Lund är en väldigt tyst och död stad en söndag klockan elva på kvällen. En och annan person springer över ett torg. Varenda student sitter och pluggar under en glödlampa eller sover av sig gårdagens rus med fracken i en hög under sängen och kalsongerna kvar inuti byxorna som slitits av under vingligt jämmer.
En söt stad, har Lund alltid varit för mig. Där jag föddes och får således kalla mig själv lundensare även om jag så enbart bodde där det första året av min livstid. Det är tydligen strikta regler kring det. Lundabo och Lundensare, blanda aldrig ihop dem.
Men för den som inte har barn, sitter under en glödlampa på dagarna och springer på nationer på kvällarna, eller spenderar sina pensionstimmar på ett sofflock i ett lummigt villaområde mitt i stan har Lund inte så mycket att ge. Inte så mycket liv och nöje. Men små söta gator och hus.
