Montenegro crew

Det var en våt våt kväll. Fotografen Drazen Kuljanin (mannen med ett finger i munnen) kände en otrolig kreativ lust och kom på något ingen annan tänkt på tidigare. Om vi åmar oss på stranden och på klipporna kanske vi kan göra en kalender och få massor av män med brist på hjärnceller att köpa dessa och vi kan tjäna multum. Varför inte också släppa ett kasettband (jo de säljer det i Montenegro fortfarande) där respektive modell bidrar med en cover från diggylistan i P3.


Artist – Song

Eddie – 3 is a magic number (överst till vänster)
Holländaren som bosatte sig i Stockholm för kärleken Daniella. Mannen som servar kvinnorna med utsökta middagar, sjunger oavbrutet efter några drinkar och en idéspruta som reklambyråerna skulle älska. Och han pratar mer än jag.

Troy – How to save a life (på Eddies mage)
Hur skulle vi klara oss utan MacGyvers femtio tips över hur man överlever med en plastpåse i öknen eller hur man ska hantera en anfallande orm. En riktig Australiensare som efter fem års resande i hela världen träffade sköna Vanja. Räddade henne från att bli mosad av en motorbåt när de åkte jetski och gifte sig senare, flyttade till Sveriges Landskrona och skaffade snart två barn.

Daniella – Här står jag (i mitten)
Vacker storasyster till Vanja och Veronica med en stor kärlek till huset som hennes pappa byggt, de gamla tonårsminnena från Montenegros strand och till solskyddsfaktor 40+skugga. Fastnar på bild som en fluga på en tejprulle. Bestämmer över Eddie. Beundransvärd.

Karin – Rehab (överst till höger)
Jag behöver inte presentera mig närmre utan avslöjar något i stället. Att jag har sedan tonåren ibland blivit toksugen på barnmat på burk. Köttbullar med spagetti. Och kan få för mig att äta detta kallt med sked om jag är bakfull. Kompis med alla andra på bilden och då lite extra med Veronica.

Veronica – Chasing cars (nere till vänster)
Min bästa bästa vän. Syster till Vanja och Daniella. Flickvän till Drazen. Gick ner fem kilo inför resan utan att alls behöva det. Behöver jag säga att hon har en otrolig karaktär. Exempelvis så har hon bestämda pauser när hon pluggar och kan få för sig att säga i telefon ”min paus är slut om tre minutere, jag ringer dig klockan tre när jag har nästa paus.” Som jan guillou. Inom kort kommer vi se henne som diplomat eller EU-ambassadör med klickklackskor och svart tajt kjol. Var head cheef över bilen.

Drazen – En händig man (nedre mitt)
Pojkvän till Veronica. Oförskämt begåvad fotograf som lätt kan spendera tre dagar inomhus för att titta på Montenegrinska musikvideos i stället för att ligga på stranden. Head cheef över vattningen av trädgården.

Vanja – Big girls dont cry (Täcker mitt sköte)
Syster till Veronica och Daniella. Fru till Troy. Den mest temperamentsfulla kvinna jag känner. Som kan mosa en nygrillad kyckling av ilska, ha karriär som projektledare och filmare och samtidigt vara världens coolaste mamma till en treåring och en fyramånaders. En idol.

Ton – Relax take it easy (liggande längst ned)
Läraren från Holland som läste böcker i ett rasande tempo och håller just på att skriva en egen historiebok på 600 sidor. Log när det kom öl, förstod inte mitt temperament utan sa till mig att slappna av när jag blev arg på stereon. Då blev jag arg. Vän till Eddie.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Perez Hilton – the story

Till alla er som säger att ni aldrig tittar på filmerna som läggs upp säger jag Fy på er. Det är också ett sätt att uttrycka sig på eller dela med sig av något som kanske är intressant eller kanske skrattframkallande och förgyller din dag.

Här är sagan om världens mest kända bloggare.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Just a little bit to much


Allt har gått så snabbt sedan jag gick på semester och kom tillbaka. En snabb återblick i följande ordning.

1. Johanna var nere från Stockholm och drog med sig en Magnus – vi firade i sex hårda dagar.
2. Åkte direkt från Johannafestlivet till Montenegro och fortsatte fira i tio dagar
3. Kom hem och åt en förgiftad räka. Låg i sängen i fyra dagar.
4. Drack för mycket på fest här hemma och lyckades aldrig komma ur lägenheten. fredag och lördag.
5. Tillbaka på jobbet.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Boys will be boys

Om ni vill träffa ett gäng snygga killar ska ni bege er till internetcaféet på Möllan. Det som ligger på samma gata som ölcafeét. Varje tisdag sitter de där och spelar Counter Strike. De flesta av dem är singlar och runt trettio. Så det är bara att kavla upp armarna.

Fast vänta er inte någon djupare konversation. De har alla hörlurar och ger ifrån sig lite ljud då och då när deras vänner försöker döda dem i den virtuella världen. Du kanske får ge dig in i leken, skratta och ryggdunka som en man, döda din kompis och sen prata om det över en öl.

Efter femton trodde man att det skulle jämna ut sig och att killarna skulle ta igen tjejernas pubertala försprång. Men ack.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Malmö möter Helsingborg.

Idag hamnade jag i skottlinjen för de som säger sig älska fotboll men snarare verkar ha en förkärlek till öl, slagsmål och att kasta flaskor på polisen. Denna skara högintelligenta män som skriker ”visa pattarna” i kör, högre och högre som om det vore den bästa ramsa som någonsin skapats. De är verkligen kreativa de där männen vars vett ligger på samma nivå som en mask utan huvud. Och att de i grupp tappar fler och fler hjärnceller visar sig när de tillsammans gapar ”hata Göteborg” när detta är en match mellan Malmö och Helsingborg. Jag förstår verkligen inte.

Bild från när Göteborgs mindre intelligenta skara förpestade vår stad

Polisen körde i alla fall fram 9 piketbussar och omringade en hel sträcka på gågatan varpå Harrys ligger som blivit ett tillhåll för dessa missanpassade. Poliser på gigantiska hästar hindrade folk från att gå in på gatan medan en rad journalister smög in med sina kameror och tv 4 var på plats för att fånga bilderna nedanför deras egen tv-station. Och så var där så klart några idioter som försökte tränga sig förbi polisen med sina mobilkameror. Som om polisen inte hade nog med att hålla huliganerna borta från oss.

En ännu märkligare sak är varför Harrys ägare inte stänger ner restaurangen varje tisdag. Vem vill ha en skara oförskämda idioter på sin uteservering som kastar ölen de precis betalat för på närmsta polis. Det måste kännas härligt att jobba på Harrys.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Karin lovar


På Torsdag ska jag och Veronica ha en kopiera-varandras-bilder-kväll. Sen ska jag berätta om mina tio dagar i Montenegro. Om jag nu minns. Annars blir det några sköna bilder bara. Jag minns i alla fall att vi var sex vänner i ett hus. Sen kom två till som bodde på ett hotell i närheten. Vi såg en morena (?stavning) på en harpun, lekte retards, såg ett hårdknullande par i vattnet, åt billig mat, hade sköldpaddor i trädgården och drack massor av öl för tio kronor stycket, blev såld av mina vänner till en kypare och blev raggad på av en tjugoåring som tyckte att jag hade en väldigt läcker kropp trots min ålder. Va?!

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jag vill ha sparris i kors på foten

Efter några långa inlägg vill ni säkert att jag lättar upp med ett menlöst sådant om att jag har köpt skor på rea idag. Två skitsnygga stövlar för sammanlagt 380 kronor. Men hey, jag har något mer att säga nu när jag ändå har ett återfall.

Rea är något som annars får det att krypa i skinnet och ger svettringar. Jag orkar inte se alla kläder och skor i långa rader. Det är som att ta en filé mignon och lägga allt i en enda sörja på tallriken och sedan förvänta sig att någon ska vilja äta detta. Även om det smakar precis lika dant som den med en liten persiljevippa på toppen.

Det slutar alltid att jag går ut med något nyinkommet ändå. För att de hänger snyggt på rad och osar gott för själen.

Jag har även en sjukdom som gör att jag hellre köper ett par svindyra slitna stövlar på second hand i London för 1100 kr i stället för ett par helt nya, som luktar skönt skinn och inte redan har bortskavd spets och nedgången klack, för 800 kronor på Din sko. Det förstnämnda känns så mycket mer äkta. Så mycket mer unikt på foten. Om än obekvämt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Sydsvenskan tjock och vi har det tjockt.

Morgontidningen blir tjockare och tjockare och vi har mindre och mindre tid att läsa den. Aldrig att jag hinner gå igenom den om morgonen vilket gör att jag så klart missar kvällsaktiviteter som jag faktiskt skulle vilja gå på. Som Stand uppen på Kallbadhuset i kväll. En kvart innan det hela började, och en timme efter det att jag först öppnade tidningen hade jag bläddrat fram till Dygnet Runts sidor i Sydsvenskan där evenemanget flaggades.

Man kan tycka att jag borde hålla ögonen öppna om jag nu vill hitta på något om kvällarna. Att jag kanske skulle vara ute i god tid, gått in på dygnetrunt.se. Men det är ett stort informationsbrus där ute som vill surra igenom varje persons huvud varje dag. Vi sållar, tar bort, stänger av och orkar inte lyssna. Inte förrän vi redan har bestämt att vi ska gå på bio tar vi fram tablån. Inte förrän vi bestämt att vi ska gå på klubb tänker vi över vad som är på gång i stan. Sällan fångar nyheten oss utan det är vi som fångar den. När vi vill. Men jag vill gärna bli fångad. Så att jag slipper att tänka. Slipper att missa. Och slipper att sitta här hemma och höra ekot av skratten från Ribban för att jag inte har haft Tid att slå upp tidningen.

Jag ska begära en timme varje morgon för att gå igenom sida för sida. Det borde få ingå i mitt jobb att ta del av den produkt jag varje dag är med att tillverka. Det borde vara ett krav från min arbetsledning att jag gör detta. Jag vet på tok för många som jobbar på tidningen som endast öppnar denna på söndagar. Och jag tror knappast att det beror på ointresse. Vi är stressade. Tidningen är tjock och vi har tjockt. Någon måste ge oss tid att planera vår fritid, lästa vad som hände på Torget i Omkretsen, om räntorna stiger eller vad Bush sa till Afghanistans president. Och vi ska bannemig ha tid till att ta reda på var det är rea på köttfärs.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Next generation Sad

Jag har satt mig själv under terapi vilket innebär att jag inte ska sätta på datorn på kvällen när jag kommer hem från jobbet. I stället ska jag lägga mig ner på soffan med en bok och tillåta mig själv att andas med magen. Mitt första återfall har jag här och nu.

Internet är en börda för hela samhället när den förvandlar barn till fetton, tonåringar till lunarstormmissbrukare och oss andra till bloggberoende och myspacepenetrerare. Inom kort kommer det att öppnas upp institutioner för sådana som oss. Som inte längre kan skriva ett roligt mail utan att förtydliga detta med ett smiley, som skriver *arg* så att läsaren absolut inte ska missförstå det hatiska mailet och som förk. all. ord i 1 (en) för att f. p. med allt i 1 sms. lol.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Its all so quiet

Jag är tillbaka på jobb. Därav den döende och nedtystande kreativiteten. Jag orkar inte ens starta digitalkameran för att ladda över några bilder. Tycker inget, tänker inget. Stirrar bara in i en skärm och drömmer om snygga kontor i Amsterdam, min vackra lägenhet vid kanalen med ett galleri på nedre plan. Alla tavlor jag ska måla. Men först. En annons för Postis i glada färger.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter