Det finns tio platser kvar till kräftskivan ikväll som klubb explorer fixar. Maten kommer från Konsthallen så det kan inte bli annat än bra. Men det är ju lite fel dag att lägga en kräftskiva. Första festivaldagen. Men det är klart. 80% av de 70 som går på denna kräftskiva måste ju hålla uppe skenet om att festivalen är en skam för det kulturella värdet och ack så jobbigt.

Men jag sitter här och funderar. Kräftskiva med Explorer club eller se Balkan Beat Box? Alltså jag kan suga kräftsaft en annan dag och jag kan titta på andra klubb- och medieonanister varje helg. Men Inte Balkan Beat Box eller Asha Ali.

Idag kvider jag över smärtan i min äggledare och är övertygad om att ett ägg lika stort som de från Kronäggs frigående hönor har fastnat på vägen ner mot livmodern.

Jag är tjugoåtta och har fortfarande inte lärt mig hur kroppen fungerar. Eller rättar sagt jag lärde mig det på sexualundervisningen i femte klass då vi fick hänga upp kondomer i linor i taket men har glömt allt. I FEMMAN?! Ja, i och för sig. När vi åkte på lägerskola samma år hade Tove och Lina skrivit listor på vem som skulle ligga med vem. Och sen låg det par i våningssängarna och slabbade med kläderna på.

När jag tio år senare började som klassföreståndare på samma skola fick jag höra om vilken promiskuös klass vi och när jag drar mig till minnes om hur vi gav leken pjätt en helt ny innebörd och att vi klockade tungkyssar på skolgården, långt tidigare än granneleverna kunde stava ordet tungkyss rätt, kan jag kanske hålla med om att det var helt rätt att berätta för elvaåringarna hur man trär på en kondom.

Men allt det jag lärde mig då har jag alltså glömt idag. Ungefär lika dumt som att få undervisning i hushållsekonomi med ingående beskrivningar i hur olika låntaganden fungerar när man går i åttan. Hey, jag hade behövt det sista året i gymnasiet, tillsammans med en lektion i att vara kvinna.

Så idag medan jag kved vid fikabordet fick jag en lektion av en trettioårig man som för fyra år sedan befruktade sin tjej. Jag lyssnade med uppspärrade ögon.

Ägget ligger alltså i äggstockarna och en gån gi månaden vandrar ett eller två ägg ner i äggledarna mot livmodern. (jag har nog bara ett ägg på väg för jag har bara ont på ena sidan). Där väntar det sedan på att bli befruktat och samtidigt fylls livmodern med blod. Om ingen spermie kommer och tar sig in i ägget blir det en explosion, allt släpper och vi säger hej till mensen.

• Sluta vara så jävla kultursnobbiga

• Stanna inomhus och sluta gnäll. Det går att undvika.

• Erkänn du gillar det men vill bara vara lite Pessimistiskt inne

• Ta en annan väg. Ät på en restaurang som inte ligger i stan. Var glad att det inte är bilkörer resten av året.

• Kom igen. Det är åtta dagar på hela året. Jag tror du klarar det.

• Till alla er som bor eller jobbar i stan under dessa åtta dagar. Bit ihop.

Mycket att göra. Mitt huvud är fullt av andra ord. Inga kvar till bloggen. Allt handlar om festivalen. Allt.

Mitt hjärta och min hjärna

har råkat ut för

en förödande frontalkrock.

Titta. Solen skiner där ute. Efter jobbet ska vinflaskan få vila i min cykelkorg och åka med till Ribban. Det kan bli mitt första dopp i Svenskt vatten i år. Om vinet värmer lika mycket ikväll som solen bränt på mina flagande ben under dagen så lär det bli så. Även om svenskt vatten är svart och Ribbans strand under all kritik med sin otrevliga botten så vill min kropp i. Med de 20 graderna kan kanske få mitt huvud att tänka klart efter veckor, dagar, timmar av seg massa och förvirrat tillstånd.

Om vi flickor inte doppar huvudet och ser ut som om vi gråtit sönder mascaran slänger vi kanske bikinitrosorna och tar en öl på Möllan med benen i kors. Om ingen har kommit på att vi är nakna inunder kanske vi går vidare till Plocke Pinn. Även om det verkar lite smått dött på klubben Aya Napa.

Min plan om att stanna hemma lördag kväll för att vakna upp oförskämt och rosakindat pigg visade sig inte fungera. Visst stannade jag hemma och när sista sms:et knorrade till i telefonen halv ett spratt det så mycket i benen att jag var tvungen att linda en filt runtom för att inte springa ner till gud vet var de andra höll hus.

Appropå hus. Det hjälpte inte att stanna hemma. Jag har varit en zombie med påsiga kinder och grusiga ögon som klagat på lufttrycket och tuggat alvedon. En liten skör kropp som inte klarar av vädrets brutala makt. Jag är glad att jag har rösträtt. Miljöpartiet nästa. De kanske kan fixa biffen.

Appropå biff vill jag härmed hedra råbiffen, gärna halstrad med kapris, en äggula och rödbetor som har förgyllt min dag. Tackar mamma och pappa för deras genuina matintresse samt för en lektion i kärlek och inlagda gurkor.

Appropå inlagda gurkor. Denna tradition som vandrat från gammelmormor Olga till mormor Tekla till mamma Eva-Karin till … Nej just det. Där var det stopp. Dessa fina burkar med hemmagjort marmelad, syltade nypon, inlagda rönnbär, tomatsylt kommer skamligt nog inte vandra vidare om jag inte får en släng av hemmafrusyndrom i trettioårsåldern. Jag hoppas nästan det. Det vore synd om vi efter 2000 endast ser saltgurka med Felix logga på. Synd.