Campus personal, på Bergsgatan, är trevliga kl 03.00 men serverar en helt värdelös kebab. Det var faktiskt den äckligaste rullen jag någonsin ätit. Hur brödet kan vara så hårt är en gåta.. Jag drar ner Dygnet Runts betyg; två fjärilar till en liten larv. Möjligen en puppa eftersom de serverar Börek.
Mer om landets bästa kebaber här
Minst sagt speciella mixar på The Rumble igår som inte hängde ihop någonstans och blev så avancerade att det vid flera tillfällen blev helt tyst. Var det meningen? Men det var ändå så att vi log åt Switch svårdansade beats och när det kändes som en fusion mellan en dancehall klubb och en techno dito gick det inte att stå still. 2 live Crews ”Just shake that as” i hackig techno gjorde mig glad men en mindre lyckad mix av en Beyoncélåt fick mig att rynka på näsan och överväga om det var lönt att dra till Deluxe den sista halvtimmen.
Den bäst klädda på klubben igår var en kille med stora skidglasögon och gul munkjacka uppdragen över huvudet. Bara han är ju allena en anledning att festa på Bergsgatan med omnejd.
Jaha… är man lite bundis med vakterna kan man fortfarande fortsätta dansa på klubb runt Möllan efter stängning.
Men, som sagt, jag tycker det är så trist att allt måste vara så jävla underground. Åker man till Berlin eller London är technoscenen helt annorlunda. Den är utbredd och man kan festa i fräscha, snygga lokaler hela natten och morgonen igenom utan att behöva stå i en sunkig industrilokal och dricka smuggelsprit i hemlighet. Men någonstans undrar jag om inte de gamla svenska technorävarna vill ha det just så efter romantiseringen av det hemliga som växte upp på en utomhusfest någonstans år 97? Myndigheternas tillstånd eller ej.
Så längde det är så här i Malmö och så länge jag gillar att festa längre än myndigheterna tycker att jag ska göra det så får hemliga hål på Möllan med omnejd duga…. bara de spelar bra musik.
Jag ska lägga in ett ord för alla matfetischister som onanerar till kokböcker, bloggar om kvällsmaten och prenumererar på bakrecept. Jag har varit en beroende, som klistrade in utklippta recept på papper i olika färger för kategorierna dessert, fisk, kött, sallad och satte in dessa i en pärm. Eller så långt som till pärmen kom jag inte i mitt nyskapade projekt. Det brukar vara så, lätt att starta, svårt att avsluta. Ungefär samma som att äta en chipspåse.
Hur som. Långfredagen innebar familj på besök och jag briljerade i köket. Förrätt, enligt påskens regler; sill och alla tillbehör. Huvudrätt fetaostfyllda lammfärsbiffar med ljummen sallad, bulgur och en kall myntasås. Dessert, Cappuccinomousse.
Okej, jag erkänner, desserten gjordes faktiskt av H och han fick ett helt sällskap att tystna i ett mmmmmmmmmm.
För första gången på flera år har jag så storhandlat. Det vill säga valt kundvagnen i stället för den röda korgen. Det hela utspelades på Ica Maxi i Västra Hamnen. Jag körde alltså dit för att handla. Bara det!
Vagnen hade genomgått någon form av USA-inpirerad mutation och var så stor att den nådde mig upp till bröstet. (jag är ganska kort och har inte hängbröst). Det kändes hur fånigt som helst vilket gjorde att jag gick och småskrattade åt mig själv ända tills jag kom in och mitt glada humör utbyttes mot lätt panik. Det är hur stort som helst och alla skulle trängas med sina fettovagnar på samma ställe. Köpte sju stycken inlagda sillbitar över disk för 114kr. Det är nästan lika mycket som en Mojito kostar på Plysch. Katastrof!
Jag blev lite imponerad och kände att här ska jag bli vuxen, här ska min man komma inspringandes i sin kostym efter jobb och handla färsk tonfisk över disk för att sedan rusa hem och tända för grillen. Det kommer aldrig att hända, min man vet inte att fisk en gång varit färsk innan den frös in till små block. Alaskan Polock!
Hade jag fått göra en annons för Ica Maxi hade jag tryckt på deras otroligt lättkörda vagnar som inte vill köra sin egen väg eller som tar en halvtimme att svänga, trots storleken. Word Up!
… leva ihop?
Jag frågar H om vi ska gå ner och dricka drinkar på Hilton och han svarar ”är inte det en tjejgrej”. Min tystnad svarade för min förvåning. Sedan när blev drinkar+Hilton en tjejgrej och sedan när blev Tempo+öl en killgrej. Jag försäkrade att hans förutfattade mening inte var befogad och att det ej skulle skada hans manliga ego om han beställde en cocktail i en av Malmös bästa barer. Kan man göra det på Buddha Bar i Paris kan man också göra det i Malmö. Oavsett kön.
Jag frågar H om han sett min senaste Elle. Han svarar ”Vad är det för något?”.
Jag kom hem och ser en stor gul lapp uppklistrad på min dörr med fet svart text. Nej, det var ingen varning-för-hunden-skylt utan H som tyckt att han skulle sätta upp sitt namn på min dörr som numera är vår gemensamma. Det är bara det att jag har noga matchat min limegröna dörrmatta med min nej-tack-reklam-lapp för att ge ett snyggt intryck redan innan dörren öppnas. Detta hade H över huvud taget inte lagt märke till.
Filmtips.
Gillar man vältränade män med lika stora etos som lårmuskler (läs gigantiska) blandat med en liten tillrättalagd historielektion och en vass grekisk drottning är 300 en sevärd film.
Om man kan leva med uppenbar ”nu va vi fyndiga på ett smart sätt” ´symbolik i både repliker, personporträtt och estetik.
Filmen trycker på alla knappar fantasin bjuder på när man tänker på Sparta och den grekiska antiken. Sexuellt, filosofiskt och estetiskt.
Sparta never looked better.
I övrigt smakar Sorls på davidshall Chai mest diskvatten med kanel. Hade jag valt deras syra sojamjölk istället för vanlig, kunde det bara smakat värre.
