Pappapeppen 2017 i Malmö

Idag snubblade jag över ett superfint initiativ, Pappapeppen2017! En grupp på Facebook i Malmö som min gamla kollega Gabriel har startat där män, pappor, blivande pappor, pappor som varit det länge, separerade pappor, den som vill bli pappor. Alla som vill prata om detta helt enkelt med forum och träffar. Något BVCn gjort lite knagglande försök till liksom kyrkor som jag vet har pappafrukostar till exempel i Limhamn. Men en FB-grupp startad underifrån skapar direkt en gemenskap och här har man även ett enkelt digitalt forum.

Nästa träff blir den 4 dec och ämnet för träffen är: Känslor!

– Hur jobbar vi med känslor runt våra barn?
– Hur utrycker vi våra egna känslor?
– Vågar vi gråta?
– Vågar vi erkänna att vi inte kan?
– Hur är vi oss själva helt och hållet?

Vilken bra grej för en förändrad framtid där pappor vill vara närvarande med sina barn. För att det ska förändras behöver nog pappor prata. För det är bannemig inte lätt. Dels går samhället igenom en förändring, som inte ens börjat röra sig det minsta i många länder så vi är verkligen i början, där mansrollen förändrats. Han förväntas nu ta samma ansvar som kvinnan hemma, vilket statistiskt släpar efter fortfarande, men också för barnen. Och man kan önska att han utöver det krassa ansvaret som administration, klädköp och så vidare vill vara en närvarande och bra pappa för sina barn. Och att samhället accepterar det. Arbetsplatser kan fortfarande ifrågasätta mannens val av att ta ut föräldraledigt. Så det kan onekligen vara en hel del känslor som behöver bearbetas.

 Och det behövs även för mammor. Kanske finns, vad vet jag, men vill också prata om alla dessa punkter och få vardagspepp. Vilka bra punkter. Men det kanske vi kvinnor redan gör. Eller?
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Veckans hjälte

Veckans hjälte är min pappa. Han står varje dag och målar och sliter i min nya lägenhet. Medan jag jobbar och inte riktigt förstår hur jag hade tänkt att jag skulle hinna allt.  Men nu kommer jag att flytta in i ett fint nymålat hem, med nytt vackert golv precis så som jag vill ha det. Han packar några mackor, ger sig av på morgonen och planerar sedan nästa dags jobb. Min pappa älskar logisik och vaknar på nätterna och planerar nästa dags jobb som han sedan ringer och diskuterar med mig, som inte förstår mycket av olika sorters spackel och isoleringsalternativ. Jag älskar honom högt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Min kväll

Nu kommer min pappa och vi ska göra sånt som far och dotter gör. Stycka lamm och dricka vin. Sen kanske det blir Malmö modenatt med mannen med den gröna jackan.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

03 – Mina föräldrar

Precis som jag är de födda i tvillingen men de är varandras motsatser. Mamma är lugn och harmonisk, pappa är hetsig och temperamentsfull. De älskar varandra, pussas och flirtar med varandra fortfarande, varje dag. Men jag minns en gång när jag var liten och de berättade att de skulle skiljas. Jag tyckte att det var häftigt eftersom det var så annorlunda med skilda föräldrar men jag är väldigt glad över att de höll ihop. De två är mitt bevis på att man klarar allt och man kan hitta tillbaka till varandra bara man älskar varandra och vet att man vill vara tillsammans. Och uppskattar varandra – varje dag.

De pratar alltid om mat och älskar att stå i grytorna. Alltid med ett glas vin sidan om. De är livsnjutare och har lärt mig hur viktigt det är, varje dag. De köper sitt kött från privata ekologiska gårdar som de själva har letat upp genom att åka runt på landet. De plockar svamp. De är båda jägare men jagar inte längre eftersom vi inte har några jaktmarker nu. De går ner till havet i det fiskeläge där de bor och tar ett dopp om sommarmorgnar och reser ofta. De slutar gärna dagen med ett glas grappa och lyssnar på jazz. Jag älskar att bara sitta hemma hos dem och insupa den harmoni de hittat i livet. Jag längtar dit.

Min mamma har gjort allt det där man vill göra, som att bila genom USA, jobba på motorcykelcirkus, vara gogodansare i Köpenhamn, tävlat hoppning i Flyinge, tagit jägarexamen och nu är hon specialist på hedersmord inom kriminalvården och ansvarig för att FN:s barnkonvention följs på fängelserna i Södra Sverige. Hon är den konstnärliga hippiemamman som satte mig i Waldorfskola, hade en period som vegetarian,vägrade raka benen och köpte killskridskor till mig när alla andra hade rosa kjol. Hennes dröm var att gå på konstfack men hennes föräldrar tyckte inte det var en riktig utbildning. Hon pratar otroligt långsamt, hon målar fantastiskt, sjunger i kör och gör världens bästa såser. Hon fanns alltid där till 100% när jag var barn, uppmuntrade, skjutsade och inspirerade. Jag kan sitta och titta igenom hennes gamla fotoalbum om och om igen, hon var otroligt vacker och jag älskar hennes gamla frisyrer och kläder. Många av hennes gamla plagg hänger nu i min garderob. Det fanns en period som jag och min mamma inte kunde prata med varandra. Jag var en vild tonåring, mamma var en sträng socionom. Idag är hon en av mina bästa vänner.

Min pappa har lärt mig att inget är omöjligt om man sätter blicken vid målet. Han är hård och rak, säger allt han tycker även om det är obekvämt. Han kan vara ganska svår att ha att göra med, hans humör sätter sig i väggarna och han och jag ryker ofta ihop i vilda diskussioner vid matbordet som inte sällan slutar med att jag gråter och rusar från bordet. Fortfarande. Men vi är kortsynta båda två och blir alltid sams strax efter i en kram. Och han är väldigt bra att prata med i allt från kärlek till jobbproblem. Han stöttar, han förstår mig väldigt bra och han blir arg på världen om den är emot mig. Även om jag saknade honom när jag var barn, när jag var hemma sjuk, behövde skjuts eller tävlade ridning. Min pappa är periodare och går all in för olika intressen, tills han tröttnar och hoppar på något nytt. Som när vi skulle åka skidor och alla andra hyrde utrustning men pappa skulle köpa allt, inklusive takbox för att transportera lyxskidorna till Norrland. Han använde dem en gång. Eller när han skulle börja cykla och köpte en monstercykel. Den står i garaget. Och de år då han jagade och gick i gröna manchesterknickers, rutiga strumpor, oljeväst, gubbakeps och rökte pipa. Han är en underhållare och duktig på att berätta historier, han dricker dubbel espresso och byter bil vartannat år. Efter många år som VD och Vice VD på ett stort åkeri är han glad över att ha sagt upp sig och ska gå i pension. Min ofta tjuriga pappa lyser faktiskt som en sol nu.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter