Så ikväll är det mingel på Casino Cosmopol och Paus Magazine. Men hur mycket finvin det än serveras och även om jag suttit och intagit en avsmakningsmeny i ett vackert torn i lokalen förknippar jag Casino med något skitigt. Med ett tält fyllt med alkoholiserade indianer eller native americans som samhället glömt bort. Med missbruk som botas på en religös gård i Småland. Med pappor som värdesätter tre plommon på rad högre än sina barn. Statens lycka på människans lycka, eller var det olycka. Och i Malmö – den asiatiska maffian.
Månad: oktober 2007
BajsTV
Satte på tv:n för att se om kanalerna fungerade som vanligt efter övergången och förundras över utbudet. Vad är det för skitprogram som går klockan 20 på tv 5. Några kacklande kändistjejer som pratar om relationer och trams i mun på varandra. När Sandra Bråding, Anna Book, Hanna och Josephine Crawford var igång samtidigt ville jag kräkas. Lämnade tv:n avstängd, på sin plats i vardagsrummet och undrar verkligen varför jag har den fula möbeln som jag aldrig någonsin använder.
Ska jag ha något så stort stående och förstöra atmosfären får den i alla fall vara snygg. Så jag hittade en vit plasma på priserunner som kanske får bli min i morgon. Men varför lägga 10 000 kronor på något som jag endast använder när jag får ny koreografi från Nya Zeeland som jag måste gå igenom på dvd. Då kan jag använda datorn. Det är ändå den jag alltid sitter vid.
Det här ska jag ta ställning till under veckan. Kommer Apple ut med en plasma?
Det är det som är den stora viktiga frågan idag.
Så borde varje fredagkväll vara.
Kom hem från jobbet, slängde av kläderna i hallen utan att ens hänga upp dem, in i sovrummet och däckade på sängen. Vaknade av att Johanna kom in genom dörren med två kassar fulla med mat, korkade upp en flaska champagne och serverade mig snart en supergod japansk variant med kött i sesam som rullades in i romansallad och doppades i någon stark sås. Herregud, det måste till en kvinna för att bli omhändertagen som en kvinna värd en omhändertagande man. Eeh. ja.
Lite nytt på Oslipat tack.
Om jag inte skulle träna ikväll hade jag smygit förbi C/O-bar och låtit hjärnan slappna av med lite oslipad standup. Och så hade jag hoppats att de kommit med något nytt. För hur man kan behålla samma publik med ständigt samma skämt och samma komiker förstår jag inte. Jag tror jag hört några av de återkommande Oslipatprofilerna dra samma skämt tre gånger om. Det är ungefär lika många i publiken som inte hört det. Därmed tre som skrattar av ärlighet och 13 för att supporta. Skittrist.
Löving Parisfilm
Jag skulle gärna komma ihåg hela monologen som upptog de sista sju minuterna av filmen 2 dagar i Paris. Men jag minns bara orden ”Jag sa att jag inte kunna ligga med en och samma person resten av mitt liv, även fast jag vet att jag skulle kunna det, så sa jag det” och ”Det finns en gräns för hur många uppbrott en och samma person klarar av”. Hela filmen genomsyras av ett välskrivet manus som fick mig att småfnissa i en och en halv timme. Förutom det sista som kändes väldigt verkligt.
Jack från NY och Marion spenderar två dagar i Paris. Hennes hemstad, tillsammans med hennes föräldrar, hennes ex, hennes kvarter. Det blir till hans svartsjuka, hans oförstående och hans osäkerhet. Två kulturer möts och i detta fall i en promiskuös konstnärskultur där det talas om sex som om vi talade om priset på mjölk.
Det är ingen vanlig klichéartad kärlekshistoria men en underhållande och välskriven film.
Its all so quiet. Schyysss
Lund är en väldigt tyst och död stad en söndag klockan elva på kvällen. En och annan person springer över ett torg. Varenda student sitter och pluggar under en glödlampa eller sover av sig gårdagens rus med fracken i en hög under sängen och kalsongerna kvar inuti byxorna som slitits av under vingligt jämmer.
En söt stad, har Lund alltid varit för mig. Där jag föddes och får således kalla mig själv lundensare även om jag så enbart bodde där det första året av min livstid. Det är tydligen strikta regler kring det. Lundabo och Lundensare, blanda aldrig ihop dem.
Men för den som inte har barn, sitter under en glödlampa på dagarna och springer på nationer på kvällarna, eller spenderar sina pensionstimmar på ett sofflock i ett lummigt villaområde mitt i stan har Lund inte så mycket att ge. Inte så mycket liv och nöje. Men små söta gator och hus.
Where we used to party
Vetskap
The heat is on or off
Om man måste gå in i duschen och låta het ånga skölja över kroppen och sprida sig ut över rummet bara för att klara av att byta om till träningskläder utan att få köldskador är det verkligen dags för hyresvärlden att sätta igång värmen. De gamla 40-tals elementen pruttar ut en fisljummen värme som inte ens ett duntäcke hjälper mot. Varför ska de envisas med att hålla på värmen tills det är ett uppenbart faktum. I min förra lägenhet, i samma hus, tvingade jag dit fastighetsskötaren med en termometer. Den visade 17 grader vilket tydligen ligger under det tillåtna värdet. Jo, tack. Jag fick nästan gå med vantar inomhus. Nu bor jag på högsta våningen och börjar undra om varmvattnet ens orkar ta sig upp genom ledningarna.
Förresten gillar inte killar Elisabeth Arden 8 hour. Igår fick jag höra att det luktar öronvax, vilket jag faktiskt håller med om och kan förstå vissa uteblivna munpussar. Och idag fick jag ett långt mail från en annan man som grämde sig över denna kräm som tydligen gör varje kvinna opåsättbar. Men den är ju som en fantastisk inpackning för läppen.
Plopp in och ut
Måndag lunch. Det känns som att jag precis kommit till jobb. Har gjort en målbeskrivning på ett av mina sista projekt på Sydsvenskan. Och nu ska jag iväg igen för ett möte med en grafisk formgivare på stan för att prata en nylansering samt lämna över det han och jag gjort tillsammans till de som ska axla mitt tunga lass när jag lämnar. Efter mitt möte satsar jag på att vandra genom stan utan att titta in i skyltfönstren, lukta lite på solen och sova av de missade helgtimmarna innan Afroklassen ikväll.
Just a nother monday.