Medvetenhet sitter inte bara i ett kavajsnitt.

Nu borde man ju gå och handla på H&M. Fram för mer välgörenhet och miljömedvetenhet i modeindustrin.

När det talats om närodlat och ekologiskt i flera år hemma, i mathandeln och på restaurangen har de som bestämmer vad vi ska klä på oss inte riktigt kommit lika långt.

Att ”runda upp” är ett initiativ och H&Ms senaste kampanj Fashion against aids är bara en liten del av vad denna stora pengaindustri kan bidra med när många människor lider och världen håller på att smälta sakta under våra fötter.

Jag vill se mer. Medvetenhet sitter inte bara i ett kavajsnitt.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Det finns liv på andra planeter.

På Lördag!

Här.

Det ska bli skitkul faktiskt.

You are all invited to our release party feb 2nd, at the Tivoli Helsingborg The supporting act is scheduled to 9 pm and we will be on around 10. Snacks and refreshments will be served backstage from 8 pm (limited number of guests) During teh evening The Ark will turn tables.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Men du som är lite så dära kan väl hitta på något kul.

Att ständigt vara kreativ gör att hjärnan ibland hettar över. Lämnas tom på innehåll och behöver uppladdning av vilken energi som helst.

Ny luft.

Andra människor.

Ny dag.

För den som inte jobbar med något kreativt måste det vara svårt att förstå den tankeverksamhet som ständigt är igång, vänder och vrider, dygnet runt. Den ångest som uppstår när man med klockan tickande i bakgrunden försöker pressa fram något.

Bara något litet.

En ynka idé.

Bakom ett steg, en ton, en nykomponerad maträtt, en kampanj, en bok, ett blad, en klänning kan ligga så mycket arbete och så stor tankekraft att det ni ser när ni får ett resultat i er hand är toppen på ett isberg.

Ibland undrar jag varför jag jobbar med detta dagligen för att sen gå hem och hitta på massa danssteg. Kreera dubbelt upp. Det kanske förefaller banalt för den som inte vet…

Men ibland är det så otroligt svårt.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Psst.

Idag är det fullt hus på Volym när nöjesguiden kör sin månatliga utdelning av öl och tidningar.

Första gången jag var på en smygläsning (kanske 5 år sedan) var det på Nesta och jag förstod över huvud taget inte vad det gick ut på.

Var det poesiuppläsning, eller vad sa de nu igen.
Smygläsning?
Konstigt.

Men jag jobbade på TV4 och tog vägen in om innan jag skulle vidare för dansträning. Satt där med en espresso och en grappa och delade plötsligt bord med en Johan Guttman. Snart kom Mattias Berg och Johan Allard upp där jag förväxlade den sistnämnda med Kaah som skulle spela samma kväll. Därefter började Malmö brinna och ordet Kornettsgatan fick ge namn åt helt annan historia.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Systrarna Graaf på speed.

Jag minns de två systrarna som fick en hel tonårsgeneration att spärra upp ögonen för att låta sin omvärld förstå att det inte dolde sig något där bakom mer än en vilja att knulla. Lite lsd på det och du klarar en hel kväll.

Låt oss demonstrera skillnaden och visa hur det kickar in inom 15 sek.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

bom ka bom ka

Trentemöllers nya skiva går på repeat i ateljén.
Undrar om det påverkar mina texter
så att de liksom får en speciell rytm.

Eller om det bara får mig att vilja dricka sprit.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Ibland faller man bara dit. – I det stereotypa

Var det någon som uppmärksammade min kaxiga mening ”inte för att min bil inte skulle klara besikningen – det gör den”.

Det gjorde den då INTE.

Och varför inte det då?

Jo för att de påpekade något mindre fel för ett år sedan som jag borde åtgärda för att undvika att det skulle bli värre. Vad detta något var glömde jag snabbt bort förutom att det satt under bilen och då var det lite svårt att försöka förklara saken för servicekillen.

Så det var bara att ta på jag-är-liten-dum-men-ganska-söt-kostymen och fnissa lätt.

Att lämna in bilen på verkstad känns som att ge bort en större summa pengar till någon man verkligen inte gillar.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Steve Nestar in Copenhagen

Så här kan det se ut om man går på houseklass i Köpenhamn. Just nu spelar Steve i en musikal så det är bara att passa på så länge han är på Scandinavisk mark. För annars är han runt i världen…. senast med Madonna confession tour.

Prova förresten att säga Steve med svensk accent och känn hur det liksom tappar trovärdighet.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

No more hangning in the bar

Nästa stora grej måste bli att dansa house. Inte som vi gjort på klubbgolvet länge utan som görs i dansstudios i Paris, NY och för att inte säga Köpenhamn. Med neontryck på en keps med flat skärm som sätts lite på sned och stora t-shirts är vem som helst redo för massa snabba footworks och jacking (flytande rörelse med överkroppen) som denna dansstil karakteriseras av. Och det är så sjukt roligt.

Som de flesta dansstilar är housen en blandning av många stilar. Street, stepp, capoira, jazz, afro, lindyhop och latin.

Jag dansade detta för första gången i Stockholm i helgen och har nu blivit helt fast. Så nu ska jag rakt över till Köpenhamn där namn som Steve Nestar och Henrik Kristensen står på tapeten. I Malmö kan man prova på stilen tillsammans med Freesyle Phanatix som håller till påYstadvägen. Jag ser fram emot att sätta upp en workshop i sommar på dansstudion med kanske Sabina Dalfjäll och till våren hoppas jag att det finns som fast klass på Arnbergs.

Alla malmös klubbkids borde gå igång på det här.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Ta me kydden på byssen så jörr vi de litta musigt.

I Helsingborg har man gjort vårt svenska ä till en egen tolkning av danskans ä, det vill säga ae. Man trycker upp bakre delen av tungan upp i gummen så att ordet här får ljudet haer. Men det är på något sätt inte lika fult som malmöitiskans kräkiga häur.

Samtidigt skjuter helsingborgaren fram sin pussmunn, lägger tungan precis mellan läpparna och trycker ut ett kort u så att ordet buss nuddar vid ljudet av byss och låter på något sätt lite pluttigt. En man i helsingborg känns då plötsligt lite gulligare än malmöiten som i många fall envisas med att buss stavas med o och inte u.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter