Detta underlättar ditt mammaliv

Saker som jag tror hade underlättat mitt liv enormt just nu (läs tips). Om barnet hade:

– Tagit napp

– druckit ur flaska

– tyckt om välling

Innan jag fick barn reflekterade inte jag över detta. Jag trodde att napp var något bebisar hade och välling var något de drack. 

Det var fel. 

Det är inte ens något man som förälder kan bestämma. Tydligen. Så alla som är vana vid att kontrollera sitt liv, säg bye bye till det. 

Hade jag vetat hur livsavgörande det kan vara för mamman (även pappa men framförallt den annars levande nappen mamma) hade jag kanske stoppat in den där nappen i den lilla munnen direkt trots att böckerna säger att man ska vänta i två veckor. Så länge man känner sig säker på att man har koll på barnets hungersignaler och inte stoppar in en napp när barner behöver mat. Och här kommer oron in. 

Egentligen tar man ju beslut efter den situation man är i just då och med en bebis som inte gick upp i vikt och inte kunde äta ordentligt var det ganska mycket mer prioriterat att lära honom suga på ett bröst än en napp. 

Sedan tog han napp. Ett tag. Varken jag eller min sambo var särskilt ihärdiga (tyvärr?) och Elias var inte särskilt intresserad. Det blev aldrig ett ha-begär. Tänderna kom och han började istället tugga på dem. 

Jag köper alltså fortfarande nya nappar med förhoppning om att det bara är rätt sort som ska till. Jag vill så gärna byta ut mig själv mot napp om nätterna och kunna trösta och lugna på andra sätt. 

Det är tydligen inte heller en garanti. Många barn vill inte ha napp. Min bror har ett barn som älskar sina nappar och ett som vägrar. De bestämmer i sina liv. Inte vi. 

Likaså nappflaskan. Jag trodde alla barn drack ur flaska. Frustration delux.  Jag har nog lagt över 1000 kr på att hitta en flaska Elias inte fnyser åt. Fortfarande inget resultat. I början drack han ur en av märket Medea så likt bröstets flöde som möjligt. När tänderna kom tyckte han bara det var en tuggleksak. 10 månader senare försöker jag fortfarande var och varannan dag. Tålmodigt. Utan resultat. Jag har varit slug – tagit andra hållet och gett välling på sked och ur mugg för att han ska då feeling och sen dricka det ur flaskan. Men nä. 

Så varför håller man på.  Stressar över sånt man lärt sig att barn ska göra. Stressar över kommentarer som ”va, dricker han inte välling” och tror det är något fel (fast välling är en Svensk företeelse). 

Varför accepterar man inte bara att det inte finns rätt och fel eller ett recept. Att något fungerat för ett barn behöver inte betyda att det funkar på ett annat. Man kan ju så klart testa alla tips man får. Men till slut är det just den här individen som bestämmer. 

Jo, man accepterar inte det för att allt skulle bli mycket lättare om barnet  blev lugn och somnade vidare med den där nappen till exempel. 

Så mitt tips är att införa napp och flaska i tid. OBS flaska ska man i alla fall vänta med till amningen är etablerad (ca4mån) för att inte barnet ska bli lat (jobbigare att få it mjölk ur bröst) och sluta amma.

Det är ingen garanti – men kanske kanske.