. ”Rosa är min favoritfärg. Killar får faktiskt också ha rosa”

Jag tycker det är lika sorgset när det är flickor som ska bli coola som pojkar på skolgården och kvinnor som ska uppträda manligt för att accepteras på arbetsplatsen.

Så länge det är så här är manligt normen. Det vi traditionellt tänkt är manliga egenskaper.

Min jämställdhet är när män och kvinnor accepteras för de de är. Inte när det måste bli som män för att uppnå lika bemötande eller värde. Så vad är det vi gör när flickorna ska vara coola men pojkarna ska förbli som de är.

 

Jag hatar ordet pojkflicka. Det sägs med en klang som att det vore något bättre, något tufft och självsäkert. Men hur skevt är det inte om vi fostrar våra barn att få vara som de vill, samtidigt som vi prackar på våra unga att ju mer lik en ”pojke” man är, desto mer skinn på näsan har man? /Maxida Märak

Skapa förståelse. Gå en annan väg hem.

tisdag, maj 13th, 2014

Med bredare perspektiv än sin egen klick och sina egna kvarter får man en större förståelse för andra människor och det som händer runtomkring. Den enda vägen till förståelse är att lyssna på andra människor med en vilja ATT förstå. Inte med en färdig uppfattning och redo att kasta in sina argument. Jag lyssnar mer på någon som kan se saker ur olika perspektiv än ett. Som kan vara ifrågasättande och lyfta olika vinklar utan att hålla sig inom ramen för det politiskt korrekta. Som sätter sig in i andras situation. Att förstå är inte samma sak som att sympatisera – något som ofta glöms i debatterna runt omkring mig. Åsiktskorridoren är smal. Allra smalast bland de som inte vill ta in olika människors perspektiv. Det gillas inte när man säger kulturelit. Av kultureliten. Kanske för att ordet elit kommunicerar värderingar man tar avstånd från – att se ner på andra. Ibland önskar jag att denna klick likasinnade bussades runt Sverige. Eller de kan bara byta kvarter kanske.

I DN skrev Lawn Mohtadi en text för ett tag sedan som jag funderade över länge. Inte på grund av budskapet utan det fullkomliga blottandet av att inte ha någon omvärldsinsikt och ändå driva en politisk fråga om medelklassen.

”Ibland är jag rädd att jag lever i en bubbla. Att jag nästan bara omger mig med likasinnade. Vi tänker likadant, skrattar åt samma saker och följer samma Instagramkonton. Det är i och för sig poängen med att leva i en storstad – vi som lämnade mindre städer för Stockholm sökte just detta: subkulturer, likasinnade. Samtidigt är det underligt att bo i en stad där 40 procent röstar på moderaterna och inte känna en enda av dessa”.

Läs hela artikeln här

Att på en ledarsida föra argument och tes och förmedla en ”sanning” samtidigt erkänna sig leva i en bubbla. Borde det inte ställas högre krav på att se sig omkring från tidningens sida.

I reklambranschen sägs det ofta att man ska ta en annan väg hem – för att se nya saker, få nya perspektiv, förstå nya människor och få ny inspiration. En ledarskribent borde inte nöja sig med att leva i en bubbla och inte känna en enda moderat. Utan borde också ta en annan väg hem.

Jag tror att en människa med vänner och bekanta från alla håll, klasser, med olika politiska åsikter och bakgrunder har större förståelse för samhället än den som bara kommunicerar med likasinnade och boostar sin egen tes. Jag är glad att jag inte bara har en och samma åsikt runt omkring mig utan ett snurr av åsikter och infallsvinklar. Just därför vet jag att jag inte sitter på någon sanning utan min egen åsikt. Även om jag chockas av kommentarerna i Paradise hotel.

Ut från bubblan och hitta verkligheten

tisdag, juli 5th, 2011

Placerar man samma sorts människor, med samma åsikter, liknande kunskaper och som bara pratar om samma saker uppstår förvisso kunskapsutbyte men det skapar också en bubbla. En bubbla som inte är verkligheten. Och är det något man behöver när man jobbar med kommunikation är att vara i verkligheten. Så, alla byråer borde se till att kontoret ligger så det är lätt att sätta ner fötterna på gatan. Och alla anställda borde spendera några timmar av sin arbetstid på en helt annan plats än på kontoret. I stället för att titta på klockan när medarbetare kommer om morgonen borde man säga ”du, ta en omväg till jobbet”, ”åk ut på landet och umgås med en bonde idag”, ”sätt dig på Friisgatan och titta på människor”, ”ut och åk stadsbuss”. Men sitt inte här och titta in i samma vägg som du tittar i varje dag, och prata inte med samma människor om samma ämnen som du pratar om varje dag, och framför allt inte om sådant du redan vet något om. Och när du går hem, gå inte in och läs senaste blogginlägget om Google+ eller reklamkampanjerna som du brukar, gör något helt annat – lär dig något nytt. Titta ut ur bubblan med all den nyfikenhet du behöver.

Inskränkt är inte ett bra ord. Men oj så ofta vi är där utan att se det själva.