Jag ser ljus i tunneln

Klockan 14.00 idag körde jag vilse. Från Jägersro center (fråga inte varför) hamnade jag på motorvägen med skyltar mot Göteborg. Jag hatar mig själv och mitt medfödda bristfälliga lokalsinne likt en jävla guldfisk.

Sen har surat hela dagen över folk som inte kan skärpa sig och fatta hur saker och ting görs, vantrivts allmänt i min lägenhet. Att jag har möte med något företag klockan 18 känns som en gigantisk tröskel även om det är två timmar kvar och mingelfesten något senare ikväll kan möjligtvis lyckas få en visit av en tjurkärring i sina bästa dagar. (jag ändrade dar till dagar för att jag inte orkar ha några upprörda kommentarer från petnissar).

Dessutom har min katt bajs i pälsen och har vänt rumpan i sikte mot mitt ansikte där jag sitter i soffan, och jag orkar inte tvångsbada honom en gång till.

Jag är dock bjuden på tokmånga roliga fester i helgen. Thi light.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Fel fel fel.

Hallå. Klockan är inte ens tio och jag har redan hunnit lämna min katt på djursjukhuset på fel dag och låst ute mig själv ur lägenheten.

Förresten så låg det en igelkott i en bur med lite halm hos veterinären. Det gjorde att ovanstående incidenter förmildrades. Fint med snälla människor. Medan andra överger sina husdjur, plockar andra upp vilda skadade djur och ser till att de får vård.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Från loungen på Bromma

Sitter i ”the yellow room” på Bromma och ser ungefär lika viktig ut som männen till vänster och höger med laptops i knät. Vågar inte gå och ta fler kakor för jag vet inte riktigt var de är och vill ju inte riskera att bli utpekad som den nyinvigde. Sitter hellre här och ser världsvan ut. Inte låta blicken flacka, se ut som om det är vardagsmat. Prata lite högre i mobiltelefonen än behövligt om nya lanseringar och budget.

Jag ljuger ju inte. Jag är precis som de andra.

Förutom att jag egentligen inte har ett kort till ”the yellow room”.

Undrar vad som händer om de kommer på mig. Jag kan se flugornasherre-scenariot framför mig, hur de i samlad trupp omringar min svarta fåtölj och jag lämnas åt gapen på de skräckinjagande businesstrollen som professionellt sopar undan alla eventuella spår och håller varandra om ryggen vid polisens utfrågningar.

Jag kanske ska ordna ett sånt där kort ändå.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Du har post.

Facebook invitations börjar fastna i halsen på mig och framkalla kväljningar. Visst är det bra att bli uppdaterad om vad som händer men när det gäller inbjudningar till förkvällar och specialtillställningar är det lite väl enkelt att dessa skickas i massor över ett community. Nu skäms jag över att jag lät min födelsedagsinbjudan hamna i samma inkorg som alla andra opersonliga inbjudningar tidigare i år.

Vad hände med inbjudningarna i svarta kuvert med namnet inskrivet för hand med silverpenna så att man kunde se att någon faktiskt lagt ner möda och besvär på att bjuda just mig?

I veckan damp dock en inbjudan ner i brevinkastet från två personer som förstått att deras enkla blad skulle sticka ut ur mängden, eller just avsaknad av mängden inbjudningar per post.
Sebastian och dj babyhands andra fest (av fyra) i projektet 366 days äger rum på Hantverkaregatan 18 på söndag mellan 12 och 20. Konstnären Ola Kalnins målar en vägg med inspiration från skivan ”The piano of summer” som också följer med besökaren hem i en liten goody bag och öl finns på plats.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter