Min hjärna fick en överdos där ett tag. Att gå på klubb med treet och rnb har varit omöjligt, hemma har ”genre hip hop” inte spelats för nöjes skull på länge.
Men den här låten får det att vattnas i munnen på mig…
Och det finns några som vet hur jag blir när det vattnas i munnen på mig av musik. Att sitta i en bil blir exempelvis nästan omöjligt.
Mellan varje revben sitter det magmuskler som används för att hålla oss upprätta och när vi andas. Och gud vad jag har andats i helgen. Det värker i varenda liten del av kroppen och det mjuka säte jag nu sitter i känns som en straffbänk.
I två hela dagar, från morgon till kväll, har jag dansat. Hip hop, locking, house, jazz, street jazz…
Det var precis vad jag behövde för att min hjärna skulle gå igång och börja och kreera steg. Som om Joe Jobe, Jenny Widegren, Sabina Dahlfjäll eller Calvin Wiley har släppt en propp i min hjärna och äntligen kan jag ta mig an ännu en termin på dansskolan.
Fy fan vad jag älskar att dansa.
Sitter i ett dassigt Hammarby sjöstrand och väntar på att bli upphämtad av Emma.
Kanske en fika
Kanske moderna museet
Kanske Beyond retro
Men definitivt en timmes sömn innan dess.
Jag har precis varit lysande under ett möte och helt utmattad av hela grejen att vara briljant. Efter att ha jobbat på ett företag i flera år där man ska rätta sig i ledet och inte ta för sig ska det nu trampas på jantelagen tills den ligger som en våtslaskig vante på gatan. Det är synd om svensken som knappt kan säga tack för en komplimang eller… nej jag stannar där. Tankarna drog väg med mig nu. Jag tar det en annan gång.
Jag tänkte egentligen bara skriva att jag är i Stockholm och att jag svarar på era frågor sen.
Vad man kan göra på ett X2000. Testa förhållandena mellan kaos och ordning.
Prata så där extra högt i mobilen med en kompis och gapa ”ringer du från Miaaaaami, jag e på väg till Stockholmeee. Aaaah ja visst. Vill du ha lite snygga shoots till din webbplats. Ja, den med mycket make. Jag skickar den. Aaah visst. Jaha Gabriel Fors. Men vi skulle ses i NY och gått på värsta dansstudiosen. puss puss
Så störigt.
Sen chattar jag med alla i msn-fönstret, skrattar högt och prasslar med en chipspåse. Sprider ut min hög med magasin över bordet och spelar I-tunes med hörlurar som släpper ut ljudet bara lite för mycket för att vara ok.
Kanske sneglar de på sig nu.
Efter det sätter jag på en porrfilm eller en störig youtubefilm med ljudet på. Högt. För att testa tröskeln hos mina medpassagerare.
Nu skulle protesten komma. I form av en harkling eller djupa suckar med himlande ögon. För så gör vi i Sverige.
Om jag hade varit hemma i helgen skulle jag valt klubben Design for pleasure. Eller jag skulle snarare ägna lördagen åt att försöka få 17 modeller att stå och gå fint. Förra året jobbade jag och Finn of Tombland med upplägget i många timmar innan vi ens träffade flickorna från sweden models.
Om jag sätter ihop en visning vill jag ha någon form av tanke bakom – ett uttryck. I år ringde de tre dagar innan visning.
Visst skulle det gå att slänga ihop något på plats. Men med ett visst kontrollbehov kombinerat av perfektionism skulle det bli plågsamma timmar och många piskrapp. Jag skulle förvandlas från liten skit till stenhård mistress.
Tårar skulle flöda, en make up artist skulle torka upp dem medan stylisten skulle slita hårt i den tunna flickans hår och säga åt henne att sluta gnälla. ”Do you want do be a model darling, get used to be used”.
Sen skulle jag le och berömma.
Grannen bjöd på pannkakor och sylt. Så jag kröp upp tillsammans med de andra i soffan, drack ett stort glas mjölk och tittade på ett avsnitt av Barnen i Bullerbyn. En serie som jag spelade in på videoband och såg på varje eftermiddag när jag var liten.
Drömde om röda ladugårdsväggar och att leka i halm precis som de gjorde. Sen gick jag längs med väggen av längorna och drog handen över de stickiga brädorna.
Drömde om att fiska kräftor ur en svart sjö och koka dem i stora grytor. Sen åkte vi till stugan i småland, fiskade kräftor, plockade kantareller och badade nakna. Föräldrar, barn, vänner tillsammans.
Drömde om att stå i vacker klänning med andra bullerbyflickor i en skolsal prydd med syrener. Sen sjöng jag Den blomstertid nu kommer tillsammans med mina klasskamrater medan min lärarinna Elisabeth spelade på orgeln och doften från rapsfälten smög sig in genom ett öppnat fönster.
Drömde om att dansa kring en hög midsommarstång i soltorrt gräs tillsammans med alla andra i byn. Sen åkte vi till stugan i Beddingestrand, klädde stången under dragspelsmusik och åt kanelbullar mellan farmors lilla kråka och jänta och jag.
Drömde om att hänga en tråd mellan mitt och grannflickans fönster för att skicka små meddelanden mellan de röda husen i en liten korg. Så jag band mitt snöre mellan min och min brors säng som stod i varsin ände av rummet.
Drömde om att trä smultron på strå, fånga grodor och pussa dem på munnen. Ligga i ett gräs fullt av maskrosor med en kattunge lekandes runt fötterna. Och jag hade det ju just så. Väldigt likt ett bullerbyliv.
Nej jag kan inte ljuga. Att det lanseras en modetidning med namnet ”Sofies mode” får mig att andas ut i en tung suck som hade fått Fharmans kjol att fladdra upp och fastna med det skira tyget över hennes små läppar som ständigt uttrycker samma fåniga leende.
Positivt:
76 sidor budgetmode. Katrin Schulman.
Negativt.
Sofi som alltid själv figurerar i de outfits hon tipsar om.
Det dödar all köpglädje och inspiration.
