Jag önskar den nya dansskolan vid Nöjesteatern lycka till. Det är ett av Jonas drömprojekt (herregud han har många) och med Jonas fallenhet för att trolla ihop en soppa på en spik kommer han här presentera topp klass eftersom han har en hel del av Malmös bästa danslärare i sin gryta.
Efter varje klass är det någon exalterad, svettig tjej som kommer fram med ett stort leende för att säga att det här är det bästa hon vet. Men nu är jag så där svensk igen och vågar inte skriva vad de egentligen säger utan lindar in det i bomull och tonar ner…
Det är i alla fall fina ord som jag tar med mig…
Till klockan 06.00 imorgon bitti då jag hatar hela världen och mest dem som delar ut tidningen mitt i cykelvägen.
Kan ni också få den känslan när ni råkar höra en grymt bra låt, ett beat, ett intro, en djup skorrande basgång.
Ett glädjeskutt rakt från magen upp i hjärtat och tillbaka. En bergochdalbana.
Som kittlar till.
Det tål att sägas en gång till. Trentemöllers senaste album måste vara ett av de bästa som släppts på länge. Jag får samma känsla i magen som när jag är kär. Det gör liksom lite ont och jag måste le stor mellanåt för det är så sjukt bra.
Som en mix av Sharon Phillips Want 2 Need 2. (gammal)
Eller Moan. (ny)
Aj. Aj. aj.
Förstår inte varför Punktse:s krönikörer så ofta måste fylla ut sina texter med ord som fitta, kuk, knulla, mutta. Som om texten skulle kännas mer intressant och banbrytande med en kaxig skribent bakom som faktiskt vågar. Jag blir bara irriterad. Ämnena handlar ofta om att ta makten över könet eller slaget för att få vara hårig med mer eller mindre personliga beskrivningar av det egna könet.
Nej Isabel Hillborg jag vill inte veta att du har grova hårstrån. Nej Sonja Schwarzenberger jag vill inte höra dig beskriva en skrynklig, som du kallar det, murra, i detalj när jag dricker mitt morgonkaffe.
Ibland har dessa krönikor något bra att säga. Synd att det inte kommer fram förrän i sista stycket då alla könsordsharanger är avklarade.
