Charlie Levin
,
Malmö Rackarns, i mina försök att vända på min alltmer dekadenta dygnsrytm skördas inte vidare framgång. Efter Lunch med högravid syster som äter allt i sin väg (räknade noga antalet fingrar och tår till kaffet) på kvartersrestaurangen och barristafavoriten Intermezzo, där sköna Daniella håller i piskan. Var det dags för bussfärd. Tre hållplatser till S:tknuts torg var rena skräckfärden och jag åker aldrig kommunalt igen förrän nästa gång jag blir absolut tvungen.
Fixat med pappersarbete (elektroniskt såklart… man är ju en hipp 2000-tals människa) och ätit nattamacka. Plöstligt var klockan ett och det är nu nästan tre timmar sen min förälskelse lämnade mig så hastigt och oväntat. Jag pratar naturligtvis inte om Erik utan huvudpersonen i:
The Line Of Beauty. ( JA! Mina vänner, gud är god mot sina rosa undersåtar – serien har en egen hemsida!)
– Denna långa blonda yngling, mer lik en gud än en pellefjant med manipulationsparadoxal spelar huvudrollen i SVT’s (enda) storsattning för ”bögar och bildade människor med klass”.
Romanen som miniserien är baserad på är kotym på Brittiska universitet och dessutom relativt nyskriven. Skådespelarens namn är Dan Stevans och är en gammal Camebridgestudent, överklasskid som spelat teater (behöver väl knappast säga av vilken sort) Med andra ord är han Aristokratiskt vacker, väldresserad och doftar säkert som en blandning mellan Burberry och ren salt svett.
80-talets London står för husrum då dramat i en ministerfamilj utspelar sig med passion, svek, solidaritet och dubbelsidigt utnyttjande. Klassamhället i Storbrittanien verken fördömds elle
r romantiseras utan ger intrycket av att vara den småljumna finfisen det faktiskt är.
Det Bjuds på härliga intriger, vackra miljöer, hisnande sexscener och stor dramatik. (nej jag pratar inte om en vecka på Mykanos)
Kanske är det för att identifikationen är så talande för mig jag blir extra förtjust i det BBC-producerade dramat. Det är inte varje dag man ser bögar på tv som inte ärfjolliga frisörer, prostituerade puerto ricaner, elaka stylister eller (feta) brottsoffer.
I the line of beauty är bögarna snygga, manliga – bär Ralph Lauren och talar förståndigt och världsvant med etik och moral i det mentala systemet.
Visst dom får AIDS och trillar av pinnen, men det utspelar sig ju ändå på 80-talet så något annat vore orealistiskt.
Nu ska jag sukta på fler bilder av männen i serien och städa iordning lite, klarar inte av oharmonin av när saker ligger på fel plats.
För övrigt, blev jag våldtagen av ett större parti vuxenpoäng då jag såg på Antikrundan och myskrattade med när tanterna nästan fick hjärtinfrakter av det triviala antalet riksdaler deras gamla bråte blev värderat till.
