Att ständigt vara kreativ gör att hjärnan ibland hettar över. Lämnas tom på innehåll och behöver uppladdning av vilken energi som helst.

Ny luft.

Andra människor.

Ny dag.

För den som inte jobbar med något kreativt måste det vara svårt att förstå den tankeverksamhet som ständigt är igång, vänder och vrider, dygnet runt. Den ångest som uppstår när man med klockan tickande i bakgrunden försöker pressa fram något.

Bara något litet.

En ynka idé.

Bakom ett steg, en ton, en nykomponerad maträtt, en kampanj, en bok, ett blad, en klänning kan ligga så mycket arbete och så stor tankekraft att det ni ser när ni får ett resultat i er hand är toppen på ett isberg.

Ibland undrar jag varför jag jobbar med detta dagligen för att sen gå hem och hitta på massa danssteg. Kreera dubbelt upp. Det kanske förefaller banalt för den som inte vet…

Men ibland är det så otroligt svårt.

Idag är det fullt hus på Volym när nöjesguiden kör sin månatliga utdelning av öl och tidningar.

Första gången jag var på en smygläsning (kanske 5 år sedan) var det på Nesta och jag förstod över huvud taget inte vad det gick ut på.

Var det poesiuppläsning, eller vad sa de nu igen.
Smygläsning?
Konstigt.

Men jag jobbade på TV4 och tog vägen in om innan jag skulle vidare för dansträning. Satt där med en espresso och en grappa och delade plötsligt bord med en Johan Guttman. Snart kom Mattias Berg och Johan Allard upp där jag förväxlade den sistnämnda med Kaah som skulle spela samma kväll. Därefter började Malmö brinna och ordet Kornettsgatan fick ge namn åt helt annan historia.

Jag minns de två systrarna som fick en hel tonårsgeneration att spärra upp ögonen för att låta sin omvärld förstå att det inte dolde sig något där bakom mer än en vilja att knulla. Lite lsd på det och du klarar en hel kväll.

Låt oss demonstrera skillnaden och visa hur det kickar in inom 15 sek.

Trentemöllers nya skiva går på repeat i ateljén.
Undrar om det påverkar mina texter
så att de liksom får en speciell rytm.

Eller om det bara får mig att vilja dricka sprit.

Var det någon som uppmärksammade min kaxiga mening ”inte för att min bil inte skulle klara besikningen – det gör den”.

Det gjorde den då INTE.

Och varför inte det då?

Jo för att de påpekade något mindre fel för ett år sedan som jag borde åtgärda för att undvika att det skulle bli värre. Vad detta något var glömde jag snabbt bort förutom att det satt under bilen och då var det lite svårt att försöka förklara saken för servicekillen.

Så det var bara att ta på jag-är-liten-dum-men-ganska-söt-kostymen och fnissa lätt.

Att lämna in bilen på verkstad känns som att ge bort en större summa pengar till någon man verkligen inte gillar.

I Helsingborg har man gjort vårt svenska ä till en egen tolkning av danskans ä, det vill säga ae. Man trycker upp bakre delen av tungan upp i gummen så att ordet här får ljudet haer. Men det är på något sätt inte lika fult som malmöitiskans kräkiga häur.

Samtidigt skjuter helsingborgaren fram sin pussmunn, lägger tungan precis mellan läpparna och trycker ut ett kort u så att ordet buss nuddar vid ljudet av byss och låter på något sätt lite pluttigt. En man i helsingborg känns då plötsligt lite gulligare än malmöiten som i många fall envisas med att buss stavas med o och inte u.