Igår kväll åt jag en hummerterrine följt av fasanbröst med sås på enbär och en skum på västerbotten. Sådana kvällar behövs för att inte få ett totalt bryt när klockan ringer 06.00 fem dagar i veckan. Tillståndet kallas vardag och är något som bäst botas genom att skämma bort sig själv. Som att njuta av god mat och gott vin. Det måste vara det aaaallra bästa som finns. Lyx på min tunga och hjärtat smälter som crème brulée.
Månad: januari 2008
Lämna Malmö.
Jaha. Då spelar Trentemöller på Vega på lördag. Och jag kan inte gå dit på grund av en hemlighet. Skit. Det är tur att jag har min ipod.
Track 147:
Plötsligt händer det
När man tror att stadsdelen dött helt och hållet. Den enda thailändska takeaway’n har bytt skyltar till ”Grill” och pensionärskön på apoteket Kronprinsen ringlar sig längre än på länge.
DÅ.
”Polispatrull drog vapen och grep bankrånare på Västra Rönneholmsvägen onsdag förmiddag”.
På miiiiiiiiiiiiiiiiiiin gata.
Violet Elegy
På byrå jobbar man ofta i team. Ad och Copy. Och om man har tur blir man som punsch och pannkakor är för varandra. Min kära AD Ludde är inte bara ägare till nakenhunden Pamela utan också en cool kille med gitarr.
Violet Elegy släpper snart sitt album och den 2 februari har de releasefest på Tivoli i Helsingborg. 20.00 öppnar Malmös motsvarighet till KB portarna och 21 står förbandet på scen. Gå och se!
Violet Elegy hemsida har du här.
Hey. Where did my extra inches go?
Medan jag får några hundra för mina danstimmar som ibland tar evigheter att förbereda får mitt ex massa tusenlappar för någon timme framför kameran. Life is unfair. Jag skulle ställa upp gratis av rent exhibitionistiska skäl. Det är bara att erkänna. Eller kanske för att vara snäll.
Som när Marie påbörjar sitt nya projekt. Att sitta på en gallerivägg, naken eller inte, är som att få 15 000 kronor utan att få det. Vita kalkade väggar är snyggare än ett bestruket papper på 50 g. Jag har lovat att ha min pälsmössa.
Ja ja. Jag har i alla fall gratis cykelreparationer på Ribban där killar i oljiga jeans satt upp mig, cyklande på en Crescent, med häftstift i fikarummet . Yrkesonani. Beats anything.
Walk up behind me
Etche Emme. Precis som det låter.
H&M har varit duktiga i år igen.
Värre var det år 2000. Då var företaget helt ute och reste med sin hippiekollektion som hängde kvar på galgarna i butiken hela sommaren. I alla fall i Stockholm där jag bodde för tillfället. Nu kan jag få för mig att beställa något ur katalogen vilket jag inte gjort sedan jag fick barnbidrag . Det ska bli skönt med bootcuts och höga heels. Just like mamas.
Om jag kunde ge bort alla städer. Då skulle han få dem.
Nu har jag berättat om min överraskning. Och jag fick en stor kram när jag berättade för min lillebror att han och jag ska till Berlin i vår. Resan är bokad och betald. Eftersom han är världens bästa bror som ställer upp i alla lägen om det så gäller att lyssna i en timme, köra och hämta, snickra eller bara vara. Så är han där. Trygg och med båda fötter på jorden. Kanske lite för stadigt ibland. Så nu är det dags att dra loss honom om så bara för några dagar. Älskar Berlin och vet att han också kommer att göra så.
Vatos Locos lever vidare. På duk.
Idag är det sista dagen för att ge biopublikens röst till Guldbaggegalan.
När ni ändå är igång och röstar och håller på. Varför inte lägga in samma röst till Kulturnyheternas egen bagge.
Apropå Hata Göteborg fascineras jag över de som har så lite självdistans att när alla andra skrattar åt dem tror de att de är coolast på hela jorden. De blåser upp sig likt fasaner på parningsstigen, höjer hakan en aning och är så osäkra att det krävs en stor täckjacka för att hålla ihop fasaden. Hur blir man sån?