Michelinstjärnorna över Norden 2017

Nu släpps dom. Stjärnorna. Vet inte varför jag sitter klistrad vid live-teve. Varför detta har blivit ett så stort intresse att det pirrar i magen på samma sätt som när jag tittar på hästhoppning. Inför varje hinder stannar sekunderna upp en liten stund. Så inför varje michelinstjärna. Och jag är så imponerad och glad över min gamla granne Karim Khouani som jag följt och sett hans otroligt hårda arbete för att skapa ett perfekt team och nå stjärnor. Först på Ambience Vindåkra och nu, bara kort efter ett helt nyöppnande på en ny adress i Malmö, fått stjärna för Sture. Imponerande.

Och nu Waaaaaaaaaa. Vollmers får två stjärnor! Heja heja heja Mats.

Men något förvånad över att Daniel Berlin inte fick ytterligare en stjärna…

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Min näsa för The black Ox

Jag vet det redan innan jag tittat på menyn. Redan innan jag gått dit. Jag har förfinat hårstråna i min näsa för att ge utslag och förstå när något är bra och när det inte kommer vara bra. Den kan ha fel. Framför allt blir håren desillusionerade om de utsätts för andra kulturer och traditioner. Men i i takt med resandet ger de tillfredsställande resultat även där. Som om en gata är att lita på eller inte, om hålet i väggen är ett bra hål och som om menyn avslöjar en kärlek för mat eller inte.

 

I Malmö ger mina näshår utslag då de utsätts för hård konceptualisering, flådighet samt namn med kött i. The Black Ox. Det är naturligtvis inte tillförlitligt med tanke på The fat duck. Men en nyöppnad restaurang i nyöppnade Studio, som inte en enda foodie har gått i god för, men som älskas av alla som älskar lyx; då reser sig mina näshår likt rygghåren på en katt. Och sedan har vi priserna. Det är ett plågeri att beställa mat man på förhand vet inte kommer motsvara prisbilden – för att någon hängt upp guldtyg i skira färger och kristallkronor. Jag tröstar mig med en mycket bra cocktail enligt min negroniälskande smak, Oaked Boulevardier och inser i samma sekund som en stressigt förvirrad servitör tilltalar oss att det här kommer inte ge mina näshår fel.

 

Okej, nu kollar vi på lokalen istället, för det är ändå behållningen utöver en eminent drink. Det är härligt med sammetslampor guld och cocktails. Det behövs en era efter köttscheman och vitkaklade väggar. Smek mig gärna med lite guldporr för jag håller på att torka ut av alla spartanska ställen och likriktad inredning. Det är bara synd när en flådig inredning försöker överskönja en kasst kök. Kan det få hänga ihop någon gång i vår stad?

 

Här var det kött med pommes och rödvinssås. Nej, förresten, pommesen måste du köpa därtill. Till köttet och rödvinssåsen alltså. Grönsaker måste du också köpa till. Om min rätt ska bli komplett får jag nog punga upp  emot 400 kronor och då hjälper det inte att de lagt en skiva anklever på toppen – för den är mer likt en tjock sladdrig fettskiva och får inta skamvrån direkt. Men jag tror att folk älskar detta. Folk som ansar näsan för noga.

 

Köttet är mört. Men där kan vi sätta punkt för den rätten. Det 63 gradiga ägget i min förrätt är inte 63 grader, och på det hälls en soppa med samma konsistens som vatten och som enkom smakar vinäger. Så mycket att det måste ha föregåtts av ett misstag. Kanske kocken ramlade med vinägerflaskan i handen och klunkade ner oceaner av syrlig vätska ner i spenatsoppan och sa skepp ohoj, eller har en praktikant misstagit en spann för en matsked. Inte vet jag. Men något har hänt. För det kan inte vara meningen att käkarna ska krampa när man äter spenatsoppa.

 

Här kan man tycka att om maten är ointressant så kanske servicen kan väga upp, men den väger snarare ner. En stressad kypare som tar emot oss säger tjugo minuter efter vårt bokade bord 21. 20 att han ”inte har hunnit så långt än”. Det är då tomt på de flesta bord i lokalen. Väl på våra platser tar det en evighet innan någon kommer till vårt bord. Medan maten tar ungefär fem minuter att tillaga? När vi spisat upp är vi helt bortglömda. Här vill minsann ingen sälja varken dessert eller cocktails till ett annat ganska törstigt sällskap. Vi får till och med gå och hämta vår servitris till slut som inte ler och ber om ursäkt, utan mest är besvärad av sina gäster.

 

Det var en himla tur att cocktailen var bra och att mina tjejer var bäst och pratiga, och mina näshår dom har minsann fortfarande rätt radar. Jag rekommenderar barhäng här. Tomt i plånboken kan man få på många fler härligare sätt.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Matnatten i Malmö

Grattis till er som haffat din biljett för det är helt slutsålt. Kul. Och ikväll drar den igång. Matnatten. Med en knapp och ett klippkort kan du bege dig runt till stadens restauranger och få ett smakprov på varje ställe. Du väljer en av fem matrundor och varje runda har tio malmökrogar på listan. Ett sätt att ta sig runt och prova olika godsaker i natten. Vädret är perfekt för cykeln. Glöm inte reflexer säger mamma Karin.

Fick du inte tag på en biljett till matnatten denna gång. Ha koll på Malmö älskar mat som gör roliga matevent för oss i fina Skåne.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Vina med Lina

img_5722

img_5729

 

Tog en finlunch på Savoy. Affärslunchernas affärslunch. Här finns absolut inga alternativ i den lägre lunchprisklassen utan här får man punga upp uppåt trehundralappen för en kött-med-bea-lunch. Och lite grönt. Och vin. Men när man inte träffat en god vän på länge. När kvällarna upptas av barnhäng. Eller av jobb. Eller av att ta tillbaka sömn. Då får man lyxa på lunchen då och då. Det enda konstiga i sammanhanget är vattenglasen. Hur kan man ha så fina fantastiska vinglas som känns som luft i handen och servera vatten i gamla tjockkantade nattklubbsglas. Det ligger i detaljerna. Ämnena för dagen, reklam, reklambyrå, reklambyråläge, företag, män, barn, jämställdhet, oro, otrohet, ensamhet och föräldraskap.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Min första bok med Sveriges första kvinnliga Michelinkock

 

Ja! Nu är det ute. Jag skriver en bok. Inte vilken som helst. Jag skriver en bok om Malmös matliv tillsammans med Sveriges första Michelinkock Titti Qvarnström, och den kommer ut på Norstedts förlag i  april. Malmö Cooking! Läs mer här

Redan för flera år sedan kontaktade Titti mig tillsammans med fotografen Christoffer Lomfors och undrade om jag ville skriva en bok. Jag och Titti kände inte varandra. Faktum är att vår historia med en dispyt mellan en krogkritiker (läs jag) och en restaurang (läs Bloom) gjorde att vi på olika håll sagt ”hon hatar nog mig”. Det kommer inte gå. Men det gick. Inte då, för då nappade ingen. Men sedan nappade inte mindre än en förläggare som i år utsågs till världens bästa kokboksförläggare. Lite galet.

Nu har jag jobbat i månader med detta. Träffat massor med människor och pratat mat. Läst recept. Kollat hur de speciella matbilderna tar form.

Detta blir spännande.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Banar väg för Bantorget 9 

 

Fick äran att besöka Bantorget 9 i Lund med ny köksmästare, Daniel Lindström, som tidigare var på Atmosfär i många år. Ett mysigt liter gatuhus precis vid tågstationen ligger restaurangen men en sådan där ljuvligt pittoresk innergård och charmig värme. De serverar en femrättersmeny meny och kommer försöka jobba allt mer med vinkombinationer. Våra rätter var mustiga och smaksinne, kreativa och köttiga. Efter en superb råbiff kom kalvbräss och därefter gris från Ollinge. Trippel i tungt för min smak men bar för sig fint. Mina Italienska vänner mmmmade åt kalvbrössen och undrade vad det var medan svenskarna tyckte biten var något stor. Jag fick förklara havtorn och andra svenskfina råvaror som jag inte ens tänker på kan vara exotiskt för en italiensk matskribent. Och när Flavia skulle beskriva hur två smaker fungerade ihop sa hon som en italienare bör ”they don’t fuck together”. Och någonstans efter ett antal glas vin bestämde gänget på Bantorget att vi skulle ha en surströmmingskväll. Hemma hos mig! Det vårvintern jag som bestämde det men min dörr står alltid öppen för den som bringar vin så varför inte. Jag tror att Daniel och hans gäng får en fin plats att utvecklasitt kök på i Lund. Upp och ut ur källaren på Moore bistro och ut i den gemytliga friheten med kreativa trevliga menyer. Lund behöver er.

Spara

Spara

Spara

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Kinesisk vinbar öppnar i Malmö!

kinlong2

 

Oh yes sir. Chien-Chung Wang på restaurang Kin Long, som är Malmös enda kinesiska krog som har ambitionen om att laga genuin kinesisk mat, har just fått nycklarna till lokalen sidan om. Här ska det blir fler sittplatser, karaoke i källaren och plats för barn med spring i benen. Och så en vinbar med smårätter! Jag längtar. Tänk att få ta ett glas gott rött till ett bar bra dumplings. För det är fanken inte lätt att få tag på bra dumplings.

Chien är bra på att matcha det kinesiska köket med bra viner. Medan en sedvanlig kinakrog serverar smaklös mat som passar bäst med en bakfyllecocacola är det roligt att gå till Kin Long. Både för att äta och att dricka.

Kin Long lagar snällt och bättre kinamat än på andra kinesiska krogar i staden. Till exempel gör Chien en sås till sin trekoppskyckling på fyra olika sorters vinäger som ger ett sådant djup coh sug så jag blir smått yr. Man får alltid ett varmt välkomnande och det är inte konstigt att det är en familjefavorit och ett ställe dit stammisar går om och om igen. Foodies vill gärna se mer edge, och Chien själv har all potential att skapa mer extroverta kinesiska rätter i sitt kök. Hemma lagar han mat han ännu inte vågar servera på krogen. Men om man vill driva en hållbar restaurang i Malmö kan man inte bara servera extrema rätter. Inte än.

Vi hade ett långt samtal om inälvor och kinesisk matkultur häromdagen. Jag fick smaka en helt sjuk soja som inte går att få tag på i Sverige. Tjock som kåda. Foodies tar ibland chansen att ringa i förväg för att kanske boka en åtråvärd Abalone som inte finns på menyn. Det går. Och det var precis så Kin Long kom att bli den krog den är idag. Allt fler ville äta den ”riktiga kinamaten”. Den som inte stod på menyn. Nu finns den på menyn. Och då vill många ha den riktiga kinamat som inte står på menyn just nu.

Så om tillräckligt många besöker vinbaren och ber om grisfötter är jag säker på att Chien snart trollar fram det på menyn. Eftersom det är en av hans favoriträtter.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Tar du med egen sprit på krogen?

En kväll för någon vecka sedan satt jag på Bastard i Malmö. Uteserveringen hade just öppnat, vedugnen var igång, naturvinerna flödade, gästerna skrattade. Och på bordet bredvid vårt satt ett gäng fullt vuxna gäster och samtalade. Då upptäckte jag att de drog upp en petflaska med sprit ur väskan och juice och blandade sina egna groggar. Jag stirrade förmodligen som om jag sett en utomjording. För de fnissade lite och kommenterade sitt tilltag. Jag fick inte ut något annat än att jag var chockad. Gör människor så här? Okej om man är 17, har falskleggat sig in på en klubb, och stänger in sig fnissade med tjejerna på toaletten för all busighet. Det som provocerar mig mest är respektlösheten mot dom som har startat en restaurang och ger oss en plats som är helt unik. Där det gör allt för att få oss att ha en trevlig kväll. De lever på det vi köper. Anledningen att en restaurang kan finnas är att vi köper. Det är ganska hårt slitsamt jobb bakom en krog. Vi pratar inget 8-5 jobb med en fet lön. Vi pratar dygnet-runt-jobb, ofta med en knapp lön eftersom många krögare väljer att istället investera pengarna som kommer in tillbaka till sina gäster. Att uppta ett bord på en restaurang och dricka sin egen sprit…. Jag vet inte. Bör jag ha mer förståelse för att alla inte har råd att köpa ett glas naturvin för 120 kr. Eller en drink för mer. Att de ändå vill ta del av den atmosfär som bjuds på innergården en sommarkväll. Möjligt. Men i detta fall är jag tveksam till om sällskapets anledning var på nåder. Vad säger du. Har du gjort detta någon gång i vuxen ålder?

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Boom Saiko öppnar Saiko Express

Fatta att Pontus Johansson (vänster)!har vunnit helt sjuka tävlingar i sushi. 2014 vann han VM som hölls i London. 2013 kom han tvåa efter en japan.

”Det känns ju bra att det var en japan som vann. Det är ju ändå deras grej”.

Fatta sen att hans sushirestaurang ligger i vår stad. I Malmö. Jubel tack. Den som säger att det inte finns bra sushi i Malmö vet inte.  Pontus har inte bara vunnit de kreativa grenar som är lätt(are) för västerländska kockar att vinna. Han har även vunnit klassisk gren som går ut på hantverket, det vill säga hur man filear och utför sushin precist.

Nu öppnar hantverksgeniet ett till sushiställe. Faktiskt där jag åt hans sushi själv för första gången. I Slottsstaden planerar han och Jonas, tidigare Trappaner, att öppna Saiko Express.

”Det ska vara busenkelt men gott, hälsosamt och bra. Väldigt väldigt enkelt. Klassisk japansk sushi. Det kommer vara kreativt i smakerna men utseendemässigt kommer det se enkelt ut. Man kan kanske köpa en box med liten sashimi, kanske en dagens soppa. Kanske en dumplingssoppa en dag. Men billigt, bra och snabbt som tusan ska det gå. Det kommer bli mycket vegetarisk sushi och kanske sashimi vid sidan, så att man kan plocka och välja. Hälsosam vegsushi.

Det dröjer nog någon månad. Men nu när jag skriver detta måste Pontus fullfölja det förstås. Och är det något han verkar bra på så är det att om han ger sig fanken på något. Då går det. Det är hela hans livsfilosofi. Att hans vilja tar han dit han vill. Och well, den har tagit honom ganska långt.

Första gången jag träffade Pontus var faktiskt när jag koreograferade en modevisning på Sommarklubben som det då hette. Han var den vilde modellen som aldrig var på plats när vi skulle repa. Andra gången fick jag prova hans sushi som skulle tävla i VM i London. Han stod i ett sushikök i Malmö och provade olika vinägersorter. Hans sushi må vara en kreativ mix mellan det varma köket och det klassiska sushiköket, men hans noggrannhet går inte att ta miste på. Bara det hur mycket tid han lägger på att hitta det bästa riset. Han berättar att det förändras efter säsong, kyla och värme och att han hela tiden måste ändra sort. Många känner inte till hans gedigna kunskap. Att lyssna på honom är som att dras med i en galen karusell. Inspirerande och kunnig.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

More Bistro stänger och flyttar till Lund

Ooooch vad som händer med More Bistro vet jag inte, men Daniel Lindgren, tidigare köksmästare på Atmosfär under många år, stänger, tar sina kockfingrar och lägger beslag på Bantorget 9 i Lund istället. En annan stad en annan möjlighet. Restaurangen stänger och en annan återuppstår. Lund kan behöva lite kockkärlek och jag hoppas att Daniel sprider lite malmölove till studentstaden.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter