Jag och min smärtsvettiga kropp ska strax sätta sig på ett försenat tåg (allt är som vanligt hos skånetrafiken alltså). Jag läste en annons i morse från SJ som förklarade varför de är så försenade ofta och berättade bland annat att det beror på Sveriges usla infrastruktur som är anpassat för ett stenålderssamhälle eller i alla fall inte för dagens. Stockholms spårkapacitet på centralstationen är samma idag som för 150 år sedan då de byggdes. Då gick det tio tåg om dagen och idag går det 600.

Några sidor senare läser jag om hur Socialdemokraterna vill satsa allt de har på att göra om E22 till motorväg.
Hallå.

Varje gång jag reser till andra(?) storstäder där tunnelbanetågen susar in och lämnar på prick med några minuters mellanrum tänker jag på vilket U-land vi bor i.

Tre sidor senare läser jag i en annan annons om hur en signatur kan bromsa den globala uppvärmningen. Signaturen syftar på ett elleverantörsbyte.

Från Sverige. I världen. Amen.

.

.

Apropå föregående inlägg tänker jag på samma sak när jag tittar i hyllan för kvinnor i andra länder. Ni vet. Tamponger och sånt äckligt. Hej och hå vad de ligger långt fram i jämförelse med våra ”åååååh vingar”.

.

Det är idiotiskt att någon ska behöva gå och ha vidrigt ont i magen en gång i månaden som på beställning. Så ont att det kräver utskrivning av starka tabletter, värmekuddar och omöjlighet att sitta och jobba eftersom denna någon ligger som en fällkniv på golvet. Men nu är det så och det går inte att subventionera med statliga medel.

Vad som däremot går att subventionera är alla skydd som måste införskaffas. Men nej, det är fritt fram för våra kära blåvätskeföretag att pressa upp priserna för oss lågavlönade arma kvinnor med järnbrist.