Förra veckan var bisarr ur utgångssynpunkt. Om det blir rekord för 2007 återstår att se, men jag har i alla fall lagt ribban väldigt högt.
Tisdag – Tempo och vinklunkande
Onsdag – Vinylbaren och ölklunkande
Torsdag – Rockbjörnen och fest till 06
Fredagen – Ölrunda på Söder i Stockholm och vidare ut i regnet
Lördag – För mycket drinkar på East, Grodan, Spy Bar och efterfest till 07.30
Söndag – flyget hem i storm. Inte kul när man är bakis
People! Jag är hemma. Fattig och bakis.
Stockholm och alla fester var best of the best. Jag är stolt för att det enda jag shoppat var en mössa och huvudvärkstabletter. Fast nu gav det mig snarare ångest. För om jag tar min totala spenderingssumma och minskar med en mössa och huvudvärkstabletter betyder det att jag spenderat mer än jag vill erkänna på drinkar och taxi.
Vernissage idag!
Utställning på Galleri Rönnquist & Rönnquist.
Efterfest på Centiliter & Gram
Utställningen pågår till den 4:e februari.
Ola hade vernissage idag. Det var urhäftigt och lätt surrealistiskt att se hans vackra målningar ordnade på väggarna i ett galleri, efter att tidigare ha bott överallt i studion.
Önskar att Dyngan (nej inte Magnus T utan tidningen Dygnet Runt) ställer hans sköna pariserhjulsmålning till allmän beskådan. Det är för sorgligt om hans bilder bara kan ses av ett fåtal. Mer Ola åt folket!!!
Några som skymtade i vernissage-vimlet var Mona Seilitz och många av vännerna i musik Malmö.
Johanna Beckman stod för ljudmattan på galleriet. Henne ser Malmö mer och mer av, något vi är glada för. Missade du att höra Johanna spela på vernissagen, kommer det en ny chans redan ikväll. Då spelar hon nämligen tillsammans med Johanna Olofsson, Jason Diakité med flera på Skånes Ljudpark, hos Inkonst. Ses kanske där!
En sak är säker. Fobier eller rädslor präglar oss mer än något annat som människor.
– Det är oftast det man är rädd som gör att man i avgörande ögonblick värjer sig från det som känns rätt.
Därav är det onekligen rädslor eller fobier som gör oss till vem vi är.
Vad som orsaker rädslor är självklart, det är vad ci känner är rätt men som vi av olik faktorer och anledningar inte erkänner för oss själva är rätt.
Människor är rädda för så mycket, riktiga hot och ofarliga men fixa idéer. Vem avgör vad som är vad? Tja, det ligger nog i betraktarens ögon.
Det finns ett digert gäng fobier som ofta bara låter knasiga – för den som inte lider av dem dvs. Hur som helst fann jag en lista fobier på nätet som jag har lust dela med mig av. Kanske finner du namnet på din egen skräck här, kanske inspiration till en ny… Förhoppningsvis inser du att rädslor egentligen är överflödiga. Det finns inte en chans att allt man kan vara rädd för är farligt, eller att allt man oroar sig för kommer att hända.
Mitt tips till mig själv och till dig är att leva, leva, leva och inte låta rädslor ta överhanden. En rädsla är jag särskilt glad att jag inte har: philematofobi… Sååå tråkigt livet hade varit då!!! Anyway, håll till godo:
Papafobi—rädsla för påven.
Scorodofobi—rädsla för vitlök.
Pteronofobi—rädsla för att bli kittlad med fjädrar.
Ranidafobi—rädsla för grodor.
Filematofobi—rädsla för att kyssas.
Aulofobi—rädsla för flöjter.
Ostraconofobi—rädsla för skaldjur.
Grafofobi—rädsla för handskrift.
Hippopotomonstrosesquippedaliofobi—rädsla för långa ord (seriöst).
Blennofobi—rädsla för slime.
Gerontofobi—rädsla för gamla människor.
Peladofobi—rädsla för skalliga människor.
Geropeladofobi—rädsla för gamla, skalliga människor.
Fobofobi—rädsla för att utveckla en rädsla.
Chromofobi – rädsla för färger.
Didaskaleinofobi -rädsla för att gå i skolan. (Ingen chans att man lär sig stava till sin fobi då alltså.)
Barofobi -rädsla för gravitation. (Ganska jobbigt när man bor på en planet…)
Gymnofobi: rädsla för att bli sedd naken
Paraskevidekatriafobi, rädsla för fredagen den 13
Förresten, om du nu redan lider av en obotlig fobi är du hur som helst i gott sällskap, här är några kända personers fobier:
Filmlegendaren Alfred Hitchkock skrämde slag på världen med ett knivsvingande, psycho med oidipuskomplex, själv var han rädd för ägg.
Författaren Anne Rice har skrivit mängder av böcker om blodtörstiga vampyrers nattliga liv och lustar, själv är hon mörkrädd.
Affärsmannen och såpaskådisen Donald Trump, firad för sina avtalsframgångar, är rädd för att skaka hand.
Nej, tror att jag ska hålla mig till visdomsorden att var dag göra någonting man är rädd för. För allt som oftast, när man vågar sig fram till det farliga lejonet på vägen, upptäcker man att det är en kelsugen kattunge.
Charlie Levin
Åhlens City’s utbud i Malmö är gräsligt och personalen är ett skämt. En av mina fiender arbetar där. Ni vet den sortens fiende man inte känner men ändå inte klarar av titta på utan att se rött framför ögonen.
– Ett småfet litet elände som är kalhuvuad och alltid klädd i för små skjortor. Människan är så ohygligt otrevlig och ordet service minded är inget han har i sitt vokabulär.
Varje gång jag går in på herravdelningen tittar han på mig som jag vore smuts på skorna och jag svarar med att ge blickar av is och nonchalant ignonera honom då han expiderar mina inköp.
Sen springer vi runt och blänger elakt på varandra som två tuppar runt hela butiken.
– Jag vet att det är lite banalt att ha en fejd med ett litet butiksbiträde
men det var han som började!
Nu blir det musikterapi med Joni Mitchell och en god Middag.
Sedan äventyr med fransosen (som egentligen inte är fransos, ni vet känner till historien by now)!
Dagens MalmöTips efter snabb tur på stan:
Marty – har slutrea med allt vad det innebär (för oss vana malmöshoppare vet vi att det är salig blanding mellan gammalt, borglömt och bortom all rädning fula saker dom hittat på lagret – fast skam den som ger sig – jag hittar alltid en del classics från Hugo Boss och Ralph Lauren ibland i gömmerna om man rotar lite. Visserligen är det nästan aldrig en storlek under M man får tag på. Men det går ju att sy in hos skräddaren :)
ABCD – Rea även där, så nu kan den med mycket pengar och lite indivudalism köpa giftshops-klenoder med 10% rabbat :)
Som vanligt på deras reor var det fullt av italiano-wannabe’s från balkan och mellanöstern och märkeskåta fjortonåriga höllvikensvennar som drog i kläderna medan personalen sprang omkring som yra höns.
Bra för den som aldrig åker utomlands.
På Opera och MusikTeatern spelas innovativa tilltag som Deadman walking och La Bohéme – vi kräsna åker till köpenhamn för att stilla vårt kulturbehov.
Idag låtsas vi som om inte….
Karin får gå på rockbjörnen och inte jag.
Att jag fick jättemycket gjort och var produktiv.
Julmaten satt sig kring magen.
Charlie Levin
,
Malmö Rackarns, i mina försök att vända på min alltmer dekadenta dygnsrytm skördas inte vidare framgång. Efter Lunch med högravid syster som äter allt i sin väg (räknade noga antalet fingrar och tår till kaffet) på kvartersrestaurangen och barristafavoriten Intermezzo, där sköna Daniella håller i piskan. Var det dags för bussfärd. Tre hållplatser till S:tknuts torg var rena skräckfärden och jag åker aldrig kommunalt igen förrän nästa gång jag blir absolut tvungen.
Fixat med pappersarbete (elektroniskt såklart… man är ju en hipp 2000-tals människa) och ätit nattamacka. Plöstligt var klockan ett och det är nu nästan tre timmar sen min förälskelse lämnade mig så hastigt och oväntat. Jag pratar naturligtvis inte om Erik utan huvudpersonen i:
The Line Of Beauty. ( JA! Mina vänner, gud är god mot sina rosa undersåtar – serien har en egen hemsida!)
– Denna långa blonda yngling, mer lik en gud än en pellefjant med manipulationsparadoxal spelar huvudrollen i SVT’s (enda) storsattning för ”bögar och bildade människor med klass”.
Romanen som miniserien är baserad på är kotym på Brittiska universitet och dessutom relativt nyskriven. Skådespelarens namn är Dan Stevans och är en gammal Camebridgestudent, överklasskid som spelat teater (behöver väl knappast säga av vilken sort) Med andra ord är han Aristokratiskt vacker, väldresserad och doftar säkert som en blandning mellan Burberry och ren salt svett.
80-talets London står för husrum då dramat i en ministerfamilj utspelar sig med passion, svek, solidaritet och dubbelsidigt utnyttjande. Klassamhället i Storbrittanien verken fördömds elle
r romantiseras utan ger intrycket av att vara den småljumna finfisen det faktiskt är.
Det Bjuds på härliga intriger, vackra miljöer, hisnande sexscener och stor dramatik. (nej jag pratar inte om en vecka på Mykanos)
Kanske är det för att identifikationen är så talande för mig jag blir extra förtjust i det BBC-producerade dramat. Det är inte varje dag man ser bögar på tv som inte ärfjolliga frisörer, prostituerade puerto ricaner, elaka stylister eller (feta) brottsoffer.
I the line of beauty är bögarna snygga, manliga – bär Ralph Lauren och talar förståndigt och världsvant med etik och moral i det mentala systemet.
Visst dom får AIDS och trillar av pinnen, men det utspelar sig ju ändå på 80-talet så något annat vore orealistiskt.
Nu ska jag sukta på fler bilder av männen i serien och städa iordning lite, klarar inte av oharmonin av när saker ligger på fel plats.
För övrigt, blev jag våldtagen av ett större parti vuxenpoäng då jag såg på Antikrundan och myskrattade med när tanterna nästan fick hjärtinfrakter av det triviala antalet riksdaler deras gamla bråte blev värderat till.
– Påtal om avdankade vänsterjournalister, antikviteter och kleti och pleti så såg jag Marita Ulvskog i tv4’s nyhetstudio iförrgår.
Sossarnas doldis som desperat försöker ge sig själv massvis av medieutrymme i hopp om att errövra den av så många reffuserade tronen över de röda – problemet är väl att både partiet och allmänheten ignonerar samtliga försök då hon inte ens av sympatiserande gamla konspirationskåta journalistkolleger utpekats som blivande kandidat.
Vinylbaren hade en juste invigning igår av den ombyggda blodröda lokalen. Det var mycket hästsvansar, svarta kläder, en cowboy, fri bar i plastglas, och buffé med kyckling, guacamole och olika sallader som på denna bar sig bör.
Totte och Irene har gjort en fyrkantig, lite mindre bar som ger mer rum åt gästerna på golvet. DJ:båset har fått en upphöjd plats och Äntligen kommer vi att slippa se enbart ryggen på den som spelar.
Denna kväll var det min vän och kollega Manne också kallad dj Mustach (pga den mustach vi var så imponerade av ett tag…) som vände plattor.
Andra bloggar om: klubb, malmö, bar, restaurang
