Idag kvider jag över smärtan i min äggledare och är övertygad om att ett ägg lika stort som de från Kronäggs frigående hönor har fastnat på vägen ner mot livmodern.
Jag är tjugoåtta och har fortfarande inte lärt mig hur kroppen fungerar. Eller rättar sagt jag lärde mig det på sexualundervisningen i femte klass då vi fick hänga upp kondomer i linor i taket men har glömt allt. I FEMMAN?! Ja, i och för sig. När vi åkte på lägerskola samma år hade Tove och Lina skrivit listor på vem som skulle ligga med vem. Och sen låg det par i våningssängarna och slabbade med kläderna på.
När jag tio år senare började som klassföreståndare på samma skola fick jag höra om vilken promiskuös klass vi och när jag drar mig till minnes om hur vi gav leken pjätt en helt ny innebörd och att vi klockade tungkyssar på skolgården, långt tidigare än granneleverna kunde stava ordet tungkyss rätt, kan jag kanske hålla med om att det var helt rätt att berätta för elvaåringarna hur man trär på en kondom.
Men allt det jag lärde mig då har jag alltså glömt idag. Ungefär lika dumt som att få undervisning i hushållsekonomi med ingående beskrivningar i hur olika låntaganden fungerar när man går i åttan. Hey, jag hade behövt det sista året i gymnasiet, tillsammans med en lektion i att vara kvinna.
Så idag medan jag kved vid fikabordet fick jag en lektion av en trettioårig man som för fyra år sedan befruktade sin tjej. Jag lyssnade med uppspärrade ögon.
Ägget ligger alltså i äggstockarna och en gån gi månaden vandrar ett eller två ägg ner i äggledarna mot livmodern. (jag har nog bara ett ägg på väg för jag har bara ont på ena sidan). Där väntar det sedan på att bli befruktat och samtidigt fylls livmodern med blod. Om ingen spermie kommer och tar sig in i ägget blir det en explosion, allt släpper och vi säger hej till mensen.
Ja, du missade nog nåt där, men känner rätt. Det är vanligen bara ett ägg som lossar och drar nedåt livmodern, och kanske möter spermier på väg upp. Ena månaden avgår ägget från ena äggstocken, nästa från den andra. Back-up-system.