Det är ungefär med samma sak med före detta killar som att sluta röka, vilket jag gjort några gånger. Man tror att cigaretten är lösningen på allt. Man är ledsen – man behöver en cigarett. Man är ledsen – man vill kramas av honom. Man är arg – man behöver en cigarett. Man är arg – man vill prata med honom. Man är glad – man behöver en cigarett. Man är glad – och vill berätta för honom. När suget kommer efter en cigarett är det helt omöjligt att tänka sig att något annat skulle kunna hjälpa, som ett nikotintuggummi. Men så tar man det där tuggummit och blir förundrad över att det fungerar. Och plötsligt förstår man att man behöver inte de där tröstande orden just från honom som man trodde. Man kan få det av någon annan. Men den där kramen, om man är som jag vars integritet sätter stopp för kramar och tröstgråt, den är saknad fram till någon annan får komma så nära inpå och får en sådan plats. Det händer sällan. Men har man en gång kommit innanför och fått platsen då har man den alltid kvar.
Och apropå det ska jag dricka en öl med ett ex och vän på fredag. Jag tar med nikotintuggummi.
