Ni luktar illa och har dålig mage.

Apropå gårkvällens program outsiders.

Nog för att det finns överkonsumtion i samhället. Men att gå och rota bland andras sopor, i butikernas container och plocka upp hamburgare från gatan är att gå över gränsen. ”Vad gör ni om dagarna” – ”Inget. Vi väljer att leva så här”. Att hellre ligga på soffan och tycka att man gör samhället en tjänst genom att leta sopor i stället för att jobba av ren lathet är så oansvarigt att jag vill dra varenda idiot i örat, skrika väx upp, skicka in dem på ica och tvinga dem till att äta färdiggrillad kyckling tills de kräker. Sedan ska de få tvätta sina sopluktande kläder samt jobba och betala skatt för att bidra till den välfärd som alla de med arbete möjliggör.

Där bor de, i ett kollektiv bland andra sopätare, och tror att de gör samhället en tjänst utan att över huvud taget ha reflekterat i vad de egentligen håller på med. Jag blir så fruktansvärt irriterad.

Och sluta sedan klaga på dem med välbetalda jobb. Dels kämpar de kanske hårt, har dragit på sig stora studieskulder – men viktigast – de bidrar långt mer till samhällets utsatta, vård och skola, än den som letar efter sopor som andra slängt.

Dessutom är det vidrigt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ett kort. Mörkt. Liv.

Fotografen Anton Corbijns film Control om Ian Curtis, sångare i bandet Joy Division som hängde sig för 28 år sedan, förhandsvisas i morgon på Spegeln.

I samband med Music Doc festival som drar igång nu serveras bubblor innan filmen och det krävs ett Music Doc medlemskort för 2008 för att sätta sig i en röd sammetsstol. Förmodligen en naken och personlig film som går steg innanför. Är hans bilder kända för det bör filmen också tala samma bildspråk. Materialet byggs efter Curtis fru Deborahs bok Touching from a Distance och filmen tog hem två priser i Cannes förra året.

Filmen följs upp med en fest på Inkonst på fredag där bandet Joy Division står i fokus. Så klart. Det innebär en del live och dansmusik a la punk och elektroniskt. För den som visar upp en skrynklig biobiljett blir inträdet något billigare.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Fortsättning för V75

Kraftfull början som kanske kunde få hålla även på slutet. Men vackert. Visst. Det är svårt att inte få till det när man arbetar med ett redskap vars näsborrar, som pustar ut ett moln fullt av adrenalin en kall vinterdag, kan få vem som helst att rysa. Skulle vilja att värmen från de mjuka näsborrarna nådde ända fram och lämnade en blöt imma på kinden när reklamfilmen tystnat. Men riktigt så blev det inte.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Så var det slut. Igen.

Längtar till i morgon. Äntligen något som utmanar, engagerar och sätter struktur i vardagen. Jobb. Men vad hände egentligen, officiellt det vill säga, dessa två veckor förutom jul och nyår?

Åt en underbart god middag på Teatergrillen vid Malmö opera. De har gjort lokalen högst trivsam och eftersom delar av personalen kommer från Atmosfär så förstår man att servicen är bäst precis som vinet. Så jag rekommenderar varmt.

Drack mindre bra drinkar på Plockepinn. Jag tycker det är synd att en bra restaurang på ett perfekt läge mellan alla klubbar inte satsar hårt på sin barmeny för att urskilja sig från resten av ölhaken kring Möllan. För jag är övertygad om att det finns en och annan som gärna lapar i sig en god dry martini innan de går vidare – även i dessa trakter. Plocke Pinn skulle kunna ta denna position med enkelhet. Det hör både lokalen och menyn till.

Gick till Pastelle och Familjen på Jeriko med en nyss hemkommen Calle men såg faktiskt aldrig framträdandet eftersom vi fastnade med Negronis i en soffa. Det var toklång kö som vi på något mirakulöst sätt slank förbi eftersom Christian kom ut och agerade klubbvärd. Jag undrade högt ”men han kör väl inte den här klubben” Varpå de brast ut i asgarv över att ha spelat teater. Det var en annan publik än den vanliga som brukar samlas i lokalen eller såg jag bara dåligt… det gjorde i alla fall att jag gick hem och trollade fram en ostbricka i stället.

Världens tonårsfylla för alla som var på Haralds glöggparty. Vem sa att vi börjar bli gamla?

Var på julfest med cocktails i Lugnet, frös på en balkong, mötte upp Discobelle-Kristian och dansade loss på Drama när Hervé och Sinden spelade. Där den sistnämnda gjorde så att golvet burrade något extra. Synd för de som höll sig inför nyår. Drinkar i stora glas, avstyrde efterfest och sov till fem dagen därpå.

Åt tinad kyckling på JP:s = inte gott. Men det är ok för att alla deras stolar är udda och det ligger nära.

Träffade gamla vänner som var nere och hälsade på och mindes tokiga historier. Som när Jenny kom hem mitt i natten, låg i trädgården och skrek Hjääääälp jag dööööör och ringde 112 som avfärdade henne som tokfull. Ingen glad sambo dagen efter som fick misstänkta blickar från grannarna. Och så spåren i snön. Cirklar.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Någon vill ha barnbarn.

Föräldrarna vill ha min, som de kallar det, kreativa åsikt kring vad som bör göras på ovanvåningen och jag konstaterar snabbt att soffbordet är skitfult.

P – Det tycker vi med men vi köpte det bara så länge för att det var billigt och vi behövde något.
M – BILLIGT??
Jag – Vad kostade det?
P – 20.000
M – Nej 5.000
Jag – Är ni helt knäppa? Ni köpte inte ett bord som ni tycker är fult för femtusen.
P- Passa dig så jag inte anmäler dig.
Jag – För vad?
P – Inte för vad. Till vad.

Tystnad

P – Till bonde söker fru.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Fyra tvillingar och en kräfta.

Det tog ungefär fyra minuter sedan var jag och min kära far i en livlig diskussion om människans ansvar och samhällets samt reklams påverkan på människans köpvanor. Till slut fick mamma nog och bad oss plana ut samtalet så att vi skulle kunna äta i lugn och ro. Osso Bucon avslutades med att jag satt med händerna för öronen och skrek ”sluta jag orkar inte mer” medan jag skrattade så att kinderna värkte. Bror dukade av och började diska, mamma gick till espressomaskinen och mormor stängde av hörapparaten. Familjetraditioner.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vacker reklam av en bra idé

Glocalnet har en sak som de gjort riktigt bra. De har en grundidé som går att använda i all oändlighet på hur många olika sätt som helst. Med humor. Med allvar.

Och här görs det som bäst:

För övrigt är det här stilgreppet väldigt på tapeten nu. Med Roy Andersson, allvar, vackra klipp, vackert ljus och så vacker musik. Uttrycket klatt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

*kåt* och *ler*

Smileys och andra tecken som X, xox, och lol är inte riktigt min grej. Och jag kan få direkta kvälvningar när någon skriver *fniss* efter en mening. Allt inom ** måste utrotas från min vänskapskrets.

Sen har vi vi X o xox där jag inte förstår vad det betyder men inte heller vill fråga eftersom jag då verkar helt bakom. Även om x och o har varit med sedan tiden då vi kommunicerade i brevform. Antar att det har något med pussar, kramar eller kanske sex att göra eftersom det alltid är män som inkluderar detta i sina sms.

Kommer heller aldrig glömma när en kompis till slut fick förklara för mig vad lol betyder. Det hade jag aldrig kunnat räkna ut. Jag trodde de försökte rita en gubbe med händerna i taket.

Vår nästa generation kommer att utveckla ett långt smartare sätt att säga över en mobil att man faktiskt ler när man skriver ”din lilla skit”. Kanske våra hjärnor utvecklar sig så att vi kan tolka dessa meningar som ironiska utan att behöva en gul gubbe eller *fniss* som förklaring. Dessvärre har jag en övertro på mina medmänniskor att de ska förstå min ironi och korta meningar ändå. Vilket uppenbarligen inte är fallet. Så jag övar mig med gula gubbar så länge. De är i alla fall helt ok.

Men jag fick en form av smiley häromdagen av en kollega som jag gillade mer än alla andra. Den var lite mer smart.

m/

Hard Rock Karin

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Hundratals personer i seriekrock utanför slaghuset.

Så hade jag då en biljett till Nöjesguidens prisutdelning i går kväll trots att jag påstått att jag inte skulle gå dit. Men hade verkligen inte lust. Även om det är en av årets fester och jag har alltid haft roligt. Snöstormen och min snoriga näsa sa nej.

Till slut tog jag tag i mig själv och skickade iväg ett sms för att säga att jag var på. Då hade Rebecca fått migrän och målade hellre en tavla. Lotta var för trött. Så sängen samt en bok kändes som en bra plats med snöstorm utanför.

Då ringde telefonen och Lotta stod redo att gå ut.
Vad var det jag missade här….

Äh. Jag är vuxen nu. Jag kan säga nej till en fest och gå upp tidigt i morgon. Och Aj. Som det sved.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vem vill hålla andan under sex.

Mina grannar är ofta uppfinningsrika när de sätter upp arga lappar. Idag satt det en om att man inte ska öppna fönstret i trappuppgången och att den som är varm bör gå ut på balkongen. Den här satt uppe för ett tag sedan då någon bemödat sig att pyssla lite också.

Det här är en hur rolig blogg som helst med massor av arga lappar.

Första veckan i min lägenhet var det tokfest i en av lägenheterna och sedan kunde man samla upp kondomer i trappuppgången. Använda. Men grannarna hade tydligen mer överseende med det än med kapsyler. Det värsta klagomål jag kan tänka mig just nu är om det sätts upp en lapp om störande stön i en trapp och grannarna är – hans föräldrar.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter